Svensk författningssamling SFS_1970:495 SFS i senaste lydelse Utfärdad: 1970-06-29
1
Förordning (1970:495) om utländska varumärken m.m.
Näringsdepartementet
Ändringar införda t.o.m. SFS 1995:1299
1 § Söker någon, som icke driver näring i Sverige, registrering av varumärke, skall av honom ej krävas sådant bevis (herillandsbevis), som avses i 28 § varumärkeslagen (1960:644), om hans hemland är
- stat som är ansluten till Pariskonventionen den 20 mars 1883 för industriellt rättsskydd i den lydelse som fastställts i Lissabon år 1958,
- stat som är ansluten till artiklarna 1-12 i Pariskonventionen i den lydelse som fastställts i Stockholm år 1967, eller
- någon av följande stater, nämligen Brasilien, Canada, Island, Folkrepubliken Kina eller Nya Zeeland.
Som hemland anses den stat, där näringsidkaren har ett verkligt industri-eller handelsföretag. Äger näringsidkaren ej sådant företag inom någon till Pariskonventionen ansluten stat, räknas som hemland den stat, där han är bosatt, eller, om han icke är bosatt inom någon konventionsstat, den bland dessa stater där han är medborgare. Förordning (1979:677).
2 § Söker någon, som är hemmahörande i stat ansluten till Pariskonventionen, registrering av varumärke, som är registrerat för·
honom i hemlandet, får märket registreras i Sverige så som det är
registrerat i den främmande staten.
Vad nu sagts skall icke gälla, om varumärket
- är av beskaffenhet att göra intrång i rätt som här i riket förvärvats av annan än sökanden,
- saknar egenartad karaktär eller är sammansatt av tecken eller benämningar som i handeln kan tjäna till att ange varans art, beskaffenhet, mängd, användning, pris eller geografiska ursprung eller tiden för dess framställande eller som blivit vanliga i gängse språkbruk eller i lojalt och konstant handelsbruk här i riket, eller
- strider mot sedlighet eller allmän ordning eller uppenbarligen är ägnat att vilseleda allmänheten.
Vid bedömande av varumärkets registrerbarhet enligt denna paragraf skall hänsyn tagas till alla föreliggande omständigheter och särskilt till den tid och omfattning märket varit i bruk.
Ansökan om registrering av varumärke, som kan registreras endast med
stöd av denna,paragraf, liksom ansökan om förnyelse av sådan
registrering; skall åtföljas av hemlandsbevis, även om sådant bevis på
l i I
grund av 1 § eljest icke erfordras.
3 § Har ansökan om registrering av varumärke gjorts i främmande stat, som är ansluten till Pariskonventionen, och sökes varumärket registrerat här i riket inom sex månader från det att skyddet fårst söktes i sådan stat, skall den här ingivna ansökningen i fårhållande till andra ansökningar eller med hänsyn till skedd användning av andra kännetecken anses gjord samtidigt med ansökningen i den främmande staten. Detsamma gäller om varumärket angivits i sådan ansökan utom riket som registreringsmyndigheten finner särskilda skäl att jämställa med ansökan i konventions stat.
För att komma i åtnjutande av prioritet enligt fårsta stycket skall sökanden, innan beslut fattats om ansökningens kungörande enligt 20 § varumärkeslagen (1960:644), skriftligen begära prioritet med uppgift om var och när den åberopade ansökningen gjordes samt, så snart det kan ske, lämna uppgift om den åberopade ansökningens nummer.
4 § Registreringsmyndigheten kan fåre1ägga sökanden att inom viss frist styrka begärd prioritet genom att inge dels bevis av den myndighet som mottagit den för prioritet åberopade ansökningen om dagen får ansökningens ingivande och om sökandens namn, dels av sistnämnda myndighet bestyrkt kopia av ansökningshandlingen och, i fårekommande fall, därvid fogad bild som visar varumärket. Den fårelagda fristen får ej utlöpa tidigare än tre månader från ingivandet av ansökningen här i riket.
Efterkommes ej fåreläggande enligt första stycket, får prioritet ej åtnjutas.
5 § /Upphör att gälla U:9601011 Bestämmelserna i 13 § lagen (1970:412) om otillbörlig marknads fåring skall äga tillämpning med avseende på främmande stat, som är ansluten till Pariskonventionen eller till Madridöverenskommelsen den 14 april 1891 angående undertryckande av oriktiga eller vilseledande ursprungsbeteckningar på handelsvaror.
5 § ITräder i kraft 1:960101/ Bestämmelserna i 57 § marknadsfåringslagen (1995:450) skall tilllämpas på en främmande stat, som är ansluten till Pariskonventionen eller till Madridöverenskommelsen den 14 april 1891 angående undertryckande av oriktiga eller vilseledande ursprungsbeteckningar på handelsvaror eller som är medlem av Världshandelsorganisationen. Förordning (1995: 1299).
6 § Pariskonventionen, som reviderats bl. a. i Haag år 1925, i London år 1934, i Lissabon år 1958 och i Stockholm år 1967, gäller på nedan angivet sätt mellan Sverige och fåljande främmande stater och områden, nämligen
vad angår artiklarna 1--12 i Stockholmstexten: Algeriet, Amerikas fårenta stater med territorier och besittningar, Puerto Rico inbegripet, Australien, Barbados, Belgien, Benin, Bulgarien, Burundi, Centralafrikanska republiken, Cuba, Danmark med Färöarna, Egypten, Elfenbenskusten, Finland, Frankrike med departementen Guadeloupe, Guyana, Martinique och Reunion samt territorier på andra sidan haven, Gabon, Ghana, Grekland, Guinea, Guinea-Bissau, Hongkong, Irak, Irland, Israel, Italien, Japan, Jordanien, Jugoslavien, Kamerun, Kenya, Kina,
Kongo, Demokratiska folkrepubliken Korea, Republiken Korea, Libyen,
Liechtenstein, Luxemburg, Madagaskar, Malawi, Malaysia, Mali, Marocko,
Mauretanien, Mauritius, Mexico, Monaco, Nederländerna jämte Nederländska
Antillerna och Aruba, Niger, Norge, Polen, Portugal med Azorerna och
Madeira, Rumänien, Rwanda, Schweiz, Senegal, Sovjetunionen, Spanien,
Storbritannien, Surinam, Sydafrika, Tchad, Tjeckoslovakien, Togo,
Trinidad och Tobago, Tunisien, Tyska demokratiska republiken,
Förbundsrepubliken Tyskland, Uganda, Ungern, Uruguay, Vatikanstaten,
Vietnam, Zare, Zimbabwe, Österrike samt Burkina Faso.
vad angår Lissabontexten: Argentina, Bahamas, Cypern, Filippinerna,
Haiti, Iran, Malta, Nigeria, Tanzania samt Zambia,
vad angår Londontexten: Canada, Indonesien, Island, Libanon, Nya
Zeeland, San Marino, Sri Lanka, Syrien samt Turkiet,
vad angår Haagtexten: Brasilien samt Dominikanska republiken. Förordning
(1988:1559).
7 § Till Madridöverenskommelsen är anslutna följande främmande stater
och områden: Algeriet, Brasilien, Bulgarien, Cuba, Doniinikanska
Republiken, Egypten, Frankrike med departementen Guadeloupe, Guyana,
Martinique och Reunion samt territorier på andra sidan haven, Irland,
Israel, Italien, Japan, Demokratiska Folkrepubliken Korea, Libanon,
Liechtenstein, Marocko, Monaco, Nya Zeeland, Polen, Portugal med
Azorerna och Madeira, San Marino, Schweiz, Spanien, Sri Lanka,
Storbritannien och Nordirland, Syrien, Tjeckoslovakien, Tunisien,
Turkiet, Tyska Demokratiska Republiken, Förbundsrepubliken Tyskland,
Ungern samt Vietnam. Förordning (1980:317).
*****
REGULATION (1970:495) ON FOREIGN
TRADEMARKS, ETC.
1. a State party to the Paris Convention for the Protection of Industrial Property, of March 20, 1883, as revised at Lisbon in 1958,
2. a State which is bound by Articles 1 to 12 of the Paris Convention as revised at Stockholm in 1967, or
3. one of the following States, namely Brasil, Canada, Iceland, the People's Republic of China or New Zealand.