CODE OF JUDICIAL PROCEDURE 4/1734
( amendments up to 12 June 2015, 2015/732 included)
Chapter 1 — General courts of law (323/1969)
Section 1 (354/1987) The general courts of law are the District Court as the court of first instance, the Court of Appeal as the appellate court and the Supreme Court as the highest appellate court.
Section 2 (354/1987) The legally trained members of the District Court are the chief judge of the District Court and the district judges; the other members are lay judges. A legally trained member shall serve as the chairperson of the District Court.
Section 3 (58/1994) The members of the Court of Appeal are the President of the Court of Appeal, the Senior Justices of the Court of Appeal and the Justices of the Court of Appeal.
Section 4 (354/1987) The members of the Supreme Court are the President of the Supreme Court and the Justices of the Supreme Court.
[section 5 has been repealed; 354/1987]
Section 6 If there are no more than seven members in a court of law, a father and son, a father-in-law and son-in-law, two brothers, or two brothers-in-law shall not both be members of that court. In any event, a court of law shall not have more than two members related to one another in a manner mentioned above.
Section 6a (1049/1986) (1) The members of a court of law shall either take a judge’s oath or give a judge’s affirmation, at their choice. However, a member who does not have a religious affiliation shall give a judge’s affirmation. (2) The wording of the oath is provided in section 7. The wording of the affirmation follows that of the oath, mutatis mutandis.
Section 7 A judge shall take the following oath: “I, <insert name>, do promise and swear by God and His Holy Gospels that to the best of my understanding and conscience I wish to and shall in all judgments render justice to poor and rich alike and render judgment in accordance with the laws and lawful rules of God and country: I shall never, under any pretext, pervert the law nor promote injustice because of kinship, relationship through marriage, friendship, envy, hatred or fear, or for the sake of gifts or benefits or other reasons, nor shall I find an innocent person guilty or a guilty person innocent. Furthermore, I shall not, before pronouncing a judgment or thereafter, reveal to the parties or to anyone else anything about the deliberations that the Court has held behind closed doors. All of this I wish to and shall fulfil faithfully, honestly and as an earnest judge, without deceit and
intrigue, so help me God, in body and mind.” No one shall assume judicial office before taking this oath.
Section 8 (1052/1991) The chief judge of the District Court and a district judge shall take the oath referred to in section 7 before the Court of Appeal; a lay judge shall take the oath before the District Court.
Section 9 If a judge puts another in his or her place without leave to do so, the judge shall be dismissed from office. [section 10 has been repealed; 350/1976]
Section 11 A judge shall carefully examine the true purpose and grounds for the law and render judgment accordingly, and not as he or she pleases, against the law. In the absence of statutory law, the custom of the land, if not unreasonable, shall also be his or her guide in rendering judgment.
Section 12 If, through manifest negligence or incompetence, a judge renders an erroneous judgment he or she shall be liable to compensate all damage so caused. If he or she does so deliberately, because of enmity and malice, or for friendship, gifts and gain, he or she shall be dismissed from office and be liable to compensate all damage so caused, and forfeit the gifts. Should someone lose his or her life because of such an erroneous judgment, the judge shall also be dismissed because of his or her wickedness and malice.
Chapter 2 — Quorum (1052/1991)
Section 1 (439/2014) (1) In a criminal case, the District Court shall have a quorum with the chairman and two lay judges present. (2) In a criminal case, the District Court shall also have a quorum with three legally trained members present, if this is deemed justified with consideration to the nature of the case or another special reason.
Section 2 (339/2014) The composition of the District Court referred to in section 1, subsection 1 may be augmented by a second legally trained member if this is deemed justified with consideration to the nature of the case or another special reason. Under the same condition, a third lay judge may be added to the composition of the District Court.
Section 3 (1052/1991) In cases other than those referred to in section 1, the District Court shall have a quorum with three legally trained members present.
Section 3a (339/2014) (1) If, after the opening of the main hearing, a lay judge has become prevented from attending to his or her duties, the District Court shall have a quorum when
at least one lay judge is present. (2) If, after the opening of the main hearing with a composition of three legally trained members, a member has become prevented from attending to his or her duties, the District Court shall have a quorum when at least two legally trained members are present.
Section 4 (811/2008) The hearing of a civil case begun with the composition referred to in section 3 may continue with such a composition, even if during the hearing the case changes so that it should be heard with the composition referred to in section 5, section 1. The same may be done if another action which has become pending later than the present case and which should be heard with the composition referred to in section 5, subsection 1 is joined to the present case.
Section 5 (768/2002) (1) The District Court shall have a quorum with only the chairman present: (1) in a non-contentious civil case in which the consideration shall not be continued in accordance with the procedure for civil cases; (2) in the preparation of a case; (3) in the main hearing of a civil case if the judge is the same as the one who considered the preparation of the case and the nature or scope of the case do not require that it be considered with the full composition; (4) in admitting evidence outside of the main hearing; and (5) in a separate hearing on precautionary measures referred to in Chapter 7. (2) The District Court shall reserve the parties an opportunity to state their views on the necessity of the full composition referred to in subsection 1(3). If a party considers the full composition necessary, the case may be decided in the main hearing with only the chairman present only for a special reason.
[subsection 3 has been repealed; 811/2008]
Section 6 (1052/1991) (1) In a criminal case, the District Court shall have a quorum with only the chairman present also when no individual offence referred to in the charge, under the circumstances referred to in the charge, is punishable by imprisonment for more than two years or if the charges refer only to an individual offence which is (1) violent resistance to a public official; (2) aggravated theft; (3) aggravated embezzlement; (4) aggravated stealing of a motor vehicle for temporary use: (5) aggravated receiving offence; (6) aggravated criminal damage; (7) aggravated fraud; (8) aggravated means of payment fraud; (9) an attempt of an offence mentioned in paragraphs (1) – (8). (372/2015) (2) When deciding a criminal case in the written proceedings referred to in Chapter 5(a) of the Criminal Procedure Act (689/1997), the District Court shall have a quorum with only the chairman present. (244/2006)
Section 6(a) (671/2014) In deciding a criminal case in the guilty plea proceedings referred to in Chapter 5(b) of the Criminal Procedure Act, the chief judge of the District Court or a district judge shall serve as the chairperson. The District Court has a quorum also with only the chairman present.
Section 7 (811/2008) (1) If the District Court, when hearing a case with the composition referred to in section 6, deems that the case is to be heard with the composition referred to in section 1, it shall be reassigned to be heard with the latter composition. (2) If in the course of the main hearing the case becomes one that should be considered in the composition referred to in section 1(1), the hearing may nonetheless be continued in the composition referred to in section 6 if the Chief Judge or the district judge serves as the chairperson of the court and the continuation of the case may be deemed appropriate.
Section 8 (1052/1991) (1) The Court of Appeal shall have a quorum with three members present. (2) However, one member may (1) decide on the granting of leave for continued consideration; (650/2010) (2) decide the case if the appeal has been withdrawn in its entirety; (3) decide a case concerning the imposition of punishment if the defendant has deceased; (4) decide a case concerning the imposition of a conversion sentence for unpaid fines; (5) decide a case concerning the appointment of defence counsel, trial counsel for an injured party and a support person at the Court of Appeal; (6) decide on the granting or termination of legal aid, the appointment of trial counsel, cancellation of the appointment of trial counsel or the appointment of other counsel for a case at the Court of Appeal; (7) decide on precautionary measures or the prohibition of or stay of enforcement; (8) order the interim injunctions referred to in the Act on the Arrangement of the Debts of a Private Person (57/1993) and the Company Restructuring Act (47/1993); (9) decide whether or not a court order imposing or extending a prohibition on engaging in business as well as a court order imposing a restraining order shall be in force notwithstanding an appeal; (10) amend or specify the conditions on visiting rights with a child during consideration at the Court of Appeal in a case referred to in the Act on the Enforcement of a Court Order on the Care and Custody of a Child and on Visiting Rights (619/1996); (11) decide on a request not presented until at the Court of Appeal for remand for trial or a travel ban; (12) decide on the payment of the costs of the taking of evidence when a main hearing that had been ordered is not held. (381/2003) (3) In addition, one member may order that a main hearing is to be held in the case and make the decisions pertaining to the main hearing, as well as decide on the other measures pertaining to the preparation of the case, and confirm a settlement reached in the preparation of a case. In matters within the competence of one member, this member may also decide on the fees and remuneration of costs
for the defence counsel, trial counsel and support person as well as on the obligation to compensate court costs and the costs of the taking of evidence. (381/2003)
Section 9 (666/2005) (1) The Supreme Court has a quorum with five members present, unless the law provides for another composition. In order to ensure a quorum, a section of five members may have an additional member. Provisions on the transfer of consideration of a case to a plenary session or to an enhanced composition are provided in the Supreme Court Act (665/2005). (2) Matters concerning leave of appeal are considered and decided in a section consisting of two or three members. If the matter is being considered in a section with two members, it shall be transferred to a section with three members if the members of the section so decide or are unable to agree on the decision. If an application for leave of appeal or a part of such an application has been transferred pursuant to Chapter 30, section 3, subsection 4 for consideration in connection with the appeal, the section that considers the appeal shall decide on leave of appeal. (3) A section with one member may consider and decide a matter that concerns a precautionary measure, prohibition of or interruption of enforcement or another corresponding interim measure.
Section 10 (666/2005) (1) At the Supreme Court, a matter concerning extraordinary appeal may be considered and decided in a section with three members if a decision is to be made only on an interim measure or the application is unanimously rejected or dismissed without consideration of the merits. Also a section consisting of one member may decide on an interim measure in a matter concerning extraordinary appeal. If the Supreme Court already earlier has rejected or dismissed an application for extraordinary appeal without consideration of the merits, such a section may also reject or dismiss a new application made in the case, without consideration of the merits, where no new circumstances or evidence are presented that would be significant from the point of view of the decision in the case. (2) In cases other than those referred to in subsection 1 the question of extraordinary appeal shall be transferred for decision by a section consisting of five members.
Section 11 (666/2005) Separate provisions apply to a quorum in the general courts of law in certain cases . Chapter 3 — District court (354/1987)
Section 1 (354/1987) One or several municipalities shall constitute the district of a District Court.
Section 2 (354/1987) (1) The District Court shall hear cases in hearings and in chambers. (2) A hearing may be held in the locality of the registry of the District Court even when this lies outside the district. (768/2002)
Chapter 4 (425/2003) Language of the court proceedings
Section 1 (1) The language of court proceedings shall be either Finnish or Swedish and the decision shall be issued in either Finnish or Swedish as provided in the Language Act (423/2003). (2) Sami may be used as the language of court proceedings in the Sami home region as provided in the Act on the Use of the Sami Language Before the Authorities (516/1991).
Section 2 (425/2003) (1) When a language other than the one used by a Finnish- or Swedish-speaking party is used in court proceedings, said party has the right to interpretation and translations as provided in the Language Act. (2) The Act on the Use of the Sami Language Before the Authorities contains provisions on the right to use Sami in court proceedings. (3) A party who does not speak Finnish, Swedish or Sami and who wants interpretation or translation shall take care of this himself or herself at his or her own expense, unless the court, with consideration to the nature of the case, orders otherwise. However, the court shall ensure that citizens of other Nordic countries receive the interpretation and translation assistance that they require in cases considered by the court. (4) The Criminal Procedure Act (689/1997) contains provisions on the right to interpretation and translation in criminal cases.
Chapter 5 — Initiation and preparation of a civil case (1052/1991)
Application for a summons
Section 1 (1052/1991) (1) A civil case shall be initiated by a written application for a summons, delivered to the registry of the District Court. (2) The case becomes pending and its preparation begins upon the arrival of the application to the registry.
Section 2 (1052/1991) (1) An application for a summons shall indicate: (1) the specified claim of the plaintiff; (2) the circumstances on which the claim is based; (3) as far as possible, the evidence that the plaintiff intends to present and what he or she intends to prove with each piece of evidence; (4) the claim for the compensation of legal costs, if the plaintiff deems this necessary; and (5) the basis for the jurisdiction of the court, unless jurisdiction can be inferred from the application for a summons or the documents annexed to it. (768/2002) (2) The application for a summons shall indicate the name of the court, the names and domiciles of the parties, the contact information of their legal representative or attorney, as well as the postal address and possible other address to
which the pertinent invitations, exhortations and notices may be sent (address for service). Notice of the telephone number and other contact information regarding the parties and witnesses or other persons to be heard shall also be given in a suitable manner to the District Court. If the plaintiff does not know the contact information of the respondent, he or she shall state what he or she has done to obtain said information. If part of the contact information subsequently changes, the plaintiff shall notify the District Court of this without delay. (362/2010) (3) The application for a summons shall be signed by the party, or, if he or she has not prepared the application, by the person who has done so. The person who has prepared the application shall also indicate his or her occupation and domicile.
Section 3 (595/1993) If the case relates to (1) a debt of a specific sum, (2) restoration of possession or a disrupted circumstance, or (3) eviction and the plaintiff states that to his or her knowledge the matter is not under dispute, only the circumstances on which the claim is immediately based need be included in the application for a summons as the circumstances on which the application is based. Also, in this event, the evidence referred to in section 2, subsection 1(3) need not be included in the application. However, the contract, commitment or other written evidence invoked by the plaintiff shall be clearly identified.
Section 4 (595/1993) In addition, the contract, commitment or other written evidence invoked by the plaintiff shall be annexed to the application for a summons referred to in section 2.
Supplementing the application for a summons
Section 5 (768/2002) (1) If an application for a summons is incomplete, the plaintiff shall be exhorted to supplement it before a deadline, if this is necessary in order to continue the preparation or for the provision of a response. At the same time the plaintiff shall be informed as to how the application is incomplete and that the action may be dismissed without considering the merits or dismissed on the merits if the plaintiff does not heed the exhortation. (2) The court may, for a special reason, extend the deadline referred to in subsection 1. (3) The request for supplementing the application for a summons may be made, and the deadline for supplementation may be extended, also by telephone or the use of other suitable means of communication. However, the action may not be dismissed without considering the merits on the basis of section 6, subsection 1, even if the plaintiff fails to heed the exhortation communicated to him or her in such a manner.
Dismissal without consideration of the merits and decision without requesting a response Section 6 (1052/1991) (1) The court shall immediately dismiss the case without considering the merits if the plaintiff fails to comply with the exhortation referred to in section 5 and if the application for a summons is so incomplete that it is unsuitable as the basis for proceedings, or if the court for another reason cannot accept the case for consideration. (2) A court shall refrain from issuing a summons and immediately dismiss the action on the merits by a judgment if the claim of the plaintiff is manifestly without a basis.
Issuing of an interim order
Section 7 (1052/1991) When considering a case relating to the restoration of possession or of a disrupted circumstance on the request of the plaintiff, a court may, without reserving the opposing party an opportunity to be heard, issue an interim order to the effect that the possession or the disrupted circumstance shall be restored immediately or that other restorative measures shall be undertaken, until otherwise ordered.
Summons
Section 8 (1052/1991) If the action is not dismissed without considering the merits or dismissed on the merits in accordance with section 6, the court shall issue a summons without delay.
Section 9 (1052/1991) (1) In the summons, the respondent shall be exhorted to respond to the action in writing. If it may be presumed that an oral response will expedite the hearing of the case or that the respondent is not going to respond in writing, he or she may be exhorted to respond in a preparatory hearing. (2) On the request of a respondent who has been exhorted to respond in writing, the court may, for a special reason, permit the respondent instead to respond orally in the court registry or in the courtroom.
Section 10 (768/2002) (1) In the summons the respondent shall be exhorted: (1) to state whether he or she admits or contests the action; (2) if he or she contests the action, to present the grounds for contesting that are relevant in respect of deciding the case; (3) to list, as far as possible, the evidence that he or she intends to present and what he or she intends to prove with each piece of evidence; (4) to make a claim for compensation of legal costs, if he or she deems this necessary; (5) to annex to the response the document on which the contesting is based, in the original or as a copy, and the written evidence invoked in the response; and (6) to enter a possible plea of inadmissibility. (2) In addition, the court may exhort the respondent to give a statement regarding a particular question.
(3) In the summons the respondent shall be exhorted to indicate the contact information regarding his or her lawful representative or counsel as well as the postal address and possible other address to which the pertinent invitations, exhortations and notices may be sent (address for service). The summons shall note that service of a document may be made on the respondent by sending it to the address for service indicated by the respondent in his or her response. In addition, the respondent shall indicate to the District Court in a suitable manner his or her own telephone number and other contact information as well as that of a witness or other person to be heard. If part of the contact information subsequently changes, the plaintiff shall notify the District Court of this without delay. (362/2010) (4) In addition, the summons shall state that a written response is to be signed by the party or, if he or she has not prepared the response, by the person who has prepared it and that the person who has prepared the response is to indicate his or her occupation and domicile.
Section 11 (1052/1991) (1) The summons shall state that the written response is to be delivered to the court registry before a deadline calculated from the service of the summons. An extension may be granted for a special reason if the request for this has been submitted before the end of the period. (2) If the respondent is exhorted to respond orally, the court shall invite the plaintiff and, by way of service of the summons, the respondent to a preparatory hearing. Notice shall be given at the same time of the date, time, and place of the hearing. (3) The summons or the invitation shall include a notification of the sanction for failure to submit a written response or to appear at a hearing.
Section 12 (1052/1991) (1) The summons, the application for the summons and the documents annexed to it shall be served on the respondent as provided in Chapter 11. (2) However, the documents annexed to an application for a summons referred to in section 3 need not be served on the respondent. In this event, the summons shall state that the documents are available to the respondent in the court registry and that they will be sent to the respondent upon request. (595/1993)
Decision without continuing the preparation
Section 13 (1052/1991) (1) If, in a case amenable to settlement, a respondent who has been exhorted to respond in writing, (1) has not delivered the requested response before the deadline or (2) has not presented grounds in his or her response for contesting the action or has referred only to grounds that are manifestly irrelevant in deciding the case, the case shall be decided without continuing the preparation. In this event, the action shall be upheld by a judgment by default. In so far as the plaintiff has abandoned the action or it is manifestly without a basis, the action shall be dismissed on the merits by a judgment. (768/2002) (2) A judgment by default may be given pursuant to this section even if the plaintiff has not so requested.
Provision on negotiable promissory notes
Section 14 (1052/1991) (1) If the claim of the plaintiff is based on a negotiable promissory note, a bill of exchange or a cheque, the respondent shall in the summons be exhorted to respond in writing, unless the plaintiff has requested that the respondent be exhorted to respond orally in a hearing. (2) If, in a case referred to in subsection 1, the respondent (1) has not submitted the requested response, (2) has not presented plausible reasons for contesting the action, or (3) has not presented an enforceable judgment, a negotiable promissory note, a bill of exchange or a cheque that is admissible for set-off, the case shall be decided without continuing the preparation. In this event, the action shall be upheld by a judgment by default. In so far as the plaintiff has abandoned the action or it is manifestly without a basis, the action shall be dismissed by a judgment. (768/2002) (3) The original negotiable promissory note, bill of exchange or cheque on which the claim is based shall be annexed to the application for the summons or to the response. (4) A judgment by default may be given pursuant to this section even if the plaintiff has not so requested.
Continuing the preparation
Section 15 (768/2002) (1) Unless the case has been decided in accordance with section 13 or 14, the preparation shall continue in writing or orally in a hearing (preparatory session) or the case shall be transferred directly to the main hearing, as provided below.
Section 15a (768/2002) In continuing the preparation in writing the court may, when it deems this necessary, exhort a party to deliver a written statement to the court. In so doing the court shall indicate the issue on which a statement is required of the party. However, a party may not be exhorted to deliver written statements more than once unless there is a special reason for this.
Section 15b (768/2002) If the goals of the preparation provided in section 19 have been met in the written preparation to the extent that it would not be expedient to continue the preparation in a preparatory session, the court may transfer the case directly to the main hearing after having reserved the parties an opportunity to state their opinion on the absence of a need for a preparatory session.
Section 15c (768/2002) (1) In the preparatory session to which the court invites the parties, the consideration of the case shall be continued from where it was concluded in the written preparation. (2) At the beginning of the session the court shall explain what is at issue in the case and what point had been reached in the written preparation. In addition, the court shall ask the questions necessary to reach the goals of the preparation provided
in section 19. (3) In the session, a party may not read or give to the court a written pleading or other written statement. In his or her oral presentation, a party may in an appropriate manner make use of trial documents presented in the written preparations and use written notes as memory aids. (4) Effort shall be made to conclude the oral preparation without delay in one session.
Section 15d (768/2002) A preparatory session may also be held by telephone or using another suitable means of communication, through which the persons present at the session are in spoken communication with one another, if with consideration to the nature and scope of the questions to be considered in the session, this is appropriate in order to reach the goals of the preparation provided in section 19. In so doing, the provisions of Chapter 12 on the deciding of a matter without the presence of a party do not apply.
Section 16 (768/2002) In connection with the invitation or exhortation, a party shall be notified of the sanction provided in Chapter 12 for failure of the party to appear in a hearing or to deliver a written statement. If a party is required to appear in a hearing, he or she shall at the same time be informed of the date, time and place of the hearing.
The goals and contents of the preparation (768/2002)
Section 17 (1052/1991) (1) The court shall conduct the preparation in such a manner that the case can be dealt with in a continuous main hearing. (2) If necessary the court shall reserve the parties an opportunity to express their opinion on how the preparation of the case should be organised. (768/2002) (3) The preparations shall be brought to a conclusion without delay. Each party shall acquaint himself or herself with the case so well that the consideration of the case is not delayed on the basis of any neglect on his or her part. (768/2002)
Section 18 (768/2002) (1) In the course of the preparations the court shall ensure that parties are notified of the judge responsible for the preparation of the case and of the other information necessary in order to promote the consideration of the case. The parties shall always be notified as follows: (1) the plaintiff of the beginning of lis pendens, the time set for service of summons and for providing a response as well as possible extension of such time; and (2) the requesting of a written statement from the opposing party as well as possible extension of a time period. (2) After the arrival of a response the court shall provide the parties without delay an estimate of the timetable for the consideration. (3) In attending to its obligations provided in subsections 1 and 2 the court may use the telephone or another suitable means of communication. (4) Service of a written response or statement shall be made immediately to the other parties. (5) The notices and estimates referred to in this section need not be made in a case referred to in section 3 of this Chapter, if it is decided pursuant to section 13
or 14 without continuation of the preparation, nor in a non-contentious civil case unless a decision has been made to continue its consideration in the procedure provided for civil cases.
Section 19 (1052/1991) The following shall be clarified in the preparation: (1) the claims of the parties and the grounds for the claims; (2) the issues in dispute between the parties; (3) the evidence that is going to be presented and what is intended to be proved with each piece of evidence; and (4) the possibility of a settlement.
Section 20 (768/2002) (1) In the preparation a party shall without delay present his or her claims and the grounds for them and express his or her opinion on what the opposing party has presented. In addition, he or she shall list all the evidence he or she intends to present and what he or she intends to prove with each piece of evidence. He or she shall also present all the written evidence that he or she invokes. (2) In addition, a party shall on the request of the opposing party state whether he or she has in his or her possession written evidence or an object sufficiently identified by the opposing party that may be relevant in the case.
Section 21 (768/2002) (1) In the preparation the court shall ensure that the goals provided in section 19 are met and that the parties state all the circumstances that they intend to invoke. (2) If a written or oral statement of a party is unclear or incomplete, the court shall put the questions to him or her that are necessary to clarify the matter. (3) The court shall ensure that nothing irrelevant is brought into the case and that no unnecessary evidence is presented in the case.
Section 22 (768/2002) In a case amenable to settlement the court may, if necessary, exhort a party to fulfil his or her duties referred to in section 20, subsection 1 before a deadline under the threat that after the deadline he or she may not refer to a new claim or circumstance, or present new evidence, unless he or she can show that it is probable that there is a valid reason for his or her conduct.
Section 23 (1052/1991) A severable part of the case or a procedural issue may be prepared separately by the court.
Section 24 (768/2002) (1) In the course of the preparations, the court shall prepare a written summary of the claims of the parties and the grounds for them, and if necessary of the evidence and what is intended to be proven by each piece of evidence. (2) If the case is decided in the preparations in accordance with section 13, 14 or 27, no summary shall be prepared unless there is a special reason for this. (3) The summary shall be prepared already before the preparatory session if this can be deemed to promote the conduct of the oral preparation. As the preparations continue, the summary shall be supplemented as necessary. (4) The summary may be made orally if with consideration to the nature or scope
of the case a written summary can be deemed unnecessary. In addition, a written summary may be supplemented orally. If a contested case is decided pursuant to section 27a without the holding of a session or the case is transferred after written preparation directly to the main hearing, the summary shall be made in writing. (5) The parties shall be reserved an opportunity to express their opinion on the summary.
Section 25 (1052/1991) (1) The decision to obtain an expert opinion, present written evidence, arrange a judicial view and undertake other preparatory measures shall be made in the preparation, if such measures are necessary in order to ensure that the evidence is simultaneously available in the main hearing. (2) The decision to admit evidence outside of a main hearing may also be made in the preparation. (3) A party who wishes that measures referred to in this section are undertaken shall immediately request the same in the preparation.
Obtaining a settlement
Section 26 (595/1993) (1) In a case amenable to settlement the court shall endeavour to persuade the parties to settle the case. (2) When the court deems it expedient in order to promote a settlement, with consideration to the wishes of the parties, the nature of the case and the other circumstances, the court may also make a proposal to the parties for the amicable settlement of the case.
Deciding the case in preparation
Section 27 (1052/1991) (1) In the preparation the court may: (1) in a case amenable to settlement, decide it by a judgment by default or by a judgment, on the prerequisites referred to in Chapter 12, or by a judgment on the case to the extent that the action has been conceded or the action has been abandoned; (2) confirm a settlement; or (3) dismiss the action without considering the merits. (2) Sections 6, 13 and 14 contain provisions on the decision of a case by a judgment by default or by a judgment and dismissal of the action without considering the merits, on the basis of the application for a summons or the written response.
Section 27a (768/2002) A contested case may be decided solely on the basis of written preparation if the nature of the case is such that a decision on it does not require conduct of the main hearing and none of the parties oppose the case being decided in the written preparations.
Transfer of the case to the main hearing
Section 28 (1052/1991) (1) When the matters referred to in section 19 have been clarified in the preparation
or when it is otherwise no longer expedient to continue the preparation, the court shall note that the preparation is concluded and transfer the case to the main hearing. The court shall announce the time of the main hearing and invite the parties to the main hearing, as provided in Chapter 11. The parties shall be reserved the opportunity to express their opinion on the time of the main hearing, if this can be done without undue difficulty. (2) When a party is invited to the main hearing, he or she shall at the same time be notified of the possible sanction referred to in Chapter 12 for failure to appear in court. At the same time notice shall be given of the date, time and place of the main hearing. (3) If a party or his or her legal representative is required to appear in the main hearing in person, and on the basis of his or her conduct it may be presumed that he or she will not heed the invitation, the court may order that he or she be brought to the main hearing.
Section 29 (1052/1991) If a party wishes to present evidence in the main hearing that he or she has not mentioned in the preparation, he or she shall without delay notify the court of this and state what he or she intends to prove with the evidence, as well as state the reason for not having mentioned the evidence in the preparation.
Section 30 (1052/1991) A main hearing may be ordered for the hearing of a severable matter, even if the preparation of the case is otherwise not yet concluded. The same applies to a procedural issue.
Chapter 6 — Main hearing in a civil case (1052/1991)
Main hearing
Section 1 (1052/1991) (1) The judge presiding over the preparation of a case shall serve as the chairperson or a member of the court in the main hearing, unless there is an impediment to this. (2) If the court, for lack of quorum, needs to take a new member during the main hearing, a new main hearing shall be held in the case. (3) However, when the case is being heard with the composition referred to in Chapter 2, section 3, a new main hearing need not be held if the new member taken into the court has been present during the entire main hearing.
Section 2 (768/2002) (1) In the main hearing, the case shall be heard in the following order: (1) at the beginning of the session, the court shall, with the assistance of a summary, briefly explain what had been concluded in the preparation of the case, and the court shall inquire whether the claims presented in the preparations still correspond to the position of the parties; (2) each party shall in turn shall present the grounds for their position and give a statement regarding the grounds presented by the opposing party; (3) the court shall accept the evidence submitted; and (4) the parties shall present their closing statement. (2) The hearing of a party for probative purposes shall proceed other testimony on
the issue being considered in the hearing. The court may order that evidence on a certain point shall be submitted before other evidence. (3) The order referred to above in subsections 1 and 2, however, may be amended if necessary.
[section 2 has been amended as of 1 January 2016 to read as follows: Section 2 (732/2015) (1) In the main hearing, the case shall be heard in the following order, unless the court decides otherwise: (1) at the beginning of the session, the court shall, with the assistance of a summary, briefly explain what had been concluded in the preparation of the case, and the court shall inquire whether the claims presented in the preparations still correspond to the position of the parties; (2) each party shall in turn shall present their claims and the grounds for them and give a statement regarding the grounds presented by the opposing party; (3) the court shall accept the evidence presented; and (4) the parties shall present their closing statement.]
Section 2a (595/1993) (1) The court shall ensure that the hearing of the case proceeds in a lucid and orderly manner. The court may also order that severable issues or severable parts of the case be dealt with separately. (2) In addition, the court shall ensure that the case is thoroughly considered and that irrelevant matters are excluded from the case. If the statement of a party is deemed to be unclear or incomplete, the court shall put the necessary questions to him or her in order to clarify the contentious issues.
Section 3 (768/2002) (1) The main hearing is oral. A party may not read out or submit a written statement to the court or otherwise make his or her case in writing. (2) A party may, however, read out from a document his or her claims, direct references to case-law, the legal literature and to such documents that would be difficult to understand if presented merely orally. In addition, he or she may rely on written notes as memory aids. (3) Reference may be made in the main hearing in an appropriate manner to a written summary drafted in the preparation.
Section 4 (1052/1991) (1) If a party in the main hearing makes claims or presents grounds for claims other than those presented in the preparation or when a party says that he or she cannot or will not give any statement in the case, the court shall, if necessary, consult the documents and explain what the party has stated in the preparation. (768/2002) (2) If the main hearing is held in the absence of a party, the court shall, in so far as necessary, consult the documents and explain what the absent party has stated in the case.
Section 5 (1052/1991) (1) The case shall be dealt with in the main hearing without interruption. (2) If the main hearing cannot be completed within one day, it may be interrupted.
The hearing shall be resumed, if possible, on consecutive days. If this is not possible, the case shall be heard on at least two weekdays per week, unless the main hearing is postponed in accordance with section 10. (244/2006) (3) In an extensive or complicated case the main hearing may be interrupted for a maximum of three weekdays in order to allow for the parties to prepare for their oral closing statement referred to in section 2, subsection 1(5). (690/1997)
Section 6 (1052/1991) (1) When the main hearing is being opened, the court shall determine whether the case may be taken up for a final decision. (2) The main hearing may not be opened, and shall instead be cancelled and rescheduled, if: (1) a party who is required to appear in the main hearing in person has failed to do so; (2) another person whose personal presence is required has failed to appear; or (3) there is another impediment for the matter to be taken up for a final decision.
Section 7 (1052/1991) (1) However, the main hearing may be opened regardless of an impediment referred to in section 6, subsection 2, if there is reason to believe that the hearing of the case need not be postponed owing to the impediment. (2) Even if the hearing is to be postponed in accordance with section 10, a main hearing may be opened regardless of an impediment, if there is reason to believe that a new main hearing need not be held, owing to a reason referred to in section 11, and if the postponement does not cause undue difficulty in the hearing of the case. [the following subsection 3 enters into force on 1 January 2016: (3) Chapter 17, section 55 contains provisions on the admission of evidence in the main hearing referred to in this section in the absence of a party. (732/2015)]
Section 8 (1052/1991) (1) When a person to be heard has arrived in court, the court may, notwithstanding the cancellation of the main hearing, admit oral testimony if it can be assumed that (1) testimony need not or cannot be presented again in the main hearing, or (2) arrival of the person to be heard at the main hearing would, in comparison to the significance of the testimony, cause unreasonable expenses or unreasonable inconvenience. (2) In admitting testimony on the basis of subsection 1, the case may be considered also in other respects, if this is of particular importance in order to admit the testimony.
[section 8 has been amended as of 1 January 2016 to read as follows:
Section 8 (732/2015)
Chapter 17 contains provisions on the admission of evidence outside of the main hearing despite the cancellation of the main hearing and on the readmission of evidence.]
Section 9 (768/2002) (1) In a case amenable to settlement a party may not in the main hearing invoke a circumstance that he or she had not invoked in the preparation, unless he or she shows it probable that he or she has had a valid reason for not doing so. (2) In a case amenable to settlement a party may not in the main hearing invoke evidence that he or she had not invoked in the preparation, unless it can be assumed that his or her conduct was due to a justified reason. However, new evidence may be admitted if the parties agree to this.
Section 10 (1052/1991) (1) If the main hearing has been opened, it may be postponed only if: (1) it has been opened in accordance with section 7; (2) new and important evidence has come to the attention of the court and the evidence may be admitted only later; or (3) postponement is unavoidable due to an unforeseeable circumstance or another important reason. (2) When the main hearing is postponed, the court shall at the same time reschedule it and notify the parties of the sanction provided in Chapter 12 for the failure of a party to appear in the hearing.
Section 11 (1052/1991) (1) A new main hearing shall be held if the main hearing of a case has been postponed once or several times for a total of more than fourteen days. (2) Even if the duration of the postponement of a main hearing has been more than fourteen days, a new main hearing need not be held in the case, if this is deemed unnecessary for a special reason due to the nature of the case and if the continuity of the main hearing can be deemed to remain intact regardless of the postponement and interruption. However, a new main hearing shall always be held if the main hearing has been postponed for a total of more than forty-five days.
Section 12 (1052/1991) In the new main hearing the case shall be dealt with anew. Evidence admitted earlier shall be admitted again in the main hearing to the extent that it has significance in the case and in so far as there is no impediment to this. Otherwise the evidence shall be ascertained, to the extent necessary, from the trial material of the previous main hearing.
Section 13 (1052/1991) The court may order that the case or a part thereof be prepared again for the main hearing, and issue more specific instructions regarding the preparation.
Section 14 (1052/1991) If the court after the conclusion of the main hearing finds it necessary to supplement the hearing in respect of a specific issue and if the issue subject to supplementation is simple or minor, the court may supplement the hearing by requesting a written statement on the issue from the parties. Otherwise the hearing may be supplemented by continuing the main hearing or by holding a new main hearing in the case.
[sections 15 – 18 have been repealed; 768/2002]
Chapter 7 — Precautionary measures (1065/1991)
Section 1 (707/2007) If the applicant can demonstrate that it is probable that he or she holds a debt that may be rendered payable by a decision referred to in Chapter 2, section 2 of the Enforcement Code, and there is the danger that the opposing party hides, destroys or conveys his or her property or takes other action endangering the payment of the debt of the applicant, the court may order the attachment of movable or real property of the opposing party to an amount securing the debt.
Section 2 (707/2007) An object or other given property in the possession of the opposing party may be attached also when the applicant can demonstrate that it is probable that he or she has a prior right to the object or property in question, enforceable by a decision referred to in Chapter 2, section 2 of the Enforcement Code, and that there is a danger that the opposing party hides, destroys or conveys the said object or property or takes other action endangering the right of the applicant.
Section 3 (707/2007) (1) If the applicant can demonstrate that it is probable that he or she has a right other than one referred to in section 1 or 2 that is enforceable against the opposing party by a decision referred to in Chapter 2, section 2 of the Enforcement Code, and that there is a danger that the opposing party by deed, action or negligence or in some other manner hinders or undermines the realisation of the right of the applicant or decreases essentially its value or significance, the court may: (1) prohibit the deed or action of the opposing party, under threat of a fine; (2) order the opposing party to do something, under threat of a fine; (3) empower the applicant to do something or to have something done; (4) order that property of the opposing party be placed under the administration and care of a trustee; or (5) order other measures necessary for securing the right of the applicant to be undertaken. (2) When deciding on the issue of a prohibition or an order referred to in subsection 1, the court shall see to it that the opposing party does not suffer undue inconvenience in comparison with the benefit to be secured. (3) A prerequisite for the entry into force of the prohibition or order referred to above in subsection 1 is that the applicant applies for enforcement of a precautionary measure as provided in Chapter 8 of the Enforcement Code.
Section 4 (119/2013) (1) The general court decides on application of a precautionary measure referred to in this Chapter. The issue of the precautionary measure shall be heard by the court where the proceedings on the main claim or right of the applicant are pending. If the hearing of the main issue has been concluded and the time provided for appeal has not yet elapsed, the issue of the precautionary measure shall be heard by the court that last dealt with the main issue. If no court proceedings are pending, the competent court is be determined in accordance with the provisions of Chapter 10. (2) If a general court of law is not competent to consider the main issue referred
to in subsection 1, the decision on the precautionary measure is made by the District Court of the locality where the opposing party resides, where the property in question or a considerable part thereof is located or where the purpose of the precautionary measures can otherwise be realised. (3) Notwithstanding the provisions of subsection 1 and 2, the decision on the precautionary measure is made by the Market Court if the main issue is a civil case that is within the competence of the Market Court as provided by Chapter 1, section 4, subsection 1, paragraphs 1-10, 13 or 15 or subsection 2 of the Market Court Proceedings Act (100/2013) or a case referred to in Chapter 1, section 6, subsection 2(1) of said Act and proceedings on the main issue are pending before the Market Court or its consideration has been concluded in the Market Court and the time provided for appeal has not yet ended. The Market Court decides on the precautionary measure also if the proceedings on said main issue are not yet pending. (4) Notwithstanding what is provided in subsections 1 and 2 above the Market Court decides on the precautionary measure also if the main issue is a civil case referred to in Chapter 1, section 5 of the Market Court Proceedings Act, and the proceedings on the main issue are pending before the Market Court or its consideration has been concluded in the Market Court and the time provided for appeal has not yet ended. (5) Chapters 4 and 21 of the Maritime Code (674/1994) contain provisions on the seizure of a vessel and the competent court in certain cases. (235/1995)
Section 5 (1065/1991) (1) The application for the precautionary measure shall be submitted in writing. If the precautionary measure relates to proceedings that are pending, the application may be submitted orally in the hearing where the main issue is considered. The application shall be considered as a matter of urgency. (2) The application shall not be granted without reserving the opposing party an opportunity to be heard. However, if the purpose of the precautionary measure can otherwise be compromised, the court may on the request of the applicant give an interim order on the precautionary measure without reserving the opposing party said opportunity. The order remains in force until further notice. (3) Otherwise the provisions on the consideration of procedural matters apply, where appropriate, to the consideration of an issue concerning precautionary measures.
Section 6 (1065/1991) (1) When the application referred to in section 5, subsection 1 has been granted, the applicant shall within one month of issue of the order bring an action on the main issue before a court or bring the main issue up for consideration in other proceedings that may result in a decision enforceable in accordance with Chapter 2, section 2 of the Enforcement Code. When the precautionary measure has been directed at real property in order to secure the payment of a debt that is not yet due and that is owed to the plaintiff and for which the real property is collateral, the period referred to in this subsection begins on the due date. If the consideration of the issue is not initiated within said period, or if the case is discontinued, the precautionary measure shall be reversed, as provided in Chapter 8, section 4 of the Enforcement Code. (707/2007) (2) If an arbitral award has, due to no fault of the applicant, not been rendered or if the award is void or it is annulled, the action shall be brought or it shall be
brought up for consideration, under the threat referred to in subsection 1, within one month of receipt of notice of the impediment in the arbitration proceedings or the official voiding of the arbitration award or, when the award has been annulled, from the date on which the court order has become legally valid. (3) When granting an application for a precautionary measure the court shall notify the applicant of how he or she is to act in accordance with this section in order to prevent the precautionary measure from being cancelled. (707/2007)
Section 7 (707/2007) The court may, on application, release the applicant from providing the security referred to in Chapter 8, section 2 of the Enforcement Code, if the applicant is found unable to do so and if his or her right is deemed manifestly well-founded.
Section 8 (1065/1991) (1) If the reason for which the precautionary measure has been undertaken no longer exists, the precautionary measure shall be cancelled. (2) The cancellation shall be ordered, on request of the party, by the court or the other authority referred to in section 6, subsection 1 that is dealing with the main issue. If the main issue is not dealt with by a court or another authority referred to above, the decision on the cancellation shall be made, on request, by the court that has first decided on the precautionary measure. (3) Chapter 8, section 4 of the Enforcement Code contains provisions on reversal by decision of a distraint officer of the enforcement of an order on a precautionary measure.
Section 9 (1065/1991) When the court or the other authority referred to in section 6, subsection 1 decides the main issue, it shall at the same time determine how long the precautionary measure remains in force. If the action is dismissed on the merits or dismissed without consideration of the merits, the court may at the same time order that the precautionary measure shall remain in force until the main decision becomes final. If the action is abandoned, the precautionary measure is cancelled.
Section 10 (1065/1991) The expenses incurred by the enforcement of the precautionary measures shall be covered primarily by the applicant. The issue of the final liability to cover the expenses incurred in the application and enforcement of the precautionary measures shall be decided, on the request of a party, when the main issue is being dealt with.
Section 11 (1065/1991) An applicant who has unnecessarily resorted to a precautionary measure is liable to compensate the opposing party for the damage caused by the precautionary measure and its enforcement, and to cover the expenses incurred.
Section 12 (1065/1991) (1) The action for the compensation of the expenses referred to in section 10, when the main issue has not been initiated in accordance with section 6, subsection 1, and for compensation of the damage and expenses referred to in section 11, shall be brought in the District Court that is competent to consider the action referred to in section 6 or, if the action is not to be considered in a District Court,
in the District Court of the locality where the opposing party is liable to answer in such a case or where the precautionary measure has been enforced. In the cases referred to above in section 4, subsections 3 and 4 the action for compensation of the expenses referred to in section 10 when the main issue has not been initiated in the manner referred to in section 6, subsection 1, and for compensation of damages and expenses referred to in section 11, however, shall be brought in the Market Court. (119/2013) (2) An action for compensation of damages and expenses shall, under threat of forfeiture of the right of action, be brought within one year of the date when the precautionary measure was cancelled or, if an appeal on the precautionary measure is still pending at the time, of the date of the final decision of the issue. The plaintiff shall give a verifiable notification of the action to the distraint officer without delay.
Section 13 (707/2007) (1) Provisions on the enforcement and the cancellation of the enforcement of an order referred to in this Chapter are contained in Chapter 8 of the Enforcement Code. When granting an application for attachment in accordance with section 1 or 2 of this Chapter, the court may, if necessary, order that specific property be placed under the administration and care of a trustee and, when deciding on a precautionary measure in accordance with section 1, 2 or 3, also otherwise issue more specific instructions for its enforcement. (2) The provisions of subsection 1 apply, where appropriate, also to the enforcement of an interim order on precautionary measures referred to in section 5, subsection 2.
Section 14 (1065/1991) (1) A court order on precautionary measures is subject also to separate appeal. An appeal does not preclude its enforcement, unless the appellate court prohibits or stays the enforcement. If a lower court has dismissed the application for precautionary measures on the merits or dismissed it without considering the merits, the appellate court may, if necessary, immediately give an interim order on the precautionary measure, to remain in force until further notice. (2) An interim order on precautionary measures is not subject to appeal.
Chapter 8 – Non-contentious civil cases (768/2002)
Section 1 (1) A non-contentious civil case is initiated with a written application submitted to the registry of the District Court. The application may be submitted orally if the case is clearly evident from the documents that have been presented. A noncontentious civil case may also be initiated during a session of the District Court. (2) The provisions of this Chapter apply in the District Court also in the consideration of non-contentious civil cases which the District Court may take up for consideration on the basis of a notice or on its own initiative. (3) A case becomes pending when the application is presented in the registry or in a session.
Section 2 (1) The application shall note the applicant’s detailed claim or requested measure. In addition, as needed, the application shall note:
(1) the circumstances on which the claim or the requested measure is based; (2) the evidence that the applicant intends to present in support of his or her claim or requested measure, and what he or she intends to prove with each piece of evidence; (3) the claim for the compensation of legal costs; and (4) on what basis the court has jurisdiction. (2) The written evidence to which the applicant refers shall be attached to the application. (3) The application shall also note the information referred to in Chapter 5, section 2, subsection 2. The application shall be signed by the applicant or, if he or she has not prepared the application, by the person who has prepared it. The person who has prepared the application shall also indicate his or her occupation and domicile.
Section 3 (1) A non-contentious civil case shall be considered in writing in chambers or orally in a session for non-contentious civil cases. (2) A non-contentious civil case shall be considered in a session for noncontentious civil cases if a participant in the case, a witness or another person is to be heard in person. (3) A contested non-contentious civil case shall be considered in a session for non-contentious civil cases if a participant requests this or if the District Court deems consideration in a session for non-contentious civil cases necessary in order to clarify the case or a part thereof.
Section 4 (811/2008) (1) Consideration of the case shall be continued in accordance with the procedure for civil cases if the case has been contested and it concerns: (1) a case involving the ending of cohabitation, a divorce or maintenance for a spouse; (2) guardianship of a child, visiting rights or the maintenance of a child; (3) adoption; or (4) a case referred to in the Guardianship Act (442/1999). (2) In other contested non-contentious civil cases the District Court may decide that consideration of the case shall be continued in accordance with the procedure for civil cases. (3) Regardless of the procedure applied in the case, however, section 7 on the consequences of an omission by a participant and section 10 on the decision in the case apply.
Section 5 If a participant is to be reserved an opportunity to be heard in the noncontentious civil case, the District Court shall exhort him or her to submit a written statement in response to the application. If it can be presumed that submission of the statement orally would expedite consideration of the case, a participant in the case may be exhorted to submit his or her statement orally in a session for non-contentious civil cases.
Section 6 (1) In his or her statement, a participant in the case shall be exhorted to state his or her position on the application or the requested measure. In addition, a participant shall be exhorted as necessary:
(1) to present grounds for contesting the application; (2) to list the evidence that he or she intends to present and what he or she intends to prove with each piece of evidence; (3) to make his or her claim for the compensation of legal costs; (4) to annex to his or her statement the written evidence on which the contesting is based; and (5) to enter a possible plea of inadmissibility. (2) A participant in the case shall also be exhorted to provide the information referred to in Chapter 5, section 10, subsection 3. The statement shall be signed by the person submitting it or, if he or she has not prepared the statement, by the person who has prepared it. The person who has prepared the statement shall also indicate his or her occupation and domicile.
Section 7 (1) If the applicant does not comply with the exhortation of the court to submit a written statement or does not attend the session for non-contentious civil cases, the case shall be dismissed without considering the merits. (2) If another participant does not comply with the exhortation of the court to submit a written statement or does not attend the session for non-contentious civil cases which he or she has not been required to attend in person, the case may be considered and decided despite his or her omission.
Section 8 In a session for non-contentious civil cases, the case may be considered solely in order to clarify a single or multiple questions. The participants concerned by the consideration shall be invited to the session. After the session, the consideration may be continued in chambers or in a new session.
Section 9 (1) A non-contentious civil case and a civil case may be considered in the same session if the cases are connected to one another and their consideration together can be done without impediment. (2) A non-contentious civil case may be considered along with a criminal case if the cases are connected and their consideration together can be done without impediment.
Section 10 (1) A non-contentious civil case is decided with a court order or by carrying out the other measure intended in the application. (2) The court order shall be prepared as a separate document. The decision shall indicate the name of the court, the date and place the court order was issued, the names of the participants in the case as well as a brief statement of the case, the grounds, the legal provisions applied and the conclusion. If the application is accepted and the case has not been contested and there is no other particular reason to prepare a full court order, the court order need not contain a statement of the case or the grounds. (3) If the case is decided by carrying out the measure intended in the application, a certificate thereof shall be prepared. Such a certificate as well as a court order that does not contain a statement of the case or grounds may also be written or attached to the application or to the document that is the basis for the application.
Section 11 (1) The court order in a non-contentious civil case shall be given in chambers or announced in a session. A court order may be given in chambers also in an extensive or difficult case considered in a session if, due to the deliberations among members of the court or the preparation of the court order, the court order cannot be announced immediately at the conclusion of the consideration. (2) A court order in chambers shall be issued at the latest fourteen days after the conclusion of the consideration in chambers or in a session. At the conclusion of the consideration, the participants in attendance shall be notified of the day on which the court order shall be issued. A participant who is not present at the conclusion of the consideration shall be notified sufficiently in advance, in writing, of the day on which the court order shall be issued, if the non-contentious civil case has been decided other than how the applicant or another participant in the case had requested. (3) When, pursuant to subsection 2, a participant in the case shall be notified of the day that the court order shall be issued, the court order shall be available for inspection in the registry as of the day of issue.
Section 12 A copy of the court order or a certificate of the measure that has been carried out shall be provided to the applicant as the document containing the judgment.
Section 13 In other respects, the provisions on the procedure in civil cases apply to the procedure for the consideration of non-contentious civil cases.
Section 14 Should another Act contain provisions that differ from the procedural provisions in this Chapter, the former shall apply. However, provisions that state that the case shall be considered at a session shall apply only if also in accordance with the provisions of this Chapter the case is to be considered in a session.
Chapter 9 — Brief (1052/1991)
Section 1 (1052/1991) The provisions of Chapter 5, section 2 on an application for a summons apply, where appropriate, to the information, enclosures and signature in a brief to be delivered to court.
Section 2 (1052/1991) (1) If a brief or another document is to be served on someone, the originating party shall attach to the document the copies necessary for service. (2) If the originating party does not deliver to the court the copies referred to in subsection 1, the court shall see to the copying of the document at the expense of the party. (595/1993)
Section 3 (690/1997) An application for a summons, a response, a written statement requested by the court or another document that a party or another person wishes to present, as well as a document to be served on someone by the court, may be delivered to the District Court also by post or by courier. In this event, the provisions of the Act
on the Delivery of Certain Documents to Courts of Law (248/1965) apply, where appropriate. (690/1997)
Chapter 10 — Jurisdiction in civil cases (135/2009)
General jurisdiction
Section 1 A claim against a natural person is considered by the District Court with jurisdiction over the place where he or she has his or her domicile or habitual residence.
Section 2 (1) A claim against a corporation, association, foundation or other legal entity under private law or against a legal entity under public law other than the State or a municipality is considered by the District Court with jurisdiction over the place where the legal entity is registered or where the administration of the legal entity is primarily conducted. (2) A claim against the State is considered by the District Court with jurisdiction over the place where the authority that speaks on behalf of the State is located. (3) A claim against a municipality is considered by the District Court with jurisdiction over the place where the municipality is located.
Alternative jurisdiction
Section 3 A case that concerns the operation of the branch, department, agency or other such place of business of a legal entity that is the defendant or of the place of business of an independent entrepreneur that is the defendant may also be considered by the District Court with jurisdiction over the place where the business is located.
Section 4 A claim against the State may also be considered by the District Court with jurisdiction over the place where the plaintiff has his or her domicile or habitual residence.
Section 5 A claim based on consumer protection legislation brought by a consumer against an entrepreneur may also be considered by the District Court with jurisdiction over the place where the consumer has his or her domicile or habitual residence.
Section 6 A case that concerns an employment contract may also be considered by the District Court with jurisdiction over the place where the work is customarily done. If the work is not customarily done within one jurisdiction, a claim brought by an employee against his or her employer may also be considered by the District Court with jurisdiction over the place of business of the employer who has engaged the employee.
Section 7 (1) A case relating to tort, delict or quasi-delict may also be considered by the District Court with jurisdiction over the place where the act that caused the damage
was carried out or where the neglected act should have been carried out or where the damage occurred. (2) A case referred to above in subsection 1 may also be considered by the District Court with jurisdiction over the place where the person who brought the action has his or her domicile or habitual residence, if the claim for damages is based on (1) the Traffic Insurance Act (297/1959); (2) the Patient Injury Act (585/1986); (3) the Product Liability Act (694/1990); (4) the Act on Environmental Damage Insurance (81/1998), (5) the Rail Traffic Liability Act (113/1999).
Section 8 (1) A case concerning immovable property may also be considered by the District Court with jurisdiction over the place where the immovable property is located. (2) A case concerning immovable property refers to a case that concerns (1) the right of ownership of immovable property; (2) a lien on immovable property, a claim for performance solely from, or in addition to a personal claim for performance from, immovable property that has been mortgaged for the claim or that otherwise is collateral for the claim, or a land charge; (3) leasehold right of land or room or other leasehold right, right of possession or other right of use, right of severance, right of redemption, right of pre-emption or other right directed against immovable property; (4) compensation for damage to real estate or for unauthorized use of real estate; (5) compensation for annulment or invalidity of sale of immovable property or a claim for reduction of purchase price or for payment of unpaid purchase price or another corresponding case; (6) a claim for payment of land or room rent, a housing service charge or other service charge or payment of other such claim.
Section 9 A claim for maintenance may be considered also by the District Court with jurisdiction over the place where the person claiming or receiving maintenance has his or her domicile or habitual residence.
Section 10 (1) Separate actions brought by a plaintiff against the same respondent may be considered by the District Court where the respondent is obliged under law to respond to one of them, if the actions have been brought at the same time and they are based on essentially the same grounds. (2) Actions brought against different respondents may all be considered by the District Court where one of the respondents is obliged under law to respond, if the actions have been brought at the same time and they are based on essentially the same grounds. (3) If under the judgment given on the basis of an action several persons may be obliged only jointly to what is claimed, the action may be considered by the District Court where one of them is obliged under law to respond. (4) A counterclaim referred to below in Chapter 18, section 3, as well as an action referred to in sections 4 and 5 of the said Chapter may be considered by the District Court where the original action is pending, also when for a reason referred to in section 7, subsection 2 of the said Chapter, the action is not considered in the
same proceedings as the original claim.
Exclusive jurisdiction
Section 11 A case that concerns divorce, termination of cohabitation or the validity of marriage or the distribution of matrimonial assets other than after the death of a spouse is considered by the District Court with jurisdiction over the place where either spouse has his or her domicile or habitual residence;
Section 11a (29/2011) A case that concerns compensation, separation of property, the contesting of separation of property or the contesting of a decision on compensation referred to in the Act on the Dissolution of the Household of Cohabiting Partners (26/2011) is considered by the District Court with jurisdiction over the place where either partner has his or her domicile or habitual residence. If the action is brought after the death of a partner, however, section 17 of this Chapter applies.
Section 12 (1) A case that concerns the establishment of paternity is considered by the District Court with jurisdiction over the place where the mother has her domicile or habitual residence. (2) A case that concerns the disproving of paternity is considered by the court with jurisdiction over the place where the child has his or her domicile or habitual residence.
Section 13 A case that concerns child custody or right of access is considered by the District Court with jurisdiction over the place where the child has his or her domicile or habitual residence.
Section 14 A case that concerns enforcement of a decision on child custody or right of access is considered by the District Court with jurisdiction over the place where the child or the opposing party has his or her domicile or habitual residence or where either person resides.
Section 15 A case that concerns the appointment or release of a trustee or the limitation of the mandate of a trustee or the amendment or annulment of such limitation is considered by the District Court with jurisdiction over the place where the person whose interests are to be protected has his or her domicile or habitual residence.
Section 16 A case that concerns the establishment of adoption is considered by the District Court with jurisdiction over the place where the adopter has his or her domicile or habitual residence.
Section 17 (1) A case concerning inheritance or a decedent’s estate is considered by the District Court with jurisdiction over the place where the decedent had his or her
domicile or habitual residence. (2) A case concerning inheritance refers to a case that concerns (1) the right of inheritance, renunciation of inheritance or another legal act concerning inheritance; (2) the right to a compulsory legal portion of an inheritance, a supplement to a compulsory legal portion or the right to assistance or compensation from the inheritance; (3) the right of the surviving spouse to administer the estate or property that is part of the estate or the partition of the estate to be carried out following the death of the spouse or an action to contest the partition brought after death; (3a) compensation, separation of property, the contesting of separation of property or the contesting of a decision on compensation referred to in the Act on the Dissolution of the Household of Cohabiting Partners, if the action is brought after the death of a partner; (29/2011) (4) a right on the basis of a will, the validity of a will, an action to contest a will or the interpretation of a will; (5) administration of a decedent’s estate, the appointment or release of an administrator or executor of an estate, an inventory of an estate or the administration of an estate; (6) distribution of inheritance or an action to contest the distribution of inheritance. (3) A case concerning a decedent’s estate refers to a case that concerns a decedent’s estate or as party thereto or the liability of an heir under a will for obligations of the decedent or the estate or another corresponding case.
Secondary jurisdiction
Section 18 (1) If otherwise no court would have jurisdiction in the case: (1) a case that concerns a claim to be brought against a natural person may be considered by the District Court with jurisdiction over the place where the respondent resides or last had his or her domicile or habitual residence; (2) a case that concerns ordering the respondent to pay a specified amount of money may be considered by the District Court with jurisdiction over the place where the respondent has distrainable property; (3) a case that concerns a right to movable property may be considered by the District Court with jurisdiction over the place where the property lies; (4) a case that concerns divorce, termination of cohabitation or the validity of marriage or the distribution of matrimonial assets other than after the death of a spouse, may be considered by the District Court with jurisdiction over the place where either spouse has last had his or her domicile or habitual residence; (5) a case that concerns the establishment or annulment of paternity may be considered by the District Court with jurisdiction over the place where the man who is the respondent has his domicile or habitual residence or where he last had his domicile or habitual residence; a case that concerns the annulment of paternity may in addition be considered by the District Court with jurisdiction over the place where the mother has her domicile or habitual residence; (6) a case that concerns child custody or right of access may be considered by the District Court with jurisdiction over the place where the child last
had his or her domicile or habitual residence or, if the child has not had his or her domicile or habitual residence in Finland, by the District Court with jurisdiction over the place where either parent or the person proposed to get custody of the child has his or her domicile or habitual residence; (7) a case that concerns enforcement of a decision on child custody or right of access may be considered by the District Court with jurisdiction over the place where the applicant has his or her domicile or habitual residence; (8) a case that concerns the appointment or release of a trustee or the limitation or amendment of the mandate of a trustee may be considered by the District Court with jurisdiction over the place where the person resides whose interests are to be protected; and (9) a case that concerns inheritance or a decedent’s estate may be considered by the District Court with jurisdiction over where the property or most of the property of the decedent’s estate lie. (2) A case to which the grounds for jurisdiction in subsection 1 do not apply is considered by the Helsinki District Court.
Choice of court agreement
Section 19 (1) The parties have the right to agree that a civil case referred to in sections 1 through 10 may be considered or shall be considered in a District Court other than the one provided in law or that a case may not be considered in a certain District Court (choice of court agreement). A choice of court agreement shall be made in writing and it may refer to a certain question at issue or issues that may arise in the future from a certain legal relationship. (2) The right of a consumer, employee or person claiming or receiving maintenance to submit a case to the District Court referred to in this Chapter may not be restricted through a choice of court agreement, unless the agreement has entered into after the dispute has arisen. (3) A choice of court agreement may not be made in respect of a case referred to in sections 11 through 17.
Retention of jurisdiction
Section 20 The court where an action has been brought remains competent even if the circumstances on which its competence is based change after the bringing of the action.
Examination of jurisdiction and transfer of a case to another court
Section 21 (1) If a case referred to in sections 1 through 10 has been brought in a District Court other than the one indicated by law or a choice of court agreement and if a party enters a plea to absence of the jurisdiction of the District Court when first answering in the case or does not provide the response requested of him or her or having been directly summoned to the court session fails to arrive before the District Court, the District Court shall dismiss the action without considering its merits, unless the District Court transfers the case to another District Court on the basis of section 22.
(2) If a case referred to in sections 11 through 17 has been brought in a district court other than the one indicated in law, the District Court shall on its own motion dismiss the action without considering its merits, unless the District Court transfers the case to another District Court on the basis of section 22.
Section 22 (1) If the District Court finds that it does not have jurisdiction to consider the case, the District Court shall with the consent of the plaintiff or applicant transfer the case to a competent District Court. However, the District Court may refrain from transferring the case if the competent District Court cannot be ascertained without difficulty. (2) Decisions and other measures taken by the transferring District Court in the case are in force until the District Court to which the case is transferred decides otherwise. The decision on the transfer is not subject to appeal.
Section 23 (1) The Court of Appeal may not in connection with appeal consider whether the principal claim has been considered and decided by the District Court with regional jurisdiction unless a party has entered a plea to the absence of jurisdiction of the District Court and appealed the decision given on this issue. (2) The Supreme Court may consider an issue concerning regional jurisdiction only if the Court of Appeal has considered the issue and the judgment given on the said issue has been appealed.
Section 24 (1) If an appellate court finds that the lower court does not have jurisdiction to consider a case, the appellate court shall transfer the case to a competent lower court. However, the case may not be transferred if all of the parties oppose transfer. (2) If several courts have issued final decisions by which they dismiss an action without considering the merits, on the grounds of lack of jurisdiction, the Supreme Court, if it finds that one of said courts has jurisdiction, on request annul the erroneous decision and refer the case to the court in question for consideration.
International jurisdiction
Section 25 (1) A Finnish court is competent to consider a case with an international nature, if the case is connected to Finland as referred to in sections 1 through 4, 6 through 9, 11 through 17 or 19, unless the judgment to be given by the Finnish court in the case could clearly not have legal relevance for the parties. (2) A Finnish court is competent to consider also a case that has a connecting factor to Finland that is referred to in sections 5, 10 or 18 of this Chapter or that is based on another essential circumstance, unless (1) a judgment to be given by the Finnish court in the case would not have factual legal relevance for the parties; or (2) consideration of the case by a court of another State is clearly more appropriate, taking into consideration the connecting factors to different states, the evidence to be presented in the case, the costs to the parties and the other circumstances. (3) Notwithstanding the provisions of subsection 2(2), however, a Finnish court has jurisdiction if the procedure to be followed or the legislation to be applied in
the court of a foreign state would be contrary to the public policy in Finland.
Section 26 (1) A Finnish court shall consider on its own motion whether in accordance with section 25 it is competent to consider a case with an international nature. (2) If a case with an international nature is such that in accordance with section 19, subsections 1 or 2 a valid choice of court agreement could be made in it in a corresponding national case, the Finnish court shall consider its jurisdiction only if a party enters a plea on absence of jurisdiction when first answering in the case or does not provide the requested response or having been directly summoned to the court session fails to arrive before the District Court. However, a Finnish court shall on its own motion dismiss the case without considering its merits if a judgment given by a Finnish court in the case could clearly not have legal relevance for the parties.
Secondary nature of Chapter
Section 27 The provisions of this Chapter apply, unless otherwise provided by another Act, legislation of the European Community or an international agreement binding on Finland.
Chapter 11 (1056/1997) Service of notices in proceedings (690/1997)
Ensuring service (362/2010)
Section 1 (690/1997) (1) The court shall see to the service of notices, unless otherwise provided below. (2) The court may entrust the service of a notice to court personnel or a process server. In so doing, the court shall set a deadline for service and, where necessary, issue further instructions on service.
Section 2 (1056/1991) (1) With the consent of a party, the court may entrust the service of a notice to the party, if it deems there to be reason for this. In so doing, the court shall set a deadline for service and a deadline for the delivery of the certificate of service to the court. (362/2010) (2) If the service of a summons is entrusted to the plaintiff, he or she shall be notified that if at the time when the court resumes the hearing of the case he or she has not delivered a certificate of service, carried out before the deadline and according to the provided procedure, the case may be discontinued. At the same time the plaintiff shall be notified that he or she may request an extension of the deadline, a new deadline or that the court see to the service of the summons.
Manners of service (362/2010)
Section 3 (1056/1991) (1) When the court or the public prosecutor sees to the service of a notice, service shall be carried out by sending the document to the party: (1) by sign-for-delivery post; or
(2) by letter, if it may be assumed that the addressee receives notice of the document and returns the certificate of service before the deadline. (440/2011) (2) The postal authorities shall be notified of the date when the service by signfor- delivery post is at the latest to take place. (3) The documents referred to above in subsection 1(2) may also be sent as an electronic message in the manner identified by the addressee. (362/2010)
Section 3a (595/1993) (1) When the court sees to the service of a notice, a notice other than a summons may be served also by posting it to the address of service indicated to the court by the addressee. (690/1997) (2) The addressee shall be deemed to have been served with the document on the seventh day after the posting of the document. The date of posting shall be noted on the document.
Section 3b (362/2010) (1) When the court sees to the service, this may be carried out also by informing the addressee by telephone of the contents of the document to be served (service by telephone). However, service may not be made by telephone of a summons other than in the matter referred to in Chapter 5, section 3(1). (2) Service by telephone may be made if this is a suitable manner of service in view of the scope and nature of the document and if the addressee shall undoubtedly be informed of the document by telephone and understands the significance of the service. (3) The addressee shall be informed by telephone, in respect of the document, of the matter, the claim or obligation and its primary grounds, the deadline and threat as well as the other necessary factors. When service has been made of a document by telephone, it shall be sent without delay by letter or as an electronic message to the address indicated by the addressee, unless for a special reason this is deemed manifestly unnecessary. Service by telephone shall be carried out by a process server or an official of the court in question. A certificate shall be issued of the service, following as appropriate what is provided in section 17(1) and a copy of this shall be sent without delay as a letter or as an electronic message to the address indicated by the addressee.
Section 4 (362/2010) (1) If it has not been possible to serve a notice or it can be deemed apparent that it shall not be possible to serve the notice as provided in section 3 or 3b, or if there is another special reason for this, a process server shall serve the notice personally on the addressee of the notice or on a person referred to in section 7. (2) The court or the prosecutor responsible for service shall notify the process server of the date when the service must be performed at the latest. (3) When the responsibility for service has been given to a party, service shall be carried out in the manner referred to in subsection 1. If the party is represented by an attorney or a public legal aide, service may also be carried out by said person giving the document personally to the addressee. This latter method of service requires that the addressee sign a certificate of receipt of service. Service of a summons on the defendant in a criminal matter may not be carried out in this manner.
Section 5 (1056/1991) (1) The document to be served shall be given to the recipient in the original or as a copy. (2) If the copying of a document to be served, other than an application for a summons, a response or a written statement, is difficult or, owing to the size of the document, inexpedient, the court may decide that the material shall be kept available to the party for review at the court or in another suitable place designated by the court. Notice of this shall be annexed to the document to be served. (666/2005) (3) The court may decide that a response, a written statement or an application for appeal shall be kept available for review by a party in the manner referred to in subsection 2, if the document to be served is very large, there are an exceptionally large number of parties and in view of the circumstances such service can be deemed appropriate. In so doing the party shall be given notice of where the document is available for review. The notice shall briefly state the main content of the document, to the extent necessary. (666/2005)
Section 6 (1056/1991) If the recipient has been orally notified in the court registry or in a hearing of the order or decision to be served, he or she shall be deemed to have received service of the notice at that time. However, the court shall, on request, give or deliver to him or her without delay the document containing the order or decision.
Section 7 (1056/1991) (1) When a process server, for the purpose of service of a notice, has sought a person with a known residence in Finland, but has not found him or her or any person competent to receive service in his or her stead, and on the basis of the circumstances it may be assumed that he or she is evading the service of the notice, the process server may serve the notice by delivering the documents to a household member who has reached the age of fifteen years, or, if said person conducts a business, to a person employed in this business. If none of the above can be found, service of the notice may be performed by delivering the documents to a local police authority. (2) When the process server has performed the service of the notice pursuant to subsection 1, he or she shall notify the recipient of the same by a letter sent to the home address of the recipient. (3) The service of the notice shall be deemed to have taken place when the letter referred to in subsection 2 has been given to be delivered by post. (4) The summons in a criminal case may not be served on the defendant in the manner provided in this section. (690/1997)
Section 8 (307/2014) If the recipient of a notice resides abroad and his or her address is known, and if the service of the notice has not been entrusted to a party pursuant to section 2, the court shall ensure that the documents to be served are sent as separately provided in law or agreed with the foreign state in question. The court shall indicate the date when the service of the notice must at the latest be performed or when the certificate of service must at the latest be returned to the court.
Section 9 (1056/1991) (1) If no information is available regarding the whereabouts of the recipient or a person empowered by him or her to receive service, the court shall perform the service by way of a public notice. (2) The summons in a criminal case may not be served on the defendant by way of a public notice. (690/1997)
Section 10 (1056/1991) (1) The service of notice referred to in section 9 above shall be performed by keeping the document and its annexes available in the court registry and by publishing a summary of its contents and the place where it is kept in the Official Gazette, in the first issue of any calendar month. In addition, the court may publish the notice in a newspaper. The public notice shall also be posted on the court bulletin board without delay. (2) However, the public notice need not be published if a notice in the same case has already been served on the same recipient in the manner provided in subsection 1. (3) The service of the notice shall be deemed to have taken place in the situation referred to in subsection 1 when the public notice has been published in the Official Gazette and in the situation referred to in subsection 2 when the document has been made available in the court registry.
Addressee of service (362/2010)
Section 11 (690/1997) In a civil case involving two or more parties jointly, the notices shall be separately served on each party as provided in sections 1—10. If a notice is to be served on so many recipients that separate service on each of them cannot be done without difficulty, the court may order that the notice is to be served on one of them. A summary of the contents and the name of the person on whom the notice has been served, as well as information on the place where the documents to be served are kept available, shall be published as provided in section 10. The service shall be deemed to have been performed when the public notice has been published in the Official Gazette.
Section 12 (1386/2009) The service of a notice on the State shall be performed by delivering it to the regional administrative office or the authority representing the State in the case. When the notice has been served on the regional administrative office, it shall deliver a copy of the served documents to the authority representing the State in the case.
Section 13 (1056/1991) The service of a notice on a municipality shall be performed by delivering it to the municipal manager or, if there is no municipal manager, to the chairman of the municipal council or, in cases where a municipal board is authorised by law to independently represent the municipality, to the chairperson of the said board. The notice may also be served on a person who has been appointed by law, by decree, by municipal regulation or by municipal ordinance to receive service on behalf of the municipal manager or a chairperson.
Section 14 (1056/1991) (1) The service of a notice on a community not referred to in section 13, on a company, co-operative or association, on another corporation or consortium or on an institution or foundation shall, unless otherwise provided for in a given situation, be performed by delivering it to a person who is competent to represent the recipient of the notice. If no such representative exists, the notice shall be served as provided in section 10. If the recipient of the service conducts a business and its representative cannot be found, the provisions of section 7 on the service of notices on a person conducting a business apply, where appropriate, to the service of the notice. (2) The service of a notice on a decedent’s estate shall be performed by delivering it to the parties to the estate. If the estate has been assigned to an administrator, the notice shall be served on him or her. The notice may also be served on a person administering the property of the estate, even it is not under the administration of the parties, or on a person who otherwise is competent to represent the decedent’s estate and to speak on its behalf. The recipient of the service shall without delay provide each party to the estate and, if the recipient is a party, the person administering the estate with a copy of the served documents.
Section 15 (1056/1991) The service of a notice on a bankrupt’s estate shall be performed by delivering it to the administrator of the estate.
Section 16 (1056/1991) (1) A summons may also be served on an attorney empowered by the defendant to receive service of summonses. An attorney or public legal aide need present a letter of attorney only if so ordered by the court. (362/2010) (2) If the case concerns an offence punishable otherwise or more severely than a fine or imprisonment for at most six months, the summons may not be served on an attorney empowered by the defendant to receive service of summonses. (690/1997) (3) When the addressee of the notice is represented by an attorney in a pending case, the notice may be served on the attorney. (690/1997) (4) A document ordering a person to appear in court in person or to otherwise undertake something personally shall, however, be served on said person. The service shall be performed as provided in sections 3, 3b and 4. (362/2010)
Miscellaneous provisions (362/2010)
Section 17 (1056/1991) (1) A written certificate of the service of a summons shall be issued, indicating the date and place of the service and the person who received the service. If the service was performed as referred to in section 7, the certificate shall also indicate the reason for this and the date when the notice was given for delivery by post. The recipient of the service shall be provided with a copy of the certificate. The person performing the service shall sign the certificate. (2) If service is performed as referred to in section 3, subsection 1(2), the recipient of the service shall fill in the certificate delivered to him or her for the purpose of receiving service, so that it contains his or her signature and the information referred to in subsection 1. (3) Separate provisions apply to sign-for-delivery post.
Section 18 (1056/1991) (1) If the service has not been performed before the deadline or if it has been erroneously performed, and the party fails to appear in court or to deliver a requested written response or statement, the service shall be performed again, unless a new service is to be deemed unnecessary due to the insignificance of the error. (2) If a party enters a plea that the service has not been performed before the deadline or that it has been erroneously performed, the hearing of the case shall be postponed or a new deadline set for the delivery of a written response or statement, unless this is to be deemed unnecessary due to the insignificance of the error in the service. If the party has not received the documents to be served, they shall be given to him or her at the same time as the notification of the postponement of the hearing or the new deadline. If this is not possible, the documents shall be delivered at once to the address given by the recipient. The plea that the service has not been performed before the deadline or in accordance with the provided procedure shall be entered in the response or statement.
Section 19 (1056/1991) (1) If the service of a summons has been entrusted to the plaintiff and he or she has not, at the time when the court resumes the hearing of the case, delivered to the court a certificate that the service has been performed before the deadline and in accordance with the provided procedure, the case shall be discontinued. (2) The case shall not, however, be discontinued if the respondent has responded in the main issue without entering a plea or if the court, on the request of the plaintiff for a valid reason, has granted an extension to the deadline, set a new deadline or decided to see to the service itself. (3) If a party has not before the deadline presented the court with a certificate of the service of a document other than a summons, the court shall see to the service without delay.
[sections 20—24 have been repealed; 690/1997]
Section 25 (1056/1991) The written certificate issued by a process server shall constitute adequate proof that the service of a notice has been performed as indicated in the certificate.
Section 26 (1056/1991) For the purposes of this Chapter, “process server” means also a person competent to serve notices as provided in section 6 of the Process Servers Act (505/1986) and a process server referred to in the Act on the Bailiff Office of Åland (898/1979).
Section 27 (1056/1991) The provisions of this Chapter on the service of notices do not apply where otherwise provided by law.
Chapter 12 — Parties (21/1972) Appearance of the parties in a civil case
Section 1 (444/1999) (1) When a person without full legal capacity is a party in a civil case or as an injured party in a criminal case, his or her right to be heard shall be exercised by his or her guardian or other legal representative. However, in a case concerning the person of a minor, his or her right to be heard shall be exercised the person responsible for his or her care and custody or his or her other legal representative. (2) A person without full legal capacity shall personally exercise his or her right to be heard if he or she is competent to administer the object of the dispute or of the offence, or if the dispute concerns a transaction into which he or she is competent to enter. In a case concerning his or her person, a person without full legal capacity shall personally exercise his or her right to be heard if he or she has reached the age of eighteen years and is able to understand the significance of the matter. A minor who has reached the age of fifteen years has an independent right to be heard in a matter concerning his or her person, parallel to that of the person responsible for his or her care and custody or his or her other legal representative.
Section 1(a) (444/1999) (1) A guardian appointed for a person with full legal capacity has the right to be heard, parallel to that of the ward, in a matter within the competence of the guardian. If the guardian and the ward disagree when being heard, the opinion of the ward shall prevail, if he or she is able to understand the significance of the matter. (2) If the competence of the ward has been restricted in a manner other than by declaring him or her fully without legal capacity, the guardian shall alone exercise the ward’s right to be heard in a matter where the ward is without legal capacity. However, in matters to be decided jointly by the guardian and the ward, they shall together exercise the right to be heard.
Section 2 (444/1999) A person without full legal capacity shall personally exercise his or her right to be heard as a defendant in a criminal case if he or she is responsible under criminal law. However, in addition to a minor defendant, his or her guardian, the person responsible for his or her care and custody, or other legal representative shall have an independent right, parallel to that of the defendant, to be heard. If a person without full legal capacity who has reached the age of eighteen years is not responsible under criminal law, his or her guardian or other legal representative shall exercise his or her right to be heard.
Section 3 (444/1999) The court may hear the guardian of a person without full legal capacity, the person responsible for his or her care and custody, or his or her other legal representative, even if the person without full legal capacity has the sole right to be heard in the matter, if this is regarded as necessary in view of his or her best interests.
Section 4 (21/1972) A foreigner who, under the law of his or her home state, is not competent to exercise his or her right to be heard in a trial, may nonetheless exercise his or her
right to be heard in a court in Finland if, under the law of Finland, he or she is competent to do so.
Section 4(a) (650/2007) (1) If a party is incapable of looking after his or her interests in court proceedings owing to illness, mental impairment, ill health or another comparable reason or if the guardian of the party is prevented from exercising his or her right to be heard in the case due to disqualification or another reason, the court where the case is pending may on its own motion appoint a guardian for that party for purposes of the proceedings. The provisions of the Guardianship Act (442/1999) apply to such a guardian. (2) Unless the court decides otherwise, the appointment of the guardian shall remain in effect also in an appellate instance where the matter becomes pending on appeal.
Section 5 (444/1999) A party and his or her guardian, the person responsible for his or her care and custody, or other legal representative shall present proof of his or her right to be heard, if the court considers this necessary.
Section 5(a) (1013/1993) (1) If the plaintiff during the trial transfers his or her right to the object of the dispute to a third person, that third person may assume the pursuit of the action in the form it was at the time of transfer, without need for a new summons. (2) If the respondent during the trial transfers his or her right to the object of the dispute to a third party, that third party may assume the position of respondent in the trial, if the plaintiff consents to the same. (3) A party whose opposing party has during the trial transferred his or her right to the object of the dispute to a third party may request that that third party be summoned as a party to the trial.
Appearance of a party (690/1997)
Section 6 (690/1997) (1) A party shall be ordered, under threat of a fine, to appear in person in the main hearing of the District Court, unless it is deemed that his or her personal appearance is not necessary for a decision in the case. (2) A party shall be ordered, under threat of a fine, to appear in person in the preparatory hearing of the District Court, if his or her personal appearance is deemed to further the preparation of the case. (3) A party shall be ordered, under threat of a fine, to appear in person in an oral hearing of a Court of Appeal or the Supreme Court, if this is deemed necessary for a decision in the case. (4) In a civil case not amenable to settlement, the respondent shall always be exhorted, under threat of a fine, to appear in court.
Section 7 (21/1972) (1) The provisions in section 6 above apply, in so far as appropriate, to the legal representative of a party to a civil case. (690/1997) (2) If a party has several representatives, it is within the power of the court to order which one or which of them are to appear in person. The court may also order
that a person without full legal capacity who does not have the right to be heard himself or herself is to appear in person to be heard in the matter. [section 8 has been repealed; 690/1997)
Failure to fulfil a duty imposed on a party in a civil case (1052/1991)
Section 9 (1052/1991) (1) If both parties are absent from a court hearing, the case shall be discontinued. (2) However, the failure of the parties or of one party to heed an exhortation to submit a written statement on a procedural issue or the failure to appear in a hearing held solely for the consideration of such an issue shall not prevent the resolution of the procedural issue.
Section 10 (1052/1991) (1) A case amenable to settlement shall, unless otherwise provided in section 12 or 13 of this Chapter, be decided by a judgment by default on the request of a party, if the opposing party (1) has failed to appear in a hearing, or (2) has not submitted a requested written statement indicating his or her opinion on the issues listed in the request. (2) A party who according to subsection 1 has the right to have the case decided by a judgment by default shall be asked whether he or she requests a judgment by default. If the party does not request a judgment by default or a judgment in accordance with section 11, the case shall be discontinued. (3) The provisions of Chapter 5, sections 13 and 14 apply to a judgment by default when the respondent has not submitted the written response requested.
Section 11 (1052/1991) After the respondent has responded to the action, a party who according to section 10, subsection 1 has the right to have the case decided by a judgment by default, shall also have the right to have the case decided by a judgment and the right to present the evidence necessary for this purpose.
Section 12 (1052/1991) If the case is to be decided by a judgment by default against the plaintiff, the action shall be dismissed. The case shall not be decided by a judgment by default in respect of the parts that the action is manifestly well-founded or that the respondent has admitted the action. In respect of these parts the action shall be upheld by a judgment.
Section 13 (1052/1991) If the case is to be decided by a judgment by default against the respondent, the action shall be upheld. The case shall not be decided by a judgment by default in respect of the parts that the plaintiff has abandoned the action or that it is manifestly ill-founded. In respect of these parts the action shall be dismissed by a judgment.
Section 14 (1052/1991) (1) The party on whose request the case has been decided by a judgment by default shall ensure that the opposing party is informed of the judgment. (2) However, the court shall see to the service of the notice of the judgment by default,
if (1) a debt has been ordered payable from real property that is collateral for the debt; or (2) the person against whom the case was decided by the judgment by default has been ordered in the decision to pay compensation to the State in accordance with the Legal Aid Act (257/2002). (259/2002)
Section 15 (1052/1991) (1) The party against whom the case has been decided by a judgment by default has the right to appeal it in the court that rendered the judgment by default. The appeal shall be submitted to the court in writing within thirty days from the date when the appealing party received verifiable notice of the judgment, by default in enforcement proceedings where he or she was present or otherwise. (2) If the judgment by default has been based on the failure of the party to heed an exhortation to present a written response or to appear in court, the appeal shall include grounds for amendment of the judgment that could have been relevant when the case was decided. If the judgment by default has been based on the failure of the party to present a written statement indicating his or her opinion on the issues listed in the request, his or her opinion shall be indicated in the appeal against the judgment by default. (3) If the appealing party has not complied with the provisions in subsection 2 the court shall exhort him or her to remedy the failure before a deadline, under threat of inadmissibility of the appeal. At the same time the appealing party shall be notified of how the appeal is inadequate.
Section 16 (1052/1991) (1) The party against whom the case has been decided by a judgment by default may not appeal it. The judgment by default shall indicate the same, as well as provide instructions on the deadline and competent court in respect of an appeal against the judgment by default. (650/2010) (2) If an appeal is submitted against a judgment by default in a case where the party in favour of whom the case has been decided has appealed, the court of first instance shall at once notify the Court of Appeal or, if the case has been taken to the Supreme Court, the Supreme Court of the same. The case shall be returned to the court of first instance to be considered together with the appeal against the judgment by default.
Section 17 (1052/1991) (1) If the appeal against a judgment by default is ruled admissible, any matters which according to Chapter 5, section 22 or Chapter 6, section 9 would have been inadmissible in the hearing where the case was decided by a judgment by default shall be inadmissible in the case. (2) A party against whom the case has twice been decided by a judgment by default no longer has the right to appeal against the judgment by default.
Section 18 (1052/1991) If the plaintiff has failed to appear in court in a case not amenable to settlement, the case shall be discontinued.
Section 19 (1052/1991) (1) If a party or his or her legal representative fails to heed an exhortation to appear in court in person, under threat of a fine, the court shall, if it still deems the personal appearance of the party necessary, impose a higher threat of a fine or order him or her or his or her legal representative to be brought to the hearing or to a later hearing. (2) If the respondent in a case not amenable to settlement fails to appear in court, where he or she has been exhorted to appear under threat of a fine, the court may impose a higher threat of a fine or order him or her to be brought to the hearing or to a later hearing even if he or she has not been exhorted to appear in person.
Section 20 (1052/1991) If a party or his or her legal representative who has been exhorted to appear in, or ordered to be brought to, a preparatory hearing, fails to appear or cannot be brought, the hearing may nevertheless be held if this furthers the preparation of the case, unless the case is to be decided or discontinued in accordance with section 18.
Section 21 (1052/1991) If the respondent fails to appear in the main hearing or if the respondent ordered to be brought to the main hearing cannot be brought, a case not amenable to settlement may be decided, if the plaintiff so requests and there is sufficient evidence regardless of the absence of the respondent. If the plaintiff does not request a decision, the case shall be discontinued.
Section 22 (1052/1991) If the case has been discontinued because of the absence or other failure of the plaintiff, but he or she has had a valid excuse that he or she was not able to announce in time, the plaintiff has the right to have the case reopened on the basis of the same application, by notifying the court of the same within thirty days of the discontinuance of the case. If the plaintiff cannot prove a valid excuse, the case shall be ruled inadmissible.
Section 23 (1052/1991) The provisions above in this Chapter on absence from a hearing apply also when a party leaves in the middle of a hearing without permission. [sections 24—27 have been repealed; 690/1997]
Supplementary provisions (1052/1991)
Section 28 (1052/1991) (1) A person shall have a valid excuse if due to illness or an interruption in traffic or communications he or she is prevented from heeding the exhortation to appear in court, to submit a written response or statement or to fulfil another duty imposed on him or her in the proceedings. If another impediment is pleaded or otherwise comes to the knowledge of the court, it shall be for the court to determine whether this constitutes a valid excuse. (2) If the attorney of a party has a valid excuse and another attorney could not be found in time, the party shall be deemed to have a valid excuse for his or her failure to heed the exhortation.
Section 29 (1052/1991) A party who, regardless of having been ordered to appear in court in person, sends an attorney instead of appearing in person, while not having a valid excuse, shall be deemed to be absent.
Section 30 (690/1997) If the absence or other failure of a party is pleaded or known to be due to a valid excuse or if there is reason to believe that such an excuse exists, the hearing shall be cancelled and rescheduled, or the party shall be reserved a new opportunity to heed the exhortation. In this event, a sanction imposed on the party in case of a failure shall not be ordered enforceable, unless it becomes apparent before a decision on the main issue that the party did not have a valid excuse.
Section 31 (690/1997) When a party or his or her legal representative who has failed to appear in court regardless of a threat of a fine, can be brought to the same hearing, the threat of a fine for absence shall not be ordered enforceable. In addition, the threat of a fine shall not be ordered enforceable if the hearing of the party or his or her legal representative becomes irrelevant.
Section 32 (1052/1991) The costs of bringing a person to court shall be covered from State funds. When the case is decided, the court shall order the person brought to compensate the said costs to the State. If such liability is deemed unreasonable, the compensation may be reduced or the costs may be left to be borne by the State. The provisions on the compensation payable to witnesses from State funds apply to the determination, payment and settlement of the costs and compensation, as well as to an appeal against a decision on the same.
Section 33 (244/2006) (1) A party or person to be heard who has been ordered to be brought to court may be taken into custody. The loss of liberty may not last longer than is necessary in order to arrange the proceedings. (2) Chapter 17, section 36 applies to the taking of a witness into custody. [section 34 has been repealed; 8/1994)
Section 35 (690/1997) An appeal against an order on the enforcement of a threat of a fine for absence, issued before the decision on the main issue, shall be lodged separately. If the order is issued in connection with the decision on the main issue or the threat of the fine is not ordered enforceable, an appeal against this decision may be lodged observing the same deadline and in accordance with the same provisions that govern the decision on the main issue.
Section 36 (1052/1991) When the case is discontinued because of the absence of a party, the absent party may on the request of the party who has appeared in court be made liable to compensate his or her legal costs.
Section 37 (1052/1991) A statutory provision elsewhere in law on the absence of a party shall apply.
Chapter 13 — Disqualification of a judge (441/2001)
Section 1 (441/2001) (1) A judge may not hear a case if he or she is disqualified as referred to in this Chapter. (2) Notwithstanding the provision in subsection 1, a judge may decide an urgent issue with no bearing on the decision in the main issue, if it is not possible to obtain without delay a judge who would not be disqualified.
Section 2 (441/2001) (1) The provisions in this Chapter on judges apply also to the other members of the court, the referendaries, record keepers and others who make decisions in court or may be present when the case is decided. (2) The provisions in this Chapter on parties apply also to injured parties in a criminal case, interveners and other persons to be heard and comparable to parties. The provisions on witnesses apply also to other persons heard for probative purposes.
Section 3 (441/2001) (1) For the purposes of this Chapter, a close relation is defined as: (1) the spouse, child, grandchild, sibling, parent and grandparent of the judge and another person especially close to the judge, and the spouse of the same; (2) a sibling of a parent of the judge and the spouse of the same, a child of a sibling of the judge and a former spouse of the judge; and (3) a child, grandchild, sibling, parent and grandparent of the spouse of the judge and the spouse of the same, and a child of a sibling of the spouse of the judge. (2) A spouse refers to a husband or wife and a domestic partner. A respective half-relative shall also be deemed a close relation referred to above in subsection 1.
Section 4 (441/2001) (1) A judge is disqualified in a matter where: (1) the judge or his or her close relation is a party; (2) the judge or his or her close relation acts or has acted as the representative, counsel or attorney of a party; (3) the judge appears or has appeared as a witness or expert witness; (4) a close relation of the judge appears as a witness or expert witness, or where a close relation has been heard in this capacity at an earlier stage of the proceedings and the decision in the matter may depend also on this hearing; or (5) it can be anticipated that the decision in the case will be to the specific advantage or disadvantage of the judge, his or her close relation referred to in section 3, subsection 1(1) or a person represented by the judge or his or her close relation. (2) For purposes of subsections 1(2) and 1(5), a representative means the person responsible for the care and custody of a natural person, guardian or other comparable representative of a natural person.
Section 5 (441/2001) A judge is disqualified if he or she, or his or her close relation referred to in section 3, subsection 1(1), is: (1) a member of the board of directors, the supervisory board or a comparable organ, or the chief executive officer or a comparable officer, in a corporation, foundation or public-law institution or enterprise; or (2) in a position where he or she decides on the exercise of the right of the state, a municipality or another public corporation to be heard in the matter, and the party referred to in paragraph (1) or (2) is a party to the case or the decision in the case is likely to be of special advantage or disadvantage to it.
Section 6 (441/2001) (1) A judge is disqualified if: (1) a party to the case is a party opposing the judge or his or her close relation referred to in section 3, subsection 1(1) in other judicial proceedings or in a case pending before an authority; or (2) on the basis of a service relationship or otherwise, the judge has such a relationship to a party to the case that, especially in view of the nature of the case at hand, there is justifiable reason to doubt the impartiality of the judge in the case. (2) The issue of disqualification shall not arise by virtue of subsection 1 merely because the state, a municipality or another public corporation is a party to the case, nor shall it arise if the opposing party has initiated a case referred to in subsection 1(1) in order to have the judge disqualified or otherwise clearly without a valid basis. (3) A relationship to a party based on status as a customer, the holding of shares or a comparable circumstance, where this is to be deemed ordinary, shall not give rise to disqualification as referred to in subsection 1(2).
Section 7 (441/2001) (1) A judge shall be disqualified if he or she or a close relation referred to in section 3, subsection 1(1) has heard the same case in another court, another authority or as an arbitrator. The judge shall similarly be disqualified if he or she is a party to a similar case and the nature of the case or the effect of the decision in the case at hand on the case of the judge gives rise to a justifiable doubt of the impartiality of the judge in the case. (2) A judge is disqualified from re-hearing the case or a part thereof in the same court, if there is justifiable reason to believe that he or she has a prejudice in the case on the basis of his or her earlier decision in the case or for another special reason. (3) In addition, a judge is disqualified if another circumstance, comparable to the circumstances referred to in this Chapter, gives rise to a justifiable doubt of the impartiality of the judge in the case.
Section 8 (441/2001) A party to the case shall enter a plea of the disqualification of the judge at once when first being heard in the case and having been informed of the judges participating in the hearing of the case. If a party is later informed of a circumstance which may be relevant as to the disqualification of the judge, the plea concerning
the same shall be entered without delay. The party shall provide justification for the plea and at the same time state when he or she was informed of the relevant circumstance. Once the judge has decided the matter, a party is barred from pleading a circumstance that he or she has been informed of and that is discretionary regarding the disqualification of the judge, except if the party proves that he or she has had a valid reason not to have entered the plea earlier.
Section 9 (441/2001) (1) A plea of the disqualification of a judge shall be decided in the court seised of the main issue. The plea may be decided also in written proceedings. The court may also take up the issue of disqualification on its own motion. (2) When deciding an issue concerning the disqualification of a judge, the District Court has a quorum in a composition with one legally trained member. Separate provisions apply to a quorum in a Court of Appeal and the Supreme Court. (3) A judge whose disqualification has been pleaded may himself or herself decide the issue of disqualification only if the court has no quorum without him or her and if a non-disqualified replacement can be obtained only with considerable delay. A judge whose disqualification has been pleaded may also decide a plea that is clearly ill-founded.
Chapter 14 — Consideration of the case in court (362/1960)
Section 1 (595/1993) In a civil case, a party shall keep to the truth in presenting the circumstances invoked by him or her in the case, in commenting on the circumstances invoked by the opposing party and in responding to questions made. [section 1 has been amended as of 1 January 2016 to read as follows:
Section 1 (732/2015) In a civil case, a party shall keep to the truth when making statements on the circumstances invoked by him or her in the case, and in commenting on the circumstances invoked by the opposing party.]
Section 2 (1052/1991) (1) A civil action may not be amended during the proceedings. However, the plaintiff has the right to (1) claim a performance that has not been referred to in the action, if the claim is based on a change in the conditions during the proceedings or on a circumstance of which the plaintiff has only then become aware; (2) claim the confirmation of a legal relationship under dispute in the proceedings between the parties, when the clarity of the relationship is a prerequisite for the resolution of the other parts of the case, and (3) claim interest or present another subsidiary claim or even a new claim, if this is based on essentially the same grounds. (2) If a claim referred to in subsection 1(2) or 1(3) is not presented until the main hearing, it shall be ruled inadmissible, if consideration of it delays the hearing of the case as a whole. Such a claim may not be presented in an appellate court. (3) The presentation of new circumstances in support of the action shall not be deemed an amendment of action, unless this alters the case at hand. (4) If the respondent in a civil case has not presented a written response or statement or he or she has failed to appear in court and the plaintiff wishes to
have the case decided, the judgment shall contain decisions only on the claims presented in the application for a summons and on the claims referred to in subsection 1, notice of which has been served on the respondent during the proceedings. In this, also the presentation of circumstances referred to above in subsection 3 shall be deemed an amendment of action, if the respondent has not received notice of the same.
[section 3 has been repealed; 690/1997]
Section 4 (690/1997) If it is important for a decision in the case that an issue at hand in another trial or other proceedings is decided first, or if there is another long-term impediment for the hearing of the case, the court may order that the hearing be resumed only after the impediment has ceased to exist.
Section 5 (1052/1991) If the plaintiff withdraws the action after the respondent has responded to it, a case amenable to settlement shall nevertheless be decided, if the respondent so requests.
Section 6 (244/2006) The chairperson of the court shall ensure the maintenance of order in a hearing and for this purpose shall issue the necessary orders. The chairman may order that a person who disturbs the considerations or otherwise acts in an improper manner shall be removed from the courtroom.
Section 7 (244/2006) (1) A person who (1) does not follow the orders issued by the chairman pursuant to section 6, (2) uses a manner of speech or writing in a hearing or in a document submitted to court that offends the dignity of the court or is otherwise inappropriate or (3) otherwise disturbs the consideration or behaves inappropriately may be sentenced to a disciplinary fine of a most 1,000 euros. (2) If in the situation referred to in subsection 1 a disciplinary fine is not a sufficient measure to eliminate the disturbance, the court may order that a person who is present in person may immediately be taken into custody and kept in custody for at most 24 hours. A person taken into custody shall be released immediately when keeping him or her in custody is no longer necessary in order to ensure the undisturbed conduct of the proceedings. If a party is taken into custody, the court shall consider whether the case may be continued despite the absence of the party. (3) The court shall impose the sanctions referred to in subsection 1 and 2 on its own motion. Imposition of a sanction shall not prevent the bringing of charges for the same act, if it is punishable under another statutory provision. The court order on a disciplinary fine and holding in custody are subject to appeal.
[sections 7a—9 have been repealed; 690/1997] [section 10 has been repealed; 1052/1991] [section 11 has been repealed; 690/1997]
Chapter 15 — Attorney (150/1958)
Section 1 (21/1972) (1) A party who has not been ordered to appear in court in person may retain the services of an attorney in the trial. (2) The right of the prosecutor to be heard may not be exercised by attorney. (3) A party who appears in court in person may retain the services of counsel. Questions may be put directly to the party if the court deems this necessary. (4) An applicant other than a public authority shall retain the services of an attorney or counsel in a case before the Supreme Court that concerns procedural fault or the annulment of a valid judgment referred to in Chapter 31. (718/2011)
[subsection 4 has been added by the Act of 718/2011, and enters into force on 1 January 2013]
Section 2 (718/2011) (1) Unless otherwise provided in this or another Act, an advocate, a public legal aide or counsel who has obtained the license referred to in the Licensed Counsel Act (715/2011) may serve as an attorney or counsel. (2) Notwithstanding the provisions of subsection 1, a person who is in the employ or public service of a party, who has passed a higher university level examination other than that of Master of International and Comparative Law, who is honest and otherwise suitable and competent for the task, who is not bankrupt and whose legal competence has not been restricted may serve as the attorney or counsel of such party. In addition, a person who is in the service of a labour market organization, who has passed a higher university level examination other than that of Master of International and Comparative Law, who is honest and otherwise suitable and competent for the task, who is not bankrupt and whose legal competence has not been restricted, may serve as attorney or counsel in a matter concerning or substantially relating to an employment relationship and in Labour Court as the attorney or counsel of a party. (3) Notwithstanding the provisions of subsection 1, a public authority the statutory duties of which include serving as counsel in court proceedings may serve as attorney or counsel. In addition, a person who is in the service of said public authority, who has passed a higher university level examination other than that of Master of International and Comparative Law, who is honest and otherwise suitable and competent for the task, who is not bankrupt and whose legal competence has not been restricted may serve as attorney or counsel. (4) In addition, also a person other than one referred to in subsection 1, who is honest and otherwise suitable and competent for the task may serve as an attorney or counsel in the following matters, provided that he or she has reached the age of majority, he or she is not bankrupt and his or her legal competence has not been restricted: (1) in a matter referred to in Chapter 5, section 3; (2) in a non-contentious civil matter that has not been contested; (3) in a Land Court matter. (718/2011)
Section 3 (497/1958) (1) A public official may not serve as an attorney or counsel in a trial if this is contrary to his or her official duties.
(2) A legally qualified member of a general court of law may not serve as an attorney or counsel in a trial unless he or she has an interest in the case or he or she appears on behalf of his or her spouse or of a person who is his or her direct ascendant or descendant, sibling or ward. Also, unless he or she has an interest in the case, he or she may not attend, in the court of which he or she is a member, to other non-contentious civil matters on behalf of persons other than those mentioned above. [578/2009] (3) A person related, in the manner referred to in Chapter 13, section 3, to a member of the court taking part in the hearing of the case, may not serve as counsel or act as an attorney of a party to the matter. Also, a person who has participated in the hearing of the case as a member of a court, as a referendary or clerk or served as the attorney or counsel of the opposite party, may not serve as an attorney or counsel. (441/2001)
Section 4 (150/1958) (1) Unless orally retained by the party in court, an attorney shall produce a power of attorney signed by his or her client, should the court so order. (718/2011) (2) If the client is the State, a municipality or another community or public institution, also a written order or extract from the records given in the proper order may serve as a power of attorney and, if the client is a company, cooperative, foundation, association or another such corporation, a certified extract from the records kept at the meeting of a body entitled to grant a power of attorney and at which the power of attorney was granted may serve as a power of attorney. (3) If a person who presents himself or herself as an attorney has not been orally retained under subsection 1 and he or she cannot immediately produce the power of authority referred to above or if the court, on the basis of an observation by a party or otherwise, considers it necessary to obtain proof that the authorisation is real, the person presenting himself or herself as an attorney shall be granted the opportunity to produce such proof. If there is reason to do so, the court may continue the hearing of the case without, however, finally deciding it. If the proof is later produced, the attorney shall be deemed to have served as an attorney from the time when he or she presented himself or herself. If the issue in question is the notification of intent to appeal, proof of the authorisation shall be produced in the court registry at the latest on the seventh day following the deadline prescribed for the filing of the notification of intent to appeal. (661/1978)
Section 4(a) (137/1938) A telegram sent from a telegraph office in Finland and containing a copy of a power of attorney prepared in accordance with section 4, made out to a named person with or without the right to name a replacement, may serve as a power of attorney. The person who receives such a telegram for delivery at a telegraph office shall write on the original power of attorney, which is to be shown to him or her at the same time, a certificate of its presentation, and he or she shall note on the telegram that the power of attorney copied onto it with the certificates mentioned corresponds to the original power of attorney. A telephone may also be used in the delivery of the telegram. The telegram that has arrived shall be verified and a certificate thereof shall be written on the telegram to be given to the attorney. However, if the party so requests or the court otherwise deems it necessary, the original power of attorney shall be shown to the court before a deadline set by the court, under threat that otherwise the telegram shall not be valid as a power of attorney.
Section 5 If the State is party to a dispute, someone shall be appointed to defend the right of the State in a court of first instance. A State attorney shall be heard in such cases before a Court of Appeal.
Section 6 If a person who has an interest in the case wants to speak also on behalf of other persons, he or she shall obtain a power of attorney from them for this purpose.
Section 7 (150/1958) (1) An attorney may agree on a settlement in the case unless it is specifically stated in the power of attorney that he or she is not entitled to do so. If the power of attorney is made out to a named person, the attorney may not appoint a replacement without permission. (2) The power of attorney of an attorney shall entitle him or her to represent the client only in the court where he or she was orally retained or where the power of attorney has been produced. However, an attorney and counsel shall always be entitled to file a notification of intent to appeal a decision of the court in which he or she has served as an attorney or counsel. (3) The personal appearance of the client in court shall not in itself be deemed to demonstrate that a power of attorney has been withdrawn.
Section 8 If the client dies in the course of a trial, the attorney shall notify the court thereof, and those who succeed the client shall provide a new power of authority.
Section 9 (213/1955) If the court or the chairperson of the court, under separate provisions, has the power to appoint an attorney or a counsel to a party, a person who generally acts as an advocate in this court shall be under the obligation to accept the appointment as attorney or counsel.
Section 10 An attorney shall attend to a case with which he or she is entrusted honestly and with due diligence and he or she shall sign all documents which he or she submits to the court. No one shall be judged on the basis of a written statement which has not been signed by the person who prepared it, should it be observed that the party would not have been able to prepare it.
Section 10a (497/1958) (1) Should an attorney or counsel prove to be dishonest, unperceptive or incompetent, or should he or she otherwise be found to be unsuited for the task, the court may deny him or her the right to appear in the case in question. Should there be reason to do so, the court may also deny him or her the right to serve as an attorney or counsel in the court, for at most three years. If the decision pertains to an advocate, public legal aide or licensed counsel, the court shall inform the supervisory board referred to in section 6a(1) of the Advocates Act (496/1958). If an advocate, public legal aid or licensed counsel otherwise act contrary to his or her duties, the court may report said action to the supervisory board for consideration. (718/2011)
(2) If an attorney or counsel has been denied the right to appear, the client, if he or she is not in court and wishes to pursue the case himself or herself, shall be reserved the opportunity to retain an attorney who meets the criteria. (3) An attorney or counsel may appeal the order referred to above in subsection 1, but the order shall nonetheless take immediate effect.
Section 11 In court, a representative shall not have the right to withdraw from a case that he or she has begun unless the court finds that he or she has cause to do so. [section 12 has been repealed; 135/2009]
Section 13 If a representative neglects to pursue the right of the client, the client shall have the right to bring an action for damages against the representative.
[sections 14 – 16 have been repealed; 244/2006]
Section 17 (585/1995) (1) An attorney, a counsel or an assistant thereof may not without permission disclose a private or family secret entrusted to him or her by a client, nor similar confidential information received by him or her in the course of his or her duties. (2) A breach of the privilege provided in subsection 1 is punishable under Chapter 38, section 1 or 2 of the Criminal Code, unless the act is punishable under Chapter 40, section 5 of the Criminal Code or unless a more severe penalty is provided elsewhere in the law.
[section 17 has been amended as of 1 January 2016 to read as follows:
Section 17 (732/2015) (1) An attorney, a counsel or an assistant thereof or an interpreter may not without permission disclose a private or family secret or a commercial or professional secret that he or she has learned; (1) in attending to a task related to the court proceedings; (2) in providing legal advice on the legal position of his or her client in the criminal investigation or in other proceedings prior to the court proceedings; (3) in providing legal advice on the initiation of or the avoidance of court proceedings. (2) A breach of the secrecy obligation provided in subsection 1 is punishable under Chapter 38, section 1 or 2 of the Criminal Code, unless the act is punishable under Chapter 40, section 5 of the Criminal Code or unless a more severe penalty is provided elsewhere in the law.]
Chapter 16 — Dilatory pleas (690/1997)
Section 1(362/1960) (1) A dilatory plea shall be entered when the respondent first answers in the case; all pleas shall, if possible, be entered at the same time. (1052/1991) (2) If a dilatory plea is entered later, it shall not be considered unless it pertains to a circumstance that the court is to consider on its own initiative.
Section 2 ((362/1960) If the nature of the matter so requires, the court shall rule separately on a dilatory plea.
Section 3 (381/2003) (1) A ruling dismissing a dilatory plea without considering its merits is subject to appeal in accordance with Chapter 25, section 1, subsection 2. (2) A decision by which a member of the court has been found disqualified is not subject to appeal. (3) A ruling rejecting a dilatory appeal is subject to appeal in connection with an appeal of the judgment or the ultimate court order of the District Court, unless the court orders that an appeal may be lodged separately. If a party has appealed the ultimate decision of the court, the opposing party may, in his or her response to the appeal, also appeal a ruling by which his or her dilatory plea had been rejected.
[sections 4—10 have been repealed; 690/1997]
Chapter 17 — Evidence (571/1948)
[NB: Chapter 17 has been amended as of 1 January 2016 (732/2015). This new text is provided below, after the present text of Chapter 17] General provisions on evidence
Section 1 (571/1948) (1) In a civil case the plaintiff shall prove the facts that support the action. If the defendant presents a fact in his or her favour, also he or she shall prove it. (2) In a criminal case the plaintiff shall prove the facts that support his or her claim.
Section 2 (571/1948) (1) After having carefully evaluated all the facts that have been presented, the court shall decide what is to be regarded as the truth in the case. (2) When there is a special provision in law on the significance of a piece of evidence, this shall apply.
Section 3 (571/1948) (1) A fact that is notorious or known to the court ex officio need not be proven. In addition, no evidence need be presented on the contents of the law. If the law of a foreign state is to apply and the court does not know the contents of this law, the court shall exhort the party to present evidence on the same. (2) If, in respect of a given case, the law specifically provides that the court is to obtain information on the contents of foreign law applicable in the case, the specific provisions apply. (3) If, in a given case, foreign law should apply, but no information is available on its contents, Finnish law applies instead. (165/1998)
Section 4 (571/1948) (1) If, in a case amenable to settlement, a party has admitted a fact in court, this admission shall be binding upon him or her. If the party retracts the admission, the court shall, on the basis of the grounds that the party presents as reasons for the retraction and on the basis of other circumstances, consider what effect the
admission has as evidence. (2) In a case other than that referred to in subsection 1 the court shall consider what effect the admission of the party has as evidence.
Section 5 (571/1948) If, regardless of a court order and without a valid reason, a party fails to appear in court or otherwise fails to fulfil something in a trial or fails to respond to a question intended to clarify the case, the court shall, taking into consideration all the facts available in the matter, consider what effect the conduct of the party has as evidence.
Section 6 (571/1948) If the issue relates to the quantum of damages and no evidence is available or if evidence can only be presented with difficulty, the court shall have the power to assess the quantum, within reason.
Section 7 (571/1948) If a piece of evidence that a party wishes to present pertains to a fact that is not material to the case or that has already been proven, or if the fact can be proven in another manner with considerably less inconvenience or cost, the court shall not admit this piece of evidence.
Section 8 (1052/1991) The parties shall obtain the evidence necessary in the case. Also the court may, when it deems this necessary, decide on its own initiative that evidence be obtained. However, the court may not on its own initiative, against the consensus of the parties, decide that a new witness be heard or a document presented, if the case is amenable to settlement or if the injured party is prosecuting the charge for a complainant offence that is not punishable by more or otherwise than a fine or imprisonment for at most four years.
Section 8a (1052/1991) (1) Evidence shall be admitted in the main hearing, unless it is to be admitted outside of a main hearing in accordance with Chapter 6, section 8, 12 or 17 of this Code, Chapter 6, section 4 or 12 of the Criminal Procedure Act (689/1997), or section 15, 41, 48a, 51, 56a, 61 or 65 of this Chapter. (690/1997) (2) If evidence is received outside of a main hearing or if no main hearing is held, the evidence may be admitted also in another court of first instance.
Section 8b (1052/1991) The court shall invite the parties to a hearing for the admission of evidence outside of the main hearing. The invitation shall include the notice that the hearing may be held regardless of the absence of a party.
Section 8c (1052/1991) If the court decides that evidence be admitted in another court, the former shall submit a request on the same to the latter and at the same time briefly explain the case at hand and what is intended to be proven with the evidence. At the same time the court shall deliver to the other court that is to admit the evidence the material compiled during the proceedings, if this is possible without inconvenience.
Section 8d (1052/1991) (1) A court that admits evidence on the request of another court shall determine the time for the admission of the evidence. (2) The court that admits evidence shall deliver the material compiled during the admission of evidence to the court where the main case is pending.
Section 8e (1052/1991) (1) Evidence admitted outside of a main hearing shall be readmitted in the main hearing, unless there is an impediment to the same or unless the application of section 7 otherwise requires. (690/1997) (2) If the evidence is not readmitted in the main hearing, the court shall study it on the basis of the material compiled during the admission of the evidence. (3) The court may order that documentary evidence be admitted in the main hearing without reading it only if its contents are known to the members of the court, the parties agree to the same and the same may also otherwise be deemed appropriate.
Section 9 (21/1971) (1) The unexcused absence of a party in a civil case shall not prevent the admission of evidence. In a criminal case, evidence may be admitted regardless of the unexcused absence of the defendant only if the court deems this appropriate. (690/1997) (2) When evidence has been admitted in the absence of a party, the evidence shall be readmitted in the presence of the party, unless there is an impediment to this or unless the application of section 7 of this Code or Chapter 6, section 3(a) of the Criminal Procedure Act requires otherwise. If the evidence is not readmitted, the court shall study it on the basis of the material compiled during the proceedings. (244/2006) (3) A party who is present shall be granted the opportunity to express his or her opinion about every piece of evidence presented to the court.
Section 10 (571/1948) (1) A person who wishes to present evidence in advance for a case that is not yet pending shall apply for permission for this from a court of first instance. If his or her rights may depend on the admission of the evidence and there is a danger that the evidence will be lost or that it will be difficult to present it later, and the presentation of the evidence is not for the purpose of obtaining clarification regarding an offence, the permission shall be granted. If the rights of another person depend on the presentation of the evidence, he or she may, if necessary, be invited to appear in court for the hearing. His or her costs shall be covered by the applicant. (1052/1991) (2) In such cases no one may be required to appear as a witness or an expert witness in a court other than the court of first instance in the district of which he or she resides or is staying.
Section 11 (690/1997) (1) The following may not be admitted as evidence in a court, unless otherwise provided in an Act: (1) a private written statement drawn up for the purpose of a pending or imminent trial, unless the court admits it for a special reason; and (2) an oral statement entered or otherwise stored in the record of a criminal investigation or another document.
(2) If the statement given in a pre-trial criminal investigation by a person who has not reached the age of 15 years or a person who is mentally impaired has been recorded on a video recording device or on a comparable video and audio recording, the statement may nonetheless be admitted as evidence in court if the defendant is provided with an opportunity to present questions to the person being heard. Section 21 contains provisions on the hearing of such a person as a witness or for a probative purpose. (360/2003) (3) If a witness cannot be questioned in the main hearing or outside of the main hearing, the court may admit as evidence the document or statement referred to in subsection 1(2). (4) When a defendant contests a claim made by the plaintiff based on a negotiable promissory note, bill of exchange or cheque, as referred to in Chapter 5, section 14, the defendant may deliver to the court a private written statement referred to in subsection 1, if it corroborates the plausibility of the contesting.
Section 11a (1052/1991) Separate provisions apply to the admission of evidence abroad.
Documentary evidence (1052/1991)
Section 11b (1052/1991) (1) A document to be presented as evidence shall be delivered to the court in the original, unless the court deems it sufficient that a copy be presented. (2) If the document contains information that the party, in accordance with section 12, need not present or must not present, or if it otherwise contains information that is not to be disclosed, an extract from the document shall be presented from which said information has been deleted.
The obligation to present a document
Section 12 (571/1948) (1) When it can be assumed that a document is of significance as evidence in a case, the person in possession of the document shall present it in court. However, this provision does not apply to the defendant in a criminal case or to a person who is related to him or her in the manner referred to in section 20. (2) A party or a person who is related to him or her in the manner referred to in section 20 need not present a document that contains a communication between the party and such a person or between persons related in said manner. A public official or other person referred to in section 23 may not present a document if it can be assumed that the document contains something on which he or she may not be heard as a witness; if the document is in the possession of the party in whose benefit the secrecy obligation has been provided, this party need not present it. The provision in section 24 on the right of a witness to refuse to divulge a fact or answer a question or give a statement applies correspondingly to the obligation to present a document if the contents of the document are such as referred to in this provision. (3) A written note or other document that is intended for personal use only may not be ordered to be presented in court unless very important reasons require its presentation.
Section 13 (571/1948) If, because of the legal relationship between the person in possession of a document and a party, or otherwise by law, said person is under the obligation to surrender the document or grant another person access to the document, said obligation applies also in a trial.
Section 14 (571/1948) Before the person in possession of a document is ordered to present the document in court he or she shall be granted the opportunity to make an explanation. In order to clarify a question related to the obligation to present a document, the person in possession of the document may be questioned in the manner provided below on the hearing of a witness or a party; other evidence may also be presented.
Section 15 (1052/1991) (1) The court may decide that a document be admitted outside of the main hearing if it cannot be admitted in the main hearing or its presentation in the main hearing would cause unreasonable costs or undue inconvenience in comparison to the significance of the evidence. If it is especially important in view of the resolution of the case, the case may at the same time be dealt with also in other respects. (690/1997) (2) When the court has ordered a person to present a document in court, he or she shall present in the original or as a certified copy; however, he or she shall present the document in the original when the court deems this necessary. If the presentation of the original document in court is especially difficult, the document may be presented in the court of first instance where this is most convenient. (3) The court may also, if it deems this necessary, order the person under the obligation to present a document to present it under threat of a fine or order that it be delivered to the court by a distraint officer.
Section 16 (571/1948) (1) When a person other than a party has been ordered to present a document in court, he or she shall be entitled to reasonable compensation for his or her inconvenience and expenses; said costs are to be paid by a private party when this party has called for the presentation of the document or invoked the document, and otherwise said costs are to be paid by the State. (2) The provisions in Chapter 21, section 13 of this Code and Chapter 9, section 1 of the Criminal Procedure Act apply, in so far as appropriate, to the reimbursement, to the State, of costs paid from State funds, (690/1997)
Section 17 (571/1948) (1) Where a person has been ordered to present a document in court under threat of a fine and the fine has been ordered enforceable owing to his or her failure to heed the order, the enforcement order is separately subject to appeal. (2) Where a person is dissatisfied with a court order on the compensation for the presentation of a document in court, also this order is subject to separate appeal. (3) An appeal does not prevent enforcement of the order unless the court that has issued the order deems there to be special reasons for a stay on enforcement, or the appellate court so orders.
Witnesses
Section 18 (690/1997) (1) Anyone other than a party to the case may be heard as a witness. In a criminal case, the injured party may not be heard as a witness even if he or she does not exercise his or her right to be heard as a party; in a civil case, a person may not be heard as a witness if the eventual judgment will be to his or her benefit or detriment as if he or she were a party. (2) In a criminal case, the following may not be heard as witnesses: (1) a person who has been accused of the same act or of an act immediately connected to the act to which the charge pertains; (2) a person who has been given a summary fine or a summary penal fee for the act referred to in paragraph (1); or (3) a person whose act has not been submitted for prosecution in accordance with Chapter 3, section 9 of the Criminal Investigation Act (805/2011) or whose prosecution has been waived in accordance with Chapter 1, section 7 or 8 of the Criminal Procedure Act or a similar provision elsewhere in law. (817/2011) (3) If a person referred to in subsection 1 or 2 but not a party to the case is to be heard in court, the provisions on the summoning, absence and hearing of a party apply, in so far as appropriate, to that person. The provisions on the right of a witness to compensation for appearance in court apply, in so far as appropriate, to that person.
Section 19 (440/2011) If a judge is called as a witness, he or she shall consider under his or her oath as a judge whether he or she knows something that is relevant in the case. If he or she deems this to be so, he or she shall be heard as a witness. If the public prosecutor is called as a witness, the court shall consider whether this is necessary to discover the truth, and he or she shall then withdraw from the case.
Section 20 (571/1948) A person may not refuse to testify. However, the following need not testify against their will: (1) a person who is or has been married or is engaged to one of the parties; (2) a person who is a direct ascendant or descendant of a party or who is or has been married to a person related to a party in said manner; and (3) the siblings or the spouses of the siblings of a party or the adoptive parents or adopted children of a party.
Section 21 (360/2003) (1) A person who has not reached the age of fifteen years or who is mentally impaired may be heard as a witness or for probative purposes if the court deems this appropriate and if (1) hearing him or her personally is of central significance to the clarification of the matter; and (2) hearing the person would probably not cause said person suffering or other harm that can injure him or her or his or her development. (2) The court shall as necessary appoint a support person for the person to be heard and the provisions in Chapter 2 of the Criminal Procedure Act (689/1997)
on a support person to be appointed for a party apply to such person. (3) The person to be heard shall be questioned by the court unless the court deems there to be particular reason to allow the parties to question the person as provided in section 33. The parties shall be reserved an opportunity to submit, through the court, questions to the person to be heard or, if the court deems this suitable, directly to the person to be heard. If necessary, the hearing may take place elsewhere than in the court room.
Section 22 (571/1948) The President of the Republic may not be called as a witness.
Section 23 (571/1948) (1) The following may not testify: (1) a public official or a person elected or appointed to a public function or duty, in respect of what he or she is bound to keep secret in this function; (2) any person, in respect of what is to be kept secret from a foreign state for reasons of national security or the protection of the rights or interests of the State; (3) a physician, pharmacist or midwife or the assistant of such a person, in respect of what they have learned in the practice of their profession and what is to be kept secret because of the nature of the matter, unless the person in whose benefit the duty of confidentiality has been provided consents to such testimony; (4) an attorney or counsel, in respect of what the client has entrusted to him or her for the pursuit of the case, unless the client consents to such testimony; (395/2011) (5) a mediator or auxiliary mediator referred to in the Act on Mediation in Civil Cases and Certification of Mediation in General Courts (394/2011), in a civil case in respect of what he or she has learned in the course of his or her duties regarding the mediated matter, unless particularly important reasons require that he or she be heard, or the person in whose interests the duty of confidentiality has been provided consents to such testimony. (395/2011) (2) Separate provisions apply to a priest’s duty of confidentiality. (3) Notwithstanding the provisions in subsection 1(3) and 1(4) above, a person referred to therein, with the exception of the counsel of the defendant, may be ordered to testify in the case if the public prosecutor has brought a charge for an offence punishable by imprisonment for six years or more, or for an attempt of or participation in such an offence. (440/2011) (4) The provisions in subsection 1(1) and 1(3) – 1(5) apply even if the witness is no longer in the position in which he or she received information on the issue on which evidence is required. (395/2011)
Section 23(a) (92/2015) No one may testify regarding information recorded in a register on a witness protection programme referred to in section 24, subsection 1(28) of the Act on the Openness of Government Activities or regarding other information that concerns the witness protection programme. Nonetheless, testimony may be given if charges have been brought regarding an offence directed against a person being protected by a witness protection programme.
Section 24 (571/1948) (1) A witness may refuse to reveal a fact or answer a question if he or she cannot do so without incriminating himself or herself or a person who is related to him or her in the manner referred to in section 20. In addition, a witness may refuse to give a statement which would reveal a business or professional secret unless very important reasons require that the witness be heard thereon. (2) The author, publisher or broadcaster of a communication made available to the public referred to in the Act on the Exercise of the Freedom of Speech in Mass Communications (460/2003) may refuse to answer a question on the identity of the source of the information upon which the communication was based, as well as a question which cannot be answered without identifying the source of the information. The same right is vested in a person who has been informed of a fact mentioned above when in the employment of the author, publisher or broadcaster of the communication in question. (461/2003) (3) A person referred to above in subsection 2 may also refuse to answer a question on the identity of the author of a communication made available to the public, as well as a question which cannot be answered without identifying the author. (461/2003) (4) When the case referred to in subsection 2 or 3 concerns an offence punishable by imprisonment for six years or more, or an attempt of or participation in such an offence, or information that has been given in violation of a duty of secrecy, subject to punishment under a separate provision, the person referred to in said subsection may nonetheless be ordered to answer the question. (622/1974)
Section 25 (571/1948) A person who refuses to testify or to answer a question shall, at the same time, mention the grounds for the refusal and show a plausible reason for it.
Section 26 (1056/1991) (1) When a person who has been called as a witness is present in court, he or she shall testify at once.
[subsection 2 has been repealed; 690/1997]
(3) The court shall see to the subpoenaing of witnesses to court, unless this has been entrusted to a party in accordance with Chapter 11, section 2. A witness shall be subpoenaed under threat of a fine imposed by the court, and the subpoena shall be served on the witness in person in accordance with the provisions in Chapter 11, sections 3, 3b and 4. (362/2010) (4) When a witness is subpoenaed, he or she shall be notified of the date, time and location of the hearing. The necessary information on the parties and the case shall also be indicated. In addition, the witness shall be notified of the contents of the provisions in sections 36 and 39, and in section 40, subsections 4 and 5.
Section 26a (520/1975) (1) If service of the subpoena on a witness is to be performed abroad, the court shall see to the subpoenaing of the witness. The date on which service of the subpoena shall at the latest be performed shall be noted thereon. (690/1997) (2) A subpoena shall be requested by an application delivered to the registry of a
District Court. A judge shall see to the delivery of the subpoena to the authorities of the country where the witness lives, as separately provided or agreed. (8/1994) (3) The sanctions for unexcused absence of a witness provided in sections 36 and 39 do not apply to a witness who has been served with a subpoena abroad in accordance with a request for judicial assistance, but nevertheless failed to arrive to Finland, except if the subpoenaed person later has voluntarily arrived to Finland and failed to comply with a subpoena, served on him or her here, to appear in court. The Act on the Obligation to Appear in the Court of Another Nordic Country in Certain Cases (349/1975) applies to the obligation of a witness to arrive from another Nordic country to be heard in a Finnish court. (8/1994) (4) The Ministry of Justice shall issue more detailed orders on the contents of the subpoena.
Section 27 (571/1948) The court may order that, before arriving in court to testify, a witness is to examine ledgers, memoranda or other documents that are available to him or her or examine places or objects, if this is possible without undue inconvenience, so as to refresh his or her memory of the circumstances on which evidence is required.
Section 28 (571/1948) (1) Once the witness has been called in, the chairperson of the court shall ask the witness his or her name, age, occupation and place of residence, and he or she shall, should there be reason, also inquire into such facts that, under law, might prevent the taking of the oath as a witness or that would entitle or oblige the witness to refuse to testify, and into that which might affect the credibility of the witness; all this shall be noted in the records. (2) If the witness has the right to refuse to testify or to refuse to answer a question, the chairperson shall notify the witness of this and at the same time remind him or her that if he or she does not wish to make use of this benefit he or she shall, in the same way as any other witness and under the threat of the same sanction, be obliged to speak the truth and reveal what he or she knows about the matter.
Section 29 (571/1948) (1) Each witness shall, as he or she chooses, either take the oath of a witness or give the affirmation of a witness. However, a witness who does not have a religious affiliation shall give an affirmation. (1049/1986) (2) The wording of the oath is as follows (1049/1986): “I, <insert name>, do promise and swear by almighty and all-knowing God that I shall testify and state the whole truth in this case, without concealing it, adding to it or altering it.” (3) The wording of the affirmation is as follows (1049/1986): “I, <insert name>, do promise and swear on my honour and conscience that I shall testify and state the whole truth in this case, without concealing it, adding to it or altering it.”
Section 30 (571/1948) The following persons may not take the oath of a witness or give the corresponding affirmation: (1) a person who has not reached the age of fifteen years; (2) a person who is found to lack a proper understanding of the significance of the oath because of mental illness, mental retardation or other mental disorder; and
(3) a person who is related to the defendant in a criminal case in the manner referred to in section 20.
Section 31 (571/1948) Before the witness testifies, the chairperson of the court shall remind him or her of the duty to be truthful and, if an oath or affirmation has been administered, of its importance. If there is reason to do so, the witness shall also be informed of the contents of sections 23 and 24.
Section 32 (440/2011) (1) The witness shall provide his or her testimony orally without referring to a written statement. However, the witness may use written notes as memory aids. (2) A statement that the witness has previously given to the court or to the public prosecutor or to the police authorities shall be read out in connection with the hearing of the witness only if, in his or her testimony, the witness has deviated from the earlier statement, or when the witness states in the hearing that he or she cannot or will not testify in the case.
Section 33 (690/1998) (1) The questioning of the witness shall be begun by the party who has called the witness, unless the court otherwise orders. The witness shall present a continuous account of the facts on his or her own initiative and, where necessary, with the aid of questions put to him or her. (2) After the questioning referred to in subsection 1 above, the witness shall be questioned by the opposing party. If the opposing party is not present or if the court otherwise deems this necessary, the witness shall be questioned by the court. (3) Thereafter, the court and the parties may put questions to the witness. The party who has called the witness shall be reserved the first opportunity to put a question to the witness. (4) If the witness has not been called by either party or if both parties have called the witness, the questioning of the witness shall be begun by the court, unless the court deems it more appropriate that the questioning is begun by one of the parties. (5) No questions shall be allowed that, due to their content, form or manner of presentation, lead to a predetermined reply, except in questioning referred to in subsections (2) and (3) for the purpose of ascertaining the correspondence of the testimony and the true state of affairs. The court shall disallow manifestly irrelevant, confusing and otherwise inappropriate questions.
Section 33a (690/1997) (1) If there are several witnesses in a case, they shall be heard separately. If their testimony is confused or in conflict, or if it is otherwise found that there is special reason to hear witnesses together, this shall be allowed. (2) A person who has been called as a witness may not be present in the hearing of the case except in so far as necessary for his or her testimony.
Section 34 (360/2003) (1) A witness, another person heard for probative purposes and an injured party may be heard in the main hearing without the presence of a party or another person, if the court deems that this is appropriate and such hearing is necessary
(1) in order to protect the person being heard or a person related to said person in the manner referred to in Chapter 15, section 10, subsection 2 of the Criminal Code, from a threat directed at life or health; (2) if the person being heard would otherwise not reveal what he or she knows about the matter; or (3) if a person disturbs or attempts to mislead the person being heard during his or her testimony. (2) Parties shall be reserved an opportunity to put questions to the person being heard. (3) A witness or other person may be heard in a hearing closed to the public, as provided in the Act on the Publicity of General Court Proceedings (370/2007).
Section 34a (360/2003) (1) A witness, another person to be heard for probative purposes or a party may be heard in the main hearing without being present in person, through the use of a video conference or other suitable technical means of communication by which the persons participating in the hearing have audio and video contact with one another, if the court deems this appropriate and (1) the person to be heard cannot, due to illness or another reason, appear in person in the main hearing, or his or her personal appearance in comparison to the significance of the testimony would cause unreasonable costs or unreasonable inconvenience; (2) the credibility of the statement of the person to be heard can be reliably assessed without his or her personal appearance in the main hearing; (3) the procedure is necessary in order to protect the person to be heard or a person related to him or her in the manner referred to in Chapter 15, section 10, subsection 2 of the Criminal Code, from a threat directed at life or health; or (4) the person to be heard has not reached the age of 15 years or he or she is mentally impaired. (2) Parties shall be reserved an opportunity to put questions to the person being heard. (3) In the cases referred to above in subsection 1(1) and 1(2), however, also a telephone may be used in the hearing.
[section 35 has been repealed; 1064/1991]
Section 36 (244/2006) (1) If a witness is absent without a valid excuse or leaves without permission, the threat of a fine imposed on the witness shall be ordered enforceable and the court may order that the witness be brought to the court at once, unless the hearing of the case is to continue later. If the hearing of the case is to continue later, a higher threat of a fine shall be imposed or, if necessary, the witness shall be ordered to be brought to the hearing. A witness who has been ordered to be brought may be taken into custody. The loss of liberty for a reason referred to in this subsection, together with the time of transportation, may last at most five days. However, the loss of liberty of may not exceed what is necessary to ensure the conduct of the trial. (2) If on the basis of the conduct of the witness or another person to be heard in person for probative purposes, it can be assumed that he or she will not comply with the subpoena to arrive in court, the court may order that he or she be
brought to court. (3) When a person referred to in subsection 1 or 2 has been brought to court, the threat of a fine shall not be ordered enforceable. (4) A person brought to court pursuant to this section shall be liable for the costs of being brought to court.
Section 37 (571/1948) A witness who without a legal reason refuses to take the oath of a witness, give the corresponding affirmation, testify, respond to a question or obey an order issued under section 27 may be compelled by the court to fulfil the duty under threat of a fine and, if this does not cause the witness to comply, by imprisonment. No one shall be imprisoned for this reason for more than six months and in any case for no longer than the case is pending in the court in question. If the witness is ready to comply before this, the chairperson of the court shall be notified thereof, and the chairperson shall order that the hearing continue as soon as possible.
Section 38 (571/1948) (1) The provisions in sections 36 and 37 do not apply to a witness referred to in section 30(1) and (2). However, such a witness may be brought to court. (2) If the person who has called the witness waives the questioning, or the need to question him or her otherwise lapses, the threat of a fine imposed on the witness under sections 36 and 37 shall not be ordered enforceable, nor shall coercive measures be employed against the witness. (690/1997)
Section 39 (571/1948) If a witness has caused a party to incur legal costs by being absent without excuse or by other non-compliance, the court may order the witness to compensate the costs as is deemed reasonable, even if no such claim is made. If the court has also ordered a party to compensate the opposite party and said party has done so, said party is entitled to receive from the witness what the witness has been ordered to compensate.
Section 40 (667/1972) (1) A witness shall be entitled to reasonable compensation for his or her necessary travel and maintenance expenses as well as for loss of earnings. (2) A private party shall pay the compensation to a witness whom he or she has called. When the court has called a witness in a civil case on its own initiative, the parties shall be jointly and severally liable for the compensation. (1052/1991) (3) Separate provisions apply to compensation to be paid to a witness from State funds. (4) A witness called by a private party is entitled to advance compensation for his or her travel and maintenance expenses. The advance shall be paid by the person who according to subsection 2 is liable for the compensation. When the witness is subpoenaed, he or she shall at the same time be informed of the right to an advance. The court shall determine what constitutes an adequate advance. (1052/1991) (5) If the party liable to pay the advance does not pay it to the witness on request, the witness shall not be required to appear in court. In addition, the party shall not have the right thereafter to call that witness to be heard, if this would lead to a delay in the case.
Section 41 (690/1997) If the witness cannot appear in the main hearing owing to illness or another reason, or if the appearance of the witness in the main hearing would result in unreasonable expenses or undue inconvenience in comparison to the significance of the testimony, the court may order that the witness is to be heard outside of the main hearing. If the witness, owing to illness, cannot be heard in court, he or she may be heard in the place where he or she is. If it is especially important for the hearing of the case, the case may in this event be dealt with also in other respects.
Section 42 (571/1948) (1) A person who is not satisfied with an order by which the threat of a fine imposed on a witness for absence or refractoriness has been ordered enforceable, by which the witness has been rendered liable for compensation, by which the witness has been imprisoned or brought to court, or by which the compensation to the witness has been determined, may appeal against the order. (690/1997) (2) The provisions in section 17, subsection 3 apply to the effect of the appeal on the enforcement of the order.
Section 43 (571/1948) When, by law, a transaction is to be entered into in the presence of unbiased witnesses or an unbiased witness is to be present at proceedings, and no provisions to the contrary have been enacted, the following persons shall be disqualified: (1) a person who, under section 30, may not take the oath of a witness; (2) a person who is a party to the proceedings or whose right is affected by the proceedings or who is a party to the transaction or in whose interest the transaction is entered into; (3) a person who is related in the manner referred to in section 20 to a person who is a party to the proceedings or whose right is affected by the proceedings or who is a party to the transaction or in whose interest the transaction is entered into; and (4) a person who is related in the manner referred to in section 20 to a person whose duties include the performance of the proceedings or to a notary public or the holder of an office or post used in the performance of the transaction.
Expert witnesses
Section 44 (571/1948) (1) If, in the consideration of a question which must be ascertained on the basis of special professional knowledge, it is deemed necessary to use an expert witness, the court shall obtain a statement on this question from an agency, a public official or another person in the field or entrust the giving of such a statement to one or more experts in the field who are known to be honest and competent. (2) If the law requires the use of expert witnesses in a specific case, the separate provisions on this apply.
Section 45 (244/2006) (1) The court may order an examination of the mental state of the defendant in a criminal case if (1) the court has, in an intermediary judgment in accordance with Chapter
11, section 5a of the Criminal Procedure Act found the defendant in the criminal case guilty as charged; (2) there is cause to examine the mental state of the defendant; and (3) the defendant agrees to the examination of his or her mental state or he or she has been remanded for trial or he or she is charged with an offence punishable by more than one year of imprisonment. (2) On the request of the prosecutor or of the suspect in the offence or his or her guardian the court may, subject to the conditions of subsection 1(2) and 1(3), order that the mental state of the defendant be examined already during the criminal investigation or before the main hearing, if the suspect has admitted committing the offence or if the need for a mental examination is otherwise evident. In making the court order referred to in this subsection, the provisions of Chapter 3, section 1, subsection 2 of the Coercive Measures Act (806/2011) apply to the quorum in the court and the holding of a hearing. (817/2011) (3) Before deciding pursuant to Chapter 2c, section 11 of the Criminal Code on service of the entire sentence in prison, an examination of the mental state of the defendant shall be ordered. At the same time, the court shall request a statement on whether or not the defendant is to be deemed a particular danger to the life, health or liberty of another. (4) For the rehearing of service of the entire sentence in prison as referred to in Chapter 2(c), section 12 of the Criminal Code, the Helsinki Court of Appeals shall request a statement on whether or not a person serving his or her full sentence in prison is still to be deemed a particular danger to the life, health or liberty of another. (5) A court order regarding a mental examination is not separately subject to appeal. The person ordered to undergo a mental examination may file an extraordinary appeal against the court order on the basis of procedural fault. The extraordinary appeal has no time limit. Such an extraordinary appeal shall be considered urgently. (6) Separate provisions apply to the mental examination and admission into hospital for such an examination.
Section 46 (571/1948) (1) Before an expert witness is appointed, the parties shall be heard on this. If the parties agree on an expert witness, that person shall be used if he or she is deemed to be suitable and there is no impediment to the same. In addition, the court may appoint one expert witness. (2) No one may be appointed an expert witness against his or her will, unless he or she is under the obligation to serve as an expert witness by virtue of public office or function or in accordance with a special provision of law.
Section 47 (571/1948) A person may not serve as an expert witness if his or her connection to the case or relationship with either party is such that his or her credibility can be deemed reduced because of it.
Section 48 (571/1948) (1) An expert witness may not be required to disclose a business or professional secret, unless very important reasons otherwise require. (2) The provisions on a witness apply to the coercive measures available against an uncooperative expert witness and the compensation of the costs incurred by the parties. However, an uncooperative expert witness shall not be brought to
court nor compelled to serve by means of imprisonment.
Section 48a (1052/1991) A party or another person may be heard and other information may be admitted before the main hearing, if this is necessary in order to clarify a circumstance on which an expert witness is to be heard. If evidence is admitted at this time, the provisions on the admission of evidence outside of the main hearing apply, in so far as appropriate.
Section 49 (571/1948) (1) An expert witness who is to be heard in court in person shall, at his or her own choice, either take an expert’s oath or give a corresponding affirmation. An expert witness who is not affiliated to any religious community shall, however, always give the affirmation. (1052/1991) (2) The wording of the oath is as follows (1049/1986): “I, <insert name>, do promise and swear by almighty and all-knowing God that I shall fulfil the task given to me to the best of my understanding.” (3) The wording of the affirmation shall follow that of the oath, mutatis mutandis. (1049/1986) (4) The expert witness shall take the oath or give the affirmation before being orally heard in the court. If he or she has delivered a written statement in advance, the wording of the oath or affirmation shall be modified accordingly. A person serving as an expert witness by virtue of an official position, function or duty need not take an oath or give an affirmation. (1052/1991)
Section 50 (1052/1991) (1) An expert shall give a detailed account on the findings in his or her investigation and, on the basis of the account, a substantiated statement on the question put to him or her. The statement shall be compiled in writing, unless the court deems there to be reason to allow for it to being given orally. When a person is appointed as an expert witness not on the basis of his or her official position or function, the court shall determine the time within which the statement is to be given. (2) An expert witness who has given a written statement shall be orally heard in court, if a party so requests and the hearing is not evidently irrelevant, or if the court deems the hearing of the expert witness necessary. If there are several expert witnesses, one or several of them may be called to be heard.
Section 51 (571/1948) (1) The provisions in sections 26a, 31, 33, 34, 34a and section 41 apply, in so far as appropriate, also to an expert witness. (360/2003) (2) If the expert witness has given a written statement, this shall be read out in full or in part, unless the court for a special reason orders otherwise.
Section 52 (571/1948) If the statement of the expert witness is not clear or if it is deficient or contradictory and the defect cannot be remedied by an oral hearing, the court may require a new study or a new statement from him or her or from another expert witness. If the statement has been given by the holder of a public office or function, the court may request a new statement from a superior authority.
Section 53 (571/1948) (1) The expert witness shall be entitled to a reasonable fee for his or her work and time as well as compensation for his or her necessary expenses. If the statement has been given by an authority or the holder of a public office or a function or by a person who has been appointed to give statements in the field in question, a fee and compensation shall be paid only if specifically so provided. (667/1972) (2) In a civil case between private parties the payment of the compensation is the joint and several liability of the parties or, if the expert has been appointed on the request of one party only, by this party alone. The same applies to the injured party and the defendant when the injured party prosecutes the charge or makes another claim in a criminal case concerning a complainant offence not punishable otherwise or more severely than by a fine or imprisonment for at most four years. In other cases the compensation shall be paid from State funds. (622/1974) (3) If there is reason, the court may order that the compensation or a part thereof is to be paid to the expert witness in advance. The advance payment shall be made by the party who in accordance with subsection 2 is to pay compensation to the expert. However, in a case where the action has been brought by a private party and the court has ordered the expert witness to assist the court without the request of the party, and unless the party makes the advance payment, the court may order that the advance payment to the expert witness is made from State funds. (4) Chapter 21, section 13 applies to the reimbursement to the State of the compensation paid in advance from State funds. (1013/1993)
Section 54 (571/1948) (1) An order for the enforceability of a threat of a fine imposed on an expert witness or for his or her liability for compensation, or relating to the fee and compensation payable to the expert witness, is subject to appeal. (690/1997) (2) The provisions in section 17, subsection 3 apply to the effect of the appeal on the enforcement of the order.
Section 55 (571/1948) If a party relies on an expert witness who has not been appointed by the court, the provisions on a witness apply to such expert witness. However, the provisions in section 50 and section 51, subsection 2 may be applied to him or her.
Judicial inspection
Section 56 (571/1948) (1) When information is required of real estate or an object that cannot be brought to court without undue difficulty, the court may conduct a judicial view of the real estate or the object at the place where the object is to be found. If the court deems it necessary to conduct a judicial view at the scene of an event, it shall decide to do so. (2) No business or professional secrets may be disclosed in a judicial view unless very important reasons require otherwise.
Section 56a (1052/1991) A judicial view in a civil case may be held outside of the main hearing, if it cannot be arranged in the main hearing or if this would cause unreasonable costs or undue
inconvenience in comparison to the significance of the inspection. If especially important for the resolution of the case, the case may be dealt with also in other respects.
Section 57 (571/1948) (1) A person who possesses an object that can be brought to court without undue inconvenience and which can be assumed to have significance as evidence in the case shall be under the obligation to bring it for judicial view. However, this provision does not apply in a criminal case to the defendant and to a person who is related to him or her in the manner referred to in section 20. A party or other person is correspondingly entitled to refuse to bring an object for judicial view on the same grounds as those on which, under section 24, a witness may refuse to reveal a matter or answer a question or give a statement. (2) The provisions in sections 13—17 apply correspondingly when an object or document is to be brought for judicial view. In addition, the provisions in section 12 apply to the bringing of a document for judicial view.
Section 58 (571/1948) (1) The parties shall be informed of the judicial view. If the person charged with an offence has been remanded for trial and his or her presence is deemed to be necessary, the court shall order that he or she be brought to the judicial view. (2) If a drawing, a plan or another graphic presentation is required for the clarification of the case, this shall be obtained if possible.
Section 59 (571/1948) The provisions in section 53 apply, in so far as appropriate, to the costs of a judicial view.
Section 60 (571/1948) If the law contains provisions on a judicial view in a specific case, these separate provisions apply.
Hearing of a party (1052/1991)
Section 61 (1052/1991) (1) A party may be heard for probative purposes. The provisions on the hearing of a witness in sections 33 and 41 apply, in so far as appropriate, to the hearing of the party. (690/1997) (2) In a civil case a party may also be heard under affirmation for the purpose referred to in subsection 1, on circumstances especially relevant to the resolution of the case. (3) An injured party may also be heard under affirmation as to the type and quantum of the damage that he or she has suffered because of an offence.
Section 62 (571/1948) A person who, in accordance with section 30, paragraphs 1 or 2, may not take the oath of a witness shall not be heard under affirmation.
Section 63 (571/1948) (1) Before a party is to be heard, the following affirmation shall be administered to him or her: “I, <insert name>, do promise and swear on my honour and conscience
that in my statement I shall tell the whole truth in this case without concealing it, adding to it or altering it.” (2) When the party has given the affirmation, the chairperson of the court shall remind him or her of the obligation to speak the truth and of the importance of the affirmation.
Section 64 (571/1948) The legal representative of a party may be called to be heard under the same provisions that apply to the party.
Section 65 (360/2003) When a party is heard under affirmation, the provisions in sections 23, 24, 26, 32, 34 and 34a on a witness apply in addition to the provisions in section 61.
Chapter 17 has been amended as of 1 January 2016 to read as follows:
Chapter 17 — Evidence (732/2015)
General provisions
Section 1 (1) A party has the right to present the evidence that he or she wants to the court investigating the case and comment on each piece of evidence presented in court, unless provided otherwise in law. (2) The court, having considered the evidence presented and the other circumstances that have been shown in the proceedings, determines what has been proven and what has not been proven in the case. The court shall consider the probative value of the evidence and the other circumstances thoroughly and objectively on the basis of free consideration of the evidence, unless provided otherwise in law.
Section 2 (1) In a civil case, the party shall prove the circumstances on which his or her claim or objection is based. (2) A circumstance may be taken as grounds for the judgment only on the condition that a party has presented credible evidence regarding it. (3) If credible evidence is not available regarding the amount of a claim under private law or such evidence is obtainable only with difficulty or, in view of the nature of the case, with unreasonable cost or difficulty, the court shall assess the amount. (4) The provisions of subsections 1 and 2 apply unless provisions elsewhere in law provide otherwise regarding the burden of proof or the strength of evidence required, or unless the nature of the case requires otherwise. The provisions of subsection 3 apply, unless provided otherwise in law.
Section 3 (1) In a criminal case, the plaintiff shall prove the circumstances on which his or her request for punishment is based. (2) A judgment of guilty may be made only on the condition that there is no reasonable doubt regarding the guilt of the defendant.
Section 4 (1) The court applies the law ex officio. (2) A party may submit to the court a written statement regarding how the law should be applied. The person who has prepared the statement or another person may be heard in person in court, if the court deems this necessary. (3) If the law of a foreign state is to apply and the court does not know the contents of this law, the court shall exhort the party to present clarification on the same. Separate provisions apply to the obligation of the court to obtain ex officio a statement on the contents of the law of a foreign state. (4) The law of Finland applies if no information is available on the contents of the law of a foreign state. Notwithstanding this, the absence of such information may not be to the detriment of the defendant on a criminal case.
Section 5 (1) No evidence need be presented regarding a notorious fact. (2) If a civil action is amenable to out-of-court settlement, no evidence is needed also of a circumstance admitted by a party or about a circumstance on which the parties are agreed. (3) If an admission has been made in a civil action that is not amenable to out-ofcourt settlement, or in a criminal case, or if a party has retracted his or her admission referred to in subsection 2, the court decides what effect the admission or the retraction of the admission has as evidence.
Section 6 (1) The court shall consider what effect the conduct of a party has as evidence if he or she without an acceptable reason: (1) despite a summons fails to arrive for the proceedings or leaves without permission; (2) despite the exhortation of the court does not give a statement on a claim or on the grounds for a claim of the opposing party; (3) on being heard for the purpose of providing evidence does not make a statement or respond to a question; (4) does not comply with the exhortation of the court to supplement or clarify his or her presentation or with another exhortation of the court. (2) Conduct by the defendant in a criminal case as referred to in subsection 1 may be taken into consideration to his or her detriment only to the extent that this does not infringe on his or her right not to incriminate oneself.
Section 7 Each party shall obtain the evidence required in the case. The court may on its own initiative decide on the obtaining of evidence in a civil action that is not amenable to out-of-court settlement. In a criminal case the court may obtain evidence if this probably will not support the charges. Nonetheless, the court has the right, regardless of the nature of the case, to obtain an expert opinion on its own initiative.
Section 8 The court shall reject evidence that: (1) concerns a circumstance that is not relevant in the case; (2) is otherwise unnecessary; (3) can be replaced by evidence that is available with essentially less cost or difficulty;
(4) can be replaced by evidence that is essentially more credible; or (5) despite appropriate measures could not be obtained, and the decision in the case can no longer be delayed.
Section 9 (1) Every person has the obligation to appear in court in order to be heard for probative purposes and to present an object or document to the court as evidence or to allow the conduct of judicial view, unless provided otherwise in law. Separate provisions apply to the obligation to serve as an expert witness. (2) A person who, when being heard in court as a party for probative purposes, as a witness or as an expert witness, has the obligation or the right to refuse to testify, is not obliged to present an object or document as evidence or to allow the conduct of judicial view for the securing of evidence regarding information that is to be kept secret or confidential. Notwithstanding this, a defendant in a criminal case and a person who is related to him or her in the manner referred to in section 17, subsection 1 is obliged to allow judicial view. (3) The obligation or right provided below in this Chapter to refuse to testify does not apply to information in a case where the prosecutor has brought charges for illegally obtaining, revealing or using such information.
Obligation or right to refuse to testify
Section 10 No one may testify regarding information which is to be kept secret for the purposes of national security or this information concerns the relations of Finland with another state or an international organization.
Section 11 (1) No one may testify regarding the contents of the final deliberations on a court judgment. (2) A mediator referred to in the Act on Mediation in Civil Cases and on Confirmation of Settlements in General Courts (394/2011) may not testify in a civil case on what he or she has learned in performing his or her functions about the case to be settled, unless very important reasons, taking into consideration the nature of the case, the significance of the evidence in respect of deciding the case, and the consequences of presenting it as well as the other circumstances require testifying, or the person in whose benefit the obligation of confidentiality has been provided consents to such testimony. (3) A mediator referred to in the Act on Mediation in Criminal Cases and Certain Civil Cases (1015/2005) may not testify on what he or she has learned in performing his or her functions about the case to be settled, unless very important reasons, taking into consideration the nature of the case, the significance of the evidence in respect of deciding the case, and the consequences of presenting it as well as the other circumstances require testifying, or the person in whose benefit the obligation of confidentiality has been provided consents to such testimony.
Section 12 (1) A public official or an employee of a public corporation or a person exercising a public function or acting in a public position of trust or another person who, in accordance with section 23 of the Act on the Openness of Government Activities (621/1999) has an obligation of confidentiality may not testify regarding what is
contained in a document or trial document which according to section 11, subsection 2 of said Act or according to section 12, subsection 2 of the Act on the Publicity of Court Proceedings in General Courts (370/2007) is to be kept secret from a party, nor regarding what, had it been entered into a document, is to be kept secret from a party on the basis of either provision, unless the person in whose benefit the obligation of confidentiality has been provided consents to such testimony or unless otherwise provided in section 16, subsection 3 of the Act on the Care and Maintenance of a Child and on Visiting Rights (361/1983) or section 18, subsection 1 of the Act on the Status and Rights of a Client in Social Welfare (812/2000) or another corresponding legal provision. (2) No one may testify regarding information that a party would not have the right to receive on the basis of Chapter 4, section 15 of the Criminal Investigation Act (805/2011) or of Chapter 10, section 60 or 62 of the Coercive Measures Act (806/2011) or of Chapter 5, section 58 or 60 of the Police Act (872/2011), unless the person in whose benefit the obligation of secrecy has been provided, consents to such testimony. (3) A person referred to in section 25(a), subsection 1 of the Act on the Prosecution Service (439/2011) and a person who belongs to the police or another authority engaged in the prevention of crime has the obligation to refuse to testify regarding information referred to in Chapter 7, section 2, subsection 1 of the Police Act. A prosecutor referred to in section 25(a), subsection 2 of the Act on the Prosecution Service and a person who belongs to the police or another authority engaged in the prevention of crime has the right to refuse to testify regarding information referred to in Chapter 7, section 3, subsection 1 of the Police Act. An official of the Criminal Sanctions Agency has the right to refuse to testify regarding information referred to in Chapter 19, section 10, subsection 1 of the Imprisonment Act (767/2005). Nonetheless, the court may order a person to testify if: (1) the prosecutor has brought charges for an offence for which the maximum sentence is imprisonment for at least six years; (2) failure to provide the information could infringe the right of a party to an appropriate defence or otherwise to safeguard his or her rights in the court proceedings in an appropriate manner, and (3) revealing the identity of a person who has provided information or intelligence in confidence or of a person who has engaged in pseudo-purchases or undercover activities would apparently not seriously endanger his or her safety or the safety of persons near to him or her. (4) No one may testify regarding information recorded in a register on a witness protection programme referred to in section 24, subsection 1(28) of the Act on the Openness of Government Activities or regarding other information that concerns the witness protection programme. Nonetheless, testimony may be given if charges have been brought regarding an offence directed against a person being protected by a witness protection programme. (5) An official of the Safety Investigation Agency, a member of an investigation team or other person participating in a safety investigation referred to in the Safety Investigation Act (525/2011) may not testify about what he or she has learned in his or her duties regarding the accident. Nonetheless, the court may oblige a person referred to above to testify if very important reasons, taking into consideration the nature of the case, the significance of the evidence in respect of deciding the case, and the consequences of presenting it as well as the other circumstances require testifying.
Section 13 (1) An attorney or trial counsel or interpreter may not, without permission, testify regarding what he or she has learned: (1) in carrying out a function related to legal proceedings; (2) in providing legal counsel regarding the legal status of the client in a criminal investigation or in other procedure in advance of legal proceedings; (3) in providing legal counsel regarding the initiation or the avoidance of legal proceedings. (2) The court may oblige a person referred to in subsection 1 other than an attorney or legal counsel or interpreter of a defendant in a criminal case to testify if the prosecutor has brought charges for an offence for which the maximum sentence is imprisonment for at least six years. (3) An advocate or a licensed legal counsel referred to in the Licenced Legal Counsel Act or a public legal aide may not, without permission, testify regarding a personal or family secret or a commercial or professional secret that he or she had learned in a function other than that referred to in subsection 1. Nonetheless, the court may oblige him or her to testify if the prosecutor has brought charges for an offence for which the maximum sentence is imprisonment for at least six years, or if very important reasons, taking into consideration the nature of the case, the significance of the evidence in respect of deciding the case, and the consequences of presenting it as well as the other circumstances require testifying.
Section 14 (1) A physician or another health care professional referred to in the Act on Health Care Professionals (559/1994) or in a decree given on its basis may not testify regarding a sensitive matter relating to the health of a person or his or her family or regarding another personal or family secret that he or she has learned on the basis of his or her position or function, unless the person in whose benefit the secrecy obligation has been provided consents to such testimony. (2) The court may oblige a person referred to in subsection 1 to testify if the prosecutor has brought charges for an offence for which the maximum sentence is imprisonment for at least six years.
Section 15 (1) Notwithstanding what is provided in section 11, subsections 2 and 3, section 12, subsection 1 or sections 13 or 14, a court may require that a person referred to in the legal provision testify if the person in whose benefit the secrecy obligation has been provided has deceased and if very important reasons, taking into consideration the nature of the case, the significance of the evidence in respect of deciding the case, and the consequences of presenting it as well as the other circumstances require such testimony. (2) Notwithstanding what is provided above in section 13 or 14, the person referred to in said sections may testify to the extent that presenting the information is necessary in order to provide a defence against criminal charges or other claims based on an offence, directed against him or her or against a person related to him or her in the manner referred to in section 22, subsection 2, or in order to exercise his or her rights as an injured party or to exercise the rights of a person related to him or her in the manner referred to in section 22, subsection 2 as an injured party.
Section 16 (1) A priest of a registered religious community referred to in the Freedom of Religion
Act (453/2003) or a person in a corresponding position may not testify regarding what he or he has learned in confession or in private pastoral care, unless the person in whose benefit the secrecy obligation has been provided consents to such testimony. (2) Separate provisions apply to the confidentiality obligation in the Evangelical Lutheran Church of Finland and the Orthodox Church of Finland.
Section 17 (1) The present or former spouse of a party or his or her present co-habitant, sibling, direct ascending or descending relative or a person who is in a corresponding close relationship to a party that is comparable to cohabitation or kinship may refuse to testify. (2) If the person referred to in subsection 1 agrees to testify in court, said consent may not be withdrawn unless another provision in this Chapter on the secrecy obligation or the right of confidentiality provides otherwise.
Section 18 (1) Any person has the right to refuse to testify to the extent that the testimony would subject him or her or a person related to him or her in the manner referred to in section 17, subsection 1 to the risk of prosecution or would contribute to the investigation of his or her guilt or of the guilt of a person related to him or her in said manner. (2) Notwithstanding what is provided in section 17 and above in this section on the right of confidentiality of a person related to a party in the manner referred to in section 17, subsection 1, the court may, in a criminal case, decide that an injured party being heard as witness and who does not have any claims does not have the right of confidentiality, if there is cause to suspect that he or she had not personally decided on the right to exercise his or her right of confidentiality.
Section 19 A person may refuse to testify regarding a commercial or professional secret, unless very important reasons, taking into consideration the nature of the case, the significance of the evidence in respect of deciding the case, and the consequences of presenting it as well as the other circumstances require such testimony.
Section 20 (1) The originator of a message provided to the public, the publisher or the broadcaster referred to in the Act on the Exercise of Freedom of Expression in Mass Media (460/2003) may refuse to testify about who had been the source of the information in the message or about who had prepared a message provided to the public. (2) The court may oblige a person referred to in subsection 1 to testify if the prosecutor has brought charges for an offence for which the maximum sentence is imprisonment for at least six years or that concerns violation of an obligation of confidentiality in a manner which according to law is punishable.
Section 21 (1) An anonymous witness referred to below in section 33 may refuse to testify to the extent that testimony could reveal his or her identify or contact information. (2) Every person other than an anonymous witness has the obligation to refuse to testify to the extent that testimony could reveal the identity or contact information of an anonymous witness.
(3) Chapter 7, section 5(a) of the Criminal Procedure Act contains provisions on the disclosure of the identity of an anonymous witness on the basis of a court decision.
Section 22 (1) The obligation or right to refuse to testify referred to above in section 11, subsection 2 or 3, section 12, section 13, subsection 1 or 3, section 14, subsection 1, section 16 or section 20, subsection 1 is maintained even if the person in question is no longer in the position in which he or she had learned of the circumstance at issue in the testimony. (2) A person who has learned information referred to in section 11, subsection 2 or 3, section 13, subsection 1 or 3, section 14, subsection 1, or section 20, subsection 1 while acting in the service of or otherwise as an assistant to a person referred to in said provision, has the corresponding obligation or right to refuse to testify as the person referred to in the corresponding provision. Nevertheless, a person who has acted in the service of or assisted such person may be ordered to testify on the conditions provided in section 15, subsection 1. A person who has acted in the service of or assisted such person may also testify on the conditions provided in section 15, subsection 2 in a case concerning a person referred to in section 13 or 14 or concerning another person in the service or assisting such a person. (3) The provisions of Chapter 6, section 8 of the Criminal Code on a mitigated scale of punishment are not taken into consideration when applying section 12, subsection 3, section 13, subsection 2, section 14, subsection 2 or section 20, subsection 2 on the minimum punishment.
Section 23 If a person refuses to testify, he or she shall state the grounds for the refusal and present probable cause supporting the grounds. If, however, a person refuses to testify on the grounds referred to in sections 18 or 21, the refusal shall be accepted unless he or she is manifestly in error regarding the contents of the right or obligation or the refusal is otherwise manifestly devoid of grounds.
Prohibition of the use of written statements and prohibition against reference to certain evidence
Section 24 (1) A detailed written statement that has been prepared in the event of pending or beginning court proceedings may not be used as evidence, except: (1) in a civil case that is amenable to out-of-court settlement and the parties agree to its use as evidence; (2) the respondent submits it to the court, as part of his or her response, as evidence in support of probable cause in contesting a claim based on a negotiable promissory note, bill of exchange or cheque referred to in Chapter 5, section 14; (3) provided otherwise elsewhere in law; (4) the court allows it for a special reason. (2) A statement noted or otherwise recorded in a criminal investigation record or other document may not be used as evidence in court unless provided otherwise elsewhere in law, unless the person who had given the statement may not be heard in the main hearing or outside of the main hearing or he or she, notwithstanding the appropriate measures, has not been contacted and the decision in the case may not be delayed any further.
(3) Notwithstanding the above, hearings of the following persons in a video recording or in a comparable video and audio recording may be used as evidence if the defendant has been reserved an appropriate opportunity to ask questions of the person being heard: (1) a person who has not reached the age of 15 years or who is mentally impaired; (2) a party between the ages of 15 and 17 years who is in need of special protection, taking into consideration his or her personal circumstances and the nature of the offence; (3) an injured party in a sexual offence referred to in Chapter 20, section 1, 2, 4, 5, 6 or 7 of the Criminal Code, between the ages of 15 and 17 years who does not want to be heard in the court proceedings; (4) an injured party in a sexual offence referred to in Chapter 20, section 1, 2, 4, 5, 6 or 7 of the Criminal Code, who has reached the age of 18 years, if the hearing in the court proceedings could endanger his or her health or cause other corresponding significant harm.
Section 25 (1) The court may not use evidence that has been obtained through torture. (2) The court may not, in criminal proceedings, use evidence obtained contrary to the confidentiality obligation provided in section 18. The prohibition against use applies also to evidence that was obtained from a person in proceedings other than a criminal investigation or in criminal proceedings, through the threat of coercive measures or otherwise against his or her will, if he or she at the time was a suspect in an offence or a defendant or a criminal investigation or court proceedings were underway in respect of an offence for which he or she was charged, and if the obtaining of the evidence would have been contrary to section 18. If, however, a person in other than criminal proceedings or comparable proceedings has, in connection with fulfilling his or her statutory obligation, given a false statement or submitted a false or untruthful document or a false or forged object, this may be used as evidence in a criminal case concerning conduct in violation of his or her obligation. (3) In other cases the court may use also evidence that has been obtained unlawfully, unless such use would endanger the conduct of a fair trial, taking into consideration the nature of the case, the seriousness of the violation of law involved in the obtaining of the evidence, the significance of the method in which the evidence was obtained in relation to its credibility, the significance of the evidence in respect of the decision in the case, and the other circumstances.
Hearing of a party
Section 26 (1) A party may be heard for the purpose of obtaining evidence. (2) In a civil case, a party shall speak truthfully in giving a statement and in responding to questions that have been made. (3) In a criminal case, an injured party shall speak truthfully in giving an account in the case and in responding to questions that have been made.
Section 27 (1) A party who has not reached the age of 15 years or who is mentally impaired may be heard in evidence if the court deems this appropriate and if: (1) hearing him or her in person is of essential significance in the clarification of the case; and
(2) the hearing would probably not cause the party such suffering or other inconvenience that could harm him or her or his or her development. (2) The court shall as necessary appoint a support person for the person to be heard. The provisions in Chapter 2 of the Criminal Proceedings Act on a support person appointed for an injured person apply to the support person.
Section 28 The provisions on the hearing of a party apply to the hearing of the legal representative of a party.
Witnesses
Section 29 (1) Any person other than a party may be heard as a witness. (2) In a criminal case, an injured party who has no claims is heard as a witness. Nonetheless, what is provided in section 44 on the witness’s oath and in section 63 on coercive measures if the witness refuses to testify does not apply to such a party. (3) What is provided in subsection 3 applies in a criminal case also: (1) to a person who is charged with the same act or with an act that has a direct connection to the act referred to in the charges; (2) to a person against whom a summary penal judgment or a summary penal fine has been issued for the act referred to in paragraph 1; (3) to a person in respect of whose act a decision has been made in accordance with Chapter 3, section 9 of the Criminal Investigations Act not to forward the case for the consideration of the prosecutor or the prosecutor has decided to waive prosecution in accordance with Chapter 1, section 7 or 8 of the Criminal Proceedings Act or another corresponding provision on the waiving of measures.
Section 30 What is provided in section 27 of a party who is to be heard in evidence applies to a witness who has not reached the age of 15 years or who is mentally impaired.
Section 31 (1) If the judge in a case under consideration or another person referred to in Chapter 13, section 2, subsection 1 is called as a witness, the question of the necessity of hearing him or her is decided by applying what is provided in Chapter 13, section 9 on decisions on pleas of disqualification. (2) If the prosecutor or a party’s attorney or trial counsel in a case under consideration is called as a witness, the court decides on whether his or her hearing is necessary. (3) If the prosecutor or a party’s attorney or legal counsel is required to testify, he or she shall withdraw from his or her function. In so doing the court shall reserve said person or his or her client the opportunity to appoint another person to replace the person who is withdrawing.
Section 32 The President of the Republic may not be called as a witness.
Section 33 A witness may be heard in a criminal case in a manner that does not reveal his or her identity or contact information (anonymous witness), if:
(1) a decision has been made in accordance with Chapter 5, section 11 (a)-(e) of the Criminal Procedure Act to hear him or her anonymously; (2) the decision is legally final or in accordance with section 11(e), subsection 3 of said Chapter it is to be followed; (3) charges for the offence in the investigation of which he or she has been granted anonymity are being considered in the main hearing; and (4) he or she requests that he or she be heard in a manner that does not reveal his or her identity.
Expert witnesses
Section 34 An expert witness is heard regarding empirical rules requiring special knowledge as well as regarding their application to the circumstances that arise in the case.
Section 35 (1) An expert witness shall be known to be honest and competent in his or her field. (2) A person who is connected with the case or a party in a manner that endangers his or her impartiality may not serve as an expert witness.
Section 36 (1) An expert witness shall present his or her testimony in writing. (2) An expert witness shall be heard in court in person if: (1) this is necessary in order to remove ambiguities, deficiencies or inconsistencies in his or her expert statement; (2) the court deems it necessary for another reason; or (3) a party requests this and the hearing would apparently not be meaningless.
Section 37 (1) The court may order that the defendant in a criminal case be remanded for a mental examination if: (1) the court, in an interim judgment in accordance with Chapter 11, section 5(a) of the Criminal Procedure Act has determined that the defendant in the criminal case has committed the offence described in the charges; (2) remanding the defendant for a mental examination is justified; and (3) the defendant consents to the mental examination or he or she has been remanded for trial or he or she is charged with an offence for which the maximum sentence is imprisonment for more than one year. (2) The court may, on the request of the prosecutor or the person suspected in the offence or his or her trustee and on the prerequisites provided in subsection 1, paragraphs 2 and 3, order a mental examination of the suspect already during the criminal investigation or before the main hearing, if the suspect in the offence has admitted having committed a punishable act or if the need for a mental examination is otherwise evident. Chapter 3, section 1, subsection 2 of the Coercive Measures Act contains provisions on when the court has a quorum and on the holding of a hearing when making the decision referred to in this subsection. (3) Before making the decision referred to in Chapter 2(c), section 11 of the Criminal Code on serving the entire sentence in prison, a mental examination of the defendant shall be ordered. At the same time the court shall request a statement on whether the defendant is to be deemed particularly dangerous to the life, health or freedom of another.
(4) For a new hearing on service of the entire sentence in prison as referred to in Chapter 2(c), section 12 of the Criminal Code, the Helsinki Court of Appeal shall request a statement on whether a person serving the full sentence in prison remains a particular danger to the life, health or freedom of another. (5) Separate provisions apply to mental examinations and admittance to a hospital for such an examination.
Documents and objects of judicial view
Section 38 (1) An object or document may be presented to court as evidence. The court may, in order to obtain evidence, conduct a judicial view of an object that cannot be brought to court without difficulty, or of real property, a locality or another subject. (2) Evidence referred to above in subsection 1 may be presented or obtained regardless of whether the document, object or subject of judicial view contains information that is to be kept secret or that is subject to the right of confidentiality, if the evidence can, without unreasonable inconvenience, be dealt with so that such information is not revealed.
Section 39 A copy may be presented of a document unless the court orders that the document is to be presented in the original.
Section 40 (1) The court may order that an object or document be brought to court or that a judicial view be conducted if the object or document could be of significance as evidence or if the conducting of a judicial view could be of significance in obtaining evidence. (2) Before making the order referred to above in subsection 1, the person in question shall be reserved an opportunity to be heard. If necessary he or she can be heard in the manner provided for the hearing of a party or a witness, and also other evidence may be admitted. (3) The court may as necessary order that the person in question is to fulfil his or her obligation under threat of a fine. The court may also order that a distraint officer bring the document or object to court, in which case Chapter 3 of the Enforcement Code applies. The court has the right to obtain executive assistance from the police in order to ensure the conduct of a judicial view.
Subpoena
Section 41 (1) If a party that is to be heard for evidentiary purposes or a person appointed as witness or expert witness is present in court, he or she may be heard immediately. (2) If necessary the court attends to the subpoenaing of a witness or expert witness, unless this has been left to the task of the parties in accordance with Chapter 11, section 2 or unless otherwise provided by Chapter 5, section 19 of the Criminal Procedure Act. The person to be heard shall be summoned to court under threat of a fine and service of the subpoena shall be given in person as providing in Chapter 11, sections 3, 3(b) or 4. (3) The subpoena shall indicate the date, time and location of the hearing. The subpoena shall also provide the necessary information regarding the parties and the case. In addition, the subpoena shall provide the information referred to in section
62 or 64 and in 65(3). (4) If the hearing referred to in section 52 or section 56, subsection 2 is conducted at the offices of an authority, the provisions on the sanction for the absence of a party, witness or expert witness who is to be heard in evidence and on coercive measures to be directed against them may be applied to the hearing. The subpoena shall indicate not only the information provided in subsection 3 but also the manner in which the hearing is to be conducted. (5) What is provided above in this section and elsewhere on a summons to a hearing applies to the summons of a person referred to above in subsection 1 to a judicial view.
Section 42 (1) Unless provided otherwise elsewhere in law, in the legislation of the European Union or in an international agreement binding on Finland, the court shall attend to the subpoenaing if service of the subpoena to a witness or an expert witness is to be done abroad. The court shall send the subpoena for service to the authority in the country where the witness or the expert witness is staying. The subpoena shall indicate the date by which service of it shall be made. (2) The provisions in section 62 on the sanctions for absence without a legal excuse shall not apply to a witness or expert witness who despite the service of the subpoena in a foreign state in accordance with the request for legal assistance, fails to arrive in Finland, unless the subpoenaed person subsequently has arrived in Finland voluntarily and fails to comply with a subpoena to arrive in court for a hearing, for which service has been given in Finland. (3) The Act on the Obligation in Certain Cases to Arrive in Court in Another Nordic State (349/1975) contains provisions on the obligation of a witness and a party to arrive from another Nordic state to be heard in court in Finland.
The procedure for taking evidence in the main hearing Section 43 (1) Before the witness or expert witness is heard in court the chairperson of the court shall ask the person to be heard his or her name and if necessary verify his or her identity. If necessary the chairperson shall ask whether there is any bar to giving an affirmation and whether the person to be heard has the obligation or the right to refuse to testify. If necessary the chairperson shall inquire regarding circumstances that affect the credibility of the person to be heard. (2) If the witness or expert witness has the right to refuse to testify, the chairperson shall inform him or her about this and state that if he or she does not want to exercise this benefit, he or she has the same obligation to speak the truth as do other witnesses and expert witnesses. If necessary the chairperson shall also otherwise explain to the person to be heard the contents of the obligation or right of secrecy. (3) An anonymous witness has no obligation to reveal his or her identity.
Section 44 (1) Before being heard the witness shall give the following affirmation: “I, <insert name>, do promise and affirm on my honour and conscience that I shall testify and state the whole truth in this case, without concealing it, adding to it or altering it.” (2) An affirmation shall not be given by: (1) a person who has not yet reached the age of 15 years; (2) a person who is mentally impaired to the extent that he or she apparently does not understand the significance of the affirmation;
(3) in a criminal case: (a) an injured party who has no claims in the case; (b) a person who is charged for the same act or for an act that has a direct connection to the act covered by the charge; (c) a person on whom a summary penal judgment or a summary penal fine has been imposed for an act referred to in paragraph (b); (d) a person whose act has not been submitted for prosecution in accordance with Chapter 3, section 9 of the Criminal Investigation Act or whose prosecution has been waived in accordance with Chapter 1, section 7 or 8 of the Criminal procedure Act or a corresponding statutory provision; (4) an anonymous witness.
Section 45 Before the hearing, the expert witness shall give the following affirmation: “I, <insert name>, do promise and affirm on my honour and conscience that I shall to the best of my understanding fulfil the expert function to which I have been appointed.”
Section 46 Before the witness or the expert witness presents his or her testimony, the chairman of the court shall remind him or her of the obligation to speak the truth and, if an affirmation has been given, of its importance.
Section 47 (1) A party being examined as a witness, and a witness, shall present his or her testimony orally without referring to a written statement. The person being heard may nevertheless use written notes as memory aids. (2) If a person giving an oral statement has deviated from what he or she has stated earlier in court, to the prosecutor or to a criminal investigation authority or does not testify, a statement that he or she has earlier given may be used as evidence to the extent that the oral statement differs from the earlier statement or the person being heard does not testify.
Section 48 (1) In a civil case, the parties, and in a criminal case the injured party and the defendant, are to be examined before the presentation of other testimony, unless the court decides otherwise for a special reason. The examination shall be conducted as provided below in this section. However, exceptions may be made as necessary to what is provided in subsections 2 – 4. (2) In a civil case the main examination of the party is conducted by his or her counsel. In a criminal case the main examination of the defendant is conducted by his or her counsel. The main examination of the injured party is conducted by his or her counsel or by the prosecutor. If a party in a civil case or the defendant in a criminal case has not retained counsel, the main examination is conducted by the court or in a criminal case also by the prosecutor. In the main examination the person to be heard shall present his or her statement as a continuous account, on his or her own initiative and as necessary in response to questions presented to him or her. (3) The cross-examination is conducted by the opposing party to the party that conducted the main examination. The cross-examination of an injured party who does not have any claims in the case is conducted by the opposing party to the prosecutor. If the opposing party is not present, the cross-examination is conducted by the
court or in a criminal case also by the prosecutor. (4) After the cross-examination the court and the parties have the right to present questions to the person being heard. The party conducting the main examination shall be reserved the first opportunity to present questions. (5) The court questions a person to be heard who has not reached the age of fifteen years or whose mental development has been impaired, unless the court deems there to be a special reason to assign the questioning to a party. The parties shall be reserved the opportunity to ask questions of the person being heard through the court or, if the court deems this appropriate, directly to the person being heard. The examination may as necessary be conducted in a place other than the courtroom. (6) No questions are allowed in the main examination which, due to their content, form or manner of presentation lead to a predetermined reply. In the crossexamination and in the presentation of further questions, such questions are permitted when they seek to clarify the extent to which the statement of the witness corresponds to the actual course of events. The court shall disallow irrelevant, misleading or otherwise inappropriate questions.
Section 49 (1) The examination of a witness and an expert witness is conducted as provided in subsection 2 and in section 48, subsections 3 – 6. As necessary, however, exceptions may be made to what is provided in subsection 2 and in section 48, subsections 3 and 4. Nevertheless, an injured party who has no claims in the case shall be examined in accordance with section 48. (2) The party who has called the person to be heard conducts the main examination. If the person to be heard has been called by the court, or the witness has been called by both parties, the court decides which party conducts the main examination, unless it is deemed more appropriate that the court conducts this.
Section 50 (1) If several persons are being examined as witnesses in the case, they shall be examined separately. They may, however, be heard opposite one another if their testimony or statements are unclear or inconsistent or this is otherwise necessary. (2) A person who has been called as a witness or expert witness may not be present during the consideration of the case beyond what is necessary for his or her examination. The court may, nevertheless, allow an expert witness to be present in other parts of the hearing of the case. The court may also as necessary allow an injured person who has no claims in the case to be present in the hearing of the case before he or she is examined as witness. The injured person may be present after having been examined.
Section 51 (1) A party being examined as a witness, a witness or as an expert witness may be examined in the main hearing behind a screen or without the presence of a party or other person, if the court deems that this is appropriate and that such a procedure is necessary: (1) in order to protect the person being heard or a person related to him or her in the manner referred to in section 17, subsection 1 from a threat against life or health; (2) if the person being heard would otherwise not reveal what he or she knows in the matter; or (3) if a person disturbs or attempts to mislead the person being heard while
the latter is speaking. (2) The parties shall be reserved an opportunity to present questions to the person being heard. (3) The Act on the Publicity of Court Proceedings in General Courts contains provisions on the hearing of a person without the presence of the public.
Section 52 (1) A party being heard for probative purposes and a witness and expert witness may be heard in the main hearing without being present in person, through the use of a video conference or other suitable technical means of communication by which the persons participating in the hearing have audio and video contact with one another, if the court deems this appropriate and if: (1) the person to be heard cannot arrive in person in the main hearing due to illness or another reason; (2) the arrival in person of the person to be heard in the main hearing would, in comparison with the significance of the testimony, cause considerable expenses or inconvenience; (3) the reliability of the statement of the person being heard can be assessed in a credible manner without his or her presence in the main hearing; (4) the procedure is necessary in order to protect the person being heard or a person related to the person being heard in the manner referred to in section 17, subsection 1 from a threat against life or health; or (5) the person being heard has not reached the age of 15 years or his or her mental capacity is impaired. (2) In the cases referred to above in subsection 1, paragraphs 1—3, however, the hearing may also take place by telephone. (3) The parties shall be reserved an opportunity to ask questions of the person being heard.
Section 53 (1) The court may decide in a criminal case, if this is necessary in order to protect the identity of an anonymous witness, that he or she be heard in the main hearing behind a screen or without the presence of the defendant or, without being present in person, through the use of a telephone or video contact or other suitable means of communication. In the hearing, the voice of the witness may also be altered so that the anonymous witness cannot be recognized by his or her voice. (2) The parties shall be reserved an opportunity to ask questions of the anonymous witness. (3) Notwithstanding what is provided in section 51, subsection 3, an anonymous witness is heard without the presence of the public if this is necessary in order to protect his or her identity.
Section 54 A statement by an expert witness, a document, the object of a judicial view, and a statement or notes referred to in section 24 or section 47, subsection 2 shall be presented to the extent necessary in the main hearing.
Section 55 (1) In a main hearing that has been opened in accordance with Chapter 6, section 7 of this Code, or in accordance with Chapter 6, section 3, subsection 2 of the Criminal Procedure Act, another party or a witness or an expert witness may be heard
for probative purposes despite the absence of a party, if this party has been informed in the summons that testimony may be admitted despite his or her absence. The case may also be considered also in other respects. (2) In a continued main hearing after postponement the court shall inform a party of trial documentation that has accumulated in his or her absence. (3) Testimony is not presented again in the presence of the parties. Nonetheless testimony shall be presented again if a party requests this and if his or her absence had been due to a lawful excuse which he or she could not have reported in time, or if the court deems that the presentation of testimony again is necessary for an important reason. If testimony has been presented in the main hearing in accordance with subsection 1, and a party had not been informed of this in the summons, it shall be presented again on the request of the party.
The procedure for the hearing of witnesses outside the main proceedings
Section 56 (1) Evidence may be presented outside of the main hearing if: (1) the main hearing is cancelled and it can be assumed that a witness, an expert witness, a party in a civil case, or an injured party in a criminal case to be heard for probative purposes need not or cannot be heard again in the main hearing or if the arrival of the person to be heard in the main hearing would, in comparison with the significance of the testimony, cause considerable expenses or inconvenience; (2) the party, witness or expert witness to be heard for probative purposes cannot arrive at the main hearing due to illness or another reason or his or her arrival in the main hearing would, in comparison with the significance of the testimony, cause considerable expenses or inconvenience; (3) a document cannot be presented or a judicial view cannot be conducted in the main hearing or the presentation of a document or the conduct of a judicial view in the main hearing would, in comparison with the significance of the evidence, cause considerable expenses or inconvenience; (4) it is necessary before the main hearing to hear a party or another person or to obtain other evidence in order to clarify an issue on which an expert witness is to be heard. (2) If evidence is presented on the basis of subsection 1, paragraph 2 or 4, the person to be heard may be heard without being present in person, through the use of a video conference or other suitable technical means of communication by which the persons participating in the hearing have audio and video contact with one another, if the court deems this appropriate. (3) The case may be considered outside of the main hearing also in other respects, if this is of special importance in order to clarify the case.
Section 57 The court shall summon the parties to a hearing held outside the main hearing for the purpose of the submission of evidence, referred to in section 56, subsection 1, paragraphs 2—4. The summons shall state that the hearing may be conducted despite the absence of a party.
Section 58 (1) If evidence is presented outside of the main hearing in accordance with section 56, subsection 1, paragraphs 2—4 or if no main hearing is held, evidence may be
presented also in another court. (2) If the court decides that evidence shall be presented to another court, the court shall prepare a proposal regarding the submission of such evidence and at the same time briefly explain the case and what the evidence is intended to demonstrate. At the same time the court shall send to the court in which the evidence is presented the documents that have accumulated in the hearing of the case that are necessary for the submission of the evidence. (3) The court in which the evidence is presented on the proposal of another court orders when the submission of the evidence is to take place. (4) The court in which the evidence is presented shall send to the court where the proceedings on the main issue are pending, the trial documents that have accumulated in the submission of the evidence.
Section 59 (1) Evidence that is presented outside of the main hearing is not presented again in the main hearing. Nonetheless testimony shall be presented again if a party was absent and requests this and if his or her absence had been due to a lawful excuse which he or she could not have reported in time, or if the court deems that the presentation again of testimony is necessary for an important reason. (2) The court shall if necessary give an account in the main hearing of the trial documentation that has accumulated in the presentation of evidence outside of the main hearing.
Section 60 Separate provisions apply to the presentation of evidence abroad.
Presenting evidence for probative purposes
Section 61 (1) On the request of the person in question, a witness or expert witness may be heard or a document or object is presented or a judicial view is conducted in a District Court in a civil case in which the proceedings are not yet pending, if the right of the applicant may depend on the presentation of the evidence or the conducting of the judicial view. A further prerequisite for this is the danger that the witness or expert witness could be heard later only with difficulty or that other evidence disappears or can be presented later only with difficulty or that a judicial view can be conducted later only with difficulty. (2) If the right of another person depends on the presentation of evidence, he or she may as necessary be summoned to the hearing. (3) Evidence is presented in the general court with jurisdiction over where the person to be heard or possessing the document or object is resident or in the District Court to which said person consents to arrive. (4) The applicant is liable for the expenses of the presentation of testimony referred to in this section.
Coercive means
Section 62 (1) If a witness fails to appear and has no lawful excuse or leaves without permission, the threat of a fine imposed on the witness is enforced and the court may order that the witness be immediately brought to court, unless a decision is made to
continue the consideration of the case at a later time. If a decision is made to continue in another hearing, a higher threat of a fine shall be imposed or if necessary an order issued that the witness be brought to court. A witness ordered brought to court may be taken into custody. The loss of liberty, including the time of transport, may last at most five days. However, the loss of liberty may not last longer than is necessary to ensure the conduct of the legal proceedings. (2) If on the basis of the conduct of the witness or another person to be heard in person for probative purposes there is cause to assume that he or she shall fail to comply with the subpoena and shall not appear in court, the court may order that he or she be brought to the hearing. (3) If the person referred to in subsection 1 or 2 is brought to court, a threat of fine that has been imposed may not be enforced. (4) The person ordered brought to court on the basis of this section is liable for the expenses of being brought to court.
Section 63 (1) If a witness without justification refuses to testify, the court shall order him or her to fulfil his or her obligation under threat of a fine. If the witness refuses to comply with the court order, the court shall order payment of the threatened fine. If the witness continues to refuse to comply with the court order the court may, taking into consideration the nature of the case, the significance of the testimony of the witness in respect of deciding the case, the personal situation of the witness and the other circumstances, order the witness into coercive imprisonment in order to compel him or her to fulfil his or her obligation. (2) The witness may not be held in coercive imprisonment for longer than is necessary in order to fulfil the obligation to testify, nor longer than a maximum of six months. However, the coercive imprisonment may not continue longer than the case is pending in the court in question. If the witness agrees to testify, the hearing in the case shall be continued as soon as possible. (3) The court shall, at intervals of at the most two weeks, rehear the question of the continuation of the coercive imprisonment. The person who has been deprived of his or her liberty shall be heard in person on whether he or she consents to testify. (4) The provisions of Chapter 3 of the Coercive Measures Act apply otherwise, as appropriate, to the consideration of the case. (5) The provisions on the Act on the Treatment of Persons in the Custody of the Police (841/2006) apply to a witness ordered into coercive imprisonment, taking into consideration the grounds for the loss of liberty. [The Act of 732/2015 enters into force on 1 January 2016. The Act provide as follows regarding entry into force: The provisions that were in force at the time this Act enters into force on the obligation and right of secrecy apply to a case that has become pending before this Act enters into force. If a person is in coercive imprisonment at the time this Act enters into force, the court shall without delay hear in person the person on whom coercive imprisonment is imposed and decide whether the coercive imprisonment is to be continued.]
Section 64 (1) Sections 62 and 63 do not apply to a witness who has not reached the age of 15 years or who is mentally impaired. However, he or she may be ordered brought to court. Coercive imprisonment may not be imposed on a witness below the age of 18 years. Section 63 does not apply to a witness referred to above in section 29, subsection
2 or 3. (2) Section 62 applies to an expert witness. However, an expert witness may not be ordered brought to court. (3) If the person who has called a witness or expert witness waives his or her examination, or the issue regarding this otherwise lapses, a threat of fine imposed on a witness in accordance with section 62 or 63 and a threat of fine imposed on an expert witness in accordance with section 62 shall not be enforced nor may the witness be placed in coercive imprisonment. However, the witness is liable for the expenses of being brought to court, if the order for this was issued before the examination was waived or the issue lapsed.
Compensation and fees
Section 65 (1) A witness has the right to reasonable compensation for necessary travel and maintenance expenses and financial loss. (2) The private party who called a witness is liable for compensation for the witness. If the witness was called by more than one party, they are jointly and severally liable for the compensation. If the court has called the witness on its own motion, the private parties are jointly and severally liable for his or her compensation. Separate provisions apply to compensation to be paid to witnesses from State funds. (3) A witness called by a private party has the right to an advance for travel and maintenance expenses. The advance is paid by the party which, in accordance with subsection 2, is liable for the compensation for the witness. In connection with the subpoena, information shall be provided on the right to an advance. The court considers the sufficiency of the advance. (4) If the party who is liable for the payment of the advance does not pay the advance to the witness on request, said witness is not obliged to arrive in court. Thereafter the party also does not have the right to call for the hearing of the witness, if this would delay the case.
Section 66 (1) An expert witness has the right to a reasonable fee for his or her work and loss of time and compensation for necessary expenses. If the statement has been presented by a government authority or the holder of a public office or function or by a person who has been appointed to present statements in the field in question, a fee and compensation is paid only if separate provisions provide for this. (2) A private party who called an expert witness is liable for the fee and compensation for the expert witness. If the expert witness has been called by more than one party, they are jointly and separately liable for the fee and compensation for the expert witness. If the court has called the expert witness on its own motion, the private parties are jointly liable for his or her fees and compensation. In other cases the fee and compensation is paid from State funds. (3) An expert witness has the right to advance compensation of his or her necessary expenses. The advance shall be paid by the person who, in accordance with subsection 2, is liable for compensation to the expert witness. The court considers the sufficiency of the advance. (4) Chapter 21, section 13 of this Code and Chapter 9, section 1 of the Criminal Procedure Act apply to the reimbursement of compensation paid in advance from State funds.
(5) What is provided in this section applies also to the expenses incurred in the conduct of a judicial view.
Section 67 (1) If a person other than a party is obliged to bring an object or document referred to in section 38 to court, he or she has the right to reasonable compensation for his or her expenses. (2) The private party who has called for the submission of the document or object of judicial view is liable for the payment of compensation. If the document or object of judicial view has been called for by more than one party, they are jointly and severally liable for the compensation. If the court on its own motion calls for the submission of the document or object of judicial view as evidence, the private parties are jointly and severally liable for the compensation. In other cases the compensation is paid from State funds. (3) Chapter 21, section 13 of this Code and Chapter 9, section 1 of the Criminal Procedure Act apply to the reimbursement of compensation paid from State funds.
Appeal
Section 68 (1) A decision on the presentation of evidence is subject to appeal in connection with appeal on the main issue. However, the decision is subject to separate appeal, if the decision concerns: (1) the imposition of the threat of a fine; (2) an order to pay the expenses of being brought to court, (3) the fee and compensation for a witness and expert witness; (4) compensation for a person who brought a document or object to court. (2) The decision shall be followed despite an appeal unless the court that gave the decision or the appellate court orders otherwise. (3) Notwithstanding what is provided in subsection 1, the court may order that a decision is subject to separate appeal if, with consideration to the contents of the decision, appeal in connection with an appeal on the main issue would be useless and the legal safeguards of the person in question requires separate right of appeal or if there is otherwise a very important reason for this. The appeal shall be considered as a matter of urgency.
Section 69 A decision on a mental examination, an order that a person be placed in coercive imprisonment and an order that a person be brought to court is not subject to separate appeal. The person ordered to undergo a mental examination, the person placed in coercive imprisonment or the person ordered brought to court may file an extraordinary appeal. There is no specific period for filing such an extraordinary appeal. The extraordinary appeal shall be considered as a matter of urgency. [The Act of 732/2015 enters into force on 1 January 2016. The Act provide as follows regarding entry into force: The provisions that were in force at the time this Act enters into force on the obligation and right of secrecy apply to a case that has become pending before this Act enters into force. If a person is in coercive imprisonment at the time this Act enters into force, the court shall without delay hear in person the person on whom coercive imprisonment is imposed and decide whether the coercive imprisonment is to be continued.]
Chapter 18 — Cumulation and intervention in a civil case (1052/1991)
Section 1 Several actions brought by a plaintiff against the same respondent at the same time shall be heard in the same proceedings, if they are based on essentially the same grounds.
Section 2 The actions brought at the same time by a plaintiff against several respondents or by several plaintiffs against one or several respondents shall be heard in the same proceedings, if they are based on essentially on the same grounds. Section 3 If a respondent brings an action against the plaintiff on the same or a related matter as the original action or on a debt that is admissible for set-off (counteraction), the actions shall be heard in the same proceedings.
Section 4 If a person not party to the proceedings brings an action against a party or both parties on the object of the dispute, the action shall on his or her request be heard in the same proceedings with the original action.
Section 5 (1) If a party wishes to present a claim for recourse, a claim for damages or a comparable claim against a third party, in case he or she loses the present case, he or she may bring an action on such a claim to be heard in the same proceedings with the present case. (2) If a person wishes to bring an action against a party or both parties on a claim referred to in subsection 1, on the basis of the eventual outcome of the present case on the relationship between the parties, he or she may bring the action to be heard in the same proceedings with the present case.
Section 6 (1) Cases between the same or different parties may also otherwise be heard in the same proceedings, if this furthers the clarification of the cases. (2) When necessary, the court may detach the cases referred to in subsection 1 to be considered as separate cases.
Section 7 (1) The prerequisites for the hearing of actions in the same proceedings in accordance with sections 1—6 are that the actions have been brought in the same court, that the court is competent to consider the actions to be joined and that the actions may be considered according to the same procedure. (2) If an action referred to in sections 3—5 is brought after the preparation has been concluded in accordance with Chapter 5, section 28, subsection 1, the court may hear the actions separately, if their hearing in the same proceedings is not possible without undue inconvenience. The court may do the same also when a party brings an action referred to in section 3 or section 5, subsection 1 after the deadline referred to in Chapter 5, section 22.
Section 8 If a person not a party to the proceedings states that the case concerns his or her rights and presents plausible reasons in support of the statement, he or she may participate in the proceedings, supporting either party as an intervener.
Section 9 (1) If a person wishes to participate in the proceedings as an intervener he or she shall submit an application to this effect to the court. The parties shall be reserved an opportunity to be heard on the application. (2) A court order made during the proceedings and rejecting the application for an intervention is subject to separate appeal.
Section 10 (1) An intervener has the right to act in the proceedings as a party. He or she may not, however, amend the action or undertake other measures contrary to actions undertaken by a party, nor appeal against a judgment or a court order unless this be together with a party. (2) However, if the judgment is enforceable for or against the intervener as if he or she were a party to the proceedings, he or she has the status of a party to the proceedings.
Chapter 19 – Declaration of a matter as urgent (363/2009)
Section 1 The District Court may decide on the request of a party that the matter shall be declared urgent if there is a particularly important reason to consider the matter before other matters, taking into consideration the length of the proceedings, the nature of the matter and its significance to the party, and other grounds for declaring the matter urgent.
Section 2 (1) A party who requests that a matter be considered urgently shall submit a written application on this to the District Court that is considering the principal claim. The application shall contain the request for declaration of the matter as urgent as well as the grounds on which the request is based. (2) Before deciding on the request to declare a matter urgent, the District Court shall if necessary reserve other parties an opportunity to be heard in a suitable manner.
Section 3 (1) A request to declare a matter urgent shall be decided by the District Court in a composition with only one judge present. The judge considering the principal claim may himself or herself decide on the request only if the matter cannot be assigned without delay for the decision of another judge or if the request is manifestly unfounded. (2) A decision to declare a matter urgent can be done in written proceedings. The decision shall be taken without delay.
Section 4 (1) A matter declared urgent shall be considered by the District Court without undue delay before other matters.
(2) Declaration of a matter as urgent shall be in force until the principal claim is decided by the District Court.
Section 5 A decision declaring a matter urgent is not subject to separate appeal.
Chapter 20 — Settlement (664/2005)
Section 1 A settlement may be confirmed in pending proceedings as provided in this Chapter.
Section 2 A settlement may pertain to the case or a part thereof, in which settlement is permitted.
Section 3 (1) A settlement shall be confirmed on the request of the parties. A settlement may not be confirmed if it is contrary to law or clearly unreasonable or if it violates the right of a third party. (2) The court shall confirm the settlement in writing. The decision shall denote the subject and the content of the settlement.
Section 4 (1) If the settlement applies to all the claims presented in the case, the consideration of the case concludes with the confirmation of the settlement. (2) If the settlement applies to a part of the case, the proceedings shall continue in respect of the other parts.
Section 5 The decision of the court on the confirmation of the settlement in the case is subject to appeal in accordance with the provisions on appeal of a judgment of the respective court.
Chapter 21 — Legal costs (1013/1993)
Section 1 (368/1999) The party who loses the case is liable for all reasonable legal costs incurred by the necessary measures of the opposing party, unless otherwise provided by an Act.
Section 2 (368/1999) In a case not amenable to settlement out of court, the parties are liable for their own legal costs, unless there is a special reason for rendering a party liable, in full or in part, for the legal costs of the opposing party.
Section 3 (1013/1993) (1) If several claims have been made in the same case and some of them are decided in favour of one party and some in favour of the other party, the parties are liable for their own legal costs, unless there is a special reason for rendering a party liable, in part, for the legal costs of the opposing party. If the claim that a party loses has only little significance in the case, he or she shall be entitled to full compensation for his or her legal costs.
(2) The provisions in subsection 1 apply correspondingly when the claim of a party is only partially upheld. In this event, however, full compensation of the legal costs of that party may be ordered also if the part of the claim that has not been upheld concerns solely a matter of discretion which has little bearing on the amount of the legal costs.
Section 4 (1013/1993) (1) If the winning party has brought an action without the opposing party having given cause to do so, or otherwise deliberately or negligently caused a frivolous trial to be held, the winning party shall be liable for the legal costs of the opposing party, unless in the light of the circumstances there is reason to order that the parties are to be liable for their own legal costs. (2) If, before the trial, the losing party did not know nor should have known of the fact on which the decision in the case turned, the court may order that the parties are to be liable for their own legal costs.
Section 5 (1013/1993) If a party has been absent from court, failed to heed the orders issued by the court, entered a plea which he or she has known or should have known to be unsubstantiated, or otherwise prolonged the trial by unlawful conduct, and thus deliberately or negligently caused the other party to incur legal costs, he or she shall be liable for such costs regardless of how the liability for legal costs otherwise is determined.
Section 6 (1013/1993) After having been reserved an opportunity to be heard, a party’s representative, attorney or counsel, who in the manner referred to in section 4 or 5 has deliberately or recklessly caused the other party to incur legal costs mentioned in this Chapter, may be rendered jointly and severally liable with the client for such costs.
Section 7 (1013/1993) (1) A party whose action has been dismissed shall be deemed to have lost the case. (2) If the proceedings are discontinued because a party has withdrawn the action or failed to appear in court, the party shall be rendered liable for the costs of the other party, unless there is a specific reason for a different order.
Section 8 (1013/1993) (1) Compensable legal costs are the costs of the preparation for the trial and the participation in the proceedings, as well as the fees of the attorney or counsel. In addition, compensation shall be paid for the work caused by the trial to the party and for the losses directly linked to the trial. (368/1999) (2) On request, the compensation shall carry an annual interest as referred in section 4, subsection 3 of the Interest Act; the interest shall begin to accrue one month from the date when the order on liability was issued. (285/1995)
Section 8a (368/1999) If the legal issues in the case have been so unclear that the losing party has had a justifiable reason to pursue the proceedings, the court may order that the parties are to be liable for their own legal costs in full or in part.
Section 8b (368/1999) If, in view of the circumstances giving rise to the proceedings, the situation of the parties or the significance of the issue, and taking all aspects of the case into account, it would be manifestly unreasonable to render one party liable for the legal costs of the other, the court may on its own motion reduce the payment liability of the party.
Section 8c (368/1999) (1) If a case concerning the collection of a debt or the eviction of a tenant is decided in accordance with Chapter 5, section 13 or 14, by a judgment by default without continuing the preparations, the court shall on its own initiative assess the legal costs to be compensated by the party in default, taking into account the amount of necessary work put into the application for a summons, the amount of the debt and the unavoidable expenses. (2) The Ministry of Justice shall issue more detailed instructions on the bases for the assessment of legal costs under this section.
Section 8d (601/2002) In a case concerning the renting of accommodation, legal costs shall be ordered in accordance with section 8c of this Chapter. If there are particular reasons for his and the case is not decided pursuant to Chapter 5, section 13 or 14 by a judgment by default without continuing the preparations, a party may be ordered to pay the legal costs of the opposing party in an amount greater than that provided in section 8c.
Section 9 (1013/1993) (1) Where more than one party is liable for the same legal costs, their liability shall be joint and several. (2) A party shall alone be liable for costs arising from a part of the case concerning solely that party and for costs caused as referred to in section 5.
Section 10 (1013/1993) (1) A person who has assumed the pursuit of an action under Chapter 12, section 5a, shall be liable, jointly and severally with the original plaintiff, for the legal costs incurred before he or she assumed the pursuit of the action. That person shall alone be liable for legal costs incurred after he or she assumed the pursuit of the action. (2) A person who assumed the status of respondent shall alone be liable for legal costs.
Section 11 (1013/1993) If one of the jointly and severally liable parties so requests, the court shall order on how the liability is to be divided among them or whether one of them is alone to be liable.
Section 12 (1013/1993) (1) The provisions in this Chapter on a party apply correspondingly to the liability of an intervener, referred to in Chapter 18, section 8, for legal costs and his or her right to compensation for such costs. However, an intervener shall be liable only for the specific costs incurred because of the intervention. The party whose side
the intervener has taken may not be rendered liable for costs referred to in this section. (2) The provisions in this Chapter on a party’s representative, attorney or counsel apply correspondingly to the liability of an intervener’s representative, attorney or counsel for legal costs.
Section 13 (1013/1993) (1) If the costs of evidence or other procedural costs are to be covered from State funds or if the parties are jointly and severally liable for them, the provisions in this Chapter on legal costs apply to the liability for such costs. If the parties are liable for their own costs, the court may order that the costs are to be divided equally between them. (2) The court may order that the costs referred to in subsection 1 and paid from State funds are to be borne by the State in full or in part.
Section 14 (1013/1993) (1) A claim for the compensation of legal costs shall be made before the conclusion of the hearing of the case. A breakdown of the claimed costs and their bases shall be supplied. (368/1999) (2) The decision on legal costs shall be issued at the same time as the decision on the main issue. The decision shall contain an itemised list of the compensable expenses and fees. If the main issue is decided during the preparatory proceedings, a decision on legal costs may be issued at the same time even if the costs remain in dispute, unless it is deemed that the determination of the amount of the costs requires a main hearing and the reception of testimony. (368/1999) (3) When a court transfers the case to another court, the issue of the legal costs incurred in the former court shall be decided in the court to which the case has been transferred. [section 15 has been repealed; 368/1999)
Section 16 (1013/1993) (1) If the decision of a lower court is appealed, the liability to compensate for the legal costs incurred in the appellate court shall be determined on the basis of what has happened in the appeal proceedings and whether the appeal has been successful or not. (2) If the case is returned to be heard by a lower court, the issue of the legal costs incurred in the appellate court shall be decided in the court to which the case has been returned in connection with the returned case. (3) In the case of extraordinary appeal the liability to compensate for the legal costs is determined in accordance with subsections 1 and 2 unless there are particular reasons to the contrary- (666/2005) [sections 17—18 have been repealed; 690/1997)
Supplementary provisions
Section 19 (440/2011) A public prosecutor has the right to appeal, on behalf of the State, against decisions made on the basis of section 13 even in cases where he or she has not appeared as a prosecutor. [section 20 has been repealed; 690/1997]
Chapter 22 — District court records and recording of evidence (381/2003)
Section 1 (1064/1991) Records shall be kept on the hearing of civil and criminal cases in the District Court. The record shall be signed by the person who has kept it.
Section 2 (1064/1991) (1) A separate record shall be kept for each civil case. (2) However, a record need not be kept when the case is not dealt with in a hearing. (3) The record shall be kept by a court official under the instructions of the chairperson or, for a special reason, by the chairman or a legally qualified member of the court appointed to the task by the chairperson. (441/2001)
Section 3 (1064/1991) (1) The record shall indicate: (1) the name of the court and the date of the proceedings; (2) the names of the court members taking part in the consideration of the case and the name of the keeper of the record; (3) the parties and the persons called to be heard and whether or not they were present; (4) the counsel and attorneys of the parties and the interpreters; (5) the case; and (6) the reason for a closed hearing.
[subsection 2 has been repealed; 690/1997]
Section 4 (1064/1991) (1) In addition to that provided by section 3, the record of an oral preparatory hearing shall indicate: (1) the claims, pleas, admissions and denials presented; (2) the circumstances on which the parties base their claims and denials, and the comments of the opposing party on the same; (3) the evidence to be presented and what is intended to be proven with each piece of evidence; and (4) the other issues relevant to the holding of a main hearing. (768/2002) (2) If a matter, which according to subsection 1 should be entered in the record, is evident in the application for a summons, a response, another document delivered to the court or an earlier record, it shall be enough in respect of this matter to refer, in the record, to the said document or record. (3) The provisions in subsection 1 apply, in so far as appropriate, also when a record is kept of a hearing of a case outside of the main hearing.
Section 5 (1064/1991) (1) In addition to what is provided in section 3, the record of a main hearing shall contain the information necessary for dealing with the case, and indicate: (1) the claims, pleas, admissions and denials presented; (2) the circumstances on which a party bases his or her claims and denials, and the comments of the opposing party on the same; (3) the witnesses, experts and other persons heard and the other evidence presented.(768/2002) (2) If a matter, which according to subsection 1 should be entered in the record,
is evident in the application for a summons, a response, another document delivered to the court or an earlier record, it shall be enough in respect of this matter to refer, in the record, to the said document or record.
Section 6 (1064/1991) (1) The hearing of a witness, an expert and a party or another person heard for probative purposes, shall be taped. If taping is not possible, the statement shall be entered in the record verbatim. (2) If taping is evidently unnecessary due to the shortness of the statement, the record shall contain a detailed account of the statement, and no taping shall be required. An oral statement entered in the record shall be read back at once and the record shall indicate the declaration of the person heard as to whether his or her statement has been understood correctly.
Section 7 (1064/1991) The discoveries made by the court in a judicial inspection shall be entered in the record.
Section 8 (1064/1991) Information other than that referred to in sections 3—7 shall not be entered in the record without a reason.
Section 9 (381/2003) In the court dealing with the case, a taped statement submitted for probative purposes shall be transcribed (transcript) if the court deems that this promotes consideration of the case, A copy may be made of the taped statement or it may be transcribed also if a party or some other person requests this.
Section 10 (1064/1991) A tape shall be stored at least until six months after the decision of the case. If an appeal is pending in the case, however, the tape shall be stored until there is a final decision.
Section 11 (768/2002) The record, the judgment, a separately prepared court order and the gathered documents shall be incorporated into a file.
Section 12 (1064/1991) A diary of civil cases shall be kept in the District Court; the diary shall indicate the dates when cases have been brought, the measures undertaken with regard to them, the dates of the decisions in the cases and the necessary information on appeals.
Section 13 (768/2002) The Ministry of Justice shall if necessary issue more detailed provisions on the keeping of registers and lists as well as on docket systems and the substantive contents of records to be given of them, as well as on the format of certificates to be issued, applications, applications for a summons and other documents.
Chapter 23 — Voting (690/1997)
General provisions on voting
Section 1 (690/1997) (1) If the members of a court cannot reach a consensus in their deliberations, a vote shall be taken. (2) The vote shall be taken in the reverse order of seniority, with the least senior member expressing an opinion first and the most senior member last. However, if one of the members of the court serves as a referendary, he or she shall express an opinion first.
Section 2 (690/1997) (1) If there are lay judges in the composition of the District Court, the chairperson shall explain to them the issues that have risen in the case and the provisions applicable to the issues. (2) When a vote is taken, the lay judges shall express their opinions last.
Section 3 (690/1997) (1) An opinion shall be accompanied with reasons. (2) A member who merely concurs with an opinion already expressed need supply reasons only if these differ from what has already been stated.
Section 4 (690/1997) If a dispute arises as to how the vote should be taken or as to what is the result of the vote, a vote shall be taken on the same. In this event, the provisions on voting in civil cases apply.
Voting in civil cases
Section 5 (690/1997) (1) If several claims or a claim for set-off have been made in a civil case, separate votes shall be taken on each of them. The same applies if, concerning the same claim, there are several issues which have an effect on the decision of the case. (2) Each member of the court shall express an opinion on each issue to be decided.
Section 6 (690/1997) In a vote, the opinion supported by the majority of the members shall prevail. In the event of a tie, the opinion supported by the chairperson shall prevail.
Section 7 (690/1997) A separate vote shall be taken on procedural issues.
Section 8 (690/1997) If the dispute concerns money or another calculable claim, and more than two opinions have been supported in a vote, with none of the opinions receiving the support referred to in section 6, the votes cast for the largest amount shall be added to those cast for the next largest amount, continuing, where necessary, until an opinion receiving the support referred to in section 6 is found.
Section 9 (690/1997) If a vote is taken in a civil case on whether an order on the enforceability of a threat of a fine is to be issued or a sentence of imprisonment passed, the provisions on voting in criminal cases apply.
Chapter 24 — The court decision (165/1998)
Decision of the District Court in a civil case
Section 1 (165/1998) The decision of the main issue in a civil case is a judgment. Another decision of the court is a court order.
Section 2 (165/1998) (1) When giving judgment, only the trial material that has been presented in the main hearing may be taken into account. If a new main hearing has been conducted in the case, only what has been presented in this hearing may be taken into account. However, also trial material that has been submitted in supplementing the main hearing in accordance with Chapter 6, section 14 may be taken into account in the judgment. (768/2002) [subsection 1 has been amended as of 1 January 2016 to read as follows: (1) When giving judgment, only the trial material that has been presented in the main hearing may be taken into account. However, also evidence that has been presented outside of the main hearing may be taken into consideration, if in accordance with Chapter 17, section 59(1) is not to be represented in the main hearing. If a new main hearing has been held in the case, only the trial material presented in this hearing may be taken into account when giving judgment. Also trial material that has been presented in supplementing the main hearing in accordance with Chapter 6, section 14 may be taken into account in the judgment. (732/2015)] (2) Where the case is decided in preparation, everything stated in the application for a summons, the written response and statement, or otherwise presented, may be taken into account when giving judgment.
Section 3 (165/1998) (1) The court shall not give a judgment on something more than what has been claimed by a party, nor on something else than what has been claimed by a party. (2) In a case amenable to settlement, the judgment may not be based on a circumstance not referred to by a party in support of his or her claim or denial. (768/2002)
Section 4 (165/1998) The judgment shall be accompanied with reasons. The statement of reasons shall indicate the circumstances and the legal reasoning underlying the judgment. In addition, the statement of reasons shall indicate how a contentious fact has been proven or how the proof has not been adequate.
Section 5 (165/1998) (1) The court may give separate judgment on an independent claim in a case where several claims have been made (partial judgment). The court may also decide separately a part of the claim that has been admitted. (2) However, a claim for payment and a corresponding claim for set-off shall be
decided together, unless the claim on the main debt is to be decided by a judgment by default under Chapter 5, section 14, subsection 2.
Section 6 (165/1998) (1) If the decision on an action is dependent on the decision on another action that is heard in the same proceedings, the court may give separate judgment on the latter action (intermediate judgment). In this event, the court may order that the hearing of the case, in other respects, is to resume only after the intermediate judgment is no longer subject to appeal. (2) On the request of a party, the court may also decide, by an intermediate judgment, an issue the resolution of which is a prerequisite for the decision of the claim in other respects. In this event, the intermediate judgment may be given against the will of the opposing party only for a special reason. An intermediate judgment referred to in this subsection is separately subject to appeal only if the further hearing of the case has become unnecessary owing to the intermediate judgment. Otherwise an intermediate judgment referred to in this subsection is subject to appeal only in connection with an appeal against the final decision in the case.
Section 7 (165/1998) (1) The judgment of the District Court shall be prepared as a separate document. It shall contain: (1) the name of the court and the date of the judgment; (2) the names of the parties; (3) an account on the claims and responses of the parties, with the reasons for them; (4) a list of the persons heard for probative purposes and the other evidence presented; (5) a statement of reasons for the judgment; (6) the legal provisions and authorities applied; (7) the operative part of the judgment; and (8) the names and titles of the members participating in the decision, and a statement of whether a vote has been taken on the judgment. If a vote has been taken, the opinions of the dissenting members shall be attached to the judgment. (2) The account to be contained in the judgment may be replaced, in full or in part, by annexing a copy of the application for a summons, the response or another document to the judgment, provided that the clarity of the judgment is not thereby compromised.
Section 8 (165/1998) (1) The court’s deliberations shall be held immediately after the conclusion of the main hearing or, at the latest, on the following weekday. After the conclusion of the deliberations, the judgment in the case shall be handed down. Unless it is necessary to hand down the judgment in its entirety, the statement of reasons and the statement of judgment shall be announced. In so doing, the statement of reasons need be announced only in general, should the parties agree to this. If a vote has been taken on the judgment, this shall be announced as the judgment is handed down. (768/2002) (2) If, in an extensive or difficult case, the deliberations or the preparation of the judgment so require, the judgment may be made available in chambers to the
parties within fourteen days of the conclusion of the main hearing. If the judgment, for a special reason, cannot be made available within the said period, is shall be made available as soon as possible. The parties who are present when the hearing is concluded shall be notified of the date when the judgment will be available to them. (3) When the case is decided without holding a main hearing or a preparatory hearing, the judgment shall be given without delay in chambers. In this event, the court shall notify the parties in writing of the date when the judgment will be available to them, well in advance of that date. However, a notification need not be given on the issue of a judgment by default. Furthermore, a notification need not be given on the issue of a judgment to a person in whose favour the judgment is even though that person has not so claimed.
Section 9 (165/1998) (1) The judgment of the District Court shall be signed by the chairperson. (2) The judgments of the District Court as well as the court orders that have been prepared as separate documents shall be archived by incorporating them in the file. (768/2002)
Section 10 (165/1998) (1) The court shall rectify any typographical or arithmetical errors or other comparable evident errors in its judgment. An error may be rectified also by the chairperson of the court or, when he or she is prevented from attending to this duty, by a legally trained member of the court. Before an error is rectified, the parties shall be reserved an opportunity to be heard on the rectification, where necessary. (2) The rectification shall be marked on the judgment document and on the copies issued to the parties. If a copy issued to a party cannot be marked, a copy of the rectified judgment document shall be sent to the party. If an appeal has been lodged in the case, the appellate court shall be notified of the rectification. (3) A party has the right to file a complaint against the rectification of an error within thirty days of the date when he or she received notice of the rectification.
Section 11 (165/1998) (1) On the request of a party, the court may supplement the judgment, if it contains no decision on a claim made by the party. If the judgment contains no decision on a claim made by a party in an issue not amenable to settlement, the judgment may be supplemented also ex officio. (2) The party shall request the supplementation of the judgment in writing within fourteen days of the date when the judgment was handed down or made available to the parties. The judgment may be supplemented ex officio if the party has, within fourteen days of the date when the judgment was handed down or made available to the parties, been invited to a hearing on the supplementation or exhorted to present a written statement on the supplementation. (3) The parties shall be invited to a hearing on the supplementation of a judgment under threat that it may be supplemented even in the absence of a party. If the court does not deem an oral hearing necessary, it shall exhort the parties to present written statements on the issue at hand and at the same time notify them of the day when the decision on the supplementation of the judgment will be available to them.
Section 12 (165/1998) (1) The judgment shall be supplemented by the court with the same composition that gave the judgment to be supplemented. If a member of the court is prevented from attending to the duty, the judgment shall be supplemented by the court with a composition that would have been competent to hear the case. (2) The decision on the supplementation of a judgment shall be attached to the judgment and an entry of the later supplementation shall be made on the judgment. If an appeal has been lodged in the case, the appellate court shall be notified of the supplementation. (3) A decision on the supplementation of a judgment is subject to appeal.
Section 13 (165/1998) (1) The parties shall be issued with copies of the judgment in the form of a court instrument. (2) A copy of a judgment of the District Court shall be certified by the chairperson, a legally trained member or an official appointed to the task. (3) A copy of the judgment of the District Court shall be available to the party in the court registry (1) within two weeks, if an intent to appeal has been registered in the case; and (2) within thirty days, if possible, in other events, calculated from the date when the judgment was handed down or made available to the parties.
Section 14 (165/1998) (1) An order of the District Court shall be incorporated in the record. However, an order dismissing a case without considering its merits shall always be prepared as a separate document. (2) A court order shall be accompanied with reasons, if it is issued so as to dismiss a claim or plea made in the case or if otherwise reasons are called for. (3) Otherwise, the provisions on a judgment apply, in so far as appropriate, to a court order.
Decision of the Court of Appeal
Section 15 (165/1998) (1) The judgment and final order of the Court of Appeal shall contain: (1) the name of the court and the date when the decision is handed down or made available to the parties; (2) the names of the parties; (3) an account of the decision of the District Court, for the relevant parts, and an account of the claims and responses of the parties in the Court of Appeal and their reasons; (4) a list of the persons heard for probative purposes and the other evidence presented in the Court of Appeal; (5) a statement of reasons; (6) the provisions and authorities applied; (7) the statement of judgment or order; and (8) the names and titles of the members participating in the decision, and a statement of whether a vote has been taken on the decision. The opinions of the dissenting members, as well as the recommendation of the
referendary, if different from the decision of the Court of Appeal, shall be attached to the judgment or final order. (2) The account of the decision of the District Court may be replaced, in full or in part, by annexing in full or to the extent necessary a copy of the judgment of the District Court to the judgment or final order of the Court of Appeal, provided that the clarity of the decision of the Court of Appeal is not thereby compromised. The reasons of the District Court, in so far as upheld by the Court of Appeal, need not be restated. (3) An instrument shall be prepared of a judgment and a final order, to be signed by the members who participated in the decision. The referendary shall countersign the instrument. The court instrument to be issued to the parties shall be certified by the referendary or another official appointed to the task by the president.
Section 16 (165/1998) If the Court of Appeal does not change the reasons or the result of the decision of the District Court, the provisions in section 15, subsection 1(5)—(7) need not be applied; a notification that the decision of the District Court has been examined and that no reason to change it has been found shall suffice. In this event, the decision of the Court of Appeal need not contain an account of the decision of the District Court. A copy of the decision of the District Court shall be attached to the decision of the Court of Appeal in full or to the extent necessary.
Section 17 (165/1998) (1) The decision of the Court of Appeal shall be handed down after the conclusion of the court’s deliberations or made available to the parties in the registry of the Court of Appeal. A decision that has been handed down shall be dated on that day; a decision available in the registry shall be dated on the day when it is made available. (2) A judgment and a final order shall be issued within 30 days of the conclusion of the main hearing. If, for a special reason, the decision cannot be issued within the said period, it shall be issued as soon as possible. In any event, the deliberations shall take place immediately after the conclusion of the main hearing or, at the latest, on the following weekday.
Section 18 (440/2011) (1) The Court of Appeal shall send copies of its decision to all parties who have exercised their right to be heard in the Court of Appeal. (2) A copy shall be sent to the defendant in a criminal case also when he or she has not exercised his or her right to be heard in the Court of Appeal, and the Court of Appeal has changed the decision of the District Court in respect of the part of the defendant. A copy shall be sent to the public prosecutor who pursued the charge even when he or she has not exercised his or her right to be heard in the Court of Appeal.
Section 19 (165/1998) Unless otherwise provided, the provisions on a decision of the District Court apply, in so far as appropriate, to a decision of the Court of Appeal.
Decision of the Supreme Court
Section 20 (165/1998) Chapter 30 of the Code of Judicial Procedure contains provisions on the decision of the Supreme Court on an application for leave to appeal and on an appeal.
Service of notifications and invitations
Section 21 (165/1998) Unless another manner of service is deemed necessary, the court may send the notifications and invitations referred to in this Chapter by post.
Chapter 25 — Appeal from the District Court to the Court of Appeal (165/1998)
General provisions
Section 1 (165/1998) (1) Appeal of decisions of the District Court lies to the Court of Appeal. (2) The judgments and final orders of the District Court, as well as the other decisions made in the same connection, are subject to appeal, unless appeal has been specifically prohibited. (3) A procedural decision of the District Court is subject to appeal only if specifically so provided.
Section 2 (165/1998) (1) In a case amenable to settlement the parties may agree in writing that none of them is to appeal the judgment. Such an agreement shall pertain to a given dispute or to the eventual disputes arising from a given legal relationship. (2) A party may conclusively declare, before the deadline for appeal, that he or she is content, in full or in part, with the decision of the District Court. Such a declaration shall be made to the District Court in writing.
Appeal instructions
Section 3 (440/2011) (1) When the District Courts hands down its decision or makes it available to the parties, it shall at the same time state whether the decision is subject to appeal and what procedure is to be followed in the appeal. (2) The parties who are present when the decision is handed down shall at once be provided with written instructions indicating how a person who is dissatisfied with the decision is to proceed in order to have the case heard by the Court of Appeal or in order to lodge an appeal for a precedent in accordance with Chapter 30a. However, such instructions shall not be provided to the public prosecutor, nor to other parties if this is deemed manifestly unnecessary.
Section 4 (165/1998) If, in a criminal case, the District Court sentences a defendant who was absent when the hearing of the case was concluded, the District Court shall immediately after the judgment is handed down or made available to the parties notify the defendant of the date of the judgment and the sentence passed, and at the same
time send to the defendant the instructions referred to in section 3, subsection 2. The notification and instructions may be sent by post to the address last supplied by the defendant. However, no notification need be sent on a fine or a conversion sentence.
Declaration of intent to appeal
Section 5 (165/1998) (1) A party who wishes to appeal a decision of the District Court shall declare his or her intent to appeal, under threat of forfeiting his or her right to be heard. If several parties have a joint right to be heard, one declaration of intent to appeal is sufficient. (2) A declaration of intent to appeal shall be filed, at the latest, on the seventh day after the day when the decision of the District Court was handed down or made available to the parties. (3) The declaration of intent to appeal may be made, either orally or in writing, to the court that decided the case or to the registry of that court.
Section 6 (165/1998) A person who has been remanded for trial or is serving a sentence of imprisonment or a conversion sentence may in a criminal case declare his or her intent to appeal to the director of the prison. If the deadline for the declaration of intent to appeal expires when such a person is not in the institution because of a trial or transport in process, he or she may declare his or her intent to appeal on the day after his or her arrival at the institution.
Section 7 (440/2011) (1) The declaration of intent to appeal may be restricted to pertain only to a part of the decision of the court of first instance. The restriction shall be mentioned when the declaration is filed. (2) Where there are several defendants and the public prosecutor declares his or her intent to appeal, he or she shall indicate the defendants to whom the declaration pertains.
Section 8 (165/1998) The declaration of intent to appeal may be withdrawn before the expiry of the deadline for the filing of the declaration. The provisions on a declaration of intent to appeal apply to such a withdrawal.
Section 9 (165/1998) (1) If the declaration of intent to appeal has not been filed in accordance with the provided procedure or if the declaration pertains to a decision not subject to appeal, the declaration shall be rejected. (2) The decision on the rejection of a declaration of intent to appeal shall be made by the chairperson of the District Court. If he or she is prevented from attending to this duty, the decision shall be made by another legally trained member of the District Court. If the declaration is rejected, the party concerned shall at once be notified of the same in writing. (3) The decision to reject a declaration of intent to appeal is subject to complaint to the Court of Appeal. The letter of complaint shall be delivered to the registry of the District Court within thirty days of the day when the decision of the District
Court was handed down or made available to the parties. If the Court of Appeal deems that the declaration of intent to appeal has been legal, it shall, where necessary, set a new deadline for appeal.
Section 10 (165/1998) If a declaration of intent to appeal has not been rejected, it shall be entered in the decision of the District Court, in the copies to be given to the parties, in the diary and in the pertinent lists and notifications.
Section 10a (381/2003) When a declaration of intent to appeal against a decision made during proceedings has been filed and it has not been rejected, the District Court may if necessary order that the consideration of the case shall not be continued until the appeal has been decided.
Appeal instructions
Section 11 (165/1998) (1) When a declaration of intent to appeal has been filed and it has not been rejected, the party concerned shall be provided with appeal instructions that are annexed to a copy of the decision of the District Court. (2) The appeal instructions shall indicate the appellate court and the deadline date for the lodging of the appeal. The instructions shall explain the provisions on pursuit of the appeal, the leave for continued consideration and the grounds for such leave, and the contents and annexes of the appeal document. In addition, the appeals instructions shall contain the corresponding information regarding the counter appeal and the appeal for a precedent as provided in sections 14a – 14c and Chapter 30a. (650/2010) (3) If the appeal instructions are erroneous and the error has not been obvious, the appeal shall not for this reason be dismissed without considering the merits, if the appellant has complied either with the instructions or with the applicable statutory provisions.
Appeal procedure
Section 12 (165/1998) (1) The deadline date for the lodging of the appeal is thirty days from the day when the decision of the District Court was handed down or made available to the parties. (2) The party shall deliver the appeal document to the registry of the District Court, at the latest before the end of office hours on the deadline date for the lodging of the appeal. An appeal that is out of time shall be dismissed without considering the merits. (3) If the appellant wishes to withdraw the appeal, he or she shall deliver a written notification of the same, addressed to the Court of Appeal, to the registry of the Court of Appeal or to the registry of the District Court.
Section 13 (381/2003) (1) If, due to a lawful excuse or another acceptable reason, appeal cannot be sought in time, the District Court shall, on request, set a new appeal deadline. (2) The request for a new appeal deadline shall be made in writing to the District
Court before the expiry of the original deadline. An account of the applicant’s excuse or the other reason underlying the request shall be annexed to the request.
Section 14 (165/1998) (1) The decision to set a new appeal deadline or to reject an out-of-time appeal without considering the merits shall be made by a legally trained member of the District Court. (2) If a request for a new appeal deadline is rejected or an out-of-time appeal is rejected without considering the merits, the parties shall be notified in writing of the date of the decision well in advance of the date when the decision is made available to the parties.
Counter-appeal
Section 14a (381/2003) (1) The opposing party of the appellant may, without declaring his or her intent to appeal, appeal the judgment of the District Court on his or her part (counterappeal). (2) The deadline for the counter-appeal is two weeks after the deadline set for the appeal by the appellant.
Section 14b (650/2010) The counter-appeal shall lapse if the appeal is withdrawn, lapses or is dismissed without considering its merits or the appellant is not granted leave for continued consideration. However, the counter-appeal does not lapse if the appeal is not withdrawn until during the main hearing.
Section 14c (381/2003) In other respects, what is provided regarding the appeal applies to the counterappeal.
Contents and annexes of the appeal document
Section 15 (381/2003) (1) The appeal document, which shall be addressed to the appropriate Court of Appeal, shall indicate: (1) the District Court decision that is being appealed; (2) which points in the decision of the District Court are being appealed; (3) what changes are requested in the decision of the District Court; (4) what are the reasons for the changes and how, in the view of the appellant, the statement of the reasons of the District Court is erroneous; (4a) the grounds for granting leave for continued consideration in a matter referred to in Chapter 25a, sections 5 and the reasons on the basis of which the appellant deems that such grounds exist, if these are not otherwise apparent from the appeal document; (386/2015) (5) the evidence referred to and what the appellant intends to prove with each piece of evidence; and (6) should the appellant wish to do so, a request for the holding of a main hearing in the Court of Appeal. (2) If the appellant wishes that a main hearing be held in the Court of Appeal, he or she shall supply a detailed reason for the same. The appellant shall also express his or her opinion as to whether the parties should be heard in person in the main hearing, and which witnesses, expert witnesses or other persons to be
heard for probative purposes should be heard in the main hearing. (3) If, in a civil case, the appellant refers to a circumstance or evidence not presented in the District Court, he or she shall supply a reason for it being admissible in the Court of Appeal, in view of the provision in section 17.
[The Act of 386/2015 enters into force on 1 October 2015. The Act provides as follows regarding entry into force: If the decision under appeal has been given or proclaimed before this Act enters into force, the provisions that were in force at the time this Act enters into force apply to the letter of appeal and leave for appeal.]
Section 16 (165/1998) (1) The appeal document shall indicate the names of the parties; the contact information of their legal representatives, attorneys or counsel; and the postal address and possible other address to which the exhortations, invitations and notifications pertaining to the case may be delivered to the appellant (address for service). In addition, the telephone number and other contact information of the party and the witnesses and other persons to be heard shall be provided to the Court of Appeal in an appropriate manner. If an information item subsequently changes, the appellant shall notify the Court of Appeal of this without delay. (362/2010) (2) The appeal document shall be signed by the appellant or, if he or she has not prepared it, by the person who has prepared the appeal document. (3) The documents that the appellant refers to and that have not been presented in the Court of Appeal shall be annexed to the appeal document, and a copy of the appeal document and the annexes shall also be supplied.
New material in the Court of Appeal
Section 17 (165/1998) (1) In a civil case, the appellant may not refer in the Court of Appeal to other circumstances or evidence than those presented in the District Court, unless he or she establishes a probability that he or she had not been able to refer to the circumstance or evidence in the District Court or that he or she has had a justifiable reason for not doing so. (2) A claim for set-off made only in the Court of Appeal may be dismissed without considering its merits if it cannot be heard without undue difficulty.
Supplementary provisions
Section 18 (165/1998) (1) The documents and annexes delivered to the registry of the District Court and addressed to the Court of Appeal shall be forwarded without delay from the District Court to the Court of Appeal. At the same time, the dossier of the case and the tapes shall be sent. However, only copies of the judgment of the District Court and court orders of the District Court that have been prepared as separate documents need be sent. (768/2002) (2) If an appeal document which is to be delivered to the registry of the District Court has been delivered to the Court of Appeal before the deadline, the appeal shall not for this reason be dismissed without considering the merits. The document shall be sent without delay from the Court of Appeal to the registry of the
District Court.
[section 19 has been repealed; 440/2011]
Chapter 25a – Initiation of the preparation of consideration of an appeal at the Court of Appeal and leave for continued consideration (650/2010)
General provisions
Section 1 (650/2010) (1) This Chapter provides for the initiation of the preparation of consideration of an appeal at the Court of Appeal and for leave for continued consideration as well as the granting of such leave. (2) If leave for continued consideration is not required in an appellate matter or if leave is granted on the grounds provided in section 11, the consideration of the matter continues as provided in Chapter 26. (3) If leave for continued consideration is not granted, the decision of the District Court remains final.
Initiation of the preparation
Section 2 (650/2010) Preparation of an appellate matter begins at the Court of Appeal when the appeal document sent from the District Court arrives at the Court of Appeal. The preparation of the matter at the Court of Appeals is the responsibility of one member (member responsible for preparation).
Section 3 (650/2010) (1) If the appeal is incomplete and it is necessary to supplement it for the continuation of the proceedings, the appellant shall be admonished to remedy the defect within the time set by the Court of Appeal. At the same time, notice shall be given of the possible consequences of neglecting to heed the admonition. (2) If the appeal is incomplete even after being supplemented, the party may, for a special reason, be provided with a new opportunity to supplement it.
Section 4 (650/2010) (1) If the appellant does not comply with the admonition regarding the supplementing of the appeal and the appeal is so incomplete that it is insufficient to serve as the basis for proceedings at the Court of Appeal, the appeal shall be dismissed without considering the merits. (2) The Court of Appeal shall immediately dismiss an appeal without considering the merits if there is a bar other than that referred to in section 3 for consideration of the appeal.
Leave for continued consideration
Section 5 (650/2010) Leave for continued consideration is required in a civil case if the decision of the District Court is against the party only in respect of a debt, and the difference between the claim presented in the appeal document and the final result of the decision of the District Court (value of the loss) is not more than 10,000 euros. Trial
costs and interest calculated on the claim shall not be taken into consideration in calculating the value of the loss.
[section 5 has been amended as of 1 October 2015 to read as follows:
Section 5 (386/2015) (1) Leave for continued consideration is required in a civil case if the decision of the District Court is against the party only in respect of a debt, and the difference between the claim presented in the appeal document and the final result of the decision of the District Court (value of the loss) is not more than 10,000 euros. Trial costs and interest calculated on the claim shall not be taken into consideration in calculating the value of the loss. (2) If an ordinary appeal has been made against the decision of the District Court, a leave of continued consideration is needed in the case. (3) Notwithstanding the above, a defendant in a criminal case in which a sentence more severe than imprisonment for eight months has been imposed on him or her does not need leave of continued consideration in any respect in the case, if the appeal concerns the offence of which he or she is found guilty or the sentence. In assessing the severity of the sentence, no consideration is given to a fine or other penal sanction imposed in addition to imprisonment. (4) The prosecutor or the injured party do not need leave of continued consideration in any respect in a case in which a sentence more severe than imprisonment for eight months has been imposed on the defendant, and the appeal concerns the offence of which the defendant has been found guilty or the sentence imposed on the defendant.
[NB. Section 5 has been amended as of 1 October 2015 by the Act of 386/2015, which provides the following regarding entry into force: If the decision under appeal has been given or proclaimed before this Act enters into force, the provisions that were in force at the time this Act enters into force apply to the letter of appeal and leave for appeal.]
Section 6 (650/2010) (1) The defendant requires leave for continued consideration in a criminal case if he or she has been sentenced to punishment that is not more severe than imprisonment for four months. In assessing the severity of the punishment, no consideration shall be taken of a fine or other sanction under criminal law imposed in addition to imprisonment. (2) However, the defendant does not require leave for continued consideration in a criminal case if: (1) the defendant has been sentenced to dismissal from office; (2) the defendant has been sentenced to forfeiture and the value of the proceeds, the property or the object ordered forfeit to the State or their replacement value ordered forfeit is greater than 10,000 euros; (3) the defendant has been sentenced to a corporate fine, the value of which is greater than 10,000 euros; (4) on the basis of section 7(1), the public prosecutor does not require leave for continued consideration in the matter; or (5) the public prosecutor has appealed the matter in favour of the defendant on the basis of section 7(2). (3) If the appeal also concerns a private law claim arising from the act referred to
in the criminal charges, and the value of the loss is greater than 10,000 euros, no leave for continued consideration is required in the criminal case on the basis of the same act.
[NB. section 6 is repealed as of 1 October 2015 by the Act of 386/2015, which provides the following regarding entry into force: If the decision under appeal has been given or proclaimed before this Act enters into force, the provisions that were in force at the time this Act enters into force apply to the letter of appeal and leave for appeal.]
Section 7 (650/2010) (1) The public prosecutor requires leave for continued consideration if the appeal concerns an offence which, if committed under the circumstances cited in the criminal charges, is not punishable by more than a fine or by imprisonment for at most two years. (2) The public prosecutor does not require leave for continued consideration in appealing in favour of the defendant.
[NB. section 7 is repealed as of 1 October 2015 by the Act of 386/2015, which provides the following regarding entry into force: If the decision under appeal has been given or proclaimed before this Act enters into force, the provisions that were in force at the time this Act enters into force apply to the letter of appeal and leave for appeal.]
Section 8 (650/2010) The injured party in a criminal case requires leave for continued consideration if the appeal concerns an offence referred to in section 7(1). However, the injured party does not require leave for continued consideration if the appeal also concerns a private law claim arising from the act referred to in the appeal and the value of the loss is greater than 10,000 euros.
[NB. section 8 is repealed as of 1 October 2015 by the Act of 386/2015, which provides the following regarding entry into force: If the decision under appeal has been given or proclaimed before this Act enters into force, the provisions that were in force at the time this Act enters into force apply to the letter of appeal and leave for appeal.]
Section 9 (650/2010) Leave for continued consideration is not required in 1) a military court case; 2) a matter concerning the conversion of unpaid fines into imprisonment; 3) a matter concerning the imposition, annulment or extension of a prohibition of engaging in business; 4) a matter concerning the imposition, annulment or amendment of a restraining order; 5) a case concerning maintenance for a child; 6) a case considered in accordance with the provisions of chapter 8.
[NB. section 9 is repealed as of 1 October 2015 by the Act of 386/2015, which provides the following regarding entry into force: If the decision under appeal has been given or proclaimed before this Act enters
into force, the provisions that were in force at the time this Act enters into force apply to the letter of appeal and leave for appeal.]
Section 10 (650/2010) If the petition of appeal only concerns trial costs, expenses to be paid by the State or the payment of a default fine, leave for continued consideration is required in the matter. Leave for continued consideration is also required in a matter if the petition of appeal only concerns the imposition of a remaining sentence on the basis of violation of supervisory provisions.
[NB. section 10 is repealed as of 1 October 2015 by the Act of 386/2015, which provides the following regarding entry into force: If the decision under appeal has been given or proclaimed before this Act enters into force, the provisions that were in force at the time this Act enters into force apply to the letter of appeal and leave for appeal.]
Section 11 (650/2010) (1) Leave for continued consideration shall be granted if: (1) there is cause to suspect the correctness of the final result of the decision of the District Court; (2) it is not possible to assess the correctness of the final result of the decision of the District Court without granting leave for continued consideration; (3) in view of the application of the law in other, similar cases it is important to grant leave for continued consideration in the matter; or (4) there is another important reason for granting leave. (2) However, leave for continued consideration need not be granted on the basis of subsection 1(1) solely in order to reassess the evidence, unless on the basis of the grounds presented in the appeal, there is justified reason to suspect the correctness of the final result of the decision of the District Court.
Section 12 (650/2010) Leave for continued consideration may be limited to part of the decision of the District Court. In so doing, the question of granting leave for continued consideration in other respects may be transferred for decision in connection with the consideration of the appeal.
Procedure in a case concerning the granting of leave for continued consideration
Section 13 (650/2010) Before deciding the matter of leave for continued consideration, the Court of Appeal shall if necessary urge the opposing party of the appellant to present a written response to the appeal.
Section 14 (650/2010) (1) The Court of Appeal decides the question of the granting of leave for continued consideration in written proceedings on the basis of the decision of the District Court, the appeal, the possible response and if necessary also on other trial documentation. (2) The matter may be decided with the need for presentation.
Section 15 (650/2010) If leave for continued consideration is granted in the matter, the appellant and
the opposing party of the appellant shall be informed of this.
Section 16 (650/2010) In respect of the procedure in a matter concerning leave for continued consideration, the provisions of Chapter 26 shall otherwise apply as appropriate.
Section 17 (650/2010) (1) If leave for continued consideration is not granted, the decision shall indicate that: (1) all the grounds provided in section 11 for granting leave for continued consideration have been examined; (2) leave for continued consideration is not granted; and (3) the decision of the District Court remains final. (2) The decision shall contain a statement of the claims and responses of the parties.
Section 18 (650/2010) Leave for continued consideration shall be granted if even one member of the decision composition favours granting leave.
Appeal
Section 19 (650/2010) (1) A decision granting leave for continued consideration is not subject to appeal. (2) A decision by which the appellant has been granted leave of continued consideration only in part may be appealed at the same time as appeal is made against the judgment of the Court of Appeal in other respects. If leave of continued consideration has not been granted in the case to all the appellants, a decision refusing leave of continued consideration is subject to appeal as provided in Chapter 30, section 1. (386/2015)
[The Act of 386/2015 enters into force on 1 October 2015. The Act provides as follows regarding entry into force: If the decision under appeal has been given or proclaimed before this Act enters into force, the provisions that were in force at the time this Act enters into force apply to the letter of appeal and leave for appeal.]
Chapter 26 — Hearing of an appeal in the Court of Appeal (165/1998)
Continuation of consideration of the appeal in the Court of Appeal (650/2010)
Competence of the Court of Appeal to consider the case (381/2003)
Section 1 (381/2003) The proceedings in the Court of Appeal concern the case that is the subject of the decision of the District Court to the extent referred to in the appeal and in the possible response. The issue is whether or not the decision of the District Court is to be amended and how.
[section 1a has been repealed; 650/2010] [section 1b has been repealed; 650/2010]
Section 2 (650/2010) (1) In a criminal case, the Court of Appeal may amend the sentence imposed by the District Court on the basis of a summary penal order also in favour of the defendant even if only the public prosecutor has appealed the matter. (2) If the decision of the District Court in a criminal case is appealed only in respect of the punishment imposed, the Court of Appeal may not, barring special reasons, consider whether or not the defendant is guilty of the act for which he or she has been convicted.
[section 2a has been repealed; 650/2010]
Written response
Section 3 (650/2010) (1) The party opposing the appellant shall be exhorted to present a written response to the appeal before a deadline set by the Court of Appeal. If a response had been requested when the question of leave for continued consideration had been under consideration, or if the appeal had been dismissed on the basis of Chapter 25a(4) without considering the merits, or it is manifestly unnecessary to request a response, no response need be requested. (2) When a response is request, service shall be given of the appeal and the appended documents. The Court of Appeal may in addition order what specific issues are to be addressed in the response.
Section 4 (381/2003) (1) In the response, the respondent shall indicate: (1) the case to which the response pertains; (2) whether the respondent admits or contests the requested changes; and (3) his or her opinion on the reasons supplied for the request of the appellant, and the circumstances to which the respondent wants to refer. (2) In addition, the provisions on the appeal and the appellant in Chapter 25, section 15, subsection 1(4)—(6) and subsections 2 and 3, as well as sections 16 and 17 apply to the response and the respondent.
Section 5 (165/1998) Where necessary, the Court of Appeal may reserve the respondent an opportunity to supplement the response before a deadline set by the Court of Appeal.
Section 6 (165/1998) The response shall be served on the appellant.
Continued preparation
Section 7 (381/2003) In accordance with the nature of the case, the following shall be clarified in the preparation at the Court of Appeal: (1) in what respect the decision of the District Court is being appealed; (2) what claims are presented in the Court of Appeal, and what grounds are referred to in support of the claims; (3) on what points are the parties in disagreement at the Court of Appeal;
(4) what evidence is referred to at the Court of Appeal and what is intended to be proved with each piece of evidence; (5) whether or not a main hearing is to be held at the Court of Appeal; and (6) are there grounds for a settlement in the civil case.
Section 8 (165/1998) (1) The Court of Appeal may exhort a party to present a written statement to the Court of Appeal before a deadline. In this event, the Court of Appeal shall issue instructions as to the matters that are to be addressed in the statement. However, the party may not be exhorted to present a written statement to the Court of Appeal on more than one occasion, unless there is a special reason for the same. Service of the statement shall be made to the opposing party. (2) The Court of Appeal may invite the parties to a preparatory hearing, if this is deemed to further the preparation of the case.
Section 9 (381/2003) (1) The Court of Appeal decides in the preparation on the procurement of an expert opinion, on the presentation of written evidence, on the carrying out of a judicial inspection and on the undertaking of other preparatory measures, if this is necessary in order to ensure that all of the evidence will be available at the same time in the main hearing. (2) In addition, the Court of Appeal decides in the preparation whether the parties are to be heard in person, and which witnesses, expert witnesses and other persons to be heard for probative purposes are to be heard in the main hearing. (3) The Court of Appeal shall ensure that nothing irrelevant is brought into the case and that no unnecessary evidence is presented in the case.
Section 10 (381/2003) The Court of Appeal may decide on measures related to the preparations without presentation by a referendary. The procedure is the same when the Court of Appeal decides on measures which, pursuant to Chapter 2, section 8, subsections 1 and 2, are within the competence of a single justice acting alone. The justice responsible for the preparations decides on the procedure.
Section 11 (381/2003) In the preparation of the case, the provisions on preparation at the District Court apply correspondingly at the Court of Appeal.
Deciding of the case on the basis of written trial material (381/2003)
Section 12 (381/2003) (1) The case shall be decided on the basis of the written trial material, unless a main hearing is held in accordance with sections 13—16. (2) If the case is decided on the basis of the written trial material and the party opposing the appellant has not exercised his or her right to be heard in the Court of Appeal, the trial material presented by him or her in the earlier stages of the proceedings shall, nonetheless, be taken into account. (3) If necessary, the contents of evidence received by the District Court shall be ascertained from the recorded evidence.
The main hearing
Section 13 (650/2010) (1) In the main hearing in the Court of Appeal, the parties, witnesses and expert witnesses are heard and other information is admitted. (2) The main hearing may be restricted to cover only a portion of the case that is being appealed. (3) If necessary, the main hearing shall be held at a location in the district of the Court of Appeal away from the place where the Court of Appeal is located. The main hearing may also be held for a special reason at a location outside of the district of the Court of Appeal.
Section 14 (650/2010) (1) A main hearing shall be held in the Court of Appeal, if a party to a civil case or the injured party or the defendant in a criminal case so requests. (2) However, a main hearing need not be held if according to section 15(1) no oral testimony need be received in the matter on the grounds that no appreciable doubt remains regarding the correctness of the assessment of the evidence, and also in other respects it would be clearly unnecessary to arrange a main hearing, taking into consideration the nature of the case and its significance to the parties. (3) The Court of Appeal shall hold a main hearing on the request of the public prosecutor if oral testimony shall be presented in the case on the basis of section 15 and also otherwise, should the Court of Appeal deem this necessary. (4) The provisions in subsections 1 and2 apply also when hearing an appeal lodged in a non-contentious civil case.
[subsection 4 has been repealed; 381/2003]
Section 14a (650/2010) The Court of Appeal may on its own motion arrange a main hearing if it regards this as necessary.
Section 15 (650/2010) (1) If a main hearing is arranged and the matter concerns the assessment made of the credibility of the testimony admitted in the District Court, the testimony admitted in the District Court shall be readmitted to the extent necessary, if there is no bar to this. The testimony need not be readmitted if on the basis of the trial documentation referred to in section 12 there can be no appreciable doubt regarding the credibility of the assessment of the evidence, when considered as a whole. (2) What is provided regarding the assessment of the credibility of testimony shall apply also to the credibility of the findings of the District Court in a judicial inspection that it has carried out. (3) Also new testimony to be admitted by the Court of Appeal shall be admitted in the main hearing.
Section 16 (650/2010) If testimony admitted in the District Court is not readmitted at the Court of Appeal, the decision of the District Court in respect of this testimony may be amended only if testimony can no longer be readmitted. However, a decision taken on a summary penal order may be amended in favour of the defendant in a
criminal case.
Invitation to the main hearing and the consequence of the absence of a party
Section 17 (165/1998) (1) The Court of Appeal shall invite the parties to the main hearing. (2) In the invitation, the parties shall be notified of the date, time and place of the main hearing. At the same time, they shall be notified of the possible consequence of the failure of a party to appear in the main hearing.
Section 18 (165/1998) (1) The appellant shall be invited to the main hearing under threat that, in his or her absence, the case will be discontinued. (2) The party opposing the appellant shall be invited to the main hearing under threat of a fine, if the presence of the opposing party is necessary for the hearing of the case. (3) Where the hearing of the party opposing the appellant is not deemed necessary, that party shall be invited to the main hearing under threat that the case may be decided regardless of his or her absence. (4) The public prosecutor shall appear, by virtue of his or her office, in the main hearing of a case where the public prosecutor is the appellant or where the defendant in a criminal case has appealed a decision of the District Court on a charge brought by the public prosecutor. In addition, the public prosecutor shall be present in the main hearing of a case relating to the imposition of a prohibition to pursue a business. (440/2011)
Section 19 (165/1998) (1) A party or the legal representative of a party may be obliged, under threat of a fine, to appear in the main hearing in person, if his or her hearing in person is deemed necessary for clearing up the case. (2) In addition, the provisions of the Criminal Procedure Act apply to the obligation of the defendant in a criminal case to appear in the main hearing in person.
Section 20 (165/1998) (1) If the appellant is absent from the main hearing, the appeal shall be discontinued in respect of the subject of the main hearing. (381/2003) (2) If the party opposing the appellant or a legal representative of that party is absent from the main hearing which he or she had been exhorted to attend under the threat of a fine, a new higher threat of a fine may be imposed. If he or she has been obliged to appear in person, he or she may be ordered to be brought to the same or a later hearing. In a civil case not amenable to settlement and in a criminal case he or she may be ordered to be brought even if he or she is not obliged to appear in person. (3) If the party opposing the appellant has not been invited to the main hearing under threat of a fine, the case may be decided regardless of his or her absence.
Section 21 (381/2003) (1) If a party, witness or other person to be heard does not appear in the main hearing despite the threat of a fine imposed, if a person ordered to be brought is not found or if the invitation cannot be served on the person in question, the
main hearing may, where there is reason for this, be conducted and the case may be decided regardless of the absence. In this event, the threat of a fine imposed shall not be ordered enforceable. (2) In addition, the threat of a fine may not be ordered enforceable if the party, his or her legal representative, a witness or another person who has failed to appear in the main hearing despite the threat of a fine, can be brought to the same hearing, or if the question of the hearing of the person in question lapses.
Section 22 (165/1998) If the case has been dismissed without consideration of the merits because of the absence of the appellant, but he or she has had a valid excuse that he or she had not been able to announce in time, the appellant shall have the right to have the case reopened on the basis of the same appeal, by notifying the Court of Appeal of the same in writing within thirty days of the dismissal of the case. If the appellant cannot prove a valid excuse, the appeal shall not be considered.
Section 23 (165/1998) (1) The Court of Appeal shall invite also the witnesses, the expert witnesses and the other persons to be heard for probative purposes to the main hearing, unless this has been entrusted to a party on the grounds referred to in Chapter 11, section 2. (2) Chapter 17, section 41, subsection contains provisions on the information to be provided in the invitation.
Procedure in the main hearing
Section 24 (768/2002) (1) The case is dealt with in the main hearing in the following order: (1) at the beginning of the hearing the court shall, in so far as necessary, explain the decision of the District Court and the conclusions reached in the preparations, and the court shall inquire whether the claims presented in the preparations continue to correspond to the position of the parties; (2) the appellant and the respondent shall in turn give reasons for their position and comment on the reasons given by the opposing party; (3) the court shall accept evidence; and (4) the appellant and the respondent shall make their closing arguments. (2) However, the order provided in subsection 1 may be derogated from, where necessary.
Section 24a (381/2003) (1) If oral testimony presented in the District Court does not in some respect need to be presented again, the audio or videotape prepared in the District Court may be presented in the extent necessary in the main hearing in the Court of Appeal. (2) If the credibility of the statement of a witness, expert witness or party heard in the District Court can reliably be assessed without he or she appearing in person, he or she may be heard for probative purposes also by telephone or by another suitable method of transmission of sound or image, if this is deemed appropriate. The parties shall be reserved an opportunity to present questions to the person being heard. (2) The testimony of a witness, expert witness and party who has been heard in the District Court may be taken in the main hearing in the Court of Appeal also
by telephone or by another appropriate method of audio or video communication if the credibility of his or her statement can be assessed with confidence even if he or she is not present in person, if the court deems this appropriate. The parties shall be reserved an opportunity to present questions to the person being heard.
[subsection 2 has been amended as of 1 January 2016 to read as follows: (2) In addition to what is provided in Chapter 17, section 52, the testimony of a witness, expert witness and party who has been heard in the District Court may be taken in the main hearing in the Court of Appeal by telephone or by another appropriate method of audio or video communication if the credibility of his or her statement can be assessed with confidence even if he or she is not present in person, if the court deems this appropriate. The parties shall be reserved an opportunity to present questions to the person being heard. (732/2015)]
(3) If the hearing referred to in subsection 2 is being conducted at an authority, the provisions on the consequences of the absence of a witness and expert witness and on the coercive measures that may be directed against them, apply. In the notification to the person to be heard, the date and time of the hearing, how the hearing shall be conducted, and the other information referred to in section 23, subsection 2 shall be provided. The provisions on the right of a witness and expert witness to receive compensation for appearing in court apply as appropriate also to a hearing referred to in subsection 2.
Section 24b (381/2003) (1) In deciding a case in the main hearing, the documentation that is presented in the main hearing shall be taken into consideration as trial documents. (2) If the case is decided despite the absence of the party opposing the appellant, the trial material presented by him or her earlier shall be taken into consideration as trial material. (3) In the main hearing, decisions shall be made without presentation by a referendary.
Section 25 (165/1998) The provisions on a main hearing in the District Court apply, in so far as appropriate, on a main hearing in the Court of Appeal. Record of the main hearing
Section 26 (165/1998) (1) A record shall be kept of the main hearing. The keeper of the record shall sign it. (2) The following shall be entered in the record: (1) the name of the court and the date of the hearing; (2) the names and titles of the members of the court participating in the proceedings, as well as the name of the person keeping the record; (3) the parties and the persons invited to be heard, as well as whether they are present or not; (4) the attorneys or counsel of the parties; the interpreters; (5) the case; and (6) where applicable, the reason for a closed hearing.
Section 27 (165/1998) (1) In addition, the information relevant to the hearing of the case, the witnesses, expert witnesses and other persons heard in the case, as well as the other evidence presented, shall be entered in the record. (2) The examination of a witness, an expert witness or a party or other person heard for probative purposes shall be taped. If taping is not possible, the statement of the person shall be entered in the record verbatim. (3) The findings of the Court of Appeal in the course of a judicial inspection shall be entered in the record.
Service of notice
Section 28 (362/2010) The exhortations, invitations and notifications referred to in this Chapter may be posted to the address last indicated by the party. However, an invitation to a main hearing to a party who has not exercised his or her right to speak at the Court of Appeal, and to a witness, an expert witness and another person to be heard for probative purposes shall be served in accordance with the provisions in Chapter 11, sections 3, 3b and 4. If there is reason to believe that the party shall not obtain information from said address of the invitation to a main hearing, an attempt shall also be made to give service on him or her by telephone of the invitation and the invitation shall be sent to his or her known postal or electronic address. If service of an invitation to a main hearing has been made in the manner referred to in the first sentence above, the invited party may not be sentenced to a fine established for failure to appear.
Chapter 27 — Procedure in civil and criminal cases heard by the Court of Appeal as the court of first instance (165/1998)
Section 1 (165/1998) The provisions on matters heard in the District Court apply, in so far as appropriate, to the bringing of an action or a charge and to the preparation of the case.
Section 2 (165/1998) The Court of Appeal shall hold a main hearing, if this is necessary in order to hear a party, a witness or an expert witness or otherwise for the clearing up of the case.
Section 3 (165/1998) (1) A main hearing shall be held in the Court of Appeal also if a party to a civil case or the injured party or the defendant in a criminal case so requests. (2) However, a main hearing need not be held for the reason referred to in subsection 1, if (1) in a civil case, the action has been admitted or abandoned; (2) the claim of the plaintiff is found to be manifestly ill-founded; or (3) only a procedural matter is to be decided in the case.
Section 4 (165/1998) If no main hearing is to be held in the case under section 2 or 3, the case shall be decided on the basis of the written trial material.
Section 5 (165/1998) The provisions on civil and criminal procedure in the District Court apply, in so far as appropriate, to the invitation of the parties to a main hearing and to the procedure in the main hearing.
[Chapter 28 has been repealed; 360/2003] [Chapter 29 has been repealed; 244/2006]
Chapter 30 — Appeal from the Court of Appeal to the Supreme Court (104/1979)
General provisions
Section 1 (104/1979) Appeal of a judgment and order of the Court of Appeal lies to the Supreme Court.
Section 2 (104/1979) (1) In order to appeal a decision of the Court of Appeal, leave of appeal shall be requested from the Supreme Court if the appeal concerns a case that the Court of Appeal has decided as the appellate level or a decision given in connection with such a case. (666/2005) (2) In a case which the Court of Appeal has decided as the court of first instance, appeal shall be made without requesting leave to appeal.
Section 3 (104/1979) (1) Leave to appeal may be granted only if it is important to bring the case before the Supreme Court for a decision with regard to the application of the law in other, similar cases or because of the uniformity of legal practice; if there is a special reason for this because of a procedural or other error that has been made in the case on the basis of which the judgment is to be reversed or annulled; or if there is another important reason for granting leave to appeal. (2) Leave to appeal may be granted to apply only to a part of the decision of the Court of Appeal. In this event, leave to appeal may be limited to (1) part of the decision of the Court of Appeal, or (2) an issue, the deciding of which is necessary in order to guide legal practice or otherwise in respect of the grounds of the leave of appeal. (666/2005) (3) If leave of appeal is granted in a limited manner pursuant to subsection 2(2), the Supreme Court may in other respects base its decision on the circumstances noted in the decision that is the subject of the appeal. (666/2005) (4) If leave of appeal is granted in part, the question of the granting of leave of appeal in other respects can be transferred for consideration in connection with the appeal. (666/2005)
Appeal in a case heard by the Court of Appeal as an appellate court
Section 4 (104/1979) Appeal instructions shall be annexed to the decision of the Court of Appeal. The instructions shall indicate on what grounds leave to appeal may be granted under law and how the person requesting leave to appeal is to proceed in order to have the appeal heard by the Supreme Court.
Section 5 (104/1979) (1) The deadline for requesting leave to appeal and lodging the appeal is 60 days from the date on which the decision of the Court of Appeal was made available to the parties. (2) Under threat of forfeiting his or her right to be heard, the applicant shall at the latest on the deadline date deliver to the registry of the Court of Appeal his or her letter of appeal, addressed to the Supreme Court and containing the request for leave and the appeal. (3) The documents showing the circumstances to which the applicant refers as his or her grounds shall be annexed to the letter of appeal.
Section 6 (104/1979) (1) The request for leave shall mention the basis for the request, as referred to in section 3, as well as the reasons for which the applicant considers that such a basis exists. In addition, the decision of the Court of Appeal which the applicant wishes to appeal shall be indicated. (2) The following shall be indicated in the appeal: (1) in what respects a change of the decision of the Court of Appeal is requested; (2) what changes of the judgment of the Court of Appeal are requested; and (3) the grounds for the requested changes. (3) The letter of appeal shall also indicate the name, occupation and domicile of the applicant, as well as his or her postal address, or that of his or her attorney, to which the notifications in the case may be sent. If the postal address changes, notice of the new address shall be given in writing to the registry of the Supreme Court. The letter of appeal shall be signed by the applicant or, if he or she did not prepared it, by the person who prepared it. The person who drew up the letter of appeal shall also indicate his or her occupation and domicile.
Section 7 (104/1979) (1) The appellant may not refer to circumstances and evidence other than that which had been presented to the court of first instance or the Court of Appeal, unless the appellant can establish a probability that he or she could not have referred to the circumstance or evidence in a lower court or that he or she otherwise had justified cause not to do so. (2) If the appellant wants to present new evidence in support of the appeal, he or she shall indicate the evidence and what he or she intends to prove with and for what reason the evidence has not been presented earlier.
Section 8 (104/1979) (1) If a letter of appeal to be delivered to the registry of the Court of Appeal has arrived in time at the Supreme Court and there is reason to assume that its delivery to the Supreme Court is the result of an error, the party shall not for this reason forfeit his or her right to be heard. The letter shall be sent without delay from the Supreme Court to the registry of the Court of Appeal. (2) The Court of Appeal shall forward the letter of appeal and its annexes to the Supreme Court. At the same time the dossier in the case and a copy of the judgment of the Court of Appeal shall be sent to the Supreme Court.
Section 9 (104/1979) (1) If a request for leave to appeal or an appeal delivered in time has not been prepared in the manner provided or if the documents to which the applicant refers have not been annexed to it, the Supreme Court shall exhort the applicant to remedy the deficiency before a deadline set by the Supreme Court, unless the supplementation is unnecessary with regard to the hearing of the case. (2) For a special reason, an applicant whose request for leave to appeal or appeal is incomplete even after having been supplemented in the manner referred to in subsection 1 may be reserved a new opportunity to supplement it. (3) If the exhortation is not heeded and if the letter of appeal is so incomplete that it is unsuitable as the basis for deciding the case, the leave for appeal shall be dismissed without considering the merits.
Section 10 (104/1979) The Supreme Court shall, if necessary, request a written response to the appeal from the opposing party. If leave to appeal is granted, a response shall always be requested from the opposing party, unless this has already been done in connection with the hearing of the request for leave to appeal.
Section 11 (104/1979) (1) The following shall be indicated in the response to the appeal: (1) the case to which the response pertains; (2) the opinion of the respondent of the claims of the appellant and the grounds thereto; and (3) the circumstances and evidence to which the respondent wishes to refer. (2) The response shall also indicate the name, occupation and domicile of the respondent, as well as his or her postal address, or that of his or her representative, to which the notifications in the case can be sent. If the postal address changes, notice of the new address shall be given in writing to the registry of the Supreme Court. The response shall be signed by the respondent or, if he or she did not prepared it, by the person who prepared it. The person who drew up the response shall also indicate his or her occupation and domicile. (3) Also a copy of the response and the annexed documents shall be supplied. The copies shall be sent from the Supreme Court to the appellant by post.
Section 12 (104/1979) (1) The provisions of section 7 apply to the respondent. (2) The Supreme Court may, if necessary, reserve the respondent an opportunity to supplement the response before a deadline.
Appeal in a case heard by the Court of Appeal as the court of first instance
Section 13 (104/1979) (1) Appeal instructions shall be annexed to the decision of the Court of Appeal, indicating how a person dissatisfied with the decision is to proceed in order to have the appeal heard by the Supreme Court and how to respond to an appeal. (2) The deadline for filing an appeal is 30 days from when the decision of the Court of Appeal was handed down or made available to the parties. (666/2005) (3) The provisions of section 5, subsection 2 and 3 and section 6, subsection 2 and 3 apply correspondingly to the lodging and contents of an appeal. (666/2005)
Section 14 (666/2005) (1) The provisions in section 8, subsection 1 apply correspondingly to the delivery of the letter of appeal directly to the Supreme Court. (2) The Court of Appeal shall without delay deliver the letter of appeal with its annexes to the Supreme Court. At the same time the dossier in the case and a copy of the judgment of the Court of Appeal shall be sent to the Supreme Court.
Section 15 (666/2005) (1) The party opposing the appellant shall be exhorted to present a written response to the appeal within the deadline set by the Supreme Court. In connection with the exhortation, service of the appeal and the attached documents shall be made. In addition the Supreme Court may order what issues should be addressed in particular in the response. The provisions of section 11 apply to the submission of the response. (2) No response shall be requested if the appeal is dismissed without considering its merit or if it is rejected as obviously ill-founded.
Section 16 (104/1979) The provisions in sections 8 and 12 apply correspondingly to the supplementation of the appeal and the response.
Section 17 (104/1979) If the appeal has been supplemented on the exhortation of the Supreme Court and the contents of the supplement may affect the decision in the case, the Supreme Court shall request a response from the opposing party.
Appeal procedure in the Supreme Court
Section 18 (104/1979) For a special reason, the Supreme Court may take into consideration an additional account which a party has delivered to the Supreme Court after the deadline, unless its presentation is prohibited under section 7 or 12.
Section 19 (104/1979) If the Supreme Court takes into consideration an additional account referred to in section 18 or if the Supreme Court on its own motion has obtained an account which may affect the decision in the case, the Supreme Court shall request a written explanation from the party in question, unless this is manifestly unnecessary.
Section 20 (104/1979) (1) Where necessary, the Supreme Court shall hold an oral hearing where the parties, witnesses and expert witnesses may be heard and other information admitted. The oral hearing may be restricted to a part of the case on appeal. (2) The parties shall be notified of the purpose for which the oral hearing is being held. (666/2005)
Section 21 (104/1979) (1) The parties may be invited to the oral hearing under threat that the case may be heard and decided regardless of their absence. However, the provisions in Chapter 12 of this Code and in Chapter 8 of the Criminal Procedure Act on the obligation of a party to appear in the continued hearing of the case apply to a party
whose hearing in person is deemed necessary by the Supreme Court. In the invitation, the party shall be notified of the threat under which he or she is to appear in the oral hearing. (690/1997) (2) If a party who has been obliged to appear under threat of a fine is absent or a person who has been ordered brought to the court cannot be found or the invitation to the oral hearing cannot be served on the party, the case may, where necessary, be decided regardless of the absence of the party. In this event, the threat of a fine shall not be ordered enforceable.
Section 21a (666/2005) The case shall be decided on the basis of the written trial documents, unless an oral hearing is held in the case. If an oral hearing is held, also the documentation presented in it shall be taken into consideration.
Supplementary provisions
Section 22 (472/1986) A decision of a Court of Appeal for which leave to appeal is required shall be enforced in the manner provided for the enforcement of a final judgment. The right of the applicant to withdraw the amount recovered through enforcement is provided in Chapter 6, section 1, subsection 2 of the Enforcement Act.
Section 23 (104/1979) Where necessary, the Supreme Court may order, before deciding a case on appeal, that the decision of the Court of Appeal is not to be enforced for the time being or its enforcement is to be stayed.
Section 24 (104/1998) (1) An invitation to an oral hearing shall be served on the recipient in the same way as provided in Chapter 26, section 28 regarding an invitation to the main hearing at the Court of Appeal. (666/2005) (2) An exhortation to present a response or a written account as well as an exhortation to supplement a request for leave to appeal, an appeal or a response may be sent by post to the address last supplied by the party, unless another method of service is deemed necessary.
[section 25 has been repealed.]
Section 26 (104/1979) A judgment of the Supreme Court may be prepared without including a recital and it may be annexed to the decision of the Court of Appeal.
Section 27 (104/1979) A judgment and decision of the Supreme Court shall be dated on the day from which it is available to the parties. However, a decision by which a request for leave to appeal is rejected or dismissed without considering the merits may be dated on the day it was presented by the referendary, as provided in the Rules of Procedure of the Supreme Court. It may be provided in the Rules of Procedure that also a decision which is to be annexed to a letter of appeal may be dated on the day it was presented, as may be a decision by which a case has not been finally decided or of which notice is given only by letter.
Chapter 30a – Appeal for a precedent (650/2010)
Section 1 (650/2011) (1) A decision of the District Court may be appealed to the Supreme Court instead of to the Court of Appeal (appeal for a precedent) if the Supreme Court grants leave for appeal. (2) Appeal for a precedent is not allowed if the party opposing the appellant has not consented in writing or orally to this at the District Court. Consent may be withdrawn by notifying the District Court of this revocation within the period of time set for declaring intent to appeal.
Section 2 (650/2010) The Supreme Court may grant leave for an appeal for a precedent only if, in view of the application of the law in other similar cases or of the uniformity of legal praxis it is important to submit the matter for a decision by the Supreme Court. If leave for appeal is not granted, the decision of the District Court remains final.
Section 3 (650/2010) (1) An appellant who wants to appeal for a precedent shall state this when declaring his or her intent to appeal and shall at the same time present the consent of the opposing party referred to in section 1(2). If no consent has been given or it has been lawfully withdrawn, the declaration of intent to appeal shall be accepted as the notice referred to in Chapter 25, section 5. (2) The appellant and the opposing party of the appellant shall be notified immediately of acceptance of the declaration of intent to appeal for a precedent, and of what proceedings are to be followed in the appeal.
Section 4 (650/2010) (1) If the declaration to appeal is not accepted, this may be subjected to an extraordinary appeal to the Supreme Court. The letter of extraordinary appeal shall be delivered to the registry of the District Court within thirty days of the date on which the decision of the District Court was handed down or main available to the parties. If the Supreme Court deems that the declaration of intent to appeal had been done lawfully, it shall if necessary set a new period for appeal. (2) If the declaration of intent to appeal for a precedent is accepted, an opposing party who is of the view that he or she has not consented to the appeal for a precedent may file an extraordinary appeal to the Supreme Court regarding the acceptance. The letter of extraordinary appeal shall be delivered to the registry of the District Court within the period provided in subsection 1. If the Supreme Court deems that the consent had not been given lawfully, the matter shall be returned to the District Court for the issuing of a new decision on the acceptance of the declaration of intent to appeal.
Section 5 (650/2010) The opposing party of the appellant may appeal the decision of the District Court in accordance with Chapter 25, section 14a if the Supreme Court grants him or her leave for appeal for a precedent on the basis of section 2 of the present Chapter. The document of counter-appeal shall lapse if the Supreme Court does not grant the appellant leave for appeal for a precedent.
Section 6 (650/2010) (1) In addition, what is provided in Chapter 25 on appeal from the District Court to the Court of Appeal, and in Chapter 30 on appeal from the Court of Appeal to the Supreme Court where the Court of Appeal has decided a matter as the appellant level, shall apply where appropriate in the appeal referred to in the present Chapter. (2) The period for appeal for a precedent is thirty days from the date on which the decision of the District Court was handed down or made available to the parties. The appeal document addressed to the Supreme Court shall be delivered to the registry of the District Court.
Chapter 31 — Extraordinary channels of appeal (109/1960)
Complaint
Section 1 (109/1960) (1) On the basis of a complaint on the basis of procedural fault, a final judgment may be annulled: (1) if the court had no quorum or if the case had been taken up for consideration of the merits even though there was a circumstance on the basis of which the court should have dismissed the case on its own motion without considering the merits; (2) if an absent person who had not been summoned is convicted or if a person who had not been heard otherwise suffers inconvenience on the basis of the judgment; (3) if the judgment is so confused or defective that it is not apparent from the judgment what has been decided in the case; or (4) if another procedural error has occurred in the proceedings which is found or can be assumed to have essentially influenced the result of the case. (2) Deciding the main claim in a court that does not have territorial jurisdiction is not a basis referred to in subsection 1 to annul a final judgment. (135/2009)
Section 2 (109/1960) (1) If a person wants to file a complaint on the basis of procedural fault, he or she shall deliver the letter of complaint to the proper Court of Appeal or, if it pertains to a judgment of a Court of Appeal or the Supreme Court, to the Supreme Court. (2) If the complaint is based on the circumstances mentioned in section 1(1) or (4), the complaint shall be filed within six months of the date when the judgment became final. In the case referred to in section 1(2), the period shall be calculated from when the person filing the complaint received notice of the judgment. (3) If a law enforcement or supervisory body competent in the supervision of international human rights obligations notes a procedural error in the consideration of a case, a complaint may regardless of subsection 2 be made within six months of the date when the final judgment of the supervisory body in question was given. (666/2005)
Section 3 (109/1960) (1) The letter of complaint shall indicate the grounds for the complaint as well as the evidence on which the complaint rests. The judgment against which the complaint is filed, as well as the written evidence to which reference is made shall be
annexed to the letter. (2) Chapter 15, section 1(4) provides for the obligation to use an attorney or counsel. The complainant shall be reserved an opportunity to obtain the services of an attorney or counsel who fulfils the requirements, unless this is manifestly unnecessary. (718/2011)
Section 4 (109/1960) (1) If the judgment against which the complaint is filed is not annexed to the letter of complaint or if the letter is so deficient that the case cannot be decided on its basis, the complainant shall be exhorted to remedy the deficiency before a deadline, under threat that otherwise the complaint will be dismissed without considering its merit. The exhortation may be sent by post to the address supplied by the complainant. (104/1979) (2) If the complaint is not immediately dismissed without considering its merit or dismissed as manifestly ill-founded, a written response shall be requested from the opposing party or from another person whose right is affected by the complaint, unless this is manifestly unnecessary. If necessary, also a statement or account of the judge in question shall be requested. (3) Where necessary, it may be ordered before the case is finally decided that the judgment is not to be enforced for the time being or its enforcement is to be stayed for the duration of the proceedings in the Supreme Court.
Section 5 (104/1979) If further information is deemed necessary before the case can be decided, the court shall undertake measures to obtain the necessary information. The provisions on an oral hearing in the Court of Appeal and in the Supreme Court in other cases apply to the holding of an oral hearing in case of a complaint.
Section 6 (109/1960) If it is found that a procedural fault has occurred, the judgment shall be annulled in full or for the part necessary and, if the case is to be retried, it shall be returned to the court where the procedural fault had occurred. In this event, the Supreme Court shall also order the deadline and manner for the bringing of the case to a retrial.
Reversal of a final judgment
Section 7 (109/1960) (1) A final judgment in a civil case may be reversed: (1) if a member or official of the court or a representative or counsel of a party has, in connection with the case, been guilty of criminal conduct that may be assumed to have influenced the result of the case; (2) if a document that has been used as evidence was false or its contents did not accord with the truth and the person who submitted the document was aware of this, or if a party heard under an affirmation of truth or a witness or expert witness has deliberately given a false statement and it may be assumed that the document or the statement has influenced the result;
[paragraph 2 has been amended as of 1 January 2016 to read as follows: (2) if a document that has been used as evidence was false or its contents did
not accord with the truth and the person who submitted the document was aware of this, or if a witness or expert witness has deliberately given a false statement and it may be assumed that the document or the statement has influenced the result; (732/2015)]
(3) if reference is made to a circumstance or piece of evidence that has not been presented earlier, and its presentation would probably have led to a different result; or (4) if the judgment is manifestly based on misapplication of the law. (2) A judgment shall not be reversed on the grounds referred to in subsection 1(3), unless the party can establish a probability that he or she could not have referred to the fact or piece of evidence in the court that gave the judgment or on appeal, or that he or she has had another justified reason not to do so.
Section 8 (109/1960) A final judgment in a criminal case may be reversed to the benefit of the defendant: (1) if a member or official of the court, the prosecutor or a representative or counsel of a party has, in connection with the case, been guilty of criminal conduct that may be assumed to have influenced the result of the case; (2) if a document that has been used as evidence was false or its contents did not accord with the truth and the person who submitted the document was aware of this, or if a party heard under an affirmation of truth or a witness or expert witness has deliberately given a false statement and it may be assumed that the document or the statement has influenced the result;
[paragraph 2 has been amended as of 1 January 2016 to read as follows: (2) if a document that has been used as evidence was false or its contents did not accord with the truth and the person who submitted the document was aware of this, or if a witness or expert witness has deliberately given a false statement and it may be assumed that the document or the statement has influenced the result; (732/2015)]
(3) if reference is made to a fact or piece of evidence that has not been presented previously, and its presentation would probably have led to the acquittal of the defendant or to the application of less severe penal provisions to the offence, or there are compelling reasons, with consideration to what is referred to here and to what otherwise is found, to reconsider the question of whether or not the defendant had committed the offence for which he or she has been convicted; or (4) if the judgment is manifestly based on misapplication of the law.
Section 8a (360/2003) A final judgment on a confiscatory sanction in a criminal case may be reversed to the benefit of the defendant: (1) if the conditions referred to in section 8(1), (2) or (4) exist; (2) if reference is made to a fact or piece of evidence that had not been presented previously, and its presentation would probably have led to rejection of the request for confiscation or to the imposition of an essentially lighter confiscatory sanction, or there are otherwise compelling reasons,
with consideration to what is referred to here and to what otherwise is found, to reconsider the question of the confiscatory sanction. (3) if the charge for the offence on the basis of which the confiscatory sanction was imposed has subsequently been rejected as unproven, or otherwise as a result of the rejection of the charges there would not have been grounds for imposing the confiscatory sanction.
Section 9 (109/1960) (1) A final judgment in a criminal case may be reversed to the detriment of the defendant: (1) if the circumstances referred to in section 8(1) or (2) exist and can be assumed to have influenced the acquittal of the defendant or the fact that he or she has been sentenced in accordance with essentially less severe penal provisions than what should have been applied; or (2) if the case relates to an offence which, in accordance to the normal penalty scale, may be punished by more than two years of imprisonment or which may result in dismissal from office, and reference is made to a fact or a piece of evidence which has not been presented previously and its presentation would probably have led to the conviction of the defendant for the offence or to the application of essentially more severe penal provisions. (622/1974) (2) The judgment may not be reversed on the grounds referred to in subsection 1(2), unless a probability is established that the party could not have referred to the fact or piece of evidence before the court which gave the judgment or on appeal, or that he or she had another justified reason not to do so.
Section 9a (755/1997) A final judgment in a criminal case may be reversed also if, in the sentencing, another sentence has been taken into account as provided in Chapter 7, section 6 of the Criminal Code, and the latter sentence has thereafter been annulled or the underlying charge has been fully or partially dismissed, or the sentence has undergone another essential alteration.
Section 9b (1290/2003) (1) A final judgment in a criminal case may be reversed also if Finland has requested the extradition of a person for enforcement of a joint sentence of imprisonment imposed under Chapter 7 of the Criminal Code, and the extradition is not possible on the basis of all of the offences which resulted in the joint sentence of imprisonment, or if the request for extradition has been rejected in respect of one of the offences. In such an event the Supreme Court shall impose a sentence separately for those offences on the basis of which extradition is possible or for which the request is granted, and for the other offences. The sentences thus imposed may not together be greater than the original joint sentence of imprisonment. (2) In addition a final judgment in a criminal case may be reversed if a request for the enforcement of a combined sentence of imprisonment imposed in Finland is sent to another Member State of the European Union, and transfer of enforcement is not possible for all the offences resulting in the combined sentence of imprisonment or the request for enforcement is refused in respect of an offence. In such a case the Supreme Court shall determine the sentence separately for the offences for which the transfer of enforcement is possible or the request is granted, and for the other offences. The sentences thus imposed may not be more severe
than the original combined sentence of imprisonment. (1173/2011)
Section 9c (1290/2003) (1) A final judgment on a confiscatory sanction in a criminal case may be reversed to the detriment of the respondent: (1) if the circumstances referred to in section 8(1) or 8(2) exist and can be assumed to have influenced the fact that a confiscatory measure had not been imposed or that it had been imposed essentially more lightly than how it should have been imposed; or (2) if reference is made to a fact or a piece of evidence that had not been presented previously, and its presentation would probably have led to the imposition of a confiscatory measure or to the imposition of an essentially more severe confiscatory sanction. (2) The judgment may not be reversed on the grounds referred to in subsection 1(2), unless a probability is established that the party could not have referred to the fact or piece of evidence before the court which gave the judgment or on appeal, or that he or she had another justified reason not to do so.
Section 10 (109/1960) (1) A request for the reversal of a judgment in a civil case and to the detriment of the defendant in a criminal case or in the case referred to in section 9c to the detriment of the respondent in a criminal case shall be made within one year of the date on which the requester became aware of the circumstance upon which the request is based or, if the request is based on the criminal conduct of another, on the date on which the pertinent judgment became final. However, the period referred to above shall not be calculated from a date earlier than when the judgment whose reversal is requested became final. If the request in a civil case is based on the circumstance referred to in section 7, subsection 1(4), the period shall be calculated from when the judgment became final. (1290/2003) (2) A request for the reversal of a judgment in a civil case may no longer be made after five years have passed from the time when the judgment became final, unless compelling reasons are presented in support of the request.
Section 11 (109/1960) If a person has been treated in a trial as someone else or under a false name, the final judgment may be reversed in order to rectify the error without regard to a time limit. In this event, a judgment in a criminal case may be reversed regardless of the provisions of section 9, and it may also be rectified immediately to the detriment of the defendant, where the error had been due to him or her.
Section 12 (109/1960) (1) A request for the reversal of a final judgment shall be filed with the Supreme Court, subject however to section 14a. (666/2005) (2) The request shall be made in writing, indicating the grounds for the request as well as the evidence on which the request is based. The judgment the reversal of which is requested as well as the written evidence to which reference is made in the request shall be annexed to the request. (3) If the request is based on grounds referred to in section 7, subsection 1(3) or section 9, subsection 1(2), the requester shall state why no reference had been made in the trial to the fact or piece of evidence in question.
Section 13 (109/1960) The provisions in section 3(2) and sections 4 and 5 on a complaint apply, in so far as appropriate, to the hearing of the request.
Section 14 (109/1960) (1) If the request for the reversal of a final judgment is upheld and it is deemed necessary to retry the case, the Supreme Court shall order the deadline, the court and the manner in which the case is to be brought for a retrial. However, the Supreme Court shall have the right to immediately rectify the judgment, if the case is found to be clear and the request does not concern the reversal of a judgment in a criminal case to the detriment of the defendant. (2) If the case is to be retried on the initiative of a party and this party fails to heed what he or she is to do in this respect or fails to appear in court where the first hearing of the case has been ordered to take place, the reversal shall lapse.
Section 14a (666/2005) (1) Notwithstanding the provisions of section 12, reversal of a final judgment shall be requested from the court which gave the judgment in question, if the request concerns: (1) reversal or rectification of the judgment in a criminal case on the grounds that a person has been treated as someone else or under a false name; (2) annulment of a sanction imposed for absence, due to the existence of a lawful excuse; or (3) reversal or rectification of the judgment pursuant to section 9a. (2) If the request referred to in subsection 1 is admitted, the court may at the same time rectify the judgment. (3) In addition to what is provided in section 3 – 5, the provisions in Chapter 8 on the consideration of non-contentious civil cases apply as appropriate in the hearing of the request by the District Court.
Section 15 (360/2003) If a claim for damages or another claim under private law is presented in a criminal case, the provisions on the reversal of a judgment in a civil claim apply in this respect to the issue of the reversal of the judgment. If the judgment is reversed in respect of the charge or a confiscatory sanction, the judgment may, regardless of what has been provided above, be reversed also in respect of a claim under private law
Section 16 (109/1960) The provisions above in this Chapter on a final judgment apply correspondingly to a legal decision that is comparable to a final judgment.
Granting a new deadline
Section 17 (109/1960) A person who, due to a valid excuse, was unable to declare his or her intent to appeal, to lodge an appeal, to lodge an appeal against a judgment by default, or to undertake another action in a trial before the deadline, or who otherwise presents compelling reasons in support of his or her application may, on an application, be granted a new deadline.
Section 18 (666/2005) (1) An application for a new deadline shall be made in writing to the Supreme Court within 30 days of the termination of the excuse referred to in section 17 and, at the latest, within one year of the deadline. (2) The application shall be made to the Court of Appeal if the application refers to a new deadline in carrying out a measure in the District Court or appeal of a decision made by the District Court. In other cases the application shall be made to the Supreme Court. The application shall be made to the Supreme Court also when the application refers to a case where a decision of the District Court is appealed directly to the Supreme Court. (3) The provisions in section 3(1) and sections 4 – 5 on a complaint apply, in so far as appropriate, to the application and the hearing thereof. (718/2011)
Chapter 32 — Threat of a fine (556/1999)
Section 1 (556/1999) A threat of a fine which can be imposed by a general court or which is imposed in order to secure the orderly progress of the proceedings, shall be set at a fixed monetary amount, taking due consideration the solvency of the person concerned. For a special reason, the threat of the fine may be enforced at an amount smaller than the originally set amount.
ifi~:;:~~;~:·~.~ :~ ~~~~~~ ~~~,-~._ 1
;:· :~·
"' ,.......,, \--, 1381
Pr PROCESSRÄTT
' ·~
Rättegångs· Balk.
Pr l Rättegårigsbalk ':;.·.. ' .
L 23.4.1980/285 år 1981- RP:SS/1979; L8.4.1983/363- RP:224/ 1982; L 3.2.1984/115- RP:29/198~; L 21.12.1984/947- RP:S6/1984; L 30.4.1986/309 - RP:90/1985; L p.6.1986/472- RP:234/1985; L 31.12.1986/1049- RP:134/1984; L 13.3.1987/308- RP:lOS/1985; L 27.3.1987/354 - RP:28/1986; L 16.4.1987/412 ·- RP:6211986; L 30.4.1987/452 - RP:l4/1985; L 10.6.1988/505 - RP:39/1988; L 29.12.198811255 .:... RP:l86/1988; L 19.4.1991n08- RP:40/1990; L 22.7.199111052 :.... RP:15/1990; L 22.7.199111056 - RPz16/1990; L 22.7.1991/1064- RP:~54/1990; L 22.7.1991/1065- RP:l79/1990; L 8.1.1993/30 - RP:S6/l992, bilaga VII till EES-avtalet; L 28.6.1993/ 595- RP:79/1993; L 26..7.1993n02 - RP:241/1992; L 26.11.1993/ 1013 -RP:l91/1993; L 5.1.1994/8 - RP:6111993; L 21.1.1994/58 - RP:l39/1993; L .3.3.1995/285.- RP:292/1994; L 21.4.1995/585 -
. RP:9411993; L 21.4.199Sn.46- RP:95/1993 ..
. l kap. Om allmänna domstol~! (23.5.19691323) l §. (27.3.1987/354) Allmänna ·domstolar är
tingsrätterna såsom underrätter, hovrätterna såsom ?verrätter och högsta domstolen såsom högsta rätts- Instans.
l Se HovrättsL, Pr 4; HovrättsF, Pr 5; Loch F om högsta domsto-
en, Pr 2 och 3. 2 §. (27.3.1987/354) I tingsrätterna finns såsom
lagfama medlemmar en lagman och tingsdomare samt såsom övriga medlemmar nämndemän. En lagfaren tnedlem är ordförande för tingsrätten. · §
Se l om rättegången i hyresmål § 29, Ci 56; Militär rättegångsL 3, Pr la. · : · · . . · 3 §. (21.1.1994/58) Hovrätten har en president
o:h såsom övriga ledamöter hovrättslagmän och hov- rattsråd. - ·
4 .§. (27.3.1987/354) Högsta domstolen har en President och såsom ledamöter justitieråd.
Se Militär rättegångsL § 3, Pr la. S § har upphävts genom L 27.3.1987/354.. ~ §. Ej rnåge fader och son, svärfader och måg, två
?~o,der eller svågrar, i en Rätt sitta, ther ej flere än sju ~ L~tten äro. Aldrig måge ock flere än två, ,the ther i hen_skyldskap och svågerlag äro, som nu är,sagdt, i
en Rätt sitta. gerDet~ stadgande kan ej sträcka sig till annan skyldskap eller svå- s~ulag, an ~er uttryckligen utsatt finnes, varför stjuvsvärfader och Pas Vlnåg, VIlka äro i fjärmare svågerlag, således därunder icke begri- t2:1~~~~ 21.11.1744. - Ej heller stjuvfader och stjuvson. Brev.
'·
Emellan dem, vilkas hustrur äro systrar, är icke något svågerlag,. eller sådan förbindelse, som kan hindra dem att övervara de mål, som dem själva icke angå. Brev 16.5.1759. Jfr Brev 4.2.1766.
I ett särskilt mål har Kgl. M:t förklarat lagens stadgande i 1:6 RB icke utgöra hinder för en person att bliva ledamot i rådstuvurätt, där hans halvbroder och hans hustrus morbroder förut voro' ledamöter. Brev 21.7.1756.
Tvenne ledamöter i samma rätt, av vilka den ene är svåger med den andres broder, kunna på en gång vara domare, fastän antalet 'i rätten vore mindre än sju, såvida dem emellan icke är någqn förb!rl- delse genom skyldskap eller svågerlag; men när den ene.br~dem til- lika är svåger med en annan av ledamöterna och de således tillsarn- mans göra tre personer, som äro besvågrade bör en av dem isänder av- hålla sig från dömande. Brev 16.2.1737. ·· · · ·
Se L ang. tillämpning med avseende å kvinna av vissa siadgan- den om jäv för domare och fullmäktig, Pr 11. .
6a §. (31.12.1986/1049) Domstolarnas medlem- mar skall enligt eget val antingen avlägga darnared el- ler avge domarförsäkran. En medlem som inte hör till något trossamfund skall dock avge e:ri försäkran.,
Domareden avläggs på det sätt som anges i 7 §. När en försäkran avges skall edsformuläret i .tillämpliga delar följas. ·
7 §. Domare skall ed thenna svärja: Jag N'löfvar och svär, vid Gud och hans.heliga Evangelium, at jag vil och skal, efter mitt bästa förstånd och samvete, i alla domar rätt giöra, ej mindre then fattiga, än then ri- ka, och döma efter Guds och [Sveriges] Lag, och laga stadgar: aldrig lag vränga, eller orätt främja, för skyld- skap, svågerskap, vänskap, afvund och .illvilja, eller räddhoga: ej eller för mutor och gåfvor. eller annan or.:. sak, under hvad sken thet vara må, och ej- then saker giöra, som saklös är, eller then saklös, ·som saker är. Jag skal ock hvarken förr, än domen afsäges, eller se- dan, uppenbara them, som til Rätta gå, eller androm, · the rådslag, sorri Rätten inom lyckta dörar :håll~r. Thetta alt vil och skal jag, som en ärlig och uprichtig Domare, troliga hålla, utan arga list och påfund, så sant mig Gud hielpe tillif och siäl. Ej må någor i Do- mareembetet träda, förrän han så svurit hafver.
Se F om tjänsteed och tjänsteförsäkran samt domared och do- marförsäkran, C 8; L om tillämpning av stadgandena om ed 31.12.1986/1051. Ang. skyldigheten att avlägga domared, se även bl.a. L om skifte § 298, Ek l; L om försäkringsdomstolen § 10, Ar 58; L om arbetsdomstolen § 7, Ar 15; Militär rättegångs[ § 12, Pr la; L om internering av farliga återfallsförbrytare§ 5, St .13.
8 §. (22.7.199l/1052) Den ed,som nämns i 7 § skall lagmän och tingsdomare svära i hovrätten och nämndemän i tingsrätten.
(/
-·pr-·1 1382 9 §. Låter Domare utan lof någon i sitt ställe döma;
miste embetet. lO § har upphävts genom L 23.4.1976/350. 11 §. Domaren skal noga pröfva bagens rätta me-
ning och grund, och ther efter döma; men ej theremot, efter egen godtycko. Landssed, som ej har oskiäl med sig, må han ock rätta sin dom efter, ther beskrlfven lag ej finnes.
12 §. Fäller Domare orätt dom af uppenbar vårds- löshet, eller oförstånd; [miste.embetet aldeles, eller till viss tid, eller böte med penningar till treskiftes, alt ef-: .. ter omständigheterna,] och fylle allan skada. Giör han thetupsåteliga, af hat och illvilja, eller för vänskap, el-
" ler muto och vinning; [miste embetet, och få thet ald- rig åter] gälde ock skadan, och muta gånge til [the fat- tiga.] Nu kan så hända, att någor genom sådan vrång dom mister [lif eller ära;] varde Domaren, för thenna sin ondsko och arghet, sielf straffad [tillif eller ära].
Se SL 40:7, 8, 10 och 11, St l. Domare kan icke annorlunda än efter laga rannsakning och dom
förklaras sin tjänst förlustig; och må han ej heller utan eget begivande till annan tjänst förflyttas, utom då sådant föranledes av vidtagen om- bildning av .domstolsväsendet. RF § 91, A l; StatstjänstemannaL kap. 12, C L
Ang. rätt att åtala domare för tjånstefel, Se RF § 93 mom. 2, A l samt hänv. därvid. . . . . ·
Väckes åtal mot medlem av statsrådet, medlem i högsta domstolen eller högsta förvalmingsdomstolen eller mot justitiekansler för lag- stridigt förfatande i ämbetsutövning, handlägges ärendet av en sär- skild rätt, som benämnes riksrätt och om vilken särskilda grundlag- ståd.ganden, äro gällande. Har riksdagen beslutit väckande av åtal, ut- föres detta'p.v riksdagens justitieombudsman. RF §59, A l. Se L om riksrätten, A 5. .. . .
Se ·I.'..aiig. meddelande av uppgifter över mål rörande åtal mot innehavare av tjänst eller befattning, Pr 30. . .
2 kap. Om domförhet (22.7.1991/1052) l.§.· (22.7.1991/1052) l brottmål' är en tingsrätt
domför.med ordförande och tre nämndemän. Tingsrätten är i den sammansättiiitig sorri nämns i
l· mom. domför även i :i:nål eller äre11den som gäller · l) 'samlevnadens upphörande, äktenskapsskillnad
och·underhåll för make, 2) vårdnad om barn, umgängesrätt och underhåll, 3) ·fastställande eller upphävande av faderskap,
· 4) adoption, 5) vad som stadgas i lagen angående förmynder-
skap, samt · · .6). tvister till följd av hyresförhållanden. . ·2:§. (22.7·.1991/1052) Tingsrätten kan ha ytterli-
gare en lagfaren medlem när den behandlar mål eller ärenden som nämns i ·1 §, om det skall anses motiverat med hänsyn till målets eller ärendets omfattning eller av andra särskilda skäl. På samma villkor kan tings- rätten ha -en fjärde nämndeman. · .. Om en nämndeman har fått förhinder sedan huvud-
förhandlirigen har inletts i ett mål som nämns i l § 2 moin.; är tingsrätten domför med minst två nämnde- män. r: •.
3 §. (22.7.1991/1052) l andra mål och ärenden än de som nämns i l§ är tingsrätten domför med tre lag- farna medlemmar. · · .
Se L om tingsrätt § 5, Pr 6. · . 4, §.. (22.7.1991/1052) .Tingsrätten får fortsätta handläggningen av ett tvistemål i den samman.Sättning enligt l eller 3 § som den har då behandlingen inled- des, även om målet·under rättegången förändras så att det enligt dessa lagrum skall behandlas av en annor- lunda sammansatt domstol. Detsamma gäller om ett
Rättegångsbalk kap. 4
käromål, som har väckts senare och som rried stöd av l eller 3 § skall behandlas av en annorlunda samman. satt domstol, förenas med huvudkäromålet för hand. läggning i samma rättegång enligt 18 kap.
5 §. (22.7.1991/1052) Tingsrätten består av en. dast ordföranden
l) vid förberedelse i tvistemål och vid huvudför- handling i samband med förberedelsen,
2) när den tar upp bevisning utom huvudförhand- lingen samt
3) ·när den separat behandlar säkringsåtgärder som nämns i 7 kap. (28.6.1993/595)
Tingsrätten kan ta upp bevis utom huvudförhand- lingen också i fulltalig sammansättning.
6 §. (22.7.1991/1052) l brottmål är tingsrätten doniför även med ordföranden ensam, om det för det brott som nämns i åtalet med hänsyn till de omstän- digheter som anges där inte stadgas något annat eller strängare straff än böter eller fängelse i högst ett år och sex månader. Härvid kan det in~e dömas till strängare straff än böter.
7 §. (22.7.1991/1052) Om tingsrätten, när den be- handlar ett mål i den sammailsättning som nämns i 6 §, anser att målet skall behandlas av en dornstol som är sammansatt enligt l § l mom, skall målet överföras till behandling i en sådan domstol. · · .
8 §. (22.7.1991/1052) Hovrätten är domför .med tre medlemmar.
Om bes"vär har återtagits helt, kan en medlem fatta avgörande med anledning därav. En medlem kan ock- så eher att vid behov ha förhandlat med. ae övriga medlemmarna besluta att muntlig _förhandling skall hållas och fatta de avgöranden som hänför sig till den muntliga förhandlingen samt även besluta om andra åtgärder i samband med beredningen av målet eller ärendet. (28.6.1993/595)
Se L om rättegången i hyre~mål § 29, Ö 56;Militär rättegångsl § 3, Pr la. "· · · '
9 §. (22.7.1991/1052) O:r;ri högsta domstolens domförhet stadgas särskilt. ·
Se L om högsta domstolen§ 7 a, Pr 2; Militär rättegångsL _§ 3, Pr lL ' . .
..lO §. (28.6.1993/595) Om de allmänna domsto- lamas domförhet i vissa mål och ärenden stadgas sär- skilt.·
Se SV 6:7, St 18; OrdningsbotsL § H, Pr 38a; L ombehandling av ansökningsärenden vid allmän underrätt, Pr 34a; Tvångsme- delsL 1:9, St la; L om fri rättegång§ 4, Pr 24a; Militär rättegångsl § 3, Pr la; L om försöksverksamhet.med samhällstjä~t §lO, St 17.
3 kap. Om tingsrätt (27.3.1987/354). ·
l §. (27.3.1987/354) En tingsrätts domkrets är en eller flera kommuner.
2 §. (27.3.1987/354) Tingsrätten behandlar mål och ärenden vid sammanträde och i kansliet.
Tingsrätten skall hålla sammanträden regelbundet och så ofta det påkallas av de mål och ärenden som skall behandlas. ·
4 kap. Om Hofrätt har upphävts ge~om L 21.1.1994/58.
Se HovrättsL, Pr 4.
Rätteg~
5 kap.
l §. ( nom att rattens k
Målet stämninf
2 §. ( meddela
l) kä1 2) en
som yrke 3) ·i d
har för a' med varj
4) ett naderna.
5) på behörig} kan eller
l stärr stolens r telefonn dare elle höras sa1 ningar o Omkäri han mec (28.6.19
:Stämr ler, om 1_ gjort det bonings
3 §. l) en 2) ått
hållandE 3) vr. och k
,är tvistif dast de grundar bevis so. ansökan den förl kärande
4 §. ligt 2§ ~ eller nål åberopa
5 §. bristfäll stämd a den for underr~ bristfäll kastas 1993/5(
Dom tid som
1 l
{kap. 4
:d stöd av samman- för hand-
\r av en-
mvudför-
lförhand-
f
Lrder som
[förhand-
ngsrätten et för det ernstän-
mat eller ett år och ;;trängare
r den be- ,,ämns i 6 '.stol som '>verföras
tför.med
lem fatta kan ock- e övriga .ng ·skall ~till den m andra ilet eller
ättegångsL
nstolens
gsL _§ 3, Pr
domsto- :lgas sär-
,ehandling [vångsme· ittegångsL 10, St 17-
~ts är en l
ilar mål
:lbundet ien soill
n
Rättegångsbalk kap. 5
5 kap. Om väckande avL talan och förberedelse i tvistemål (22.7.1991/1052)
stamningsansökan
l §. (22.7.1991/1052) Talan i tvistemål väcks ge- nom att en skriftlig stämningsansökan tillställs tings- rättens kansli.
Målet blir anhängigt och förberedelsen inleds då stämningsansökan har kommit till kansliet
2 §. (22.7.1991/1052) I stämningsansökan skall meddelas ·
l) kärandens individualiserade yrkande, 2) e:J;l detaljerad redogörelse för de o:mständigheter
som yrkandet grundar sig på, . . .. . 3) ·i deri mån det är möjligt de bevis soin käranden
har för avsikt att lägga fram samt vad som skall styrkas med varje bevis;· ·
4) ett yrkande om ersättning för rättegångskost- naderna, om käranden anser detta befogat, samt'
5) på vilka grunder domstolen ·är behörig, om behörigheten inte annars framgår av stämningsansö- kan eller de handlingar som har bifogats den.
I stämningsansökan skall des.sutom uppges dom- stolens namn,. parternas namn; yrken och hemorter, telefonnummer för par~en1:a eller deras lagliga företrä- dare eller ombud och for VIttnen eller andra som skall höras samt den postadress till vilkeri:kallelser, uppma- ningar och meddelanden som gällermålet kan sändas. Om käranden inte känner till svarandens adress, skall han meddela vad han har gjort för att få reda på den. (28.'6.1993/595) . ' . . . . . ·'stämningsansökan skall undertecknas av parten el-
ler, om han inte själv har uppsatt den, av den som har gjort det. Denne skall samtidigt uppge sitt yrke och sin boningsort. . · . . ·
3 §. (28.6.1993/595) Om målet gäller · l) en fordran på ett visst belopp, . 2) återställande av besittning eller ett rubbat för-
hållande, eller .. . · .· 3) vräkning . och kärariden meddelar att han anser att saken inte
år tvistig, behöver som grund för yrkandet nämnas en- dast de omständigheter som yrkandet omedelbart grundar sig på. Då behöver inte heller uppges sådana bevis som nämns i 2 § l mom. 3 punkten. I stämnings- ansökan skall dock exakt individualiseras det avtal, den förbindelse eller något annat skriftligt bevis som käranden önskar åberopa. . 4 §. (28.6.1993/595) Till stämningsansökan en-
hgt 2§ skall dessutom fogas det avtal, den förbindelse eller något annat skriftligt bevis som käranden önskar åberopa. .· . .· ..
.Komplettering av stamningsånsökå.n . ·..
_s § ... (22.7.1991/1052) Är. en stämningsansökan br~.stfällig skall käranden uppmanas ·att inom en be.: Stärnd avhjälpa bristen, om rättelsen är nödvändig för den fortsatta förberedelsen. Käranden.skall samtidigt U~derrättas om på vilket sätt_ stämningsansökan är. bkas!'lstfällig och om att käromålet kan avvisas eller för.c l tas såvida han inte följer uppmaningen. (28.6. 993/595) . .· . . . ' . . Domstolen kan på s_ärskilda grunder förlänga den
t1d som anges i l mom. ' . .
1383 Pr .1 Anm. l mom. l fattas ordet 'tid' i lagtexten. jfr den finska texten:
"-- kantajaa on kehotettava määräajassa kotjaamaan...». ·
Avvisande av talan och avgörande av saken utan att svaromål begars
6 §. (22.7.1991/1052) Domstolen skall genast av- visa käromålet, om käranden inte följer den uppma- ning som nämns i 5 § och stämningsansökan är så bristfällig att den inte duger som grund för en rätte- gång, eller om domstolen av något annat skäl inte kan pröva käromålet.
Domstolen skall utan att utfärda stämning genast förkasta käromålet genom dom; om det är uppenbart att kärandens yrkande är ogrundat._ ,; :.
Interimistiska beshit .·
7 §. (22.7.1991/1052) När domstolen handlägger ett mål som gäller återställande av besittning eller ett rubbat förhållande kari den på kärandens begäran, utan att bereda motparten tillfälle att bli hörd, interi- mistiskt besluta att besittningen eller .det rubbade för- hållandet genast skall återställas eller att någon annan åtgärd skall vidtas för att rätta till situationen. Beslutet gäller tills något annat bestäms.
·stamning
8 §. (22.7.199111052) Oin käromålet inte har av- visats eller förkastats enligt 6 §, skall domstolen utan dröjsmål utfärda stämning. ·
9 §. (22.7.199111052) I stämningen skall svaran- den uppmanas att skriftligen avge svaromål.. Om det kan antas att ett muntligt svaromål påskyndar be- handlingen av målet eller att svaranden inte kommer att svara skriftligenr skall han likväl· uppmanas att avge ett muntligt svaromål vid den muntliga förbere~ delsen.
·På svarandens begäran kan domstolen av särskilda skäl tillåta att ett svaromål avges muntligen i domsto- lens kansli eller på platsen för sammanträdet .fastän svaranden har uppmanats att avge svaromålet skriftli- gen. ·
lO §. (22.7.1991/1052) I stämningen skall svarari- den uppmanas att i sitt svaromål . l) anmäla om han medger eller bestrider käromå-
let, . .. . . . . · . 2) om han bestrider käromålet, lägga fram sådana
grunder för bestridarrdet som kan ha betydelse för avgörandet av målet, · . .
3) i den mån det är möjligt uppge de bevis som han har för avsikt att lägga fram och vad han vill styrka med varje bevis samt postadress och telefonnummer för vittnen och andra som skall höras, . ·,
4) framställa ett yrkande om ersättning för sina rättegångskostnader, om han anserdetta.vara befogat;
5) till svaromålet foga den handling som bestridan- det grundar sig på i original eller kopia och de skrift- liga bevis som åberopas i svaromålet; samt · .6) göra en eventuell invändning om att domstolen inte kan ta upp målet.
· · I stämningen skall svaranden uppmanas att också ange den postadress till vilken kallelser, uppmaningar och meddelanden som gäller målet kan sändas. I stäm-
1384
ningen skall meddelas att en handling kan delges par- ten så att den sänds med posten till den adress han har uppgett i svaromålet. (28.6.1993/595)
I stämningen skall dessutom meddelas att ett svaro- mål som skall avges skriftligen skall undertecknas av parten eller, om han inte själv har uppsatt det, av den som har gjort det och att denne skall uppge sitt yrke och sin hemort. (28.6.1993/595).
11 §. (22.7.1991/1052) I stämningenskallmedde- las att ett skriftligt svaromål skall tillställas domsto- lens kansli inom den tid efter delgivningen som dom- stolen har satt ut. Denna tid kan av särskilda skäl för- längas, om detta begärs innan tiden har löpt ut.
Om svaranden uppmanas att avge sitt svaromål muntligen, skall domstolen inkalla käranden samt i samband med stämningen svaranden till den muntliga förberedelsen. Samtidigt skall meddelas vilken dag och vid vilket klockslag samt var sammanträdet skall hållas.
I stämningen eller kallelsen skall nämnas vilken på- följden är för svaranden, om han inte avger ett skrift-
.ligt svaromål, och för parten, om han inte infinner sig till sammanträdet. ·· : 12 §. (22.7.1991/1052) Stämningen, stämnings- ansökan och de bifogade handlingarna skall delges svaranden så som stadgas i 11 kap. · ·.
De handlingar som har fogats till en stämningsan- sökan som avses i 3 § behöver dock inte delges svar-_
. anden. I stämningen skall då meddelas att handlingar- na finns till påseende för svaranden vid domstolens kansli och att de på svarandens begäran sänds till ho- nom med posten. (28.6.1993/595) · . _ ,_ -. _
. ::':
· :iyfålets avgörande utan fortsatt förberedelse . . .' ~ ,• - . .' ~.... . . .. . .
13 §. (22.7.1991/1052) Om en svarande som har uppmanats att avge· skriftligt svaromål i ett mål där förlikning är tillåten
l) inte har avgivit svaromålet inom utsatt tid eller 2) inte i sitt svaromål har uppgett grunderna för
bestridandel eller endast åberopar en grund som uppenbart saknar betydelse för målets avgörande,
·avgörs målet utan att förberedelsen fortsätter. Käro- målet bifalls härvid genom en tredskodom. Till den del käranden har avstått från käromålet eller detta är klart ogrundat skall det förkastas genom dom~.
Med stöd av denna paragraf får tredskodom medde- las även om käranden inte har yrkat det.
SeRB 12:10-17.... : . _ _... ·.·: •'.
'·.
stadgande_om löpande förl:Jindelser
14 §. (22.7.199lil052) Grundar sig kärandens yr- kande på ett löpande skuldebrev, en växel eller en check, skall svaranden i stämningen ·uppmanas att avge skriftligt svaromål, om inte käranden har begärt att svaranden skall uppmanas att svara muntligen vid ett sammanträde. ··.
·Om svaranden i ett mål som nämns i l mom. l) inte har avgivit det begärda svaromålet eller 2) inte har lagt fram sannolika skäl som stöd för att
käromålet bestrids eller ' 3) inte har lagt fram en lagakraftvunnen dom, ett löpande skuldebrev, en växel eller en' check som kan användas till kvittning,
Rättegångsbalk kap. s avgörs ärendet utan att förberedelsen fortsätts.
Käromålet bifalls härvid genom· en tredskodom. Till den del käranden har avstått från käromålet eller detta är klart ogrundat, skall det förkastas genom dom.
Det löpande skuldebrev eller den växel eller check som yrkandet grundar sig på skall bifogas stämnings- ansökan eller svaromåleti original. ·
Med stöd av denna paragraf får tredskodom medde- las även om käranden inte har yrkat det.
SeRB 12:10-17.
Fortsatt förberedelse
15 §. (22.7.1991/1052) Om målet inte har av- gjorts med stöd av 13 eller 14 §, skall förberedelsen fortsättas muntligt vid ett sammanträde till vilket domstolen kallar parterna. Sammanträdet kan hållas på den ort där domstolen har sitt kansli även då detta är beläget utom domkretsen.
Domstolen kan före den muntliga förberedelsen el- ler under tiden mellan sammanträdena uppmana en part att tillställa domstolen en skriftlig utsaga, om den anser detta vara motiverat. Domstolen skall då be- stämma vad parten skall yttra sig om.
16 §. (22.7.1991/1052) I samband med kallelsen eller uppmaningen skall en part delges motpartens svaromål eller skriftliga utsaga samt upplysas om vil- ken påföljden enligt 12 kap. kan vara, om han inte är närvarande vid sammanträdet eller in.te :avger en skriftlig utsaga. Om en part skall infinna sig till ett sammanträde, skall han samtidigt meddelas vilken dag· och vid vilket klockslag samt var sammanträdet hålls. . . . . '
...
Allmänna stadganden omJörbered~.~~e · · ·
17 §. (22.7.1991/1052) Domstolen skall genom- föra förberedelsen så att målet kan behandlas utan av- brott vid huvudförhandlingen. . _· ,. ·
18 §. (22.7.1991/1052) Domstolen 'skall försöka slutföra den muntliga förberedelsen utari. dröjsmål och om möjligt vid ett enda sammanträde.· · .
Parterna skall vid behov beredas tillfälle att yttra sig om hur förberedelsen av målet skall ordnas. · . En part skall sätta sig in i målet så väl att ~ålet inte
behöver skjutas upp på grund av en underlåtelse från hans sida. · · . · .· ,
19 §. (22.7.1991/1052) Vid. förberedelsen skall klarläggas _·· · · · _ ·
l) par~ernas yrkanden och grunderna för dem, 2) vad parterna är oense om, 3) vilka bevis som kommer att läggas fram och vad
som skall styrkas med varje bevis, samt 4) om det finns förutsättningar för förlikning. 20 §. (22.7.1991/1052) Vid ett sammanträde be-
handlas målet muntligt. Parterna får inte läsa upp eller lämna in rättegångsskrifter eller andra skriftliga utsagor.
En part får dock ur en handling läsa upp sitt yrkan- de, direkta hänvisningar till rättspraxis och den juri- diska litteraturen samt till sådana handlingar som innehåller ett flertal tekniska uppgifter och sifferupp- gifter, och som är svåra att förstå om de läggs främ en- dast muntligen. Dessutom får han använda anteck- ningar till stöd för minnet. ..
21 delser grund harfn han vj bevis. bevis~
På r dela o i sin 1 kan h<
Dor na upj
22 tillåtel inom· 21 §l ut får< bevis, ursäkt
23 förber· ler rät:
24 samm< na för lingen sig arr
25 fattas lägga f förben ställa.< lingen
Vid uppta~
Om ragraf
.vid för
26 ? låten s liknint
Då c ning ä vilja, n lägga!
27 l) (
tredsk' kap. el givits t
2) f 3) 1 Särs
genorr. avvisa: ligt SV<
kap. 5
ortsätts. )ffi. Till ler detta om. :r check nnings-
medde-
har av- ·edelsen l vilket n hållas ::l.å detta
~Isen el- nana en om den då be-
alleisen .partens om vil-
t inte är iger en ; till ett
vilken mträdet
genom- ltan av-
försöka röjsmål
,rttra sig
ilet inte lse från
n skall
em,
)Ch vad
Rättegångsbalk kap. 6
21 §~ (22.7.1991/1052) En part skall vid förbere- delsen utan dröjsmål framställa sina yrkanden och grunderna för ·dem samt yttra sig om vad motparten har framfört. Dessutom skall han uppge alla bevis som han villlägga fram och vad han vill styrka med varje bevis. Han skall ytterligare lägga fram alla skriftliga bevis som han vill åberopa.
På motpartens begäran skall en part dessutprn med- dela om han har ett sådant skriftligt bevis eller föremål i sin besittning som motparten har nämnt och som kan ha betydelse för målet.
Dornstolen skall vid förberedelsen se till att parter- na uppger alla omständigheter som de vill åberopa.
22 §. (22.7;1991/1052) I ett mål där förlikning är tillåten kan dornstolen vid behov uppmana en part att inom utsatt tid fullgöra de skyldigheter som nämns i 21 § l rnorn. vid äventyr att han inte sedan tiden löpt ut får åberopa en ny omständighet eller uppge ett nytt bevis, om han inte gör sannolikt att han har en giltig ursäkt för sitt förfarande...
23 §. (22.7.1991/1052) Dornstolen kan separat. förbereda en särskild del av målet eller fråga som gäl- ler rättegången. ·
24 §. (22.7.1991/1052) Dornstolen skall göra en sammanfattning av partemas yrkanden och grunder: na för dem, om detta är ändarnålsenligt för behand:: lingen av målet. Partema skall beredas tillfälle att yttra sig om sammanfattningen. · ·
25 §. (22.7.1991/1052) urider förberedelsen skall fattas beslut om att inhämta sakkunnigutlåtanden, lägga fram skriftliga bevis, förrätta syn och vidta andra förberedande åtgärder, om det behövs för att säker- ställa att bevisen finns tillgängliga vid huvudförhand- lingen samtidigt. ·
Vid förberedelsen kan även beslutas att bevis skall upptas utom huvudförhandlingen.
Om en part vill att en åtgärd som nämns i denna pa- ragraf skall vidtas, skall han.ornedelbart meddela detta Vid förberedelsen.
Förlikning _··
26 §. (28.6.1993/595) I mål där förlikning är till- låten skall dornstolen försöka få partema att ingå för- likning.
Då dornstolen anser att det för att främja en förlik- ning är befogat, kan den med beaktande av partemas Vilja, målets art och övriga omständigheter också före- lägga partema sitt förslag till förlikning.
Avgörande av målet vidförbere4elsen
27 §. (22.7.1991/1052) Vid förberedelsenkan l) ett mål där förlikning är tillåten åvgöras ·genom
tredskodom eller. dorn på de vj.llkor som närnris i 12 k~p. eller genom do:r_n till den del käromålet har ined- glvits eller käranden b,ar eftergivit sin talan, ·· ·
2) förlikning fastställas eller · .. · . 3) käromålet avvisas. . Särskilda stadganden om när ett mål skall_ avgöras
genom tredskodom eller dorn och när käromålet skall tVvisas på grund av stämningsansökan eller ett skrift- lgt svaromål finns i 6, l3 och 14§§.
1385 Pr '1 Överföring till huvudförhandling ·
28 §. (22.7.1991/1052) När de omständigheter som nämns i 19 § har retts ut vid förberedelsen eller när det av andra skäl inte längre är ändarnålsenligt att fortsätta denna, skall dornstolen förklara den avslutad samt överföra målet till huvudförhandling. Dornstolen skall fastställa en tidpunkt för huvudförhandlingen och kalla partema till den så som 11 kap. stadgar. Par- tema skall beredas tillfälle att yttra sig om tiden för huvudförhandlingen; om detta är m?jligt utan olägen- het. .. · , · . .: .
I samband med kallelsen skall partema undep-åttas Om den påföljd som stadgas i l2 kap. för den händelse att en part inte inställer sig vid.domstolen..Samtidigt skall meddelas vilken dag och vid vilket klockslag samt var huvudförhandlingen hålls. · , : . .
Om en part eller hans lagliga företrädare personli- gen skall vara närvarande. vid huvudförhandlingen och det av hans beteende kan slutas att han inte korn- rner att följa uppmaningen, får dornstolen besl_uta att han skall hämtas till förhandlingen. ,
29 §. (223.1991/10?2~ Om en part vid huvudför.: handlingen vill lägga fram ett bevis som han inte har uppgett vid förberedelsen, skall han utan dröjsmål till- kännage dornstolen detta qch samtidigt meddela vad som skall styrkas med beviset och orsaken till att han inte har lagt fram det vid förberedelsen. . · .. .
30 §. (22.7.1991/1052) För att behandla en fråga som får avgöras separat kan huvudförhandling sättas ut även om förberedelsen inte än:nu har avslutats till övriga delar. På samma sätt kan förfaras också när det gäller en rättegångsfråga.
6 kap. Huvudförhandling i tvisternål (22.7.1991/1052) •
Huvudförh~ndling . . . . ' .
, l §. (22.7.199111052) Den dornare som har lett förberedelsen av målet skall vara ordförande eller le- damot i dornstolen vid huvudförhandlingen, om det inte finns något hinder.
Om dornstolen på grund av bristande dornförhet måste ta in en ny medlem under pågående huvudför- handling, skall en ny huvudförhandling hållas.
Då målet behandlas av en dornstol som är samrnan- satt enligt 2 kap. 3 §,behöver inte ny huvudförhand- ling hållas om den nya medlemmen har varit närva- rande under hela huvudförhandlingen. . 2. §. (22.7.1991/1052) Vid huvudförhandlingen
skall i ordningsföljd · · l) käranden framställa sina yrkanden pch grunder-
na för dem, 2) svaranden meddela om han medger eller bestri-
der käromålet, 3) p(l.rtema i tur och ordning närmare motivera sin
uppfattning och yttra sig om de grunder som motpar- ten har anfört, , ·
.4) bevis .upptas och 5) partema slutföra sin talan. . Parterna skall förhöras i bevissyfte innan någon an-
nan muntlig bevisning upptas i den fråga som förhöret gäller. . .·
Avvikelse från ordningsf0ljden enligt-± och2mom.-- får ske, om det finns särskilda skäl.
~----------------~-----------=~~------~~--------~--------~--------------------------~1
1386
När huvudförhandlingen inleds skall domstolen vid behov i korthet redogöra för tvisteläget.
2a §. (28~6.1993/595) Domstolen skall övervaka att ~larhet och ordning iakttas i behandlingen av må- let. Doms'tolen kan också hesluta att fristående frågor i målet eller fristående delar av det skall behandlas separat... " . .. .
Domstölen skall också överVaka att· målet blir grundligt behandlat och att sådant som inte hör till målet inte inblan~s i det. Om en parts framställning befinns vara oklar eller ofullständig, skall domstolen ställa honom de frågor som behövs för att klarlägga
·.tvistepunkterna. 3 §·. (22.7.1991/1052) Huvudförhandhugen är
muntlig: En part får inte läsa upp eller avge någon skriftlig utsaga till domstolen eller i övrigt framställa saken skriftligt. · · · · - En part får dock ur en handling läsa upp siit yrkan- de, direkta hänvisningar till _rättspraxis och den juri- diska litteraturen samt till sådana handlingar som innehåller ett flertal· tekniska uppgifter och sifferupp- gifter, och som är svåra attförstå om de läggs fram en- dast muntligen. Dessutom får han använda anteck- ningar till stöd för mirinet. .
4 §.' (22.7.1991/1052) Den utsaga so:in en part har avgivit vid förberedelsen får inte läsas upp. Om en part
· vid huvudförhandlingenavviker från vad han har ytt- rat vid förberedelsen eller förklarar att han inte kan el- ler vill yttra någonting i saken, skall domstolen på ba- sis av handlingama redogöra för vad parten har yttrat vid förberedelsen. · ·
Om huvudförhandlingen hålls utan att en part är närvarande, skall domstolen på basis av handlingama till behövliga delar redogöra för vad den frånvarande parten ha:dagt fram i saken: . · · · i ·
5 §. (22.7.1991/1052)-Målet skall vid huvudför- handlingen behandlas i ett sammanhang.
Om huvudförhandlingen inte kan hållas inom en dag, får sammanträdet avbrytas. Sammanträdet skall öm lij.öjligt fortsättas urider dagar som följer på vara!l- dra. Ar detta inte'möjligt, skall.målet behandlas under minst tre vardagar i veckan, om ·inte behandlingen uppskjuts med stöd av 10 §. · · · · · ·
l ett.omfattande och svårt mål kan huviidförhand- lirigen avbrytas för högst tre vardagar för att partema skall kunna förbereda sig för att slutföra sin talan
· rimntligeri enligt 2 § l room: .5 punkten. · · · ·' · ~- 6 §; (22.7.1991/10?2) Nät. huvudförhandling-en
inleds skall domstolen utreda om målet kan 'tas upp till slutlig behandling~ · ' : . · . . . · '. ·:· ' ·. · Huvudförhandlingen får inte inledas samt skäll in- ställas och utsättas till en annan dag, om .. : ... ' : ,.:c · l)' 'en part som personligen skall vara närvarande
har uteblivit, · .. ,·-: · ·2) någon annan vars personliga närvaro är nödvän-
dig har uteblivit, eller om ·· · . 3) d~t finns nå~ot annat hinder för att ta upp målet
t1ll·sluthg behandling. · · . . . · ··· :< 7 §. (22.7.1991/1052) Huvudförhandlingen får
inledas fastän det föreligger ett hinder som nämns i 6 § 2 room., om det finns skäl att anta att behandlingen av !llålet inte behöver skjutas upp trots hindret. ·
Aven om handläggningen måste skjutas upp med stöd av lO§ får huvudförhandlingen inledas trots hin- dret; om det kan antas .att ny huvudförhandling inte behöver hållas av det skäl soni ange5 i 11 § och upp-
Rättegångsbalk kap. 6
skovet inte medför någon olägenhet för behandlingen av målet. · . .
8 §. (22.7.1991/1052) Har den som skall höras in- funnit sig, får domstolen trots att huvudförhandlingen har inställts ta upp muntlig bevisning, om det kan an- tas att ·
l) bevisningen inte behöver eller kan tas upp på nytt vid huvudförhandlingen, eller
2) den som skall höras inte kan inställa sig vid huvudförhandlingen utan sådana kostnader eller olä- genheter som inte står i rimlig proportion till bevis- ningens betydelse.
Sker bevisupptagning med stöd av l room., får må- let även behandlas till övriga delar om det är synner- ligen viktigt för bevisupptagningen. .
9 §. (22.7.1991/1052) l ett mål där förlikning är tillåten får en part inte vid huvudförhandlingen åbe- ropa en omständighet eller ett bevis som han inte har åberopat vid förberedelsen, om inte parten gör sanno- likt att hans förfarande har en giltig orsak.
lO §. (22.7.1991/1052) Har huvudförhandlingen inletts, får den uppskjutas endast om
l) den har inletts med stöd av 7§, '. ,2) domstolen har fått kännedom om ett nytt viktigt bevis som kan tas upp först senare, eller om · . 3) det på grund av en oförutsebar omständighet eller av någon annan viktig anledning är nödvändigt. ·..Då huvudförhandlingen skjuts upp skall domstolen
. samtidigt bestämma när behandlingen av målet skall fortsätta och meddela partema vilken påföljden enligt 12 kap. är av att en. part uteblir från förhandlingen. . Il §. ·(22.7.1991/1052) pm huvudförhandlingen
har uppskjutits en eller flera gånger med mer än sam- I:'.nl~gt 1:4 dagar,_skall en ny huvudförha~dling hål-
Även oin målet har varit uppskjutet mer än 14 dagar behöver ingen ny huvudförhandling hållas, om det med hänsyn. till målets art av särskilda skäl anses OI1.Öc digt och om det kan anses att huvudförhandlingert hår hållits i ett sammanhang trots uppskovet och avbrot- · tet. En ny huvudförhandling skall dock alltid hållas när huvudförhandlingen har uppskjutits mer än sam- manlagt 45 dagar. ,_:, . · · · . . · .· ·. :
12 §. (22.7.1991/1052) Vid en ny huvudförhand- ling skall målet behandlas på nytt. Bevisning som har upptagits tidigare skall upptas på nytt till den del detta anses ha betydelse för målet och det inte finns något hinder för bevisupptagningel'l:, .I övriga fall skall dom- stolen i behövlig omfattning ta del av bevisningen på basis av rättegångsmaterialet från den tidigare huVud- förhandlingen.
13 §. (22.7.1991/1052) Domstolen kan besluta att målet eller en del av det skall förberedas på nytt för huvudförhandling samt meddela närmare föreskrifter om förberedelsen. ·' · . 14' §. (22.7.1991/1052) om:_domstolen sedan hu-
Vudförhandlingen har avslutats ·anser det nödvändigt att komplettera behandlingen av någon enskild fråga innan målet avgörs och om den fråga som komplette- ringen gäller är enkel eller av liten betydelse, får dom- stolen komplettera behandling~n genom att begära en skriftlig utsaga av parterna, I övriga fall kan behand- lingen kompletteras genom att en fortsatt eller ny hu- vudförhandling hålls i målet. .
Rät
r: eller orne bere ta ir: träd·
Sz har5
H håll< dom vid l
l: som allt < bere ann<
H ling skju hane vara
Ä' 1sam,
än l inte särsl lirigt vet. då d har där c slut<
Pi graf
7 Se l
lika ten i ranc det över tyra: mot med ford
Se
·-de fö ar:
. dt br så E
dE fö dl ni in rä l' 2
att< mot
""', ' . . ~ . ' ' ~ . ~ - - - -- - - - - - ~ (,., j ~ - ~ • ... • - ....
,·
lk kap. 6
landlingen
11 höras in- landlingen iet kan an-
cas upp på
lla sig vid :r eller olä- ( till bevis-
m., fårmå- är synner-
rlikning är ingen åbe-
..an inte har gör sanne-
J.andlingen
nytt viktigt n tständighet sdvändigt. domstolen målet skall jden enligt 1dlingen. 1a;ndlingen 1er än sam- rtdling hål-
in 14 dagar as, om det anses onö- ilingen har Kh avbrot- 1lltid hållas 1er än sarn-
Jdförhand- ag som har ~n del detta ·l.nns något skall dorn- srringen på are huvud-
. besluta a_tt på nytt for föreskrifter
1 sedan ~ll~ nödvänd1g 1skild fråga.
wkomplet ;e, får dolll; et begära d- an behafltl' dler nY h
Rättegångsbalk kap. 7
Huvudförhandling i samband medförberedelsen
15 §. (22.7.1991/1052) Om parterna ,samtycker eller saken är klar, kan huvudförhandlingen hållas omedelbart i samband med det sammanträde där för- beredelsen har konstaterats vara avslutad eller, då det- ta inte är möjligt, inom 14 dagar från detta samman- träde.
Sammanträdet kan hållas på den ort där domstolen har sitt kansli äveh om kansliet finns utom domkretsen.
16 §. (22.7.1991/1052) Huvudförhandling får hållas i samband med förberedelsen endast om den domare som har lett förberedelsen är domare också vid huvudförhandlingen. . .
17 §. (28.6.1993/595) Vid en huvudförhandling som hålls i samband med beredningen skall beaktas allt det som hår ägt rum vid den sista muntliga för- beredelsen, om inte domstolen bestämmer .något annat. · . . .
18 §. (22.7.199111052) Har den huvudförhand- ling som skall hållas i samband med förberedelsen skjutits upp en eller flera gånger, skall ny huvudför- handling hållas i målet om uppskovet sammanlagt har varat mer än 14 dagar. ..
Även om den huvudförhandling som skall hållas i samband med förberedelsen har varit uppskjuten mer än 14 dagar behöver en ny huvudförhandling dock inte hållas,. såvida det med hänsyn till målets art av särskilda skäl anses onödigt och om huvudförhand- lingen kan anses ha pågått utan avbrott trots uppsko- vet. En ny huvudförhandling skall dock alltid hållas då det på grund av att behandlingen har skjutits upp har förlöpt mera än 45 dagar från det sammanträde där den muntliga förberedelsen konstaterades vara av- . slutad.· ··
På denhuvudförhandling som avses i denna para- graf skall15-17§§ inte tillämpas.
7 kap. o~ säkringsåtgärder (22.7.199111065) Se L om företagssanering § 23, Pr 40. · l §. (22.7.1991/1065) Om sökanden visar sanno-
lika skäl för att han har en fordran för vilken motpar- ten kan åläggas betalningsskyldighet genörn ett avgö- rande enligt 3 kap. l§ l room. utsökningslagen och ~et är fara för att motparten gömmer, förstör eller overlåter sin egendom eller gör något annat som även- tyrar sökandens fordran, får domstolen bestämma att tnotpartens· lösa. eller fasta egendom skall beläggas tnfed kvarstad i den utsträckning som behövs för att ordran skall kunna säkerställas.
Se UL 7:12, Pr 47. _ . En ansökan om kvarstad hade gjorts för att säkerställa en ska-
~eständsfordran. Kravet på att sökanden skulle visa sannolika skäl for sin fordran ansågs uppfyllt genom att gärningen, skadan och ansvarsgrunden hade individualiserats så, att fordran i ljuset av den företedda bevisningen eller rättsligt inte kunde anses uppen-
. bart ogrundad. Kravet på att fara för skingring skulle föreligga an- sågs. uppfyllt då faran inte var synnerligen osannolik. HD 1994:132.
En ansökan om. kvarstad hade gjorts för att säkerställa en ska- tes~ndsfordran. Kravet på att sökanden skulle visa sannoli~a s~l or sm fordran ansågs uppfyllt förutom genom att fordran mdlVl- d~aliserats, genom att fordran inte i ljuset·av den företedda bevis- ~ln?en eller rättsligt kunde anses uppenbart ogrundad. De gjorda U:vandningarna, som skulle granskas närmare först i skadestånds- rälttegången; visade inte att fordran var uppenbart ogrundad. HD 994:133. .
at 2 §. (22.7.1991/1065) Det får också bestämma~ tttt ett föremål eller viss annan egendom som finns 1
atpartens besittning skall beläggas med kvarstad,
1387 Pr 1 om sökanden visar sannolika skäl för att han har bätt- re rätt till föremålet eller egendomen och denna rätt kan styrkas genom ett avgörande enligt 3 kap. l§ l mom. utsökningslagen och om det är fara-för att mot- parten gömmer, förstör eller överlåter föremålet eller egendomen eller gör något annat som kan äventyra sökandens rätt. ·
Se UL 7:12, Pr 47. 3 §. (22.7.1991/1065) Om sökanden visar sanno-
lika skäl för att han har någon annan rätt gentemot motparten än vad som nämns i l eller 2 § och den kan styrkas genom ett avgörande enligt 3 kap.1 § 1 mom. utsökningslagen, och om det är fara för att motparten genom att göra, påbörja eller underlåta något eller på något annat sätt förhindrar eller försvagar sökandens möjligheter att göra sin rätt gällande eller väsentligen minskar dess värde eller betydelse, får domstolen ..
l) vid vite förbjuda motparten att göra eller påbör- ja något, ·
2) vid vite förelägga motparten att göra något, 3) berättiga sökanden att göra eller låta göra något, 4) bestämma att motparten tillhörig egendom skall
överlämnas i en sysslomans besittning och förvalt- ning, eller · · . · : ·
5) bestämma om andra åtgärder som behövs för att trygga sökandens rätt. · · -' .···
När domstolen beslutar om att meddela ett sådant förbud eller en sådan föreskrift som avses i l inom. skall den fästa uppmärksamhet vid att motparten iJ1te orsakas oskäligt men i förhållande till det intresse so!ll skall tryggas. · ·
Se UL 7:9 och 12, Pr 47. 4 §. (22.7.1991/1065) Om säkringsåtgärder enligt
detta k3;pitel beslutar de allmänna domstolarna på an- sökan. Arenden som avser säkringsåtgärder behandlas av den domstol där rättegången i den huvudsak som gäller sökandens yrkande eller rättighet är anhängig. Har behandlingen av huvudsaken avslutats och har den tid inom vilken ändring skall sökas eller svaromål ges inte löpt ut, skall ärendet som gäller säkringsåtgär- den behandlas av den dömstol som senast beh~ndlade huvudsaken. Om en rättegång inte är anhängig, av- görs frågan om behörig domstol enligt lO kap.
Är en allmän domstol inte behörig att behandla en huvudsak som avses i l mom., fattas beslut om säk- ringsåtgärden av tingsrätten på motpartens hemort el- ler på den ort där egendomen eller en betydande del av den finns eller där syftet med säkringsåtgärden an- nars kan nås.
5 §. (22.7.1991/1065) Ansökan om en säkringsåt- gärd skall göras skriftligen. Om åtgärden hänför si~ till en anhängig rättegång, får ansökan göras munthgen vid det sammanträde där huvudsaken behandlas. An- sökan skall behandlas i brådskande ordning. ·.
En ansökan får inte godkännas utan att_motparten har getts tillfälle att bli hörd. Om"'det finns risk för.att avsikten med säkringsåtgärden annars äventyras, får domstolen dock på begäran av sökanden meddela ett interimistiskt beslut om säkringsåtgärden utan att ge motparten tillfälle att bli hörd. Beslutet gäller tills nå- got annat bestäms. · · .·
I övrigt skall vid behandlingen av arenden som gäl- ler säkringsåtgärder i tillämpliga delar iaktt~s vad ~om stadgas om behandling av en fråga som galler ratte- gång.
Se UL 7:4, Pr47.
--~------.~--~--
1 l
·pr 1 1388 6 §. {22.7.1991/1065) Närenansökanenligt5 §l
mom. har bifallits skall sökanden inom en månad från det beslutet gavs väcka talan i huvudsaken vid dom- stol eller få huvudsaken prövad genom ett annat för- farande som enligt 3 kap. l§ l mom. utsökningslagen · kan leda till ett verkställbart beslut. Om en säkrings- åtgärd för att garantera en fordran gäller en fastighet som utgör pant för sökandens fordran som inte har förfallit till betalning, räknas den frist som nämns i detta moment från förfallodagen. Har talan inte väckts eller ärendet inte anhängiggjorts inom utsatt tid eller avskrivs detta återkallas säkringsåtgärden enligt 7 kap. l3 §utsökningslagen. · · . ·
Om en skiljedom av skäl som är oberoende av sö- kanden inte har kunnat meddelas eller om skiljedo- men är ogiltig eller upphävs, skall talan väckas eller ärendet anhängiggöras vid det äventyr som nämns i l mom. inom en månad efter att sökanden har fått vet- skap om hindret för skiljemannaförfarandet eller om att en myndighet har konstaterat att skiljedomen är ogiltig eller, ifall skiljedomen upphävs, ~nom en må- nad efter att domstolens beslut har vunmt laga kraft.
När domstolen bifaller en ansökan om en säkrings- åtgärd skall den meddela sökanden hur hari enligt denna paragraf och 7 kap. ll § utsökningslagen skall förfara för att säkringsåtgärden inte skall återkallas.
- Se UL 7:11 och 13, Pr 47. ., 7 §. (22.7.1991/1065) Domstolen kån på ansökan
befria sökanden från att ställa säkerhet enligt 7 kap. 16 § utsökningslagen, om domstolen finner att sökanden inte förmår göra det och om hans rätt k~n anses up- penbart grundad. . . ~ ·
8 §. (22.7.1991/1065) Finns orsaken till att ettbe- slut om en säkringsåtgärd har fattats inte längre, skall
. åtgärden återka~las. . ·· . ·.-·.... ·· ··, ·Om återkallelsen beslutar på yrkande av en part den
do:mstol eller den i 6 § l mom. åsyftade, myndighet som behandlar huvudsaken. Behandlas ht~vudsaken inte av en domstol eller här-nämnd myndighet,· skall den domstol som först har beslutat om säkringsåtgär-:- den på ansökan besluta om återkallelsen. · ·. - :· - Om återkallelse av verkställigheten av beslut om säkringsåtgärder genom beslut av en utmätningsman stadgas i. 7 kap. l3 §utsökningslagen. ·. ,· ·. · .. _
9 §. (22.7.1991/1065) När en domstol· eller en myndighet som avses i 6 § l mom. avgör huvudsaken skall den samtidigt bestämma hur länge en säkrings- åtgärd s~ll vara i kraft. Om talan förkastas eller avvi- sas, kan det samtidigt bestämmas att säkringsåtgärden återg~r först efter att avgörandet i huvudsaken har vunnit laga kraft. Återkallas talan, skall det bestäm- mas att .säkringsåtgärden återgår. . , ' , . . lO §. (22.7.1991/1065) För kostnaderna för vel'k-
ställighet av-en säkringsåtgärd svarar i första hand den som har.ansökt om åtgärden. l sambandmed behand- lingen av huvudsaken avgörs på yrkande av en part vem som slutligt skall stå för kostnaderna föqtnsökan om och verkställighet av säkringsåtgärden.
ll §.. (22.7.1991/1065) En sökande som i onödan har utverkat en säkringsåtgärd skall ersätta motparten den skada som säkringsåtgärden och verkställigheten av den har orsakat honom samt kostnaderna i saken.
-.12 §. (22.7.1991/1065) Talan om kostnadsersätt- ning-enligt 1.0 .§ i.de fall då huvudsaken inte har an- hängiggjorts i enlighet med 6 § l mom. samt ersätt- ning enligt 11 § för skador och kostnader skall väckas
Rättegångsbalk kap. lo
vid den tingsrätt som är behörig att pröva ett käromål som nämns i 6 § eller, om talan inte skall behandlas av en tingsrätt, vid tingsrätten på den ort där motparten skall svara i ett sådant tvistemål eller där säkringsåt- gärden har verkställts. · · .
·Talan om ersättning för skador och kostnader skall vid äventyr av att talerätten går förlorad väckas inorn ett år efter att säkringsåtgärden återkallades eller, orn besvär över beslutet om åtgärden ännu inte har av-
- gjorts, inom ett år efter att ärendet har avgjorts slut- ligt. Käranden skall utan dröjsmål bevisligen under- rätta utmätningsmannen om att talan har väckts.
13 §. (22.7.1991/1065) Om beslut som gäller verkställighet och återkallande av verkställighet enligt detta kapitel ·stadgas i 7 kap. utsökningslagen. När domstolen beslutar godkänna en. ansökan om kvar- stad enligt l eller 2 §,kan den vid behov bestämma att viss egendom skall besittas och vårdas av. en sysslö- man samt även i övrigt vid behov meddela närmare fö- reskrifter om verkställigheten när den beslutar om en säkringsåtgärd enligt l, 2 eller 3§. , ..
Vad som stadgas i l mom. gäller i tillämpliga delar också verkställigheten av ett tillfälligt beslu~ om en säkringsåtgärd enligt 5§ 2 mom. .· .. ·
Se UL kap. 7, Pr 47. . . "' "14 §. (22.7.1991/1065) l ett beslut sorri gäller en
säkringsåtgärd kan ändring även sökas särskilt. Sö- kande av ändring förhindrar inte verkställighet, orn inte den domstol som behandlar ändringsansökan för- bjuder eller avbryter den. Om en lägre domstol har av- slagit eller avvisat en ansökan om säkringsåtgärd, får den domstol som behandlar ändringsansökan vid be- hov genast interimistiskt besluta om säkringsåtgärden tills något annat bestäms. ·
Ändring får inte sökas i ett avgörande som gäller en interimistisksäkringsåtgärd. .'. .' · . , · · ,,~ ~
0 :,M,, O .:' O '0 O O • >'••
8 kap. [Om HofrättL .., . . . . . Detta kap. har g~nom L 22.7.1991/lOSlflXtW.~ till
ett nytt kap. 4.. , · · ·· ·
9 kap. Rättegångsskrlfte~,(22,. 7.199 Vl052) '·1 §. (22.7.1991/1052) Öm 'uppgifter, bilagor och underskrifter i en skrivelse som skalllämnas till dom- stolen gäller i tillämpliga delar vad ·som stadgas om stämningsansökan i 5 kap. 2 §. . · · · · 2 §. (22.7.1991/1052) Skall en skrivelse eller-nå-
gon annan handling delges någori, skall parten till handlingen foga de kopior som behövs för delgivningen.
Lämnar en part inte domstolen de kopior som nämns i l morri., skall domstolen se till att handlingen kopieras på partens bekostnad. (28.6.1993/595) . 3 §. (22.7.1991/1052) Stämningsansökningar,
svaromål, skriftliga utsagor som domstolen har begärt och övriga handlingar som en part eller någon annan villlägga fram vid behandlingen av ett tvistemål, eller en handling som han lämnar domstolen för delgivning får tillställas tingsrätten också med posten eller-genom bud. Då skall i tillämpliga delar iakttas lagen om in- sän<4nde av vissa :handlingar till,dorrist~~r (248/65).
Se L om insändande av vissa handlingar till domstolar, Pr 33.
lO kap. Om laga domstol(l2.8.1960/362) · Se L om laga domstol och rättegång. i vissa· fall 27.1\l.1944n36 och F ang. tillämpningen av sagda lag 28.10.1944/737. ·
Rä
1 det per har her goc od: bor ino är::: lan; fim
I vist nin förl kur
1 bor tin~ der:
\ stär där
s A
valtr likt~ tjäno sonl u tve
A Skac ·till f döm
.A seL
A vatp
1 stuv Dets Fon i vis inte! Ado
L strid § 61
L gistr ring. 32 § fasts rätts
L Ha l
A Che
c 21, l
\ gas' arbe § 3C sam· avfa gar. han< å ut
\ ning föra best rens 86 s gat< gen
~kap. lO
~tt käromål :handlas av motparten säkringsät-
nader skall tekas inom :s eller, om 1te har av- gjorts slut- ,sen under- ·äckts. om gäller ghet enligt lagen. När om kvar.:
;tämmaatt en syssla-
tärmare fö- utar om en
phga delar ,lut om en
1 gälle:f en 1rskilt. Sö- lighet, om 1sökan för- ;tol har av- åtgärd, får :an vid be- ~såtgärden
n gäller en
· flyttats till
1052) ilagor och s till dorn- Ladgas om
e eller nå- parten till givningen· )pior som andlinge!l 595) .;ökningar,
·rthar bega :ron anna!l ~mål, eller :lelgivni!lg aer genortl en orn i!l-
. : (248/65)· 1 Jlar, Pr 33·
/362) 6 10.1944113
Rättegångsbalk kap. lO
l §. (11.2.1921/41} Viltman till annan kära, evad det är för gäld eller i annat tvistemål, som rörer dess person, läte då stämma honom till den rätt, därunder han har sitt bo och hemvist. Den, som icke har stadigt hemvist inom Finland, sökes där han finnes eller äger gods inom landet. Vistas finsk man utrikes, må han ock sökas, där han senast var boende i Finland. Med- borgare i främmande stat, som ej äger bo och hemvist inom Finland, må, så vitt ej för medborgare i viss stat är annorlunda särskilt bestämt, sökas å ort inom Fin- land, där han anträffas eller honom tillhörigt gods finnes. · . -. .
Idkar någon å ort, där han ej har sitt bo 'Och hem- vist, jordbruk, fabriksdrift; handel· i Särskilt· försälj- ningsrum eller annan rörelse, må talan föranledd av förbindelse, som ingåtts omedelbart för sådan rörelse, kunna utföras där rörelsen bedrives eller bedrivits.
Tvister emellan arbetsgivare och arbetare eller hus- bonde och tjänare på grund av arbetsavtal, arbetsbe- ting eller tjänstelega må ock instämmas till domstol i den ort, där arbetet utförts eller avtalet .ingåtts.·
Vill den stämda kära till. honom· igen, som låtit stämma, vare han ock skyldig svara vid sarurna rätt, där målen hava gemenskap med varandra.·
Se ABL 16:1, Ha 5. . . ; . Ang. laga domstol i mål rörande personer anställda vid utrikesför-
valtningen, stadgas i F om utrikesförvaltningen§ 103, F 2 (II).Jäm- ~t sagda lagrum svarar tjänsteman· inom utrikesförvaltningen, som gänstgör vid utrikesrepresentationen i tvistemål som rör honom per- sonligen vid rådstuvurätten i Helsingfors. Se äyen F om teknologiska utvecklingscentralen 28.5.1993/467, § 16.. · · ' ' .
Ang. laga domstol för skadeståndstalan mot offentligt samfund se SkadeståndsL 7:4, Ci 35 a; L onf ersättning av· statens medel som ti~l följd av frihetsberövande skallbetalas till o~kyldigt häk~d·eller domd § 5, Ci 35 d. · · · : · · · · • · · · ·
Ang. behörig dom.Stol i ärenden, som gäller saneringsförfarande, se L om företagssanering § 67, Pr 40. . .. . . . . . . ..·
Ang. behörig domstol i ärenden, som gäller skuldsanering för pri- vatpersoner, se L om skuldsanering för privatpersoner·§ 49, Pr 41.
Tvistemål, i vilka Finlands Bank är svarande, handläggas av råd- ~tuvurätten i Helsingfors. Regi. för Finlands Bank§ 34, L lO (Il),- etsarnrna gäller tvistemål, i vilka folkpensionsanstalten är svarande,
Fo~kpensL § 89, S lO. Vid tingsrätten i Helsingfors handläggs jämväl ~ V!ssa fall särskilda ärenden rörande familjerättsliga förhållanden av ~ternationell natur. Se IntfamL §§ 8, 16, 23, 45 och 46, Ci 24; doptionsL § 34, Ci 17. · · . : · Laga domstol i mål, som rör radio- eller televionsutsändning i
5§trid med UpphovsrättsL, är Helsingfors tingsrätt. Se UpphovsrättsL 61, Ci 90. · · · - . Liga domstol i mål om bättre rätt till mönster, om hävande av re-
&lstrenng, om överföring av registreringsansökan .eller av registre- ~g, om mönsterintrång samt om tvångslicens, om rätt som avses i fas§~ mom., om förseelse och ersättning, som avses i 40 §,samt om tå tställelsetalan, som avses i 4 t§, är Helsingfors tingsrätt. Mönster-
ttsL § 43, Ha 14b. · .. . liaLiga domstol i mål som anges i.§ 43 i L om nyttighetsmodellrätt,
14 f, är Helsingfors tingsrätt. , ChAng. dornstol i växel- och checkmål, se VäxelL § 93, Ha 20 och
eckL § 71, Ha 21. . · 21~rn domstol i mål, som bör avdömas enl. Sjölagen, se sagda L kap.'••a 38. &asVad i ~jöL stadgas ang. laga domstol gäller även mål som handläg- ~enl._ SjömansL, Se SjömansL § 88, Ar 9. Enahanda stadgas i Sjö- §30tstldsL § 28, Ar 24 och L om arbetstiden på fartyg i inrikesfartsam •Ar ~4 a i avseende å mål, som handläggas enl. sagda lagar.. Det- ~vrall: galler enl. L om sjömäns semester§ 35, Ar 28 a och Fartygs- gar S L § 29, Ha 41 a i avseende å mål, som handläggs enl. sagda la- h..~d ~ do~k L om begränsning av ftru;k domstols behörighet vid ~ Ut~ggiltng av vissa tvistemål mellan befälhavare och besättning
v· dskt fartyg 30.6.19551343. . ttin ld handläggning vid dornstol av tvister föranledda av tillämp- föra~d av den i Geneve 6.4.1974 ingångna konventionen om en upp- ~ . ekod för linjekonferenser eller lagen om godkännande av vissa t~lnelser i konventionen om en uppförandekod för linjekonfe- 86 s~natnt om tillämpning av konventionen 20.12.1985 FörfS 468/ &at 0 På motsvarande sätt tillämpas vid i 11 kap. sjölagen är stad- &tn i~ bändläggning av sjörättsmåL Finns enligt stadgandena i sjöla-
gen behörig sjörätt, skall talan väckas vid Helsingfors tingsrätt.
1389 Pr ·t Se sagda lag § 13. ·
Talan om ersättning för oljeskada, som kan väckas vid finsk dom- stol, handlägges vid Helsingfors tingsrätt;se L om ansvarighet för ol- jeskador förorsakade av fartyg§ 18, Ha 4lc. .• .
Om laga domstol för talan ang. ansvarighet för luftfartygs fraktfö- rare, se L om luftbefordringsavtal § 30, Ha 49. Se även L om luftfart 25.5.1923/139, § 12, intagen under LuftfartsL § 76, Ha 46..
Laga domstol för talan rörande internationell befordran, se L om vägbefordringsavtal § 42, Ha 37 b.
Om domstol i mål rörande vissa föreningar, se FörenL §§ 42 och 46, Ci 10. . .
Om domstol i vissa inål gällande utländskt försäkringsbolags för- säkringsrörelse i Finland, se L om utländska försäkringsbolags verk- samhet i Finland§ 41, Ha 31. .
. Om dornstol i vissa mål rörande andelslag, se L om andelslag §§ 101 och 127, Ha 8. . . . ·, Om domstol i tvistemål rörande varumärke, se VarumärkesL § 42,
Ha 15. .• . . . : . ' J ••• . Om domstol i tVistemål mellan konsument och näringsidkare,
som drives med stöd av konsumentskyddslagen. se sagda lag 9:1, Ha 19. '
. O.m domstol i vissa mål rörande föJ:så)aingsföreningar, se L om försäkringsföreningar 16:1, Ha 32. . . · · , • . ·
Laga !lomstol i mål, som gäller rätt till firma, förbud mot använd- ning av firma eller hävande av dess registrering samt fastställelse och intrångstalan, är Helsingfors tingsrätt. FirmaL § 28, Ha l b.
Laga domstol i ärenden, som gäller växtförädlarrätt, är Helsingfors tingsrätt, se L om växtförädlarrätt 21.8.19921789, § 38. .
Om laga domstol i fatentmål stadgas i PatentL § 65, Ha 12. Laga ~omstol i må som gäller rätt till kretsmönster eller kränk-
nfug a,v en sådan rätt är Helsingfors tingsrätt. L om ensamrätttill kretsxnönster för integrerade kretsar§ 42, Ha 14 d. : ·
Agai:e av enskild järnväg för allmän samfärdsel må i ~rsättnings och fordringsmål, som av järnvägen uppkommit, sökas där han i så- dant mål enl. allmän lag svara bör eller ock vid den lagfartsdomstol, ~om i_anlä&:?nings~llstånd:t för järnvägen bestämts. F ang. enskilda Jernvagar för allman samfardsel § 31, P 34 (II). . ·
Ang. domstol, då åtkomst till enskild järnväg för allmän samfärd- sel klandras och i tvist om giltigheten av ?kedd inteckning däri, se L ang. lagfart och inteckning af enskild jemväg för allmän samfärdsel 15.4.1889, §§ 24 och25. · · . · · ·
·För skada i följd afjernvägsdrift må egare eller innehavfare af jern- väi sökas der skadan skett eller der han är skyldig att svara i ford- rings~ål eller ock viq den lagfart5domstol, som i anläggningstillstån- det för enskild jernväg bestämts. L ang. ansvarighet för skada i följd afjernvägsdrift§lO,Ci41. - ·. ·
Ang. laga· dornstol för talan om fastställan~e och upp~ävande av faderskap, se L om faderskap §§ 28 och 40, C1 16. ·:
Ang. laga domstol för talan om underhållsbidrag till minderårigt barn, se L om underhåll för barn, § 14, Ci 18. · ·Ang.laga domstol för talan som gäller vårdnad om barn eller um- gängesrätt, se Lang. vårdnad om barn och umgängesrätt§ 13, Ci 20.
.Ang. laga domstol för talan som gäller förverkande av släktnamn, se NamnL § 24, Ci l. · · -Talan enl. TrafikförsäkringsL skall föras vid allmän underrätt på den ort, där skadan timat eller där vederbörande försäkringsbolag har sin hemort. TrafikförsäkringsL § 11, Ek 110. · ·
Ang. forum för ersättning enligt patientskadelagen, se Patientska- deL§ 14, Ci 38.
Ang. forum för talan med stöd av.produktansvarslagen, se Produk- tansvarsL § 12, Ci 39. ..
Klander å räkning över borgade varor skall av gäldenären anställas vid den domstol, varest han efter den grund RB 10: l utstakar bort av borgenären för räkningens innehåll sökas. Förkl. 15.1.1806. ·.
Ang. vid vilken domstol ansökning omförsvunnen persons förida- rande för död skall göras, se L om dödförklaring § 4, Ci 8.
Vid vilken dornstol ansökning om dödande av urkund skall göras, se L om dödande av urk-under § 3, Ci 48. Se vidare hänv. vid sagda lag._ . · .
Arende som gäller fastställande av adoption han~ägges vid dom- stolen på den ort, där adoptanten har sin·hemvist..Ar makar gemen- samt adoptanter, skall ärendet handläggas vid dornstolen på den ort, där någondera maken har sin hemvist. AdoptionsL § 29, Ci 17.
Mål som rör meddelande av näringsförbud prövas av den allmän~ na underrätt där konkurs är eller har varit anhängig, L om närings- förbud§ 18, Pr +Sa. · · ·
Ang. laga dornstol i grovmål stadgas i.GruvL §§ 46 och·66, Ek ~~ ~
- Ang. laga dornstol för talan om gottgörelse eru. lagen om. jäm-' ställdhet mellan· kvinnor och män, se nämnda lilg § 12, B 23 a. ·
Ang. arbet.Sdomstolens behörighet, se L om arbetsdomstolen§ l, Ar 15. .
Se även UL 2:3 och 21; 4:10, Pr 47 samt hänv. vid RB 10:14. · Talan ·ang. klander av arvskifte;-kan väckas vid-finsk-domstol om arvlåtaren, ehuru utlänning, stadigvarande varit bosatt i Fin-
1390
land. HD 1925 u I 5, D 1925 s. 45. Enligt de internationellt processrättsliga principer som s~lle
tillämpas i Finland ansågs fordran hos bolag, som har hemort 1 an- nan stat, kunna utsökas i Finland vid domstol på ort, där bo~aget har egendom, men enär icke kärandens oguldna köpeskillmgs- skuld till det ifrågavarande bolaget och ej heller hos magistraten med förbehåll deponerad penningprestation, som delvis motsvara- de denna skuld, kunde anses utgöra sådan egendom vilken grun- dade behörighet för domstol, avvisades käromålet. HD 1972 II 34, D 1972 s. 66.
Enär enligt de internationellt processrättsliga principer, som skulle tillämpas i Finland, hos bolag som hade hemort i annan stat kunde utsökas fordran i Finland vid dom5tolen på den ort, där bo- laget vid käromålets anhängiggörande hade egendom, och då en ostridig, på räkning baserad fordran, som ett danskt bolag B hade hos ett finskt bolag A och vars rättsliga behandling icke var bero- ende av avgörandet i ett fordringsmålsom A anhängiggjort mot B, i sagda fordringsmål var att anse som sådan egendom vilken grun- dade behörighet för domstolen, åteförvisades ovannämnda av de lägre domstolarna avvisade fordringsmål till underrätten. HD 1975 II 80.
Svaranden, som efter stämningens delgivande erhållit bo och hemvist i annan kommun, ansågs icke efter därom gjord invänd- ning vara skyldig att träda i svaromål vid underrätten i den ort, va- rifrån han flyttat. HD 1941 II 124, D 1941 s. 82. Så även HD 1931 II 312. . . . . Då käromålet angick fordran på grund av skogsavverkning- skontrakt, var underrätten i den ort, där svaranden hade bo och hemvist, behörig domstoL HD 1939 II 269. ··
Då gäldenär väcker negativ fastställelsetalan, skall målethand- läggas vid den domstol, som hade varit behörig för fullgörelsetalan mot honom. HD 1964 II 21, D 1964 s. 66 och Lm 1964 s: 631.
Domstol var med stöd av RB lO: l, mom. 4 behörig ~tt pröva genkäromål, fastän stätiming 'inte uttagits till huvudkäromålets första rättegångstillfälle. HD 1980 12.
· Fråga därom, huruvida arbetsgivares förfarande stred mot kollektivavtal, skulle handläggas av arbetsdomstolen. HD 1961 II· 10~ . .. . . .
Talan angående en generell pantsättningsförpliktelse, som av- getts direkt till en banks filialkontor på annan ort än huvudkonto~ ret och som utgjorde säkerhet för ett lån som lyfts på filialkontoret, kunde med stöd av RB 10:1 mom. 2 föras vid domstolen på den{)rt där filialkontoret var beläget. HD 1982 II 196. ..- ·
Forum v:\d negativ fastställelsetalan utgör vid fråga om allmånt forum kärandens forum generale. HD 1932 I 66. ·. . .
Talan, som gällde ersättande av skada på byggnad hörande till fastighet, kunde inte föras vid svarandens he~~stf~ru~. Målet överfördes med stöd av RB 10:29 mom. l ex ofhcw ull ratt dom- stoL HD 1965 II 32.
Av A, som hade sålt bostadsaktier vilka berättigade till innehav · av en radhuslägenhet, yrkades skadestånd på grund av att han efter köpslutet men innan besittningen tilllägenheten överläts hade av- lägsnat tilllägenheten hörande buskar och planteringar och därvid också förstört gräsmattan på den del av gårdsplanen som anslöt sig till lägenheten. Laga domstol för käromålet var domstolen på A:s hemort. HD 1989:148.
För ett aktiebolags räkning hade beställts varor innan det hade registreras. Varuleverantören väckte en fordringstalan mot- den person som hade gjort beställningen vid den domstol inom vars domkrets det bolag som skulle bildas uppgavs ha bedrivit affärs- verksamhet. Talan avvisades eftersom personen i fråga inte enligt lO kap. l §rättegångsbalken var skyldig att svara vid denna dom- stol i ett fordringsmål som gällde honom..HD 1991:132. · ·
Finska medborgaren A hade anställts av främmande staten B:s ambassad i'Helsingfors som sekreterare och translator. Till följd av B:s immunitet var en finsk domstol inte behörig att pröva en av A mot B förd talan rörande avtalsbrott. HD 1993:120. 2 §. (5.2.1965/45) Yppas tvist om arv, testamente
eller bidrag, som skall utgå enligt 8 kap. ärvdabalken, eller, därest den döde var gift, om avvittring mellan ar- vinge och efterlevande maken, eller sökes eljest delä- gare i den dödes bo i sak, som rör boet, lyde målet un- der den rätt, varunder den döde haft sitt bo och hem- vist. Samma rätt tillhöre ock fråga om utfyllnad av lag- lott, qouppteckning, bringande i kraft av arvinges eller testamentstagares rätt, arvskifte eller klander därav, förvaltning av dödsbo eller avträdande av boets egen- dom till konkurs.
Uppkommer i annat fall än ovan sägs tvist om av- vittring mellan makar, döme därom rätten på den ort,
Rättegångsbalk kap. lO
där mannen har sitt hemvist, eller, om han ej är bosatt i Finland, där hustrun bor.
Finnes i mål, som i denna paragraf nämnas, ej be- hörig domstol efter vad nu är sagt, skall målet uppta- gas av [rådstuvu]rätten i Helsingfors.
slutstadgandet i L 5.2.1965/45 lyder: · . . Denna lag träder i kraft den l januari 1966. Vad i 2 §,i den lydelse lagrummet hade före den l januari 1930, är stadgat om laga domstol i mål, som gälla undanskiftande av egendom eller boskillnad, skall fortfarande lända till efterrättelse i fråga om makar, på vilkas egen- domsförhållande före sagda dag gällande lag äger tillämpning.
2 §lydde i den lag, som var gällande före 1.1.1930: [2 §. Yppar sig tvist som arf, eller then dodas yttersta vilja; eller
kräfves gäld efter then, som död är; döme thet then Rätt å landet eller i staden, ther then döde bodt, eller sin tienst haft, äntå at artvingame under annan Rätt bo, eller lyda, eller godset emellan sig skift hafva. Tränger enka, ·at öfverlåta til Borgenärerna alt thet i boet är, eller skil- ja sin lott ifrån mannens; söke Rätten i then ort, ther mannen bodt, eller sin tienst haft. Vilja artvingar sig urarfva giöra; lite then Rätt til, ther under han lydt, som ärfvas skulle.] ·
Ang. domstol i mål rörande konkurs, offentlig stämning samt ack- ord, se KS, Pr 39; PreskF, Ci 46.
Behörig domstol enligt RB 10:2 var vid ändring av den judiciella indelningen den domstol, till vars domkrets kommun, lägenhet, lägenhetsdel eller område där den avlidne haft sitt bo och hemvist överförts. HD 1983 I l.
Finsk domstol är icke behörig att pröva giltigheten av testa- mente, som upprättats av i utlandet avliden utlänning. HD 1942II 182, Lm 1943 s. 196.
Utseende av medförmyndare för minderårig på grund av för- ordnande i testamente ankommer på den domstol, under vilken barnets förmynderskap lyder. HD 1960 II 11, D 1960 s. 38.
I RB.kap. 10 § 2 mom. 2 avsedd domstol är allenabehörig att föror_dna förrättningsman för verkställande av avvittring mellan makar. HD 1973 II 81 (omr.), D 1974 s. 11.
Käranden yrkade med stöd ay 17 kap. l eller 2 § ärvdabalken att en gåva av lösöre skulle förklaras ogiltig och att gåvan skulle återbäras till dödsboet. Talan kunde föras vid domstolen på sva-
. randens hemort. HD 1991:48. · · 3 § har upphävts geriorri L 5.2.1965/4?. · 4 §. Vil någon kära till then, som förmyndare va-
rit, om redo för arf sitt;· stånde honom fritt at giöra thet; antingen ther hansbo var, som ärfd är, och fqr- myndaren thet förmynderskap sig åtog, eller ther för- myndaren bor. Then något är förtrodt till förvaltning, svare han, eller thes arfvingar om han död är, ther han godset förvaltadt och förestådt:
Se L om andelslag §§ 101 och 127, Ha 8. . 5 §. (27.4.1868) Kommer tvist i handel emellan
kiöparen och säljaren i staden? tå markriad är, eller el- jest, och klagas thet genast; döme thet Rätten, ther handelen skedt. Ej må någor sedan stemmas ifrån hemvist sitt, utan han i staden kommer, ther handelen skedde. Om skuld, then gäst giör för kost, huslego, och annat sitt tarf, vare lag samma. Ther tvist varder om upsägning, och flyttning ur hus, som i staden hyr- de äro; dömme derom Rätten i samma stad. ·
Se L om rättegången i hyresmål § 3, Ci 56. Talan rörande hyresfordran, som angår bostadslägenhet, skall
föras vid domstolen i den ort, där fastigheten är belägen. HD 1931 I 2. . .
6 §. Varder tvist om gäld, then flere giordt, och ut- fäst, at en för alla och alle för en betala; hafve borgenär våld, at söka hvilkenthera af them han vil, ther then samme bo.r. Hafva the sig til betalning ej så forbundit, och yppar sig tvist om skuldens richtighet, eller hvartheras del theri; äge ock borgenär macht at stem- ma them alla in, ther enthera af them bor: och gånge äntå med betalning, som i [4. Cap. 12. §. Utsöknings Balken] skils. Bolagsmän sökes, ther bolaget är.
Lang. införande av lagen om·skuldebrev§ 3, Ci 43, stadgar, a_tt vad i RB 10: 6 är stadgat om gäldenärer och löftesmän, som iklättsig ansvarighet en för alla och alla för en, skall äga tillämpning jämväl, då sådan ansvarighet eljest åligger flere, som gemer~::-.mt åtagit sig betal- ningsskyldigheL ·
Jfr L om skuldebrev§ 2, Ci 42 och L img. införande av lagen o!ll
Rätt
skulde väg för
7 ~ och k ställe hörer
On rättsf< (25.4
7a svarm av de1 tidigt en do att av; nämn
Ett rornål den d· len är mOll(
2mor käron
8 § privat av der straff stol är doms t
Dm anledr överft yrkan' ning c isaml: utredr övrige genon· förkas
SeR: 9 § 10
tenska tenska någon
Har ärendE giltigb
Tal::: under: stolen vist. 1 som h: avtal,' tal sk mom.
10a 11
mål, s domst hörig< eller u om ko Dock skilda stu]vu
~ap. lO
ir bosatt
s, ej be- t uppta-
len lydelse ~a dornstol lnad, skall .lkas egen- ing.
vilja; eller andet eller rfvingame .k.ift hafva. , eller skil- men bodt, en Rätt til,
:samt. ack-
.1 judiciella , läge~het, ~h hemvist
n av testa- m 1942 n .nd av för- .der vilken ;, 38. ·)ehörig att .ng .mellan
Ydabalken van skulle en på sva-
dare va- at giöra och för- ther för- raltning, therhan
emellan . eller el- .en, ther 1as ifrån landelen huslego, ;t varder den hyr-
nhet skall . HD,1931
, och ut- )Orgenär her then ·rbundit, et, eller at ste:rn-
2h gånge ;öknings är. ;tadgar, att :n iklätt sig ;jämväl, di tt sig bewl-
,·lagen oJl)
Råttegångsbalk kap. lO
skuldebrev§ 4, Ci 43; Lang.' lagfart och inteckning af enskild jem- väg för allmän samfärdsell5.4.1889, §§ 24 och 25.
7 §. Äro två eller flere delachtige i tvistemål ett, och kan thet ej väl utrönas, utan the alle tillika å ett ställe svara; söke käranden then Rätt, hvarunder han hörer, som saken förnämligast angår.
Om laga domstol i mål, som avse vissa samägande- rättsförhållanden, gäller vad därom särskilt stadgas. (25.4.1958/182)
7a §. (22.7.1991/1052) Väcks käromål mot olika svarande, kan de alla prövas av den domstol där någon av dem är skyldig att svara, om käromålen väcks sam- tidigt och stöder sig på väsentligen samma grund. Vid en domstol som avses i 11 § kan dock ingen förpliktas att avge svaromål som inte är bunden av ett avtal som nämns i paragrafen. ·
Ett genkäromål som nämns i 18 kap. 3 § och ett kä- romål som nämns i 18 kap. 4 och 5 §§ skall prövas av den domstol där huvudkäromålet har väckts. Domsto- len är behörig att pröva ett käromål som avses i detta moment också om det av skäl som anges i 18 kap. 7 § 2 mom. inte behandlas i samma rättegång som huvud- käromålet.
8 §. (14.1.1972/21) Talan, som uteslutande gäller privaträttsligt anspråk med anledning av brott, prövas av den domstol, som är eller varit behörig att ådöma straff för ifrågavarande brott eller, om behörig dom- stol är allmän underrätt, även av i l § l mom. nämnd domstol.
Domstol, där talan om privaträttsligt anspråk med anledning av brott är anhängig, äger befogenhet att överföra käromålet till domstol i samma instans, där yrkande på straff eller förverkningspåföljd med anled- ~ing av samma brott är anhängigt, ~ör att hand~äggas 1 samband med brottmålet, då detta 1 anseende ull den utredning, som skall företes, samt kostnaderna och övriga omständigheter prövas lämpligt. I beslut, vari- genom käromål överförts eller yrkande om överföring förkastats, må ändring icke sökas. · ·
SeRB 14:9. 9 ·§ har upphävts genom L 13.6.1929/240. 10 §. (16.4.1987/412) Ett ärende som gäller äk-
tenskapsskillnad, samlevnadens upphörande eller äk- tenskaps giltighet prövas av domstolen på den ort där någondera maken har sitt hemvist. _ Har ingendera maken hemvist i Finland, prövas ett arende som gäller äktenskapsskillnad eller äktenskaps giltighet av Helsingfors [rådstuvu]rätt.
Talan som gäller förpliktande av en ·make att betala underhållsbidrag till den andra skall väckas vid dom- s~olen på den ort där någondera maken har sitt hem- VJ.st. Talan, som gäller ändring av underhållsbidrag som har fastställts genom domstols utslag eller genom avtal, och talan som gäller giltigheten av ett sådant av- tarnl skall väckas vid den d~mstol som anges i· l § l
om. · lOa § har upphävts genom L 16.4.1987/412. ,11 §. (13.6.1929/240) Förena sig partema itviste-
tnål, som .hör till allmän underrätt, om annan sådan d~~tol än.ovan i detta kapitel är sagd, vare den be- hong att handlägga saken, där målet ej angår fastighet ~Uer utmätning av fast ellet lös egendom, eller fråga är bmkonkurs eller mål, som i 2 [3,] 4 eller lO§ nämnes. sk~lk må häradsrätt ej upptaga tvist, som enligt sär-
11da stadganden kan behandlas endast vid [råd~ stu VUrätt.
1391 Pr t Avtal om laga domstol i tvistemål skall skriftligen
upprättas_ och domstolen samt själva saken däri noga utsättas. Ar mål, varom sådant avtal får av parterna in- gås, instämt till annan underrätt än lag i allmänhet. stadgar, vare det, ändock att avtal ej skett, där hand-: lagt, om den stämde tillstädeskommit och icke, innan han begyrlt i huvudsaken svara, invänder, att saken ej hör till den domstol.
L 13.6.19291240 trädde i kraft 1.1.1930 och skall jämlikt dess slutstadgande före sagda dag gällllnde bestämmelser om laga dornstol i mål ang. undanskiftande av egendom eller boskillnad fortfarande lända till efterrrättelse beträffande makar, å vilkas förmögenhetsför- hållanden före 1.1.1930 gällande lag är tillämplig.
Denna § lydde tidigare: . . , . . [11 §. (14.8.1901) Förena sig parteme i tvistemål, som här till all-
män underrätt,om annan sådan dornstol än nu är sagd, vare den be- hörig att handlägga saken, der målet ej angår fastighet eller utmätning af fast eller lös egendom, eller ock konkurs eller boskillnad eller de mål, som i 2, 3 och 4 §§ nämnda äro. Dock må häradsrätt ej upptaga tvist, som enligt särskilda stadganden kan behandlas endast vid råd- stufvurätt.
Aftal om laga domstol i tvistemål skall skriftl!gen upprättas och dornstolen samt sjelfva saken deri noga utsättas. Ar mål, hvarom så- dant aftal får .af parteme ingås, instämdt till annan underrätt än lag i allmänhet stadgar, vare det, ändock att aftal ej skett, der handlagdt, om den stämde tillstädeskommit och icke, innan han begynt i huf- vudsaken svara, invänder att saken ej till den dornstol hörer.)
Ej må finsk medborgare dömas av annan dornstol än den, under vilken han enligt lllg hör. RF § 13, A l. · ·
Se L om rättegången i hyresmål § 3, Ci 56. . . Se L om skiljeförfarande § l, Pr 46; SjöL 21:6; Ha 38; L om luft-
befordringsavtal § 39, Ha 49. 12 §. Thet som af någon hufvudsak flyter, såsom
skadestånd och rättegångs kostnad, ·med mera, ther å man sig förbehållit at särskilt kära, dömes i then Rätt, som i huvudsaken dömdt.
SeRB 14:8 och 9. 13 §. (22.7.1991/1052) De'n domstol vid vilken
talan har väckts förblir behörig även om de omstän- digheter som behörigheten grundar sig på förändras efter att talan väcktes. •. · ·.. ·
14 §. Tvista män om jord och gods å landet, 'ehvad thet är om äganderätt, besittning ·och nyttjande, miss- bygnad, vanhäfd, afrad, bolstacia skiäl, eller åverkan; thet skal alt dömasafthen Rätt, ther jorden ligger. Nu kan så vara, att bolbys ägor strecka sig öfver Härads- märke in i annat Härad, och vil han somther möter, något ther af klandra; käre tå i then Rätt, ther bolbyn ligger. ·
Ang. laga domstol i fastighetstvister, som rör kommuns förköps- rätt, se FörköpsL § 18, Ci 62a.
Ang. laga domstol i mål, som bör handläggas av jorddornstol, se L om skifte kap. 38, J;k l. Se även sagda lag § 292 samt L om skifte inom planläggningsområde §§ 69 och 125, Ek 6.
Mål ang. ersättning för olaga nyttjande av fastighet skall hand- . läggas vid underrätten i den ort, där fastigheten är belägen. HD 1938 I 13. . Mål ang. ersättning på grund av att i skogsavverkningskontrakt avtallld rätt att avverka skog från fastighet överskridits skall hand- läggas vid underrätten i den ort, där fastigheten är belägen. HD 1925 u I 19.Jfr HD 1939 II 269 vid RB 10:1. · · Tallln som av bostadsaktiebolag väckes mot aktieägare ang. till bolaget utgående hyresvederlllg för aktieägarens lägenhet, bör fö: ras vid den domstol, inom vars domkrets fastigheten är belägen. HD 1961 II 97. ..
Tallln om ogiltigförklllring av föravtal som gällde outbrutet om- råde och ersättningsfordringar som härflöt härav kunde föras vid rätten på 'den ort där fastigheten var belägen. Den omständigheten, huruvida det skriftliga avtalet ingåtts i lagstadgad form eller icke, inverkade ej på avgörnndet av frågan om dornstolens behörighet. HD 1976 II 63. . · . Stadgandet om fastighetsforum var icke tillämpligt på käromål
ang. återvinning till konkursbo, oaktat käromålet gällde ryggande av överlåtelse av visst område av fastighet. HD 1959 II 10, D 1959 ·s. 49. · 14a §. (22.7.1991/1052) Om betalning för_ en f()r-
dran enbart, eller vid sidan av ett personligt fordrings-
-- -----------~.--~~~~-
1392
anspråk söks ur fast egendom som är intecknad eller annars utgör pant för fordran, skall käromålet prövas av den domstol inom vars område fastigheten finns.
När betalning för en fordran söks ur egendom i vil- ken företagsinteckning har fastställts, prövas talan av den domstol där ägaren till den intecknade egendo- men skall svara enligt l §.
15 §. Är jordatvist Härader emellan, eller Län, el- ler Landskap; gånge ther om, som i 14 Cap. 5 §]orda Balken sagdt är.
16 §. (4.3.1873) Tvista innehafvare afkronohem;. man, ett eller flere, om ägor, råskilnad, fiskevatten el- ler qvarnställe, lägge Häradsrätt dem emellan; och för- ordne [Kejsarens Befallningshafvand] någon som å Kronans vägnar när är. Döme ock Häradsrätt om åver- kan å kronojord.
Se hänv. vid RB 15:5. 17 §. [Om almännings skogar i Bergslagen, eller å
annan,ort ther bergverk är, och svedjande ther å: så ock ther tvist är om besittning å bergsmans hemman, hyttors och hamrars drifvande, kohlning, malmstrek, fqrlag emellan Bruksidkaren och förläggaren, med mera, som til bergverkens drift, handtering och vård hörer; gånge, som särskilt therom stadgadt är. Lagfart å Bruk och Hamrar, sökes i Häradsrätt: döme ock then om updämning annan til mehn, "ther tvisttherom ej är emellan sielfva bruken".]
Ang. indragning av bergtingsrätterna 22.3.1854. 18 §. Brister säljare åt hemul; lagsöke kiöparen
honom, ther han bor. ' Se L ang. lagfart och inteckning af enskild jernveg för allmän samfärdsel15.4.1889, § 24.
19 §. ,Om hus, tomt och gård i staden, döme then Stadsrätt,,ther the ligga. Äger staden jord och mark ther omkring, om afhyst är, och ej ifrån staden afskild, och varder tvisttherom staden inbyggare mellan, eller missgiering ther giord; döme ock stadsrätt therom.. Ko:ri:mier tvist up om ägoskilnad emellan borgare, och bolby som til stadsmark gränsar; döme Häradsrätt..
Se L oni skifte kap. 38, Ek l; L om skifte inom planläggningsom- råde '§§ 66-70, Ek 6; ByggnadsL, J 20.
· Tålan rörande hyresfordran, som angåi: bostadslägenhet, skall föras vid domstolen i den ort, där fastigheten är belägen. HD 1939 I 2. Så även då målet rör hyresvederlag för aktielägenhet i bostad- saktiebolags fastighet. HD 1935 I 15. 20 §. Upkommer tvist, huru i staden byggas skal;
gånge ther oni, som särskilt stadgadt är. Om besvär och last, som granne af annan tola bör, eller ej, döme Rådstufvurätt. ·
. Se hänv. vid BB 29:1, Ek 13. . . ' . ,. '
. 21 §. (19.4.1991/708) Åtal för ett brott skall prö- vas av domstolen på den ort där brottet har begåtts. Ett brott anses vara begånget både där gärningen begicks och där följden av gärningen framträdde eller, om brottet stannade vid ett försök, där följden av det full- bordade brottet skulle ha framträtt. Om ett brott har begåtts-på flera orter som hör till olika domkretsar, är domstolen på varje ort behörig.
.Är det när åtalet väcks inte med säkerhet känt var brottet har begåtts, kan åtalet prövas vid någon av de domstolar inom vars domkrets brottet kan antas vara begånget eller den som skall åtalas påträffas. ·
Atal för ett brott kan också prövas av den domstol inom vars domkrets den som skall åtalas bor eller sta- digvarande vistas, om det med hänsyn till den utred- ning som skall läggas fram, rättegångskostnaderna och andra omständigheter anses lämpligt att målet be- handlas av den.
Rättegångsbalk kap. lO
Om inte något annat stadgas i lag, prövas åtal för ett brott som har begåtts utanför Finland av domstolen på den ort där den som skall åtalas bor, vistas eller påträffas.
Ang. domstol i mål om förvandling av böter, se SV 6:7, St 18. Ang. domstol i militära rättegångsärenden, se Militär rättegångsl
§§ 5, 7-9, Pr la. Ang. domstol i tryckfrihetsmål, Se TryckfrL § 49, B 24. Laga domstol i mål, vari yrkas straff för brott, vars straffbarhet
grUndar sig på innehållet i sänt program, eller för i radioansvarighet- slagen avsedd bristande övervakning eller vari annat yrkande på grUnd av sådana brott framställes, är [rådstuvu]rätten i Helsingfors. RadioansvarighetsL § 7, B 24b.
Sker insamlingen från utlandet och kan föranstaltaren icke ställas under åtal i Finland, skall mål som gäller förverkande handläggas av Helsingfors [rådstuvu]rätt. L om penninginsamlingar § 13 mom. 2, B 39.
Yrkande på att en påföljd som bestämts i en främmande stat skall omvandlas för att i Finland verkställas som fängelsestraff prövas av Helsingfors [rådstuvu]rätt. L om internationellt samarbete vid verk- ställighet av frihetsstraff§ 8, St Ha. .
Se L om internering av farliga återfallsförbrytare§ 4, St 13; L om utlämning för brott §§ 19-20, St 4; L om utlämning för brott Fin- land och de övriga nordiska länderna emellan§ 16, St 4 a; SP § 46 jämte hänv., St 2 samt hänv. vid RB 8:2 och 10:28; ABL 16:1, Ha 5; PatentL § 65, Ha 12; L om fartygsregister§ 51, Ha 42; VattenL 14:5, Ek9.
Se SjöL 21:9, Ha 38. Se även SjömansL § 88, Ar 9; Sjöarbetstidsl § 28, Ar 24; L om arbetstiden på fartyg i inrikesfart § 30, Ar 24a; SemesterL för sjöman§ 35, Ar 28a; FartygsavfallsL § 29, Ha 4la; LotsningsF § 48, R 21 (Il).
F ang. handelsfartyg 17.4.1924/103, § 76, stadgar, att överträdel- se, för vilken straff i sagda förordning är utsatt, åtalas.vid underdom- stol i den ort, där gärningen skett, eller, om överträdelsen skett under fartygets resa, i den finska hamn, dit den brottsliga med fartyget först ankommit eller där han eljest träffas, eller ock där fartyget är hemma.
Laga dorn5tol i vissa mål ang. bestraffning av lämnande av oriktig uppgift rörande exportvaras ursprung är [rådstuvu]råtten i Helsing- fors, L 4.7.1975/524.
Väckes åtal mot medlem av statsrådet, medlem i högsta domstolen eller högsta förvaltningsdomstolen eller mot justitiekanslern för lag- stridigt förfarande i ämbetsutövning, handlägges ärendet av en sär- skild rätt, som benämnes riksrätt om vilken särskilda grUndlagsstad- ganden äro gällande. RF § 59, A l. Se även L om riksrätten, A 5.
Ang. brott, som straffånge gör sig skyldig till i straffanstalt, stadgas i SL 2:13, St l.
Om domstol i mål ang. vissa ersättningsyrkanden, som grUndas på brott,se L om andelslag §§ 101 och 127, Ha 8.
Tjänsteman inom utrikesförvaltningen, vilken tjänstgör vid utri- kesrepresentationen, svarar i brottmål, om brottet har begåtts utom- lands och målet icke enligt lag skall handläggas av högre rätt, vid [rådstuvu]rätten i Helsingfors. F om utrikesförvaltningen§ 103, F 2 (II). Se även F om teknologiska utvecklingscentralen 28.5.1993/ 467, § 16.
Om domstol i mål ang. tjänstefel, se även VattenL 15:8 och 19a; Ek 9; L om utrikesförvaltningen § 103, F l (II); LänsstF § 35a, H 3a; F om olycksfallsverket § 30, Ar 60; F om skatteförvaltningen § 35, Sk 103; F om statens veterinärmedicinska ·anstalt 27.2.1989/ 198, § 25 ; F om räddningsförvaltningens utbildningscentral § 16, H 65 (II); F om vatten- och miljöförvaltningen § 40,] 46 (II); F om byggnadsförvaltningen § 13, L 6 a (II); F om lantmäteriverket § 23, O 77 (II); F om tekniska kontrollcentralen § 47, R 12 a (II); F om distrikts- och lokalförvaltningen av arbetskraftsärenden § 19, Q 3 (Il); F om patent- och registerstyrelsen §§ 44 och 49, R 10 (II); F om lantbruksekonomiska forskningsanstalten 22.2.1974/189, § 22; F om geodetiska institutet 11.12.1992/1293, § 12; F om statens forskningsanstalt för lantbruksmaskiner 29.2.1980/149, § 19; F om statens forskningsanstalt för mjölkhushållning 29.2.19801151, § 19; F om statens hästförädlingsanstalt 29.2.1980/152, § 18; F om li- censverket § 31, T 10 (Il); VattenL 15:8 och 19a, Ek 9; F orojord- och skogsbruksministeriets informationstjänstcentral 11.12.19921 1280, § 14; F om kontrollcentralen för växtproduktion 11.12.19921 1281, § 14; F om anstalten för veterinärmedicin och livsmedel 11.12.1992/1282, § 15; F om landsbygdsnäringarnas besvärsnämnd 11.12.1992/1283, § 13.
21 a §. (21.4.1995fi46) Ett yrkande att en juridisk person skall dömas till samfundsbot skall prövas av den domstol som är eller har varit behörig att pröva- åtal för det brott som ligger till grund för yrkandet el- ler av den domstol som är behörig att pröva talan mot den juridiska personen. · .
§ 21 a tillfogades genom L 21.4.1995n46, som träder i kraft 1.9.1995.
Rätte;
Se SL 22 s
brott, f som är däriger ut ett f den uti nadern målet 1::
22a brott f2 avseene anhäng rigaåta
Åtala natbro åtalen f behörig syn till gångsk( lämplig
22b har beg domsto om bro medhä rättegår ses läm Har sak andena. domsto
22c män åk! på fram ra måle rande c band m haröve: överfön ter det.
När e i hovrä; överför< brottmå
Ändri målhar har avsl
22d att ett b behandl de förut också ti handlat begåtts hängigt Målet f, finns nå
22e ; svarand behandl annan u domsto~ till pröv
23 §_ åtal gäll grundar
,.:."-::..,..,.,.r ' " ' - '" '"'' - "' • ' ~ • • - ----- - -----..,- ~.. ~ ' ~ ' ~ ' > - ' ~'
k kap. lO
3 åtal för ett )mstolen på ler påträffas. 6:7, St 18. är rättegångsL
~ 24. ,rs straffbarhet licansvarighet- at yrkande på t i Helsingfors.
ren icke ställas 'handläggas av § 13 mom. 2,
tande stat skall traff prövas av rbete vid verk-
4, St 13; Lom för brott Fin-
St 4 a; SP § 46 BL 16:1, Ha 5; ; VattenL 14:5,
SjöarbetstidsL : § 30, Ar 24a;
§ 29, Ha 41a;
. att överträdel- vid underdom- ;en skett under :d fartyget först vget är hemma. ande av oriktig ttten i Helsing-
osta domstolen :nslem för lag- ndet av en sär- grundlagsstad- rätten, A 5. anstalt, stadgas
.om grundas på
:tStgör vid utri· r begåtts uto~ högre rätt, Vld 1gen § 103, Flt len 28.5.199
- 15:8 och 19u nsstF § 35 a, § lörvaltninge~91talt 27.2.19 6oscentral § l 'J46 (Il); F oill tenverket § 23' 12 a (Il); F~~ 1den § 19, f f9 R 10 (II); . ~9741189, § 22' . F om stateoS l49, § 19; F 0~ .2.1980/15Lii- 2, § 18; F 0~ d· k 9; F om J~~']} ral n.l2·199von 11.12-1 del
och uvsi?~d ; besvarsna
·dis!< :t enjufl 'J.v :ll prö-vas·vll :-ig att proel· yrkandet 0t va talan J1l
- JU>'~ n träder 1
Rättegångsbalk-kap. lO
Se SL kap. 9, St L 22 §. (19.4.1991/708) Har någon begått flera
brott, får åtalen för dem alla prövas av den domstol som är behörig att behandla något av åtalen, om det därigenom blir möjligt att snabbare eller lättare döma ut ett gemensamt straff och om det med hänsyn till den utredning som skallläggas fram, rättegångskost- naderna och andra omständigheter anses lämpligt att målet behandlas av den domstolen.
22a §. (19.4.1991/708) Ett åtal mot delaktiga i ett brott. får'prövas av den domstol som är behörig med avseende på någon av dem. Har målet tidigare varit anhängigt mot någon av de delaktiga, får också de öv- riga åtalas vid samma domstol. .
Åtalas någon av de delaktiga i ett brott för något an- nat brott som har begåtts inom en annan domkrets, får åtalen för alla brotten prövas av den domstol som är behörig att behandla något av åtalen, om detmed hän- syn till den utredning som skall läggas fram, rätte- gångskostnaderna och andra omständigheter anses lämpligt att alla åtal behandlas av den domstolen.
22b §. (19.4.1991/708) Åtal för skilda brott som har begåtts av olika svarande får alla prövas av den domstol som är behörig att behandla något av åtalen, om brotten har samband med varandra och om det med hänsyn till den utredning som skallläggas fram, rättegångskostnaderna och andra omständigheter an- ses lämpligt att alla åtal behandlas av den domstolen. Har saken tidigare varit anhängig mot någon av svar- andena, får åtal också mot de övriga väckas vid samma domstol.
22c §. (19.4.1991/708) Den domstol där e.tt av all- män åklagare framställt straffyrkande är anhängigt får På framställning av åklagaren av särskilda skäl överfö- ra målet till en annan behörig domstol. Den överfö- rande domstolens beslut och andra åtgärder i sam- band med målet är i kraft tills den domstol dit målet ~r överförts beslutar något annat. Målet fårlikväl inte overföras tillbaka, om inte nya särskilda skäl förutsät- ter det. . . ~är en: ändringsansökan i ett brottmål är anhängig ~ ovrätten får denna, om det finns särskilda skäl, bverföra målet till en annan hovrätt där något annat r~ttmål som gäller samma person är anhängigt. Andring får inte sökas i ett beslut genom vilket ett
~l har överförts eller en framställning om överföring r avslagits.
at 22d §. (19.4.1991/708) Anser en högre domstol be~ett brottmål som har förts till dess prövning skall d ~ndlas på nytt av en lägre domstol, får den under 0~~oru~ättningar som stadgas i 22 § överföra målet hand1 t1ll en lägre domstol som inte tidigare har be- be å at ?et, om något av de brott som målet gäller har hå~ ~ts lnom dess domkrets eller om vid den är an- ~ålglgt ett annat brottmål som gäller samma person. fin~t får dock inte överföras, om det för åtgärden
22 något hinder enligt 22e§. . . SVar e §. (19.4.1991/708) Skall åtal i fråga om någon be~nde ell~r något brott enligt särskilda stadganden ann ndlas d1rekt av en högre domstol eller av någon do~n U~derrätt än den som avses i 21 §,får en annan till p ~olmte med stöd av 22, 22a eller 22b§ ta åtalet
23rovning. . . atal _§. (19.4.1991/708) Vad 21-22e§§ stadgar om &!Qngdller_också andra offentligrättsliga yrkanden som
ar s1g på brott.
1393 Pr 1 24 §. Tillägger man annan något brott för Rätta,
och finnes han saklös; döme ock samme Rätt, huru then plichta och skadan gälda bör, som ohemult angaf qch tillvitte, äntå at han eljest under annan Rätt lyder. Ar thes käran, som plicht emot angifvaren påstår, så- dan, at then för särskilt hufvudmål hållas bör; eller en förgripelse i angifvarens embete, och som thes tienst rörer; varde dömd i then Rätt, therunder han i thy fall hörer.
Se hänv. vid följande §. 25 §. (12.8.1960/362) Om någon inför domstol
eller annan myndighet eller i myndighet tillställd skrift smädar eller förolämpar tjänsteman i hans tjänst, skall målet handläggas och dömas av den rätt, som äger pröva av den kränkte tjänstemannen i tjäns- ten begångna brott. Riktar sig kränkningen mot tjäns- teman, vars brott i tjänsten icke prövas av vare sig un- derrätt, eller hovrätt, skall målet handläggas av den hovrätt, inom vars domkrets kränkningen ägt rum.
Se SP § 42, St 2; UL 1:13, Pr 47; RB 14:7. Om någon missfirmar sin vederpart inför domkapitlet, se hänv.
vid RB 10:28. 25a §. (30.4.1987/452) Angående den domstol
. som fattar beslut om användning av tvångsmedel i brottmål stadgas i tvångsmedelslagen (450/87).
Se Tvångsmedelst 1:9, 2:3, 3:2 och 4:5, St 2a. 26 §. The mål, som then almänna hushållningen i
Riket, Kronenes hvaijehanda ingälder, så ock the,· som någon embete och tienst, högre eller ringare, och fel ther i röra, pröfves och dömes af then, som [Kon- ungen] vård och inseende ther öfver betrodt hafver, efter thy, som i särskilta stadgar therom sägs.
Se L om länsrätten §§ 2 och 3, B 2. Jfr SkadeståndsL 7:4, Ci 35 a. Om ärenden, som behandlas av vattendomstolarna, stadgas i Vat-
tenL kap. 15, Ek 9.. Ang. handläggningen av balansmål rörande vissa av statens tjäns-
temän, se L om revision av statshushållningen, L 35. Se i övrigt hänv. vid RB 8:2 och 10:28. ·.
l statsrådets beslut, som utfärdats med anledning av en ändring i den kommunala indelningen, hade bestämts att':kommunen A skulle överta en viss del av kommunen B:s egendom och skulder. Kommunen A anhöll vid häradsrätten om fastställelse av att den ägde en del av en på kommunen B:s område belägen skogslott som vid storskiftet hade avskilts till kyrkans skog för kyrkansoch an- dra offentliga sockenbyggnaders behov. Allmän domstol var behö- rig att pröva denna talan. HD 1990:109.
Domstol är icke behörig att till prövning upptaga anspråk på er- 'sättning för kostnad, som föranletts av barns omhändertagande ge- nom barnskyddsmyndighets försorg med stöd av 40 § lagen om barnskydd. HD 1951ll41, D 1952 s. 38. . . Arbetstagares anspråk på underhåll av arbetsgivare enl. fattig- vårdslagen (numera L om socialhjälp 17.2.1956/116) anses vara av offentligträttslig natur och ankommer därför icke på allmän pröv- ning. HD 1927 I 9. Se även HFD 1926 I 47.
Tjänsteman, som erhållit avsked från tjänsten med pension, har blivit dömd för därförinnan begånget tjänstebrott. statskontorets talan därom, att den dömde, som på grund av straffdomen måste anses ha gått förlustig sin pensionsrätt, skulle åläggas att återbetala pensionsbelopp, vilka erlagts till honom för den tid han stått under åtal för tjänstebrottet, bör handläggas såsom förvaltningsmål och således icke av allmän domstol. HD 1953 II 91, D 1954 s. 6.
En vid försvarsväsendet såsom förrådsförvaltare anställd per- son hade vid erhållande av. tjänsteledighet med lön för bedrivande av studier vid ett tekniskt läroverk förbundit sig att ersätta staten de kostnader, som hans studier skulle åsamka staten, såvida han icke komme att fullgöra sin förbindelse att efter studietidens slut tjänstgöra viss tid som befattningshavare' vid försvarsväsendeL Käromålet, vari staten yrkade på sagda persons skyldigkännande att till staten erlägga en del av berörda kostnader, ansågs böra handläggas som ett förvaltningsrättsligt lagskipningsärende och upptogs sålunda icke till prövning vid allmän domstol. HD 1958 ll22, D 1958 s. 99.
Det ankom på allmän domstol att pröva ett käromål, vari yrka- des ersättning av ett kommunförbund för skada som uppkommit genom ett offentligträttsligt anstållningsforhållandes upphorande. HD 1986 II 72.
1394
Dornstol i Finland är icke behörig att pröva anspråk på erläg- gande av skatt, som inhemsk medborgare för bedrivande av rörelse påförts utomlands. HD 1926 I 6, T 1926 s. 274. .
Mot staten utförd talan om ersättning för skada, som förorsa- kats därav, att byggnad, somjämlikt L 26.9.1930 om lcrigstillstånd tagits i anspråk för allmänt behov, förstörts vid brand, kan icke upptagas till prövning vid domstol. HD 1946Ul43.
Viceordförande i hyresnämnd yrkade i RR art nämndens ordfö- rande skulle åläggas att till honom erlägga utfäst tilläggsarvode för handhavandet av ordförandens åligganden. Enär talan grundade sig på ett privaträttsligt avtal, skulle yrkandet handläggas av all- män dornstol HD u 6.6.1950, D 1951 s. 15.
Staten hade i sitt käromål yrkat att en tjänsteman skulle åläggas att återbära representationskostnader som han ogrundat hade uppburit i tjänsten. Talan låg inte under allmän dornstols behörig- het och prövades därför inte. HD 1991:90. 27 § har upphävts genom L 16.12.1966/645. 28 §. [Om brott i almänna fiskehamnar, stadgas i
Hamnordningama]. I öfrigit rätte sig then, som i nå- got inål tarfvar kära, efter thet, som om hvarje Rätt i synnerhet sagdt är.
Vilka ärenden, som handläggs av jorddomstol, framgår av L om skifte kap. 38, Ek l.
Ang. rättegången i hyresmäl, se L därom, Ci 56. Ang. revisionsverkets befogenheter då fråga är om felaktigheter i
statshushållningen, se L om revision av statshushållningen L 35. Se KL kap. 23, E 3 (Il). Ang: ortodoxa kyrkosamfundets i Finland kyrkliga rättsskipning,
se L om ortodoxa kyrkosamfundet kap. 6, E 22 (II) och F om orto- doxa kyrkosamfundet kap. 19, E 23 (Il).
Prismäl handläggs av prisrätt, se L om prism:ålll.2.1922/46. · Ang. fängelsedomstolens åligganden, se L om internering av farli-
ga återfallsförbrytare, St 13 samt L och F om unga förbrytare, St lO- l l.
29 §. (20.2.1960/109) Finner högre rätt, att lägre rätt ej är rätt domstol .för prövning av därstädes an- hängiggjort mål, eller fastställer den lägre rätts utslag av detta innehåll, skall högre rätt, därest i ändringsan- sökan eller därå avgivet bemötande så anhållits eller synnerligen vägande skäl det annars påkalla, överföra målet till rätt lägre domstol, om detta med hänsyn till det framlagda materialet är möjligt.
Har mål anhängiggjorts vid olika domstolar och har geno!n laga kraft vunna utslag· ansetts, att ingen av dem är rätt domstol ::m pröva målet, skall högsta dom- stolen, om någon av dessa domstolar finnes vara rätt domstol, på ansökan undanröja felaktigt ·utslag och hänvisa målet till förtsatt handläggning vid vederbör- lig domstol. . . . ..
Se. KS § 23, Pr 39; L om Högsta domstolen § 4 mom. l p. 3, Pr 2. · Ett mål ang. ogiltigförklarande av testamente m.m., som an-
hängiggjorts vid orätt underrätt och i besvärsväg dragits under HD:s prövning, överfördes med stöd av RB 10:29 på anhållan av kärandena till rätt underrätt. HD 1962 II 90. . · Ett mål angående avvittring mellan makar hade anhängiggjorts vid orätt underrätt. Tiden för klander av avvittringen hade löpt ut medan målet var anhängigt i underrätten. Högsta dornstolen ansåg
.. att hovrätten med stöd av lO kap. 29 § l mom. rättegångsbalken hade kunnat överföra målet för prövning till behörig underrätt. HD 1991:101. ·
11 kap. Om delgivning i rättegång och stämning i brottmål (22.7.1991/1056) .
Om delgivning i rät~e$ång
l §. (22.7.1991/1056) Domstolen skall ha hand om delgivningen i tvistemål, om inte något annat stad- gas nedan.
Domstolen kan sköta delgivningen så att den anför- tros någon som hör till domstolens personal eller en stämningsman. Samtidigt skall domstolen ange när delgivningen senast skall verkställas samt vid behov meddela närmare anvisningar ·om hur den skall verk- ställas. ·
Rättegångsbalk kap. 11
2 §. (22.7.1991/1056) Domstolen kan i ett tviste- mål på begäran av en part anförtro honom delgivning- en, om domstolen anser.att det finns grundad anled- ning till det. Samtidigt skall bestämmas när en hand- ling senast skall delges och när. ett intyg över delgiv- ningen senast skall tillställas domstolen.
.· 3 §. (22.7.1991/1056) Då domstolen har hand om delgivningen verkställs delgivningen i tvistemål ge- nom att handlingen sänds till parten
l) med posten mot mottagningsbevis eller 2) som tjänstebrev, om det kan antas att mottaga-
ren får del av handlingen och inom utsatt tid återsän- der delgivningskvittot. (28.6.1993/595)
Posten skall underrättas om när delgivning mot mottagningsbevis senast skall ske.
3a §. (28.6.1993/595) Då domstolen har hand om delgivningen kan i ett tvistemål annat än stämningen också delges så att handlingen sänds till en part med posten till den adress som han har meddelat dom- stolen. . En part anses ha fått del av en handling den sjunde dagen efter det att den postades. På handlingen skall antecknas vilken dag den har postats.
4 §. (22.7.1991/1056) Har delgivningen inte kun- nat verkställas, kan det anses sannolikt att den inte kan verkställas enligt 3 §, finns det andra särskilda skäl eller har en part anförtrotts delgivningen, sköter stämningsmannen personligen delgivningen med mottagaren eller någon som avses i 7 §.
Om domstolen har hand om delgivningen, skall den meddela stämningsmannen när delgivningen senast skall ske. ·
5 § .. (22.7.1991/1056) Den handling som skall delges lämnas i originaleller kopia till mottagaren.
Om det är svårt att kopiera någon annan handling som skall delges än en stämningsansökan, ett svaro- mål eller en skriftlig utsaga eller om en kopiering på grund av handlingens omfattning är oändamålsenlig,
. kan domstolen besluta att materialet skall hållas till- gängligt för parten i domstolens kansli. En uppgift om· detta skall fogas till den handling som skall delges:
6 §. (22.7.199111056) Har den bestämmelse·eller det· beslut som skall delges meddelats mottagaren i domstolens i kansli eller vid domstolens sammanträ- de, skall det anses att delgivningen har verkställts då. Domstolen skall dock på begäran utan dröjsmål ge el" ler sända honom den handling i vilken bestämmelsen eller beslutet ingår. . .. · .
7 §. (22.7.1991/1056). Om stämningsmannen för delgivning har sökt en person vars hemvist i Finland är känt, men inte har träffat honom eller någon annan som har rätt att för hans räkning ta emot delgivningen och om det på grund av vad som har framkommit kan antas att han håller sig undan delgivningen, kan stäm- ningsmannen sköta delgivningen genom att överläm- na handlingama till någon som hör till samma hushåll och som har fyllt 15 år eller, såvida mottagaren driver rörelse, till någon som är anställd i denna. Om ingen av de ovan nämnda personerna träffas, kan delgiv- ningen verkställas genom att handlingama överläm- nas till den lokala polisen. . ·
Har stämningsmannen förfarit så som nämns i l mom., skall ett meddelande om delgivningen sändas per post till mottagaren under hans adress.
Delgivningen skall anses ha skett när det meddelan- de som nämns i 2 mom. har postats. '
Rät
8 en c käTIC 2.§ h skall vad~ ren i givn
Se ochäl i kral Noig< vi,sup. lände rättsl
9 klarl tigat: sköt<
l C skall gäng delar om c detf ningt det i sätta~
ME en d< dan t
I d ses h offici när h
Se l 11
flera och E hand svåri; sluta mede samt plats liggö; skett ella t}
Se l färsloJ..; cering~
12 skall för st delge en ko het S(
Se I 13
mun komr till kc en ko righe ocks2 föror< setts; på de
k kap. l l
i ett !viste- delgivning- ndad anled- är en hand- över delgiv-
1arhand om listernål ge-
:Her aJt mottaga- -tid återsän-
;ivning mot
1ar hand om stämningen en part med idelat dom-
; den sjunde Hingen skall
en inte kun- att den inte lra särskilda ngen, sköter _ingen med
en, skall den ngen senast
r som skall 'J ttagaren. .an handling n ett svaro- z~piering på damålsenlig, nhållas till- n uppgift om all delges. mmelse· elle~ nottagaren_1 sammantra-
erkställts då. öjsmål ge el• estämmelsell
f -r;mannen ° ·ist i Finland någon annall :ieloivningell
o . ~-a!l1komm1tJ.'. _ ·n kan står!! ·a~t överläTu mmahush n~
d ·..;vJ.aaren rt 0o ·nge ta. Orn 1
1 .1,
. kan de ~ro rna överla
. l n närnP:s dP inaen sano ss. laJl" et medde
Rättegångsbalkkap. ll
8 §. (22.7.1991/1056) Om den som skall ta emot en delgivning vistas utomlands och hans adress är känd, skall domstolen, såvida delgivningen inte enligt 2§ har anförtrotts en part, se till att de handlingar som skall delges sänds till en utländsk myndighet enligt vad som har stadgats särskilt eller har avtalats med sta- ten i fråga. Domstolen skall meddela vilken dag del- givningen senast skall ske.
Se F om ömsesidig rättshjälp vid delgivning av handlingar i mål och ärenden av privaträttslig natur§§ 12-14, Pr 65; F om bringande i kraft av överenskommelsen mellan Finland, nanmark, Island, Norge och Sverige om inbördes rättshjälp genom delgivning och be- visupptagning, Pr 67c; F om inbördes rättshjälp meUan de nordiska länderna genom delgivning och bevisupptagning, Pr 67d; Mönster- rättsL § 45, Ha H b.
9 §. (22.7.. 1991/1056) Om det inte är möjligt att klarlägga var mottagaren eller den soni har befullmäk- tigats att ta emot delgivningen vistas, skall domstolen sköta delgivningen genom kungörelse. r . .
10 §. (22.7.1991/1056) En delgivning enligt 9§ skall ske genom att handlingen jämte bilagor hålls till- gängliga i domstolens kansli och genom att ett med- delande om handlingens huvudsakliga innehåll samt om den plats där den finns tillgänglig offentliggörs i det första numret för en månad av den officiella tid- ningen. Domstolen kan också offentliggöra meddelan- det i en dagstidning. Meddelandet skall utan dröjsmål sättas upp på domstolens anslagstavla.
Meddelandet behöver dock inte offentliggöras, om en delgivning i samma sak med samma mottagare re- dan tidigare har skett så som anges i l mom. · ··. ·
l de fall som anges i l mom. skall delgivningen an- ses ha skett när meddelandet har offentliggjorts i den officiella tidningen, och i det fall som anges i 2 mom. när handlingen finns tillgänglig i domstolens kansli.
Se L om den officiella tidningen, A 28. . . 11 §. (22.7.1991/1056) Om målet gäller två eller
flera parter gemensamt, skall handlingen delges var och en separat på det sätt som anges i 1-10§§. Skall handlingen delges så många personer att den inte utan ~årighet kan tillställas var och en, kan domstolen be- sUta att delgivningen skall ske med någon av dem. Ett tneddelande om handlingens huvudsakliga innehåll 5atnt om med vem delgivningen har skett och om den ~la~ där handlingama finns tillgängliga skall offent- lggoras så som anges i lO§. Delgivningen anses ha ~flaett.när meddelandet har offentliggjorts i den offici-
tldn.ingen. . få~Je t om hyra av bostadslägenhet § 13, Ci 55; L om hyra av af- ctrj 0 l§ 11, Ci 55 a; L om enskilda vägar§ 72, Ek 15; L om pla-
lgsfonder § 66, Ha 2la; L om den officiella tidningen, A 28. ska 2 ~- (22.7.1991/1056) Delgiyning med staten fö ll nktas tilllänsstyrelsen eller den myndighet som dlstatens talan i målet.· Om den handling som skall
· e~ ~es ~ar tillställts länsstyrelsen, skall denna sända het 0Pla av den delgivna handlingen till den myndig-
ssotn för statens talan. e R.B 15:5 jämte hänv. ·
lll.~ 3 §. (22.7.199111056) Delgivning med en kom- ko~ skall riktas till kommundirektören eller, om till klllunen inte har någon kommundirektörstjänst, en k 0llltnunstyrelsens ordförande eller, i ärenden där ligh0 lllX:mnal nämnd enligt lag har självständig behö- Q(:ks~' _hll nämndens ordförande. Delgivningen kan fåror n~tas till en person som med stöd av en lag, en 5ttts dnu~g, ett reglemente eller en instruktion har ut- l>å datt Vld sidan av kommundirektören, ordföranden
ennes vägnar ta emot tillkännagivanden.
1395 Pr 14 §. (22.7.1991/1056) Delgivning med något m
nat samfund än ett soin nämns i 13 § eller med ettb< lag, ett andelslag, en förening eller någon annan san manslutning eller anstalt eller stiftelse skall riktas ti någon av dem som har rätt att företräda mottagaren;; delgivningen, om inte annorlunda stadgas för någl särskilt fall. Finns det ingen företrädare, skall delgb ningen ske enligt 10 §. Om mottagaren av delgivnin! en driver rörelse och någon företrädare för rörelse inte träffas, gäller för delgivningen i tillämpliga deh vad 7 § staqgar om delgivning med en person som dr ver rörelse. , ,; . . Delgi\rning med ett dödsbo skall riktas till deläga1 na i dödsboet. Om en boutredningsman har utsetts a· förvalta boet, skall delgivningen riktas till honorr Delgivningen kån ·o~kså riktas_till den.som' har ·han om boets egendom, aven om dodsboet mte står unde delägamas förvaltning eller till den som:armars ha rätt a:tt företräda dödsboet och föra dödsboetS talar Mottagaren av delgivningen skall utan dröjsmål till ställa valje delägare och; om mottagaren är bodeläga re, den som förvaltar boet, en kopia av de handlinga som han har fåtL · ,._.: . · ·' .·,-, · ' •· ·· - Se FöreningsL §§ 36 och 59;Ci lO; L om stiftelser§ 10, Ci 11; om vissa samäganderättsförllällanden. § 8, Ci 57 a; 1,. om öppna .Ix lag och kommanditbolag 3:4, Ha 2; ABL 16:2, Ha~; t o~ ~ndelsla § 84, Ha·s; PersonalfondsL § 46; Ha 9 b; Affärsbanksl § 14, Ha 2:: SparbanksL § 61, Ha 24; AndelsbanksL § 21, Ha 24 a; L oin utlär nings .rätt att äga aktier i finsk kreditinrättning och bedriva ban1 verksamhet i Finland § 16, Ha 25 b; L om hypoteksföreningar§ 2C Ha 28; L om utländska Iörsäkringsbolags verksamhet i Finland. 41, Ha 31; L om fötsäkringsföreningarl6:l{},.Ha 32; L om föisä1 ringskassor § 159, Ha 35; L om arbetslöshe~skassor § ·12, Ha 37 VattenL 5:55, 6:28, 7:9 och 8:18, Ek 9; L om enskilda,vägar § 62 Ek 15; L om samfälligheter § 26, Ek 17; RenskötselL § 6, Ek 20; l om samfällda skogar § 30, Ek 44; F om skogscentraler och skogs nämnder§§ lO och 18, Ek 43 c; JaktL § 70, Ek 50; L om fiske § 59 Ek 56; ReligionsfrihetsL § 28, E l; F om reglemente för pensions kassan för utövande konstnärer 13.9.1985/762 § 16; Penningauto matF § 24, B 38; L om utländska kreditinstituts och finansiella in stituts verksamhet i Finland§ 20, Ha 25.
Ang. delgivning med en församling .och andra kyrk).iga organ, S< KL 25:4, E 3 (II). . . .
15 §. (22.7.1991/1056) Delgivning med ett kon· kursbo skall riktas till boets förvaltare. · · · 16 §. (22.7.1991/1056) En ståmning kart äver delges ett· ombud som svaranden har befullmäktigal att ta emot stämningar. ..
Om den som delgivnrngen avser i ett anhängigt mål företräds av ett ombud, får delgivningeiJ. ske med om- budet. ·
· En handling, i vilken det har bestämts att någon personligen skall vara närvarande vid domstolen eller annars utföra någonting personligen, skall dock del- ges honom själv. . · . . . . .. .
17 §. (22.7.199lli056) Över delgivningen skall utfärdas ett skriftligt intyg. med uppgift om datum och ort för delgivningen samt med vem delgivningen har skett. Om delgivningen har skett enligt 7 .§, skall i in- tyget dessutom nämnas orsaken till de.tta samt den dag då meddelandet har postats. En kopia av intyget ~kall tillställas mottagaren av delgivningen. Den som verk- ställer delgivningen skall underteckna intyget.
S}<:er delgivningen enligt 3 § l. inom. 2 punkten, skäll mottagaren fylla i den. blankett som har tillställts honom för att ett delgivningskvitto skall kunna skri- vas ut, så att utöver hans namnteckning också de upp- gifter som anges i l mom. (ramgår..
Om mottagningsbevis stadgas sa:tskilt. ---
~-----=-- --------=----·-·-~- -
1396
18 §.· (22.7.1991/1056) Har delgivningen inte verkställts inom utsatt tid eller har den verkställts fel- aktigt och uteblir en part från domstolen eller avger han inte ett skriftligt svaromål eller en ·skriftlig utsaga som har begärts av honom, skall-delgivningen verk- ställas på nytt, om detta inte skall anses onödigt på grund av att felet är obetydligt. .
Gör en part invändning om att delgivningen inte har verkställts inom utsatt tid eller om att den har verkställts felaktigt, skall handläggningen av målet skjutas upp eller en ny frist sättas ut för ett skriftligt svaromål eller en skriftlig utsaga, om inte .detta skall anses onödigt på grund av att felet i delgivningen är obetydligt. Har en part inte fått de handlingar .som skall delges, skall de överlämnas till honom samtidigt som han underrättas om uppskovet eller den nya fris- ten. Om detta inte är möjligt, skall handlingama ome- delbart tillställas parten under den adress som han har uppgett. En invändning om att delgivningen inte har skett inom utsatt tid eller på föreskrivet sätt skall gö- ras i svaromålet eller utsagan. . 19 ..§. (22.7.1991/1056) Om en kärandesom har
anförtrotts delgivningen av en stämning inte innan domstolen fortsätter handläggningen av målet har till- ställt de:n, ett intyg över att stämningen har delgetts inom ut5att .tid och på föreskrivet sätt; skall målet av- skrivas: .- . · · . 'Ett inål avskrivs dock inte, om svaranden utan att
göra en: invändning har svarat i ~uvudsaken eller om domstolen; på begäran som käranden har framställt på goda grunder, har förlängt eller satt ut en ny frist eller beshitat_;:ttt själv sköta delgivningen. · ·· ·
Har en part !nie inom utsatt tid tillställt domstolen e~t intyg_ över delgivningen av någon annan handling än en stämning, skall domstolen utan dröjsmål sköta ddgivriingen~ · · · ·
. . ~.J·.
o~ stäm~hig i brottmål
. 20 §: (2i.7.l9~i/l056) Om någon_ vill framställa e.tt yrkande .mot någon annan med anledning av ett "Qrott,. skall denne stämmas att svara. I stämningen skall anges om svani.nden personligen skall. vara när- varande vid domstolen och att en svarande som utan laga forfall uteblir döms till straff för förfallolös uteva- ro eller hämtas. Det behövs dock ingen stämning, orri ett yrkande med anledning av ett brott framställs rriot den som är personligen närvarande vid domstolen.
Stämning i brottmål skall delges svaranden pers~ni~ ligen så som anges i 4 §. Stämningen får också ske muntligen. Om målet gäller ett brott för vilket inte stadgas något annat eller strängare straff än böter eller fängelse i högst sex månader, kan stämningen delges ocks-å ett ombud som svaranden har befullmäktigat att ta emot stämningar. Svaranden är skyldig att iaktta stämningen, om den har delgetts honom så tidigt att han kan vara närvarande vid domstolen på den utsatta dagen.
Har en tjänsteman olovligen eller utan att anmäla hinder uteblivit från tjänsteutövningen och har han inte kunnat stämmas att svara eller hämtas till dom- stolen, kan han stämmas genom en kungörelse i den officiella tidningen så som anges i lO §. Om han ute- blir, kan målet avgöras· i hans frånvaro. Denna påföljd skall nämnas i stämningen..
Rättegångsbalk kap. ll
I fråga om stämning av en juridisk person att svara på ett yrkande som gäller utdömande av samfundsbot gäller vad detta kapitel stadgar om delgi~ing av stä:rn- ning till en juridisk person i tvistemål. Ar svaranden en annan juridisk person än staten, skall stämningen dock alltid delges den personligen som har rätt att ta emot stämningen på den juridiska personens vägnar. Stämningen skall delges i så god tid att svaranden eller dennes företrädare kan inställa sig i rätten på utsatt dag. Om den juridiska personens företrädare i ett så- dant mål personligen måste inställa sig i rätten gäller i fråga om stämning av honom vad l mom. stadgar o:rn stämning av svarande. (2l.4.l995n46)
Mom. 4 tillfogades genom L 21.4.1995n46, som träder i kraft 1.9.1995.
Se SV 6:8, St l; TullL§ 47, L 49; L om den officiella tidningen, A 28; SL kap. 9, St l.
Åklagaren hade utan att ta stämning vid ett senare rättegångs~ tillfälle kompletterat åtalet rörande ett fortsatt brott genom att an- föra en ny delgärning som grund för straffanspråket. Då den tillta- lade inte hade varit personligen närvarande vid detta rättegångs- tillfälle och anspråket således inte vederbörligen blivit anhängigt borde straffanspråket rörande denna delgärning inte ha prövats. HD 1993:123. . 21 §. (22.7.1991/1056) Skall en stämning av sva-
randen eller en kallelse till målsäganden i ett brottmål delges utomlands, utfärdar domstolen stämningen och kallelsen. I dessa skall anges den dag då delgiv- ningen senast skall ske samt nämnas eventuella påfölj- der av förfallolös utevaro. -
Stämning och kallelse sänds till utländska myndig- heter för delgivning så som stadgas i lagen om inter- nationell rättshjälp i straffrättsliga ärenden (4/94). (5.1.1994/8) . . .
.justitieministeriet ·meddelar närmare föreskrifter om innehållet i stämningar och kallelser. -
Se L om internationell rättshjälp i straffrättsliga ärenden, Pr 60c. 22 §. (22.7.1991/1056) . Muntliga stämningar
verkställs av stämningsmännen på begäran. . . I en stämning skall uppges. domstolens namn, par-
tema samt yrkandet och de omständigheter som yr- kandet grundar sig på. Svaranden skall uppmanas att inställa sig vid domstolens sammanträde. Samtidigt. skall han underrättas om datum, tid och plats för sam- manträdet. Dessutom skall20 § l och 2 mom. iakttas samt beaktas de föreskrifter-som domstolen har med- del~t om dagen för handläggningen av målet. .: ..
Over delgivningen av en muntlig stämning skall ut- färdas ett intyg som nämns i 17 § l mom. Det skall till- ställas domstolen senast i början av sammanträdesda- gen. Intyget får också sändas per post eller lämnas ge- nom bud. En kopia av intyget skall ges mottagaren av delgivningen. . . . ·
23 §. (22.7.1991/1056) Ett brottmäl blir genom delgivningen av stämningen anhängigt vid den dom- stol till vilken svaranden har stämts. ·
Särskilda stadganden
24 §. (22.7.1991/1056) När en militärperson eller någon so~ hör till sjöfartsväsendet kal~as till domsto- len, skalliakttas vad som stadgas särskilt.
Utan hinder av detta kapitel skall också iakttas vad som särskilt stadgas om delgivning av stämning ge- nom offentlig kungörelse i vissa fall.
Ang. undantagsstadganden, som tillåta stämning genom offentlig kungörelse, se AlkohL § 105, Ek 83; TullL § 47, L 49.
Då militärperson kallas att höras, svara eller vittna inför allmän domstol, skall han därtill instämmas genom förmedling av befälhava-
Rätt
ren för som b, förhåll ter une
Då las att instäm och in< ning. F
25 stäm! harv•
26 stämr stämr ning( fogde
Se L 27
te, on Se F
underr
l ~ eller r daren omyn vårdn
Del rätt a1 mot\ rättsh omyn hans r ligen fyllt f, eller c:: lan i r
. Se l' ståndsl
F svan I 18,
G egen het.· 2 §
egens] tillräk havan dock~ Ärorr talan<
Ses~
3 § omyn nan lf omyn1 detta: kallat.
4 § hernia fårlik enligt
5 § vårdn;
.kap. 11
n att svara nfundsbot tgavstäm- svaranden :åmningen ·rätt att ta ns vägnar. mden eller 1 på utsatt .re i ett så- ctten gäller ;tadgarom
tråder i kraft
Lla tidningen,
re råttegångs- >enom att an- 'oå den tillta- ta rättegångs- evit anhängigt :e ha prövats.
ingav sva- tt brottmål tämningen då delgiv- ella påfölj-
:a myndig- ; om inter- en (4/94).
·öreskrifter
nden, Pr 60 c. ;tämningar
:1amn, par- er som yr- omanas att 'Samtidigt 1ts för sarn- om. iakttas n har rned- et. no skall ut- efskall till- mträdesda- lämnas ge- ttagaren a'V
Jlir aenotll l de; dotll"
Rättegångsbalk kap. 12
ren för vederbörande truppavdelning i den ordning och inom den tid, som beträffande stämnings delgivande i allmän lag stadgas. F ang. förhållandet i vissa avseenden mellan militära och civila myndighe- ter under fredstid§ 5 mom. 2, K 10 (II)._ ·
Då tjänsteman eller våmpliktig vid gränsbevakningsväsendet kal- las att höras, svara eller vittna inför allmån domstol, skall han därtill instämmas genom förmedling av vederbörande chef i den o:rdning och inom den tid, som i lag år stadgat beträffande delgivning av stäm- ning. F om gränsbevakningsväsendet § 58, H 73 (II).
25 §. (22.7.1991/1056)- Ett skriftligt intyg av stamningsmannen skall anses styrka att delgivningen har verkställts så som intyget anger. ~
26 §. (22.7.1991/1056) l detta kapitel avses med stämningsman också den som enligt 6 § lagen om stämningsmän (505/86) har rätt att verkställa delgiv- ning <:ch en s~mningsman enligt lagen om landskaps- fogdeambete_t 1landskapet Åland (898179). _ · .
Se L om stämningsmän § 6, Pr 12. . . . . _ 27 §. (22.7.1991/1056) Detta kapiteltillämpas in- te, om annorlunda stadgas i någon annan lag. . .
Se RB 25:4; L om behandling av ansökningsärenden vid allmän underrätt, Pr 34 a; ÄF § 13, Ci 15. · . · ·
12 kap. Om parternå (14:1.1972121)
Om förande av parts 'talan.. .•. . l §. (8.4.1983/363) Ar omyndig part i tVistemål
~Her målsägande i brottmål, förs hans talan av· föim)rn-:- daren eller annan laglig företrädare. l mål angående omyndigs person förs den omyndiges talan dock. av vårdnadshavaren eller annan laglig företrädare:~ ·
Den omyndige för själv ensam sin talan, om han har rätt att råda över det som är föremål för tvisten eller mot vilket brottet riktat sig, eller om tvisten gäller rättshandling som han är· behörig att företaga. Den omyndige för själv ensam sin talan i mål som angår hans person, såvida han fyllt aderton år och uppenbar- ligen kan förstå sakens betydelse. Har den omyndige fyllt femton år, får ha:n:, vid sidan av vårdnadshavaren eller annan laglig företrädare självständigt föra·sin ta- lan i mål som angår hans person. · ·.
.se NamnL § 33, Ci l; FörmynderskapsL § 16, Ci 6;·Skade- ständsL 7:5, Ci 35a. · ·
För frånvarande förordnad god man är behörig att föra dennes svarandetalan i mål ang. skadestånd på grund av brott. HD 1924 u I 18, T 1925 s. 212. . .
God man, som förordnats att sköta frånvarande persons fasta egendom, år behörig att yrka hävande av legoavtal rörande fastig- het. HD 1924 u I 17, D 1925 s. 14. . 2 §. (8.4.1983/363) Den omyndige för själv i
e_genskap av svarande i brottmål sin talan, om han är tillräknelig. Minderårigs förroyridare eller vårdnads- ~avare__eller an!lan laglig_ fö::eträdare för ~onom .för -ock SJalvständigt talan Vld s1dan av den mmderånge. A.r omyndig som fyllt aderton år inte tillräknelig, förs talan av förmyndaren eller annan laglig företrädare.•
Se SL 3:2, St L
3 §. (8.4.1983/363) Domstolen ·kan höra den 0ll1Yndiges förmyndare eller Vårdnadshavåre eller an- nan laglig företrädare för honom i mål i vilket den dlllYndige har rätt att själv ensam föra sin talan, om ~f~~ed tanke på den omyndiges fördelbefin~ på-
h4 §. Cl4.1.1972/2l) Utlänning,· som enligt sitt fåe~lands lag icke är behörig att föra talan i rättegång, e~1 . 1kv~l själv föra sin talan vid finsk domstol, om hanlgt fmsk lag är därtill behörig. ·· · · Vå 5~. (8.4.1983/363) Part, dennes förmyndare eller t adshavare eller annan laglig företrädare för ho-
1397
nom är skyldig att förete utredning om sin rätt att föra talan, om domstolen finner det påkallat. . •
Sedan HovRansett att kårande, vilken sökt ändring i underrätt- ens utslag, icke hade styrkt de omständigheter vilka han åberopat
. till stöd för sin talan, hade HovR på tjänstens vägnar, med upphä- vande och undanröjande av underrättens utslag, avvisat käromå- let. Då HovR icke bort förfara på detta sått utan att därförinnan be- reda kåranden tillfälle att framställa utredning om de omständig- heter på vilka hans talan grundade sig, återförvisas målet till HovR. HD 1977 II 75. . 5a §. · (26.11.1993/1013) Om käranden under
rättegången överlåter sin rätt till föremålet för tvisten till någon annan, kan mottagaren utan att ta ut stäm- ning fullfölja talan i den form som den hade när rätt~n överläts. ',. · ·· ·..
Om svaranden under rättegången överlåter sin rätt till föremålet för tvisten till någon annan, kan motta- garen träda i svaran~ens ställe vid rättegåi;J.gen, ~m käranden samtycker till detta. . . .: ' . -: - · . .
En part vars motpart under rättegången-har överlå~ tit föremålet för tvisten till någon annan kan begära att mottagaren skall inkallas som part till rättegången.•:'
' ~: . Parts närvaro
6 §. · {14:1.1972121) Part eller laga företrädare för part är skyldig att inställa sig personligen inför rätta, om så förordnats i stämningen eller av domstolen un- der rättegången. . . · ·•·... . ' ·
· 7 §. (14.l.l97212l)Itvistemålkanenpartelleren laglig företrädare för honom· samt i brottmål mål~l äganden eller en laglig företrädare för honom samt en laglig företrädare för en juridisk person söm är svaran- de förs~ändigas att vid hot öm vite inställa sig person- ligen inför· rätta, om detta anses behövligt för-utred- ningen av saken. I tvistemål, där förlikning inte är till~ låten, skall svaranden alltid vid hot om vite uppmanas att inställa sig inför-rätta. (21.4.1995/746) · ·-
Har part flera företrädare;_äger domstolen befog~n het att förordna, vem eller VIlka av dem som skall m- ställa sig personligen. Domstolen må även förordna, att omyndig, som icke äger rätt att själv föra sin talan, skall inställa sig personligen för att höras i målet.
L 21.4.1995/746 träder i kraft 1.9.1995. . . 8 §.. (14.1.1972121) l brottmål må svarande ej dö-
mas till frihetsstraff, om han icke under målets hand- läggning personligen hörts. Häktad- svarande skall vara personligen närvarande inför rätta, då målet an- gående det brott för vilket han är häktad handlägges. l annat fall må svarande förordnas att personligen in.- ställa sig inför rätta, om sakens utredning det kräver.-
Se SV 6:10, St 18.
Försummelse av skyldighet som har ålagts en part i · tvistemål (22.7.199111052)
9 §. (22.7.1991/1052) Om båda partema uteblir från domstolens sammanträde, skall målet avskrivas.
Partemas eller endera panens försummelse att ~ölja domstolens uppmaning att avge skriftlig utsaga 1 en rättegångsfråga eller utevaro från ett domstolssam- mantrade som hålls enkom för att behandla en sådan fråga hindrar dock inte att frågan avgörs. .· · ~- · · _· . 10 §. (22.7.1991/1052) I ett mål dä~ förhknmg ar
tillåten skall på yrkande av en part, om~~edågo~~- nat följer av 12 eller 13 §,meddelas ti":____0 _om _Yl- da motparten
-=- ------~----~.
1398
l) har uteblivit från sammanträdet, eller 2) inte har avgett en begärd skriftlig utsaga av vil-
ken framgår hans ståndpunkt till de frågor som har ställts. · . ' - ·
En part som .enligt l mo~. har rätt till tredskodom skall tillfrågas. om han yrkar en sådan dom eller inte. Yrkar parten mte tredskodom eller med stöd av 11 § att målet avgörs genom dom, skall målet avskrivas. . Om tredskodom då svaranden inte har_ avgivit ett skriftligt svaromål som_har begärts av honom stadgas i 5 kap. 13 och 14 §§. , .. ·
11 §..(22.7.1991/1052) Sedan svaranden har avgi- vit sitt svaromål är den part som med stöd av 10 § l mom. har rätt att yrka tredskodom berättigad att i stäl- let för genom tredskodom få målet avgjort genom dom och att lägga fram den utredning som behövs för denna.
12 §. (22.7.1991/1052) Om en tredskodom med- delas mot käranden, skall käromålet förkastas. Tred- skodom får inte meddelas till den del det är uppenbart att käromålet är befogat eller om -svaranden har med- givit käromålet. Till dessa delar skall käromålet bifal- las genom dom. .
13 §. (22.7.1991/1052) Meddelas en tredskodom mot svaranden, skall käromålet bifallas. Tredskodom får inte meddelas till den del käranden har eftergivit käromålet eller detta är uppenbart ogrundat.Till dessa delar skall käromålet förkastas genom dom. , . )4 §. (22.7.1991/1052) Denpart på vars yrkande en tredskodom har meddelats skall se till attmotpar- ten delges tredskodomen. . . · . · . :
Domst-olen. skall dock ha hand om delg~vningen av tredskodomen, om . . . _. _.. .· . -- ' l) det har bestämts att betalning för en fordran
skall_ske \J.r den fasta egendom som u tgör säkerhet för fordran, eller ' . . . . ..
2) den rriot vilken tredskodomen har meddelats, i domen har ålagts att betala ersättning til! staten med stöd. av lagen om fri rättegång.. · .
15 §. '(22.7.1991/1052) Den ·part mot vilkeri. en tredskodom har meddelats har rätt att söka återvin- ning vid den domstol som har meddelat domen. Åter- vinning skall sökas skriftligen inom 30 dagar efter att sökandert vid en utmätning som skett i hans närvaro eller annars bevisligen har fått del av tredskodomen.
Har tredskodomen meddelats på grund av att en partinte har följt en uppmaning att avge skriftligt sva- romål eller inställa sig vid domstolen, skall sådana skäl för ändring av domen som kan ha haft betydelse vid prövningen av målet nämnas i ansökan. Om tredskodomen har meddelats på grund av att en part inte har avgivit en skriftlig utsaga där han angett sin ståndpunkt till de frågor om vilka hans åsikt har be- gärts, skall hans ståndpunkt framgå av ansökan om återvinning.
Om sökanden inte har iakttagit 2 mom., skall dom- stolen uppmana honom att avhjälpa bristen inom en viss tid vid äventyr att ansökan avvisas. Sökanden skall samtidigt underrättas om de punkter där ansö- kan är bristfällig.
, 16 §. (22.7.1991/1052) En part mot vilken en tredskodom har.meddelats får inte överklaga domen hos hovrätten. Detta skall meddelas i tredskodomen, och samtidigt skall ges anvisningar om den tid inom vilken återvinning skall sökas och vid vilken domstol det skall ske. .·
Rättegångsbalk kap. 12.
Om återvinning söks i ett mål där den till vars för. mån tredskodomen meddelats har sökt ändring, skan underrätten genast anmäla detta hos hovrätten eller då målet har förts till högsta domstolen,. hos denna: Målet skall visas åter till underrätten för att behandlas i samband med återvinningen. . ·
l7 ~§. (22.7.1991/1052) Om en återvinningsans0. kan tas upp, kan inte i malet beaktas omständigheter som inte med stöd av 5 kap. 22 § och 6 kap. 9 § hade kunnat beaktas vid den behandling där tredskodomen meddelades. · En part mot vilken en ny tredskodom har meddelats
i målet har inte längre rätt till återvinning. 18 §. (22.7.1991/1052) Har käranden i ett mål där
förlikning inte är tillåten underlåtit att inställa sig Vid domstolen, skall målet avskrivas.
19 §. (22.7.1991/1052) Följer en part eller hans lagliga företrädare inte en uppmaning om att vid vite infinna sig personligen skall domstolen, om den fort- farande anser att hans när-Varo är nödvändig, sätta ut ett högre vite eller bestämma att han eller hans lagliga företrädare skall hämtas till sammanträdet eller till ett senare sammanträde.
Om svarariden i ett mål där förlikning inte är tillå- ten inte infinner sig vid den domstol dit han vid vite har uppmanats att komma, får domstolen sätta ut ett }),ögre vite för honom eller bestämma att han skall hämtas till sammanträdet eller till ett senare samman- träde även_ då han inte har uppmanats. att infinna sig personligen. . .
20 §. (22.7.1991/1052) Om den som vid vite har uppmanats att inställa sig vid muntlig förberedelse el- ler en part som enligt domstolens beslut skall hämtas eller 7n laglig fö:eträdare för en sådan person uteblir eller mte kan hamtas, får sammanträdet hållas trots detta såvida det är till fördel för förberedelsen och må- let inte skall avgöras eller avskrivas med stöd av 18 §.
_21 §. (22.7.1991/1052) Uteblir svaranden från huvudförhandlingen eller kan en svarande som enligt domstolens beslut skall hämtas till huvudförhandling- en inte hämtas, får ett mål där förlikning inte är tillå- ten avgöras, om käranden yrkar det och om målet kan utredas tillräckligt väl trots svarandens utevaro. Målet skall avskrivas, om inte käranden yrkar att det skall avgöras.
22 §. (22.7.1991/1052) Om målet har avskrivits på grund av kärandens utevaro eller någon annan för- summelse, men käranden har haft laga förfall och inte }<unnat ;anmäla detta i tid, har käranden rätt att med stöd av sin tidigare ansökan få målet behandlat genom en anmälan till domstolen inom 30 dagar från det må- let avskrevs. Styrker käranden inte sitt laga förfall, skall målet inte tas upp.
23 §. (22.7.1991/1052) Vad detta kapitel stadgar om utevaro från ett sammanträde tillämpas också om en part utan lov avlägsnar sig under behandlingen.
Parts utevaro i brottmål (22.7.1991/1052)
24 §. (22.7.1991/1052) Om allmänna åklagaren uteblir från den första handläggningen av ett brottmål, då åklagaren på tjänstens vägnar skall vara närvarande eller hans närvaro annars är påkallad, och öm ingen ersättare för honom utan olägenhet kan fås till samma rättegångsförhandling, skall målet skjutas upp.
Rät
. 2: från han
2t stäm bro t l inte
D( dan häm· J(an
stö bli· dar sig sitt rätt hel
27 ler s brott beslu 24 §
Ut ~ag~ig mfm; svara dom~ ma r~
L
28 på gr färds< finna romå anna; annat pröva
On det in hans: manh
29 har ft låter~ fall, a
30 känt' tenhe på lag har e1 brottr att fö döma relagt het at förrår haft h
31 liga fe nom· stoler skall l
~:kap. 12
.ll vars för- iring, skall ätten eller, hos denna. .behandlas
ningsansö- .ändigheter p. 9 §hade iskodomen
·'meddelats
ett mål där :älla sig vid
eller hans att vid vite .n den fort- lig, sätta ut 1ans lagliga eller till ett
nte är tillå- lan vid vite sätta ut ett : han skall ·e samrnan- infinna sig
rid vite har eredelse el- zall hämtas son uteblir hållas trots en och må~ öd av 18 §. .nden från som enligt
)rhandling:.. nte är tillå- :1 målet kan varo. Målet .tt det skall
r avskrivits annan för-
·all och inte ·ätt att med dlat genortl rån det rnå- acra förfall.
b
itel stadgar :5 också ortl 1dlingen.
.052)
1 åklagarell tt brottrll~dl, närvara!l e h om i!lge~ s till sarnrll upp.
Rättegångsbalk kap. 13
. 25 §. (22.7.1991/1052) Om målsäganden uteblir från den första handläggningen av ett brottmål som han har väckt, skall målet avskrivas.
26 §. (22.7.1991/1052) Uteblir den som har stämts att svara från den första handläggningen av ett brottmål, skall han dömas till böter för utevaro, om inte målet avskrivs.
Dornstolen kan bestämrna att svaranden hämtas re- dan till samrna rättegångsförhandling. Om han kan hämtas, skall han inte dömas till böter för utevaro. Kan han inte hämtas, skall målet skjutas upp.
A hade stämts att följande dag svara i ett mål rörande försök till stöld vid häradsrättens sammanträde på annan ort: Han hade ute- blivit från sammanträdet. Då A inte visat att han inte med använ- dande av offentliga transportmedel vid utsatt tid kunde ha infunnit sig Vid rättens sammanträde och inte heller underrättat rätten om sitt förfall, ansågs A ha gjort sig skyldig till förfallolös utevaro från rätten såsom svarande. A:s brott ansågs doek ringa bedömd som en helhet och han lämnades abestraffad för det. HD 1993:143. 27 §. (22.7.1991/1052) Uteblir en målsägande el-:
ler svarande från den fortsatta behandlingen av ett brottmål, skall vad dornstolen bestämmer i uppskovs.:. beslutet iakttas. Om allmänna åklagaren uteblir,.skall 24 § tillämpas på motsvarande sätt. .
Uteblir utan laga förfall en målsägande eller hans ~ag~iga fö_ret~dare som har förelagts att_ personligen mfmna s1g ull målets fortsatta behandlmg, eller en svarande som har förelagts att inställa sig vid vite, kan domstolen besluta·att han skall hämtas redan till sarn- ma rättegångsförhandling.
. .
Kompletterande stadganden (22.7,1991/1052)
28 §. (22.7.1991/1052) Laga förfall har den soni på grund av sjukdorn eller avbrott i den allmänna sarn- f~rdseln är förhindrad· att följa en uppmaning att iii- finna sig till domstolen eller att avge ett skriftligt. sva-' rornål eller en skriftlig utsaga eller att fullgöra någon annan uppgift som han har i rättegången. Om något annat förhinder anmäls eller är känt, skall dornstolen pröva om detta kan godkännas som laga förfall.
Om en parts rättegångsombud har laga· förfall och det inte har varit möjligt att i tid få ett annat ombud i hans ställe, anses partens underlåtenhet att följa upp- ltlaningen bero på laga förfall. ' ·
29 §. (22.7.1991/1052) En part, som trots att han ~r förelagts att personligen infinna sig till domstolen [ ter sig företrädas _a': ett ombud och inte har laga för- all, anses ha utebliVIt. · _30 §. (22.7.1991/1052) Om det uppges eller är
känt att en parts utevaro i ett brottmål eller underlå- tenhet att följa en uppmaning i ett tvisternål har berott ~ laga förfall, eller om det finns skäl att anta att han b r ett sådant f?rh~nder, skall dornstolen·skju~ upp rot~ålet och 1 tVIstemålet ge parten ett nytt tillfälle
dt_t folja uppmaningen. Parten får inte då. för utevaro r 0fllas till en påföljd som nämns i lag eller:sorn har fö- helagts honom för ett sådant fall, eller för underlåten- t-et ~tt följa en uppmaning i ett tvistemål, om det inte ~7an hu~dsaken avgörs framgår att han inte hade
t laga forfalL . . · ·· :: .. . ·.. '· . . Ii 31_ §. (22.7.1991/1052) Om en part eller hans lag- l\~a foreträdare, som trots att ett vite har förelagts ho- st munderlåter att personligen inställa sig vid dorn- s~\1n, kan hämtas till samma rättegångsförhandling,
han inte dömas till vite för utevaro. Vite skall inte
1399
heller dömas ut, om parten eller hans lagliga företrä- dare inte längre behöver höras personligen. ·
Har svaranden i ett tvistemål vid vite uppmanats att inställa sig vid domstolen, skall l morn. på motsvaran- de sätt tillämpas, om svaranden med stöd av 19 § 2 rnorn. hämtas till samrna rättegångsförhandling eller om hans hörande förfaller. ,<·.
32 §. (22.7.1991/1052) Kostnaderna för hämt- ning till domstolen betalas av statens medel. Då dom- stolen avgör målet skall den ålägga den hämtade att er- sätta staten dessa kostnader. Anses .ersättningsskyl- digheten oskälig, kan ersättningen sänkas ellerockså kan det bestämmas att staten skall svara: för kostnader:.,. na. Om bestämmande, betalning och redovisning a~ kostnader och ersättning samtom sökande av ändring i .beslut därom gäller vad som stadgas om ersättning till vittnen av statens medel. . . . . . :
Se L om bestridande av bevisningskostnader med statsmedel, Pr 28; RB 17:42. . .<
Polismän, vilka med stöd av en order som givits av deras för- man inom gränserna för sin befogenhet och som de jämlikt PolisF § 25 var skyldiga att följa hämtat en åtalad till rätten med en per- sonbil som tillhörde den ena av dem, skulle av statens medel utfå ersättning för dem därför åsamkade utgifter. HD 1977 II 72.
. 33 §. (22.7.1991/1052) Den som enligt domsto- lens beslut skall hämtas till dornstolen får tas i förvar tidigast dagen innan transporten börjar. Frihet5ber...: övandet, inberäknat. transporttiden, får inte räcka längre än tre dagar. · ·. · · · '
.34 §. har upphävts genom L,S.l.l994/8. : · ·· . 35 §. (22.7.1991/1052) Besvär över beslutgenom
vilket en part för utevaro har dömts till böter ellervite innan något avgörande har meddelats i huvudsaken skall anföras sårskilt. Om böter döms rit i samband med att huvudsaken avgörs eller om en part inte döms till böter, får den som är missnöjd söka ändring i be- slutet inom den tid och i den ordning som gäller för
· sökande av ändring i avgörandet i huvudsaken.. : 36 §. (22.7.1991/1052) Om ett mål avskrivs på
grund av att en part uteblir, kan den uteblivna parten på yrkande av den närvarande motparten åläggas att ersätta dennes rättegångskostnader. .
37 §. (22.7.1991/1052) Finns det i någon, annan lag ett särskilt stadgande om parts utevaro, skall det iakttas.
l3 kap: Ornjäf emot Dornaren l §. Nu vii kärande eller svarande jäfva Domaren;
giöre thet beskedeliga, och dörne Dornaren sielf om thet jäf. Thesse äro laga jäf: Om Domaren är med enthera i then skyldskap eller svågerlag, ther i ächten- skap efter 2. Cap. Giftermåls Balken ej byggas må, hvar under och thes syskonebarn i skyldskap, och ej svågerlag, förstås: eller är Domaren thes vederdelo- ~an, eller uppenbare ovän: eller äger Domaren, eller hans skyldernän, soni nu nämnde äro, i then saken del, eller kunna the någon synnerlig nytto ·eller skada ther af vänta: eller hafver han i annan Rätt i samrna sak Domare· varit, eller förr varit fullrnächtig ther i, eller vitnat; eller förut såsom Betient i någon Rätt, eller hos [Konungens Befallningshafvande}, något slut fattadt, som then saken rörer: eller hafver han sielf en lika sak i annan Rätt. Vet Domaren at sådant jäf emot honom är, äntå at parten ej ärther om kunnig; träde sielfmant ifrån Rätten. ·
Se ÄLP § l, Ci H; UL 1:8 och 9, Pr 47; KS § 112, Pr 39. Jfr L om adoption§ 12, Ci 17.
Se GB 2: 1-9, som var av följande lydelse:
1400
_. [l§. Ej må man till hustru taga, then med honom är i rätt nedsti- gande skyldskap: som är dotter, sona eller dotterdotter, och theras af- komma, ehuru långt then sttecker sig neder. Ej eller i rätt upstigande skyldskap; som är moder, fadermoder, modermoder, och så vidare til rygga i ätten.] ·' ' · . · · .
[2 §.I skyldskap å sidone må man ej taga til hustru sin syster, bro- ders eller systers dotter, eller theras affödo, faders eller moders syster, faderfaders syster, eller moderfaders syster, fadermoders, eller mo- dermoders syster, och så vidare.] · · : ·
. .[3 §. Syskonebarn måge ej taga hvarannan till ächta; utan Konung- en gifver ther lof til. l · .
[4 §.I rätt nedoch upstigande svågerlag, vare och ächtenskap för- budit: och ty må man ej till hustru taga sin sons, sonasons eller dot- tersons enka; sin stiufmoder, sin afledna faderfaders eller moderfa- ders andra hustru; ej heller. sin stiufdotter, stitjfsons dotter, eller sti- ufdotters dotter; sin hustrus moder, hustrus fadermoder, eller moder- moder, och så vidare.] .
. [5 §.I svågerlag å sidone må man ej gifta sig med sin broders enka; brodersons, eller systersons, broders eller systers sonasons; eller dot- tersons. enka; sin faderbroders, eller moderbroders, faderfaders eller fadermoders broders enka; sin moderfaders, eller modermoders bro- ders enka; Ej eller med sin afledna hustrus syster, hustrus broders el- ler hustrus systers dotter, eller dotterdotter, och theras .afkommo; hustrus fadersyster, eller modersyster; hustrus faderfaders eller fader- moders syster; hustrus moderfaders, eller modermoders syster.] · ,. [6 §.Ej må man eller i andra svågerlaget ächtenskap bygga med sin
hustrus stiufmoder, eller sin stiuffaders enka; ej eller med sin döda dotters mans enka, eller med sin stiufsons, eller stiufsons sons enka.]
[7 §. Hvad om mannen i ächtenskaps mål här stadgat är, bör och förstås. om qvinnan.] . .
[8 §.Svågerskap räknas. emellan mannen och hustruns slächt, och emellan hustrun och mannens slächt; men ej mellan begges theri!-S slächt inbordes. Och ty måge två bröder taga två systrar, och fader taga moder, tå son tager dottren. Men ej må son taga modern, tå fader hans lefver och hafver dottren, at vördnaden· emellan föräldrar och barn ej spillas må.] .· . .
[9 §. I alla thessa fall bör ej skilnad giöras emellan hel och half- skylda. Vare ock ächtenskap lika förbudit, om blodsbandet kommer af ächtenskap, eller' lägersmål.] . . ·
En domare eller ledamot uti en av flere ledamöter bestående rätt må ej genom besvär söka'ändring i det utslag, varigenom han för jävig förklarats. Förld. 22.2.1770. · · · ·
Med avseende å fängelsedomstolen skall i tillämpliga delar lända till efterrättelse :vad om domarjäv är stadgat. L om internering av far- liga återfallsförbrytare § 6, St 13. . . .
I anledning därav att en .deJ häddsrätter ansett sine· ordinarie nämndemän, såsom fastighets mnehavare i tingslaget, jävige 'att del- taga utiden undersökning och avgivande av det betänkande, som på bemälde rätter ankommer uti frågor om byggande av allmänna vägar och andre tingslaget rörande' hushållningsmål, vilket jäv föranlett till utsockne nämnds inkallande, hava vederbörande förständigats att uti sådane på länestyrelsernas slutliga prövning ankommande hushåll- ningsärenden, som hos häradsrätteme endast i avseende å undersök- ning och avgivande av betänkande anmälas, lagens stadgande angå- ende jäv emot domare ej. böra tillämpas, därest ärendena röra kom- munen samfält, utan att i dem fråga är om någon domstolens medleni. eller dess anförvant eller vederdeloman enskilt. Brev 20.2.1860.
Ifråga om jäv mot förrättningsingenjör, god man samt jordrättsdo- mare och ledamot av jorddomstol gäller vad allmän lag stadgar om domarjäv, se L om skifte §§ 56 och 299, Ek l.
A hade som medlem i en magistrat handlagt ett lagsökningsär- ende, .i vilket B på grund av intecknade innehavarskuldebrev hade yrkat betalning av en fordran jämte ränta ur C:s fasta egendom. MagiStraten hade i sitt utslag inte yttrat sig om ränteyrkandet. A hade senare som medlem i en rådstuvurätt handlagt ett käromål mot C, i vilket B hade yrkat fastställande av att han hade rätt till räntefordran och att innehavarskuldebreven hade pantsatts till sä- kerhet även·för denna. Magistraten hade, då den inte hade hän- skjutit ärendet såsom tvistigt till domstol, avsett att som över- exekutor avgöra det även beträffande den ifrågavarande räntan. Då
- A hade varit domare i samma sak i annan domstol på det sätt som avses i 13 kap. l§ rättegångsbalken var hanjävig att vara domare i rådstuvurätten. HD 1986 Ill57.
Medlem av ett aktiebolags styrelse var jävig att verka som do- mare i ett mål, fastän aktiebolaget, vilket instämts såsommålsä- gande, icke kommit till städes för att framställa yrkanden i målet. HD 1977 Illl4. .
Den omständigheten att rättens ordförande är.jävig att såsom domare taga befattning med målet, utgör ej hinder för honom att för bevarande av parts talan deltaga i beslut om mält;~ uppskjutan-
. de till annat rättegångstillfälle. HD 1933 I 93: · · · .Folkskolinspektor hade icke bon i sin egenskap av inspektor
fastställa val av sin hustru till lärartjänst, men hans förfarande an- sågs dock icke vara av den beskaffenheten att han därför skulle dö- mas till straff. HD 1935 143. . .
Rättegångsbalk kap. 14
2 §. (27.4.1868) Jäfvar någon Domaren obeskedli. ga, böte i Underrätt [tjugu daler], i Hofrätt [femtio da- ler].
Se SL 2:4 och 5, St l. 3 §. (27.4.1868) Pröfvas jäf lagligt emot Härads-
höfding, eller Borgmästare i den stad, der ej mer än en Borgmästare är, och Rådstufvurätten utom honom ej finnes domför; förordne Hofrätten en annan i hans ställe, på kärandens begäran och kostnad, och stadne den kostnad sedan å den, som saken tappar. .
Jfr hänv. vid~ 1:10. 4 §. (27.4.1868) Jäfvas någon i Häradsnämnd, såt-
te Häradshöfding, om det tarfvas,·annan i hans stad,så länge det målet slites. Jäfvas Rådman; nämne Råd- stufvurätten den i _hans ställe sitta må, der Rätten ej annars domför är. Aro i Rådstufvurätt allajäfvade; för- ordne derom Hofrätten. Nu kan så hända att så många af Hofrättens ledamöter jäfvade varda att rätten i thy mål ej fullsutten är; gifve Hofrätten det [Kejsaren] till- känna, då [Kejsaren} förordnar andra i deras ställen. Ej må någon i Hofrätten jäfvas, der son eller måg i Un- derrätten dömt, utan så är att de för embetsbrott der lagligen anklagade varda.
. L ang. tillämpning med avseende å kvinna av vissa stadganden om jäv för domare och fullmäktig, Pr 11 stadgar: Vad i l kap.·6 §, 13 kap. 4 § och 15 kap. 3 § rättegångsbalken är beträffande personer av manligt kön stadgat med avseende ·å skyld.Skap eller svågerlag, gälle ock i enahanda förhållande till varandra stående kvinnor samt man och kvinna, så ock, på grund av äktenskapsföx:hållandet, äkta makar.
14 kap. Om handläggning av mål inför rätta (12.8.1960/362)
l §. (28.6.1993/595) I ett tvistemål skall parterna hålla sig till sanningen då de redogör för de omstän- digheter som de åberopar i målet och då de uttalar sig orn CJ.e omständigheter som motparten anför samt då de. besvarar frågor. . ·
2 §. (22.7.1991/1052) Talan i tvistemål får inte ändras under rättegången. Käranden har dock rätt att
l) yrka annan fullgörelse än den som avses i talan, om yrkandet grundar sig på en sådan ändring i förhål- landena som har inträffat under rättegången, eller på en omständighet .som först då har kommit till käran- dens kännedom, ·· ·,
2) yrka att ett sådant rättsförhållande fastställs som är tvistigt i rättegången mellan partema och som mås- te redas ut för att målet i övrigt skall kunna avgöras, samt . . .
3) yrka ränta eller framställa något annat biyrkan- de eller ett nytt yrkande som i väsentlig mån bygger på samma grund som ett tidigare. . .
Framställs ett yrkande som nämns i l mom. 2 eller 3 punkten först vid huvudförhandlingen, skall yrkan- det avvisas om prövningen av det skulle fördröja handläggningen av målet. Ett sådant yrkande kan inte framställas i .en högre domstol.
Såsom ändring av talan skall inte anses att till stöd för talan läggs fram nya omständigheter, om inte sa- ken därigenom blir en annan. . . · ·Har. svaranden i ett tvistemål inte avgivit ett skrift-
ligt svaromål eller en skriftlig utsaga eller har han ute- blivit från domstolen och vill käranden att målet av- görs, skall i domen avgöras endast de yrkanden som har framställts i stämningsansökan samt de i l mom. angivna yrkanden som svaranden har fått del av under rättegången. Som ändring av talan anses då också att
Rätte~
0mstän att svar
I st rat av utan< svarar talnin den se helt Oc sågs," omrä lan p< 1952 3 §.
åklagai_ sina yr; ler mål svaran, beskaff sin red tillämp 32 §st
Ang~. mom.<
Är p das att hans n skall h
Mo icke i mom.
Ut avvik svara~
fört s Al
hade från' SOm l
mani genm vägra skrid av A: gärar gård, inte} 4 §.
klarhe mål, o skilda för sig behan< till hö:
Se L kap. l,:
Y: ett b: grun 5 §
lan see mäld~ av sva
6 § dig att rätthå ga od ler oti skall c rum.
SeR 7 ~
en ell eller (
kap. 14
)beskedli- femtio da-
Jt Härads- mer än en honom ej an i hans lCh stadne
i~nd, sät- ms stad,så mne Råd- Rätten ej
fvade; för- : så många itten i thy >aren] till- as ställen. måg i Un- sbrott der
t stadganden l kap. 6 §, 13 : personer av lgerlag, gälle or samt man . äkta makar.
~rätta
l partema e omstån- uttalar sig 'r samt då
tl får inte ck rätt att >es i talan, tg i förhål- n, eller på till käran-
:ställs sorn som mås- a avgöras,
t biyrkan- byggerpå
lm. 2 eller :all yrkar:- ~ fördröP ~e kan inte
tt till stöd m inte sa·
ett skrift- tr han ute· målet av·
.nden sor!l · i l rnor!l· ·l av under , också att
Rättegångsbalk kap. 14
omständigheter som nämns i 3 mom. läggs fram utan att svaranden får del av dem.
I stämningen anfördes, att svaranden, som till käranden levere- rat av denne beställda varor, tillställt käranden räkning på varorna utan att därvid beakta erlagd förskottsbetalning, och påyrkades svarandens åläggande att till käranden återgälda sagda förskottsbe- talning. Under sakens behandling vid domstol framställde käran- den som sitt käromål samma yrkande på den grund, att svaranden helt och hållet försummat att leverera de beställda varorna. Det an- sågs, att ändring av käromålet icke förelåg utan det endast var fråga om rättande av en omständighet rörande det rättsförhållande mel- lan parterna, varpå käromålet grundade sig. HD 1950 Il 401, D 1952s.11. 3 §. (12.8.1960/362) I brottmål skall allmänna
åklagaren genast vid rättegångens början framlägga sina yrkanden och grunderna för dem. Detsamma gäl- ler målsäganden, om ej av tvingande skäl annat följer. Svaranden skall härefter höras i saken. Om ärendets beskaffenhet det påkallar skall han anmodas att avgiva sin redogörelse i ett sammanhang, och skall härvid i tillämpliga delar lända till efterrättelse, vad i 17. kap. 32 § stadgas om vittnesförhör. · · . · .
Angående målsägande skall tillämpas, vad ·i l § 2 mo_m. är stadgat om part i tvistemål. · ·· · •
Ar parts redogörelse ofullständig, skall han anmo- das att fullständiga den. Gör han det icke eller avviker hans redogörelse från vad han tidigare i saken· anfört, skall han tillfrågas om orsaken därtill. .. ·· ·. ·
Målet återförvisades till underrätten, enär allmänna åklagaren icke individualiserat sitt straffyrkande i enlighet med RB 14: 3 mom. l. HD.1966 II102.. . . .. .
Utan hinder av vad åklagaren yrkat hade domstol rätt att med avvikande från åklagarens brottsrubricering pröva till vilket brott svaranden gjort sig skyldig när han brutit mot lagen på i åtalet an- fört sätt. HD 1983 Il 70. · · .
Allmänna åklagaren yrkade straff på A för tredska mot polis: A hade underlåtit att iaktta en uppmaning av polisen att avlägsna sig från det omedelbara grannskapet av en fastighet som användes som uppbådsställe för värnpliktiga. Enligt åtalet grundade sig upp- maningen på att A hade orsakat fara för den allmänna ordningen genom att dela ut flygblad med uppmaning till de värnpliktiga att vägra vapen. A bestred åtalet på den grund att polisen hade över- skridit sin befogenhet då den gav uppmaningen. Vid bedömningen av A:s skuld kunde man inte grunda polisens befogenhet på en be- gäran av uppbådsmyndigheterna såsom innehavare av· fastighetens gårdsplan om att få A avlägsnad, eftersom en sådan 'omständighet inte hade anförts till stöd för åtalet. HD 1990:67. ... - - 4 §. (12.8.1960/362) Rätten skall vaka över. att
klarhet och ordning iakttages i handläggningen av tnål, och äger rätten härvid befogenhet förordna, att skilda frågor eller olika delar av målet handläggas var för sig. Rätten bör även tillse, att målet blir grundligt behandlat och att däri ej indrages något; som icke där- ~hfu. - . . . ka Se L om offentlighet vid rättegång, Pr 24; SjöL 21:10, Ha 38; KS
p. l, 2 och 7, Pr 39. . . Yrkande på ogiltigförklaring av lagfart prövades i samband med
ett brottmål, som angick förfalskning av den urkund som'utgjorde grund för lagfarten. HD 1970 Il2. ·: · 5 §. (22.7.199111052) Återkallar käranden sin ta-
lan sedan svaranden har avgivit sitt svaromål, skall ett tnål där förlikning är tillåten likväl avgöras på 'yrkande av svaranden. . · . d' 6 §. (12.8.1960/362) Rättens ordförande är skyl- :g att övervaka, att ordningen vid sammanträde upp-
tatthålles. Han bör fördenskull avbryta olämplig utsa- ~a oc~ tillrättavisa envar, som uppträder störaJ?-de el- kaOtillbörligt. Efterkommas icke ordförandens order, ~~~ den ohörsamme avlägsnas från rättens sessions-
seRB 19:1. . e 7 §. (12.8.1960/362) Var, som stör handläggning- tU elle~ är ohörsam mot rätten eller dess ordförande
er eljest kränker domstolens anseende eller inför.
1401
rätta eller i till rätten ingiven skrift begagnar kränkan- de eller vanvördigt tal- eller skrivsätt, må rätten på eget initiativ omedelbart straffa med böter.
I utslag, varigenom någon i stöd av l mom. dömts till ordningsstraff, må ändring särskilt för sig sökas medelst besvär. Sådant utslag utgör icke hinder för väckande av åtal för den gärning, som föranlett ord- ningsstraffet, om däri ingår gärning, för vilken straff annorstädes i lag är stadgat.
Se SL kap .. 27, St l; SP § 42, St 2; UL 1:13, Pr 47; RB 10:25 jämte hänv. och RB 24:3. · ·
7a §. (19.4.1991/708) Åtal som går ut på att en och samma svarande har begått olika brott eller att ett enda brott har begåttsav flera svarande skall behand- las i ett sammanhang, om det inte anses lämpligare att de behandlas vart för sig. Detsamma gäller skilda brott som påstås ha begåtts av flera svarande, om det för ut- redningen av målet är till fördel att åtalen behandlas i ett sammanhang.
Skilda åtal som har upptagits till behandling i ett sammanharig får senare skiljas åt. Åtal som gäller en och samma svarande eller ett och samma brott får dock endast skiljas åt om det finns särskilda skäl.
Vad l och 2 mom. stadgar om åtal tillämpas också på straffyrkanden motjuridiska personer. (21.4.1995/ 746)
L 2l.4.1995n46 träder i kraft 1.9.1995. Se SL kap. 9, St l. . . 7b §. (19.4.1991/708) I ett brottmål får ett av flerå
åtal sorn behandlas i ett sammanhang avgöras innan behandlingen av de övriga har avslutats. Åtal som gäl- ler en och samma svarande eller ett och samma brott får likväl avgöras vart för sig. endasr om det finns sär.:. skilda: skäl. . .:I- .:· Ett yrkande att en jundisk ·person skall dömas. till samfundsbot får inte utan särskilda skäl avgöras innan: åtalet beträffande det brott som ligger till grund för yr- kandet har avgjorts. (21.4.1995/746)
8 §. (14.1.1972/21) Privaträttsligt anspråk med anledning av brott får framställas i samband med att straffeller förverkningspåföljd yrkas för brottet. Göres sådant privaträttsligt anspråk gällande genom s~rskild talan, iakttages vad om rättegång i tvistemål är stadgat.
SeRB 10:8. A hade ådömts straff för att han ovarsamt framfört en honom
tillhörig personbil och därvid kört på en 4-årig gosse, som kornmit cyklande från motsatta hållet, med påföljd att jämväl bilen skadats.
...A hade för sin del yrkat att, enär gossens fader genom att underlåta tillsynen om sonen vållat skadan på bilen, fadern måtte åläggas att till honom utgiva ersättning för sagda skada. Yrkandet upptogs ej till prövning, enär det ej grundade sig på brott, som fadern skulle ha begått, och yrkandet således bort anhängiggöras medelst skrift- lig stämning i den för tvisternål stadgade ordningen. HD 1975 II 78. På samrna principiella ståndpunkt HD 1981 I1112. 9 §. (14.1.1972121) Domstolen må, om skäl därtill
föreligger, avskilja i brottmål framställt privaträttsligt anspråk till ett särskilt mål, som i fortsättningen hand- lägges i den ordning som är stadgad för handläggning- en av tviste~ål, eller ock förena privaträttsligt anspr_åk med anledmng av brott och yrkande på straff eller for- verkningspåföljd med anledning av samma brott, vil- ka samtidigt äro anhängiga där, till ett enda mål, som i fortsättningen handlägges i den ordning som är stad~ gad för handläggningen av brottmål. I beslut om åt- skiljande eller förening av mål må ändring icke sökas.
Se TvångsmedelsL 3:5, St 2 a. lO § har upphävts genom L 22.7.1991/1052. 11 §. (14.1.1972121) Framgår vid prövningen av
brottmål, att i åtalet avsedd handling icke ar-brott, el-
Pr 1 1402 ler ådömes av annan orsak ej straff för handlingen, må i målet framställt privaträttsligt anspråk likväl där prö-
: vas eller handläggningen av anspråket fortsättas i den ordning som är stadgad för handläggningen av tviste- mål.
15 kap. Om rättegångsombud (11.4.1958/150) Se L om advokater, Pr 23a oChjMb om fastställelse av stadgar
för allmänna advokatföreningen, Pr 23 b.· : l §. (14.1.1972/21) Part, som icke förständigats
att inställa sig personligen inför rätta, får i rättegången anlita rättegångsombud. · · · Åklagarens talan får icke föras genom ombud.
Part, som inställt sig personligen inför rätta, får åt- följas av rättegångsbiträde. Frågor må likväl ställas för besvarande av honom själv, om domstolen anserdet erforderligt. · ·
Se RB 12:20; L om öppna bolag och kommanditbolag 3:1-3, Ha 2; ABL 8:12, Ha 5; ProkuraL §§ l och 2, Ha le; FörmynderskapsL §§ l2 och 13, Ci 6; ÄB 19: 13, Ci 29; VattenL 5: 55, 6: 28, 7: 9 och 8: 18, Ek 9; L om enskilda vägar § 67 p. l, Ek 15; L om fiske §§ 58 och 77, Ek 56; L om andelslag § 75, § 84. mom. 2, §§ 106 och 116, Ha 8; NäringsL § 9, Ek 58; L om stiftelser § lO, Ci ll; L ·om hypo- teksföreningar§ 20, Ha 28; L om försäkringsbolag 7: l, 2 och 7, Ha 30; .L om försäkringsföreningar 16: 2, Ha 32; MönsterrättsL § 45, Ha· H b; IntfamL § 40, Ci 24; F om statskontoret§ 15, L 4 (II). · Arbetarskyddsmyndighet eller av denna· förordnad tjänsteman skall beredas tillfälle att bli hörd vid förundersökning och inför un- derrätt i ärende, angående vilket myndigheten har gjort anmälan för väckande av åtal. L om tillsynen över arbetarskyddet § 24 mom. 2, Ar42. . .
2 §. (10.1.1969/5) Såsom rättegångsombud eller -biträde må anlitas endast advokat eller annan redbar och annars för uppdraget lämplig samt skickad person som råder över sig och sin egendom. . • . . ·
Våd som i denna eller riågon annan hig.stadgas OJJ:l eJ?. aqvokats rätt att vara !,ättegångsombud eller -bitra- de tillämpas även på den. som har rä.tt att bedriva ai;l.- vokatverksamhet i någon arrmin stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet~ (8.1_.199~/30) '· ,~·.- '
Se L om advokater§ l, Pr 23a. r . . ' .. . Jfr L om patentombud§ l, Ha i"4a. ·'O_ .
. Polisman får inte uppträda soni biträde eller ombud för annan åta- lad än nära anförvant. Oni den åtalades personliga närvaro vid !lom- stol inte är nödvändig, har polisman dock rätt att uppträda som de11 åtalades ombud i syfte att medge åtalets riktighet. För sådant uppdrag· får polisman inte ·uppbära arvode eller annan ersättning än gottgörel- se för faktiska kostnader. PolisF § 44, H 25. :. ·• ·
Stadsfiskal får icke, utan justitiekanslerns i enskilda fall givna till- stånd vara ombud för eller biträde åt person som misstänkes för brott. Han får icke heller vara'målsägandes ombud eller biträde,.om detta kan stå i strid med ?kötseln·av hans tjänsteåligganden, F om stadsfis- kaler § l2 mom. 2, Pr 18a.. , .· .. , ...
Såsom rättegängsbiträde fick ej anlitas person; som dömts till straff för anstiftan till mened, även om domen ej vunnit laga kraft.
. HD u 18.2.1926, D 1926 s. 33. Se även HD 1928 I 2....... :· . Allmän åklagare är icke befogad att genom enskilt ombud· in-
lämna besvärsskrift till överrätt. HD 1928 I 40. På samma prii:tci- ' ·. piella ståndpunkt HD 1940 II 199, 1950 IT233 och 1953 II 80. . 3 §. (12.12.1958/497) :Tjänsteman må icke -vara
ombud eller biträde vid rättegång, när det strider.mot hans tjänsteplikt. · , . .. , .:
·Lagfaren medlem av allmän domstol må .icke vid rättegång vara ombud eller biträda part, om han ej har i saken del eller talar för make, anförvant i rätt upp- el- ler nedstigande led eller för broder,·syster eller mynd- ling. Vid den domstol, av vilken han är medlem, må han icke heller, såvida han icke har del i någon sak, för andra än ovannämnda personex sköta inskrivnings- eller andra ansökningsärenden.
Står någon till den, som är. medlem av rätten och deltager i målets behandling, i sådant förhållande, som avses i l kap. 6 § må han ej vara ombud eller bi.:
Rättegångsbalk kap. 15
träda part. Ej heller må någon vara ombud eller biträ- de, om han deltagit i målets behandling som medlem, föredragande eller protokollföni.te vid domstol eller i saken varit ombud eller biträde för motparten.
. L ang. tillämpning med avseende å kvinna av vissa stadganden om jäv för domare och fullmäktig, Pr 11, stadgar: Vad i RB 15 kap. 3 ~ är beträffande personer av manligt kön stadgat med avseende å skyldskap eller svågerlag, gälle ·ocki enahanda förhållande till varan- dra stående kvinnor samt man och kvinna, så ock, på grund av äkten- skapsförhållandet, äkta makar.
Person, som ådömts straff för brott, hade anmält missnöje mot HR:s utslag genom befullmäktigat ombud. HovR, som funnit att ombudet i rriålet uppträtt såsom målsägarens rättegångsbiträde i HR; hade icke b'ort lämna den åtalades ändringsansökan oprövad, utan bereda honom tillfälle att inom av HovR utsatt tid i laga ord- ning anmäla missnöje mot HR:s utslag och sedan söka däri änd- ring. I anseende härtill återförvisades målet till HovR i och för upp-
. tagande till fortsatt behandling utan skild anmälan. HD 1959 II 4. Person, som i egenskap av konkursförvaltare instämts att'svara
i ett mål ang. fastställande av en i konkursen bevakad fordran får ej i samma mål uppträdasomombud för käranden. HD 1959 II 35, Lm 1959 s. 913 och D 1960 s. 14. .
Enligt 15 kap. 3 § 3 mom. rättegångsbalken fick eri advokat inte vara ombud för en person som ansökte om återbrytande av dom, då han -hade varit biträde och ombud för motparten i den sak som återbrytandet gällde. HD 1990:16. 4 §. (11.4.1958/150) Ett rättegångsombud skall,.
om inte huvudmannen muntligen inför domstolen har befullmäktigat honom, visa en fullmakt som huvud- mannen egenhändigt har undertecknat. Advokater och allmänna rättsbiträden skall visa fullmakt endast om domstolen bestämmer det. (22.7.1991/1052) . Är. staten, kommun eller annat samfund eller of- fentlig· inrättning huvudman, gälle såsom fullmakt även i behörig ordning utfärdat skriftligt förordnande elle~ protokollsutdrag och, där bolag, andelslag, stif- telse, förening eller annan sådan sammanslutning är huvudman, till riktigheten bestyrkt utdrag ur proto- kollet från det möte, vid vilket bemyndigande givits av det därtillberättigade organet. . . . . . Kan den som anmält sig som rättegångsombud och icke är i enlighet med· l mom. därtill muntligen be- myndigad, ej. omedelbart förete ovan avsett skriftligt beinyndiganP,e, eller finrier domstolen med anledning av parts invändning eller av annan orsak nödigt att vinna bekräftelse på att utredningen om bemyndigan- det är riktig, skall den som anmält sig som ombud be- redas tillfälle att förete utredningen. Domstolen kan, då skäl därtill föreligger, fortsätta målets handlägg- ' ning utan att dock slutligt avgöra qet. Styrkes bemyn- digandet senare, ,anses ombudet ha handlat m_ed stöd därav från det han anmälde sig som ombud. Ar fråga· om-inissnöjesanmälan; skall utredning om bemyndi- g3:ndet framställas på domstolens kansli senast sjunde d~geri;'efter det den för missnöjesanmälan stadgade ti- den utgått. (31.8.1978/661) · · ·. Ang.. prokurists behörighet att föra huvudmarinens talan inför doms.~olar och andra myndigheter, se ProkuraL § 2, Ha le. . . .. A hade i stöd av fullmakt, som utfärdats av B och C; till HD in·
lämnat en skrift, vilkt-in innehöll gemensamt bemötande av B, C och D. A bereddes tillfälle att inom utsatt tid förete utredning om
. _.att han även bemyndigats av D. HD 1961 II 54. Enär det måste anses ha varit hustruns avsikt att uppträda som
ombud för sin man, då hon hos LS besvärade sig över länsmannens beslut, varigenom mannens körkort indragits, hade LS icke bort avVisa besvären, ehuru hustrun icke företett mannens fullmakt, utan hade den bort bereda henne tillfälle att i enlighet med RB 15:4
. mom..3. förete utredning om sitt bemyndigande. HFD 7.11.1966 · liggare 4776. · ·
Stadgandet i RB 15:4 mom. 3 om beredande av tillfälle för rätt~ tegängsombud att förete utredning om sin fullmakt skall tillämpas även i samband med konkursbevakning. HD 1975 II 52.. 4a. §. (1.4.1938/137) Såsom fullmakt gälle .från
telegrafanstalt i Finland avsänt telegram; vari ingår av-
sk; 5o1
de: an: ori re t gn ·-r Jva·
l<
vä~
OC' orr ell< skJ vie ful
UTI
ter [K· tvi. r är sk~
se l
mer och kos
fun ho"
kär St:;:
och nin, före folk själ· . ; c
teno de.
J iner gan förr
j
rek de l kor.
äve spa
\
v er· om
J Vid ang
nad ma del;
ord
dor rätt
~kap. 15
eller biträ- nmedlem, 1stol eller i ten. a stadganden l i RB 15 kap. :d avseende å ,1de till varan- und av äkten-
missnöje mot om funnit att ;ångsbiträde i ),kan oprövad, tid i laga ord- öka däri änd- i och för upp- '-!D 1959 II 4. ämts att svara ad fordran får :D 1959 II 35,
1 advokat inte ande av dom, i densaksom
tbud skall, 1.stolen har liD huvud- .Advokater takt endast 1052) d eller of- 1 fullmakt rorduande dslag, stif- >lutning är ; ur proto- :ie givits av
1mbudoch 1tligen be- a skriftligt anledning nödigt att
myndigan- ombud be- >tolen kan, handlägg·
~es bemyn· t med stöd d. Är fråga t bernyndi- last sjun~e tadgade u-
15 talan inför 1 le. C till HD itY ta~de av B. C utredning o!ll
uppträda so!ll · länsmanneW , LS . ke bort . lC j{t 1ens fullii13
5 .,f
·tmedRB 1{;6 FD 7.11.19
- •tt' llfälle for rll IV ;kall tiHäiilP
I 52. f~:O gälle v'
.ri ingår ll
Rättegångsbalk kap. 15
skrift av sådan i enlighet med 4 § avfattad fullmakt, som är ställd på viss person med eller utan rätt för denila att sätta annan i sitt ställe. Var, som å telegraf- anstalt till befordran·mottager dylikt telegram, skall å originala fullmakten, vilken tillika bör för honom fö- retes, teckna bevis över dess uppvisande och i tele- grammet anteckna, att den däri avskrivna fullmakten jämte sagda bevis är likalydande med huvudskriften. Vid expediering av telegrammet må jämväl telefon an- vändas. Ankommet telegram skall kollationeras med och bevis därom tecknas å det telegram, som tillställes ombudet. Dock skall fullmakt, där sakägare det yrkar eller rätten eljest anser det nödigt, för rätten i huvud- skrift uppvisas inom tid, som rätten äger bestämma, vid äventyr att telegrammet eljest anses ogiltigt såsom fullmakt.
Då person, som anmält sig som ombud, till HD såsom parts full~ makt ingivit ett telegram, som icke var avsänt från telegrafan~talt 1 Finland, men av on1Ständighetema ansågs framgå, att utredmngen om bemyndigandet var riktig, upptogs målet till prövning och av- gjordes utan att den, som anmält sig såsom ombud, bereddes till- fälle att förete tilläggsutredning om bemyndigandet. HD 1959 II 23. 5 §. Äger Kronan del i någon tvist; förordne [Kon-
ungens Befalningshafvande] then, som vid Underrätt- ten Kronans rätt försvarar: I Hofrätten tale i thy mål [Konungens] Ombudsman. skattebonde må i jorda- tvist sielf fullmächtig taga; [gifve doch honom, som räntan äger, thet tilkänna, at han, ther så tarfvas, må skatteboncia bistånd giöra.]
Ang. förande av statens talan i ärenden, som handläggs av länsrätt, se länsRL § 13 och§ 28 room. 2, B 2. : ·
Ang. företrädande av kyrkan, se KL 10:1 och 22:2, E 3 (II). På ortodoxa kyrkosamfundets i Finland församlingsråd ankom-
mer att vid behov utse ochbefullmäktiga ombud att inför domstolar och andra myndigheter föra församlingens talan. L om ortodoxa kyr- kosamfundet§ 28, E 22 (II). . · · ·
Såsom statens ombudsman och offentliga åklagare vid hovrätt fungerar dess advokatfiskal. HDb innefattande arbetsordning för hovrättema 17.9.19521333, § 27.
På fängelses direktör ankommer att på fängelsets vägnar svara och kära i fordrings- och ersättningsmål, F om fångvårdsväsendet § 24, St 25.
Vid sådan rättegång angående i beskattningslagen avsedda skatter och försäkringspremier, som icke gäller sökande av ändring i beskatt- ~II\gen; har skattestyrelsen och länsskatteverket rätt att jämte statens fordel ä·ven bevaka vederbörande kommuners och församlingars samt fo!kpensionsanstaltens rätt, såvida icke sagda skattetagare göra det S]alva:BeskattningsL § 145, Sk 18.
Statskontoret kärar och svarar på statens vägnar samt bevakar sta- ~ns fördel och rätt i ·ana ärenden som hör till dess verksamhetsområ-
e.
En tjänsteman vid statskontoret som har avlagt juris kandidatexa- men har rätt att i ärenden som avses i l mom. utan särskilt bemyndi- r.~n~e bevaka statens fördel och rätt vid don1Stolar, ämbetsverk och orrattningar samt att härvid företräda statskontoret. kEn tjänsteman vid statskontoret, som har förordnats av generaldi-
~e t?ren, har rätt att i inteckningsärenden utan särskilt bemyndigan- ke foreträda statskontoret hos inteckningsmyndigheten. F om stats- ontoret § 15, L 4 (II). : . .
ä 5tatens spannmålsförråd kärar och svarar inför don1Stol och för /en l övrigt talan i angelägenheter som berör detta. L om Statens Pannrnälsförråd § 20, O 16 (II).
Ve Oksålycksfallsverket för statens talan i ärenden, som hör till dess 0~ rnhetsområde, om detta icke uppdragits åt annan myndighet F
olycksfallsverket § l, Ar 60. lid8J&gnadsstyrelsen kärar ochsvarar på statens vägnar samt bevakar '<! ~ 0Instolar och ämbetsverk statens rätt och fördel i ärenden som
g r byggnadsförvaltningen. · ' lla~en direktör eller den biträdande direktör som svarar för bygg- toa t~tyrelsens administrativa ärenden, ombudsmannen och diretöre- dej or ?Yggnadsdistrikten har rått att för byggnadsstyrelsen ta emot
&!Yn1ng av stämning. Otd~ rätten att företräda byggnadsförvaltningen bestän15 i arbets-
Flngen. F om byggnadsförvaltningen § 13, L 6 a (II). do~rststyrelsen kärar och svarar på statens vägnar samt bevakar vid tatt . tolar, inför myndigheter och vid förrättningar statens fördel och1
allt som gäller forststyrelsen. Chefen för administrativa byrån
1403 Pr· t och ombudsmannen har rätt att på forststyrelsens vägrmr motta del- givning av stämning, om inte annat stadgas på annan plats. Chefen för administrativa byrån och ombudsmannen har rätt att utan särskilt bemyndigande antingen själv eller genom befullmäktigat ombud i don1Stol, hos myndighet, vid skiljemannaförfarande eller vid förrätt- ningar företräda forststyrelsen i alla ärenden, som berör denna. F om forstförvaltningen § 38, O 42 (Il).
Teleförvaltningscentralen kärar och svarar på statens vägrmr samt bevakar statens rätt och fördel vid don1Stolar, vid skiljeförfarande, hos övriga myndigheter och vid förrättningar i alla årenden som an- går Teleförvaltningscentralen. F om teleförvaltningen 14.5.1993/ 446, § 16.
På vatten- och miljöstyrelsen ankommer att kära och svara på sta- tens vägnar samt att vid domstolar, hos andra myndigheter och vid förrättningar bevaka staten$ rätt och fördel i angelägenheter inom vatten- och miljöstyreisens och vatten- och miljödistriktens område, om inte detta i arbetsordningen har ålagts ett vatten- och miljödi- strikt. Ombudsmannen och biträdande ombudsmannen har rätt att utan.bemyndigande bevaka statens rätt och fördel vid don1Stolar, i ämbetsverk och vid förrättningar samt att härvid företräda vatten- och miljöstyrelsen. F om vatten- och miljöförvaltningen. § 42; J 46 (II).
Museiverket kärar och svarar på statens vägnar samt bevakar vid domstol, skiljeförfarande och hos andra myndigheter statens rätt och fördel i ärenden som berör verket. Förvaltningsdirektören och en av honom utsedd tjänsteman har rätt att utan särskild fullmakt bevaka eller befullmäktiga ett ombud att bevaka statens rätt och fördel i åren-< den som avses i l mom. samt att på museiverkets vägnar ta emot del- givning av stämning. F om museiverket § 17, N 3 (II). . ·.
Vägstyrelsen kärar och svarar på statens vägnar samt bevakar vid don1Stolar och ämbetsverk statens rätt och fördel i alla mål och ären- den som angår vägverket. ''
Chefen för den enhet som svarar för skötseln av vägverkets juri- diska ärenden har rätt att antingen själv eller genom befullmäktigat ombud, i mål och ärenden som angår verket, bevaka statens rätt och fördel vid don1Stolar, inför andra myndigheter, vid skiljemannaförfa'- rande och vid förrättningar samt att härvid företräda vägverket.
Chefen för ett vägdistrikt eller ett av honom befullmäktigat om- bud har rätt att företräda staten i ärenden som angår vägdistriktet då någon representant för vägstyrelsen inte är tillstädes. F om vägverket § 21, P 10 (II). · ·
Jordbruksstyrelsen kärar och svarar på statens vägnar samt beva- kar vid don1Stolar och ämbetsverk statens rättoch fördel i alla åren, den inom jordbruksförvaltningens område.
En tjänsteman som nämns i arbetsordningen har rätt att i ärenden som nämns i l mom. utan särskilt bemyndigande eller genom ett av honom bemyndigat ombud bevaka statens rätt och fördel vid don1Sto- lar, ämbetsverk och förrättningar samt vid dem företräda jordbruks- styrelsen.
Distriktschefen eller en av honom bemyndigad tjänsteman vid ett landsbygdsdistrikt har rätt att utan särskilt förordnande företräda sta- ten~ de ärenden inom jordbruksförvaltningen i vilka inte en företrä- dare för jordbruksstyrelsen uppträder. På motsvarande sätt .kan di, strikschefen också, med de berörda personernas samtycke,' befull- mäktiga ordföranden i lantbruksnämnden eller i motsvarande organ eller lantbrukssekreteraren att företräda staten. F om jordbruksför- valtningen 28.12.1990/1237,· § 27. · · .
Sjöfartsstyrelsen kärar och svarar på statens vägnar och bevakar 1 don1Stolar och ämbetsverk statens rätt och fördel i alla mål och ären- den som gäller sjöfartsverket. . . ·
Chefen för sjöfartsstyrelsens juridiska byrå har rätt att själv eller genom ombud bevaka statens rätt och fördel i don1Stolar och andra myndigheter samt vid skiljemannaförfarande och förrättningar och därvid företräda sjöfartsverket. ·
Chefen för ett sjöfartsdistrikt eller ett ombud för honom får före- tråda staten i ärenden som gäller sjöfartsdistriktet, dä någon repre- sentant för sjöfartsstyrelsen inte är tillstädes. F om sjöfartsverket § 24, R 18 (II). . .
Statens tekniska forskningscentral kärar och svarar för statens del samt bevakar statens intresse och rätt i alla ärenden som gäller forsk- ningscentralen. F om statens tekniska forskningscentral10.3.1989/ 218, § 29. . .
Meteorologiska institutet kärar och svarar på statens vägnar samt bevakar vid don1Stolar och skiljemannaförfarande samt vid andra myndigheter och förrättningar stateris rätt och fördel i alla mål och ärenden som angår institutet: Chefen för administrativa avdelningen får utan särskild fullmakt bevaka eller bemyndiga ett ombud att beva- ka statens rätt och fördel i dessa falL F om meteorologiska institutet 22.9.1989/841, § 19. . . .
Geologiska forskningscentralen kärar och svarar på statens vägnar samt bevakar statens intresse och rätt vid don1Stolar och ämbetsverk i alla ärenden som gäller forskningscentralen om inte annat stadgas någon annanstans. F om geologiska forskningscentralen 16.2.1990/ 188, § 20.
Konsumentverket kärar och svarar på "Statens vägnar samt bevakar
1404
statens rätt och fÖrdel vid domstolar och myndigheter i samtliga ären- den som ankommer på konsumentverket. F om konsumentverket § 19 mom. l, R 17 (Il).
Statens konstmuseum kärar och svarar för statens räkning samt bevakar vid domstolar och andra myndigheter statens rätt och fördel i alla ärenden som hör till museets verksamhetsområde.
Förvaltningsdirektören har rätt att utan särskilt be~dig~nde ~n tingen själv eller genom ombud som han har befullmakngat foretrada statens konstmuseum samt bevaka dess rätt och fördel vid domstolar och andra myndigheter samt förrättningar. F om statens konstmu- seum 20.4.19901379, § 21.
strålsäkerhetscentralen kärar och svarar på statens vägnar samt bevakar vid domstol och skiljemannaförfarande, vid andra myndig- heter och vid förrättningar statens rätt och fördel i alla ärenden som angår centralen. F om strålsäkerhetscentralen 20.12.1991/1515, § 13.
Lantbrukets forskningscentral kärar och svarar för statens räkning samt bevakar statens rätt och fördel vid domstol, andra myndigheter, skiljemannaförfarande och förrättningar i samtliga ärenden som gäl- ler forskningscentralen, om inte något annat stadgas. F om lantbru- kets forskningscentral28.12.1990/l307, § 16. •
Tullstyrelsen kärar och svarar på statens vägnar samt bevakar sta- tens rätt och fördel vid domstolar och ämbetsverk i alla ärenden som gäller tullverket.
, . · Chefen för den avdelning som svarar för tullverkets förvaltning el- ler hans ställföreträdare har rätt att antingen själv eller genom tullsty- reisens tullombud eller ett av honom befullmäktigat annat ombud vid domstolar, andra myndigheter, skiljemannaförfarande och förrätt- ningar bevaka statens rätt och fördel i ärenden som gäller tullverket samt att därvid företräda verket.
Chefen för ett tulldistrikt eller distriktets tullombud i huvudsyssla har rätt att företräda staten i ärenden som gäller tulldistriktet och i vilka tullstyrelsen inte är representerad. F om tullverket § 25, L 53 (II).
skogsforskningsinstitutet kärar och svarar på statens vägnar samt . bevakar statens rätt och fördel vid domstolar, andra myndigheter, skiljemannaförfarande och förrättningar i samtliga ärenden som gäl- ler institutet.
.. Förvaltningsdirektören och en tjänsteman som förordnats därtill i arbetsordningen har rätt att utan särskild fullmakt, antingen själv.el- ler genom befullmä~tigat ombud, beva~ s~tens rätt o,ch f?rdt;l i al~ de fall som nämns 1 l mom. samt att foretrada forskmngs1nstitutet 1 dessa fall. F om skogsforskningsinstitutet § 19, O 12 (Il):
Arbetarskyddsstyrelsen kärar och svarar på statens vägnar samt bevakar statens rätt och fördel i sariltliga ärenden som gäller arbetar- skyddsstyrelsen vid domstolar och ·skiljemannaförfarande samt vid andramyndigheter och förrättningar. : · .• · ·. .
Om hur distriktsförvaltningsmyndigheterna företräds vid domstol stadgas särskilt.
• Avdelningschefen vid administrativa avdelningen har rätt att utan särskilt bemyndigande bevaka eller befullmäktiga ett. ombud att beva- ka statens rätt och fördel i samtliga fall som avses i l mom. F om ar- betarskyddsförvaltningen 8.3.1991/486, § 28: : • .· ·,:; . ··
Lantmäteristyrelsen kärar -och svarar på statens vägnar samt be'va·· kar vid domstolar och roydigheter statens rätt och fördel i.alla mål och ärenden som gäller-lantmäteriverket. · · · . . ·
Chefen för den enhet som ansvarar för skörselri av' juridiska åren• den Vid lantmäteristyrelsen har rätt att antingen själv eller genom ett befullmäktigat ombud vid domstolar och andra 'myndigheter, vid skiljemannaförfarande och vid förrättningar bevaka statens rätt och fördel i ärenden som angår lantmäteriverket och vid dessa represen- tera lantmäteriverket. Forn lantmäteriverket§ 24, O 77 (II). •• • · · studiestödscentralen kärar och svarar på statens vägnar och beva-
kar statens intressen och rättigheter inför domstolar och ämbetsverk i ärenden som gäller studiestödscentralen. F om studiestödsförvalt- ningen § 20, N l16a (U). . · ·. : . · ... ·
6 §. Vil någor, som del i saken ~afver, för the an- dra tala; tage .ther:as fullmacht thert1L · . . .
Jfr dock L om skifte§ 66, Ek l; L om. samägares av lägenhet del- tagande i skogsförbättringsföretag § 4, O 50 (II).
Då flere haft "del i rättsförhållande, men endast en delägare väckt talan i saken, upptogs målet till saklig prövning, enär de öv- riga blivit stämda att höras i målet, även om de icke hörsammat kallelsen. HD 1923 u 1118U,.. D_l924 s. 22 . 7. §. (11.4.1958/150). Ombud må ingå 'förlikning,
därest icke i fullmakten uttryckligt föreskrivits, att han itke är berättigad därtill. Fullmakt, som är ställd på viss person, må ombudet icke utan tillstånd över- föra på annan. · · · · · · . · · - .
I stöd av fullmakt må probud för~träda huvudman- nen endast vid den rätt, inför vilken muntligt bemyn- digande givits eller fullmakt företetts. Ombudet lik-
Rättegångsbalk kap. 15
som även rättegångsbiträde äger likväl städse befogen- het att anmäla missnöje med den rätts utslag, vid vil- ken han uppträtt såsom ombud eller rättegångsbiträ- de, eller att genom [vad] bevara huvudmannens rätt.
Huvudmannens personliga inställelse inför rätta må icke i och för sig anses innebära, att bemyndigandet är återkallat.
Ang. prokurists behörighet att på huvudmannens vägnar ingå för- likning stadgas i ProkuraL § 2, Ha l c. .
A hade till hovrätten inlämnat en av B upprättad ändringsansö- kan för C och en öppen rättegångsfullmakt utfärdad av C. Seder- mera anmälde B missnöje med hovrättens dom utan att förete C:s fullmakt. Hovrätten lämnade missnöjesanmälan oprövad. Enär det borde anses att C befullmäktigat B som sitt ombud i hovrätten och att A endast handlat som bud, hade B rätt att utan ny fullmakt an- mäla missnöje med hovrättens dom. HD 1976 II 55.
Ombud, som i stöd av en fullmakt som utfärdats av förmynda- ren för minderårig part A hade skött ett fullföljdsärende i HovR, hade med beaktande av stadgandena i RB 15:7, mom. 2 rätt attmed stöd av fullmakten på A:s vägnar anmäla missnöje mot HovR:s dom, fastän A hade uppnått myndig ålder medan målet handlades
"i HovR. HD 1980 II 120. . Enär i fullmakt icke föreskrivits, att tvenne personer endast ge- mensamt fingo uppträda såsom ombud för en kommun, var den ena av dem behörig att jämväl ensam företräda kommunen. HD 1946 Il35.
Rättegångsombud ansågs äga rätt att i stöd av fullmakt in blan- co avstå från käromålet. HD 1946 I 2. 8 §. Dör Hufvudmannen under · rättegången;
kungiöre ombudsman thet Rätten, och the, som _tå sakägare varda, gifve ny fullmach t. ·
Att huvudmannens död icke medför prokurans upphörande fram- går av ProkuraL § 8, Ha le.- Jfr RättshandlL § 21, Ci 34b.
A, som varit svarande i ett tvistemål och anmält missnöje mot hovrättens däri givna dom, hade avlidit innan tiden. för ändrings- sökande utgått och det av honom befullmäktigade ombudet hade ingivit ändringsansökan jämte fullmakten till högstadomstolen ef- ., ter A:s död. Då A:s rättsinnehavare vid bemötandet av motpartens ändnngsansökan tillika meddelat, att de godkände ombudets åt- gärder och upprepade, vad A i målet anfört och ·yrkat, har målet upptagits till prövning även beträffande A:s ändringsansökan. HD
. 1955 Il 56, Lm i955 s. 974. . · . . . 9 §. (6.5.1955/213) Äger rätten eller dess ordfö~
rande, i enlighet med vad därom är särskilt stadgat, befogenhet att för part förordna rättegångsbiträde el~ ler ombudsman, vare den, som i denna rätt allmänne- Iigen utför sakföraruppdrag, skytdig att på förordnan- de åtaga sig uppdrag att vara rättegångsbiträd~- eller ombudsman. · ..
Se L om fri rättegång, Pr Ha och·F om fri rättegång,'Pr:24b;:L om unga förbrytare § 23 mom. 2, St 10; L om u.t.lämning för brott§ 24, St 4; L om utlämning för brott Finland och de övriga nordiska länderna emellan § 11, St 4a; F om bringande \kraft av konventio- nen ang. civilprocessen, Pr 64; Militär rättegångsL § 28, Pr la.
10 §. Ombudsman skal redeliga och med all flit drifva then sak, som honom förtros, och skrifva ·alla the sk~fter under, som han gih-:er i R~tten in. Ej må på någon mlaga dömas, 01;n theneJ satt s1tt namn ther un- der, som skriften författadt, ther sakägaren finnes ej hafva förstått then samma upsätta. ·. ·
Se hänv. vid RB 14:4 och 15:14. · ' · Besvärsskrift, som icke varit uppsatt av besväranden o.ch ej hel-
ler försedd med författarens egenhändiga underskrift, har ansetts böra prövas, då med hänsyn till omständigheterna tvivelsmål icke kunnat råda därom, vem som författat besvärsskriften i besväran- dens namn. HD 1948 II 47, D 1948 s. 72. 10a §. (12.12.1958/497) Visar sig ombud eller bi-
träde oredligt, oförståndigt eller oskickligt eller finnes han eljest olämplig för sitt uppdrag, må domstolen förvägra honom rätt att uppträda i målet. Domstolen må även, då skäl därtill föreligger, förvägra honom rätt att under högst tre år verka såsom ombud eller biträde · vid den domstolen. Är fråga om advokat, skall dom- stolen delgiva styrelsen för den allmänna advokatför- eningen sitt beslut.
RättE
Har bör ha de i rä fälle a tensfoJ
Änd bud el skall t1
Fe medd såson Seäv(
11~ sig th( pröfva1 12~
huvud! och ers därom dömt,' mäktig ler huv vars do och her gångssl< han sin
Ad' cificerr
Skif till säk ringen. 13 §.
rätt; haf til, och.
Full nensrä digprö att få ur derkän fullmäl de, i rät att anta da dom 9.
Aha dran, UJ dess för ställa in hetsåtgä drivas b och då l icke hac stånd er dömda f arvode t dra sida 14 §.
ledt någc drifvit or böte tijo plichte rr at föra ; pröfvar t ifrån sah undgå; p tygad, at mannens råd til ha fängelse'
15 §. nad visa; låta öfver dess-skrii
k kap. 15
,se befogen- lag, vid vil- :gångsbiträ- nnens rätt. för rätta må tdigandet är
·agnar ingå för-
i ändringsansö- J d av C. Seder- .n att förete C:s rövad. -Enär det i hovrätten och rry fullmakt an- 5. . :s av förmynda- ärende i HovR, n. 2 rätt att med 1je mot HovR:s nålet handlades
:oner endast ge- mmun, var den :ommunen. HD
Jllmakt in blan-
rättegången; the, som tå
phörande fram· Ci 34b. . . l t missnöje_ mot !n för ändnngs, ~ ombudet hade ta domstolen ef- ~t av motpartens ie ombudets åt· >"Tkat, har målet 1gsansökan. HD
· dess ordfö~ ;kilt stadgat, .gsbiträde el: Ht allmänne· :å förordnan· ;biträde eller
·O'ång Pr i4b, L§ -o ' t :ming för br~t )>a övriga nordt5.er
1ft av konvent! § 28, Pr l a. fl't 1 med all 1 h skrifva alla 1 in. Ej må på amn ther un: tren finnes e)
. hel- anden och eJ t!S .krift, har al~j(' 1a tvivelsmå -~!l' .rlften i besva
bi'nbud eller e5 gt eller finlell nå domst01ell ~t. Domsto~'' ra honom .0e ·d eller bitrlljll, .1t, skall dfo!' 1a advokat
Rättegångsbalk kap. 16
Har ombud eller biträde förvägrats rätt att uppträda, bör hans huvudman, såframt denne icke är närvaran- de i rätten och själv önskar driva sin sak, beredas till- fälle att anskaffa ett ombud, som uppfyller kompe- tensfordringama.
Ändring av ovan i l mom. avsett beslut må av om- bud eller biträde sökas medelst besvär, men beslutet skall trots besvären omedelbart lända till efterrättelse.
Förbud att under viss tid verka som ombud eller biträde kan meddelas endast i samband med mål, vari vederbötande uppträtt såsom ombud eller biträde. HD 1963 II 65, Lm 1964 s. 1090. Se även HD 1964 II 58. 11 §. Fullmächtig hafve ej macht i Rätten afsäga
sig then sak, som han ther begynt, utan Rätten pröfvar, at han skiäl ther til hafver.
12 §. (28.1.1927/22) Åsämjas ej fullmäktig och huvudman därom, vad fullmäktig bör erhålla i arvode och ersättning för sina omkostnader, och är visst avtal därom icke gjort, pröve den domare, som sist i saken dömt, vad fullmäktig skäligen bör tillkomma, där full- mäktig icke hellre villlåta instämma sin huvudman el- ler huvudman sin fullmäktig till den domstol, inom vars domkrets den, som skall instämmas, har sitt bo och hemvist; och äge fullmäktig rätt att hålla de rätte- gå~gsskrifter kvar, som han omhänderfått, till dess han sin betalning får. ·
Advokat är på begäran skyldig att tillställa sin· huvudman spe- cificerad räkning. Helsingfors HovR d. 16.1.1963, D 1963 s. 32.
Skiftesman hade inte rätt att innehålla avvittringsinstrumentet till säkerhet för sitt arvode och .de kostnader han haft för avvitt- ringen. HD 1983 II 34. . , .. . . 13 §.. Försummar fullmächtig sin hufvudrrians
r~tt; hafve tå hufvudman våld, at tala h<:>nom lagliga til, och söka sin skada åter.
Fullmäktig förklarades visserligen ha försummat huvudman- nens rätt och sålunda vållat att denne betagits tillfälle att under nå- dig prövning draga hovrätts dom, varigenom huvudmannens talan att få ur sitt till konkurs upplåtna bo undanskifta viss egendom un- derkänts; men emedan huvudmannen, som på antydd grund yrkat fullmäktigens åläggande att till honom utgiva sagda egendoms vär- de, i rättegången därom icke ens för~burit sådana omständigheter, att antagas måste, att huvudmannen skulle vunnit ändring i berör- da dom, förkastades käromålet. JD d 4.10.1895, TB 1896 s. 86 n:o ~ . . . ...
Ahade, då han iivit i up~d,rag åt advokaten B att d.ri~a u;_ enfor- dran, uppmanat B att söka li.vars~d på gäldenärens,_egei_l.dom eller d~ss f?rsättande under förbud att säljas eller skingras for att såke- htälla Indrivningen av fordran. Enär B icke skridit till sagda säker" e_tsätgärder och A:s fordran vid verkställd .utmätning kunnat in-
dnvas blott delvis till följd av att gäldenären skingrat sin.egendom OCkh då B icke visat, att fordran trots exekutiva säkerhetsåtgärder le e hade kunnat indrivas, förpliktades han att till A såsom skade- ~~nd erlägga ett belopp, motsvarande skillnaden mellan den ut-
0tnda fordran jämte ränta och av A för sakens handhavande erlagt dtvode å ena sidan samt de vid utmätningen influtna medlen å an-
ra sidan. HD 1962 II 77; D 1963 s. 57. leJ4 §. [Finnes fullmächtig hafva retadt, eller för- dti~ågon til oskiälig rättegång, eller emot bättre vett bot t.?rättfärdig sak, eller brukadt vitterlig falskhet; Pli e ti.Jo, tjugu, eller mera; til hundrade daler, eller at ~~te rned fängelse, och varde honom ej mera tillåtit Ptöfora andras saker för Rät-ta, .alt som DoiJ?-ar~n iftå var thes brott vara. Drager sådan fullmächt1g· s1glllld s~ke:n, innan slut ther i varder, at straff ther. n;ted tyga~å, phchte äntå, som sagt är. Varder någor öfver- lllan ' at han ock hemliga skrifytt i saken för hufvU.d- tåd ~ens vederpart, eller gått honom med skiäl:·och ~g 1~hal?-da; böte hundrade daler, eller straffes med 1~ e VId vatn och bröd, och ·vare ärelös.] ·..
Ilad .§. (27.4.1868) Alla ega Rätten heder och vörd- ~ ~sa; ty skall ej någon, i stället för laga fullmäktig, d~s fvke~age, tjenstedräng, eller annan otjenlig gifva
s :nfter in, eller till muntligt förhör skicka, Gör
1405 Pr ,t det någon, böte i Underrätt [fem daler], i Hofrätt {tio daler]. · · · . ·
Se SL 2:4 och S, St l. 16 §. (27.4.1868) Tager någon sig talan för Rätta i
den sak, der han hvarken är målsegande, eller om- budsman, eller eger å embetets vägnar kära och söka, eller eft.er lag ..derti~l lof hafver; böte i Underrätt [fe~ daler], 1 Hofratt [no daler], eller mera, som saken ar till; sker det hos [Kejsarens Befallningshafvande], böte [fem daler], kronans ensak; fylle ock i dessa fall all skada. ·
Se SL 2:4 och S, St l. .... Äganderätten: till vissa bestämda aktier i ett bostadsaktiebolag,
vilka aktier medforde rätt att bebo en viss lägenhet berättiga.de icke i och för sig aktiernas ägare att föra talan om avhysning· av den, som bodde i lägenheten och ingått sitt hyreskontrakt med bolaget: HD 1921 d II 399, D 1922 s. 9.
En lägenhetsägare hade yrkat, att vissa personer skulle förbju- das att begagna en vinterväg, som ledde över hans· lägenhet och över ett av honom inköpt outbrutet område. Enär det utretts, att käranden försålt lägenheten efter det han i HovR sökt ändring i un- derrättens utslag, upptogs käromålet till denna del icke_ till pröv- ning. HD 1960 II 76, D 1960 s. 71. ·• . . ' ·
· 17 §. (21.4.1995/585) Ett ombud, ett rättegångs- biträde eller deras biträden får inte olovligen röja en enskild persons eller en familjs hemlighet soni huvud- mannen anförtrott honom, eller någon annan sådan förtrolig omständighet som han fått kännedom om i sitt uppdrag: . · · · ·· ··• · •· Till straff för brott mot tystnadsplikten· enligt l riwm. döms enligt 38 kap. l eller 2 § strafflagen, om inte gärningen skall bestraffas enligt 40 kap. 5 §straff..: lagen eller strängare straff stadg~ för den på något an- nat ställe i lag. ·· '' •· : ·.·_ · ··· ·.: · · '· · ·
§ 17 tillfogades genom L 21.4.1995/585, som träder i kraft 1.9.1995. . -~~·
Se SL 38:1 och 2 och 40:5, St l. .
. 16 kap. Om processinvändningar och uppskov (12.8.1960/362) .
l §. (12.8.1Q60/362) En processinvändning skall göras då svaran&n första gången för talan i saken; och alla invändningar skall om möjligt göras samtidigt. (22.7.1991/1052) . . _ Göres processinvändning senare, skall den .iek~ upptagas till prövning, såframt den icke gäller om- ständighet, som rätten är pliktig attsjälvmant beakta.
'Ang. invändningar, se även L om skuldebrev§ 15, Ci 4i och L ang. införande av densamma§§ 2 och 6, Ci 43; Växe!L § 94, Ha 20 och CheckL § 72, Ha 21; SjömansL § 88, Ar 9; SjöarbetstidsL § 28, Ar 24; L om arbetstiden på fartyg i inrikesfart § 30, Ar 24 a; Semes- terL för sjömän§ ~5, Ar 28a; L om skifte§ 323, Ek l; KS§§ 23, 113 m.fl., Pr 39; UL 2:12-16, Pr 47.
2 §. (12.8.1960/362) Om processinvändning skall rätten meddela särskilt utslag, då sakens beskaffenhet det kräver. ·
3 §. (12.8.1960/362) I utslag, varigenom rätten förkastat processinvändning, må rättelse sökas endast vid sökande av ändring i rättens slutliga utslag. Har part sökt ändring i rättens slutliga utslag, må motpar- ten i sitt bemötande av ändringsap.sökningen jämväl söka ändring i utslag, varigenom av honom gjord pro- cessinvändning blivit förkastad. ·
Har rätten med anlednin~ ~v invändning lämnat sa- ken utan prövning, må ändring i utslaget sökas med- elst besvär. . · ·. · · · ·
Ändring må icke sökas i utslag; ·genom vilket med-: lem av rätten förklarats jävig. · • . ·. . _~
SeRB kap. 25. -- - .
Pr·1 1406 4 §. (12.8.1960/362) Begär en part uppskov i ett
brottmål för att lägga fram ytterligare bevisning eller av. någon annan orsak, skall målet skjutas upp, om domstolen anser att det finns skäl till det, och samti- digt sättas ut en ny tid för behandlingen. Självmant får dorn5tolen inte skjut;;a upp brottmålet, om det inte finns särskilda skäl.· Ar i ett brottmål svaranden häk- tad eller har han meddelats reseförbud eller avstängts från tjänsteutövning, får målet inte skjutas upp längre än två veckor, om det inte är nödvändigt för under- sökning av svarandens sinnestillstånd. (22.7;1991/ 1052)
Över uppskov i saken må ingen anföra besvär. An- ser dock någon, att målet därigenom onödigtvis förd- röjes, må han inom trettio dagar .däröver klaga i hov- rätten.
SeRB 24:2; UL 10:2, Pr47; TvångsmeddsL 1:17, St 2a; L om ut- lämning för brott§ 22, St 4. · ·
5 §. (22.7.1991/1052) Om detför att avgöra målet är viktigt att en fråga som behandlas i en annan rätte- gång eller i något annat förfarande avgörs först, eller om det finns något annat långvarigt hinder för be- handlingen av målet, kan do;mstolen bestämma att be..: handli.ngen skall fortsätta först sedan hindret har upp- M~ .. . . .
6 §.. (14.1.1972/21) I brottmål, vari åtal utföres av allmänna åklagaren~ skall målsäganden förständigas att infinna sig till målets fortsatta handläggning, om han anser sin fördel det kräva. I annat brottmål .skall målsägande!?- förständigas att infinna sig till den fo:rt- satta handläggningen, om han vill fullfölja sin. talan.
Förståndigar domstolen målsäganden eller. laga fö- reträdare för honom att infinna sig personligen till målets fortsatta handläggning, förelägges honom vite.
7· §. (22.7.1991/1052) Har i ett brottmål målsäg- anden eller hans lagliga företrädare vid vite ålagts att infinna sig personl~gen till målets fortsatta behandling men uteblir utan laga förfall, kan domstolen bestäm- ma att han skall hämtas tHl en senare rättegångsför- handling, om det finns skäl.. :. · · . . .. ·... ,
~ 8 §. (14.1.1972/21) Ibrottmålskallsvaranden,så- framt han ej är häktad eller förordnande· om hans· häk- tande icl:ce ;utfärdas,.~d vi~e ~l~ggas att infinna sig ~ill ~.ålets fortsatta handlaggnmg. Om svaranden skall m- ställa sig personligen, skall detta riäinnas i beslutet: Åtalas svaranden för brott, för vilket icke annat straff än höter är stadgat; eller har: han under :i:nålets hand- läggning hörts personligen, skall han, om hans per- s_onlig~ ~ä;rvaro i~ke är nödvändig,..förs~ändi~a: att in- fmna s1g till målets fortsatta handlaggmng VId aventyr att målet oaktat hans ~tevaro _kan avgöras. Utan laga förfall utebliven svarande, som icke förklaras. häktad, förordnas att hämtas till målets fortsatta handlägg- ning, om han skall ip.ställa sig personligen. ··
Se SV 6:10, St 18. · · .· ·, · 9 §. (22.7.1991/1056) Orri en part ellerhanslagli- ga företrädare, som inte är närvarande eller företrädd vid domstolen, vid· vite '{öreläggs att inställa sig till handläggningen, skall han i tVistemål underrättas om detta enligt 11 kap. 3 ocb 4 §§och i brottmål enligt 11 kap.20§2mom. : · · · · · SeRB 11:9. · lO §. (19.4.1991/708) Vad 6-9 §§stadgar om par-
temas skyldighet att infinna sig till fortsatt handlägg- ning av ,ett brottmål gäller också den fortsatta· hand- läggningen av målet vid någon annan behörig domstol som målet har överförts till. · .. l. ·
Rättegångsbalk kap. 17
17 kap. Om bevisning (29.7.1948/571)
Bevisning i allmänhet
l §. (29.7.1948/571) I tvistemål äger käranden be- visa de omständigheter, som stöda käromålet. Anföra svaranden till sin förmån någon omständighet, styrke jämväl densamma med bevis.
I brottmål äger käranden styrka de omständigheter på vilka hans yrkande stöder sig. '
Se L om auktoriserade translatorer§ 5, B 20. . Ang. bevisbördans fördelning i fordringsmål, se bl.a. HD 1949
II 121, D 1950 s. 5 och i mål ang. ersätming för föremål, som läm. nats i förvar men förkommit, se HD 1952 II 51, D 1952 s. 85 vid HB 12:2, Ci 34.
Då acceptants namnteckning på växel bestrides, bör käranden bevisa namnteckningens riktighet. HD 1954 II 48, Lm 1954 s. 683. 2 §. (29.7.1948/571) Rätten äger efter samvets-
grann prövning av alla omständigheter, som förekom- mit, avgöra, vad i målet skall anses vara sant:
Är i lag särskilt stadgat om verkan av visst slag av bevis, lände det till efterrättelse. ·
Se ÅL§ 89, Ci 13; BB 22:4, Ek 13; HB 12:3, Ci 34; L om dödför- klaring §§ 2 och 3, Ci 8; VäxelL § 20 mom. 2 och § 29 mom. l, Ha 20; CheckL § 57, Ha 21; L om skuldebrev§ 13, Ci 42.
Sedan den åtalade hade bestritt ett åtal angående narkotikabrott hade som bevisning förebragts de berättelser som avgetts vid polis- undersökningen och som upprepats inför domstolen av personer som tidigare dömts för narkotikabrott. De lägre domstolarna hade godkänt berättelserna som utredning om den åtalades skuld utan att bereda honom tillfälle att förhöra dem som avgett berättelserna. Förfarandet kränkte de principer som framgår av den internatio- nella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter an. 14 st. 3 punkt e och konventionen om skyddför de mänskliga rätt- tigheterna och de grundläggande friheterna art. 6 st. 3 punkt d, en- ligt vilka den åtalade har rätt att förhöra eller låta förhöra vittnen som åberopas mot honom. Mål~t återförvisades till underrätten. HD 1991:84. . .
'3 §: \29.7.i948/571) För oi:nstäJ?.dighet, som är allmänt veterlig eller som rätten å tjänstens vägnar har kännedom oin, kräves icke bevis.. Ej ·heller erfordras be-yis om vad lag'stadgar.Skall fr~mmande lag tilläm- pas, och är ej dess innehåll för rätten känt, skall rätten anl?oda part att förebringa bevisning därom.
Ar f9r 'visst fall särskilt stadgat, att rätten skall an- skaffa utredning om innehållet av. utländsk lag, som i saken skall tillämpas, lände det- till efterrättelse.
SeRB kap. 24 § 3 mom. 2; IntfamL § 56, Ci 24; VäxelL § 87, Ha 20; CheckL § 65, Ha 21; L om godkännande av den i Köpenhamn 19.11.1934 mellan Finland, Danmark; Island,. Norge och Sverige avslutade konventionen om arv, testamenteoch boutredning samt om sagda konventions verkställighet§ 4, Ci 32. · · · 4 §. · (29.7.1948/571) tiarpart inför rätten erkänt vissomständighet, och ä,r·saken sådan; ·att forlik,ning därom är tillåten, skall :vad_part~n erkänt gälla mot ho- nom. Återkallar :part sitt erkännande, pröve r~tten rn.ed hänsyn till de skäl, som anf()ras för återkallelsen, och övriga o~tändigheter, vilken verkan sqm bevis må tillkomma erkännandet. . . : .. År saken ej sådan, sorp. i l room. sägs, prö~e rätten, vilken verkan parts erkännande må äga som bevis.
,, . Sva~andes rättegångsombud har i underrätten medgivit .käro- målets riktighet. Då svaranden, som i HovR och HD påstått, att detta uttalande av ombudet var oriktigt, icke anfört omständighe- ter, s6m utvisade oriktigheten av medgivandet, har.detta ansetts .bindande för svaranden. HD .1954 11 54; Lm 1954 s. 766-och D 1954 5.:94. . Svaranden hade i underrätten först medgivit en delav käran· dens yrkande och senare återkallat sitt medgivande. Medgiva1_1det
·k;undeåterkallas.HD1993:57. '.. . ... ; · 5 §..(29.7.1948/571) Underlåter part trots rättens
påbud utan giltigt skäl att infinna sig vid rätten eller att eljest fullgöra något i·rättegången eller att besvara
Rätte;
för sak rned hz rekomr parts fe
6 §. och kaJ svårigh belopp.
7 §. kar frar eller rec ringare rätten e
8 §. visning, nödvän läggas f samma skall hö liknirig för ett n lersträr år.
Se L or Eme
stöld, a unders. han var påstådc lubjudi målet t
8a §. sen tas upptagn 48 a, 51 utom ht
Orne· ler om i upp ock
8b §. partema ninguto nas att f( blir:
8c §. att bevis göra en andra dc let och\ skall de1 handling het.
8d §. framställ tar när b
Den d det rätte. upptagni förs.
8e §. gits utan upp på finns någ av 7 §.
Ombt lingen, s
mp.l7
l.)
nden be- -· Anföra :t, styrke
:iigheter,
t.,HD 1949 l, somläm- il s. 85 vid
r käranden .m 1954 s.
samvets- 'örekom-
;t slag av
om dödför~ nom. l, Ha
kotikabrott ts vid polis- lV personer )lama hade skuld utan rättelserna. internatio-
tigheter art. 1skliga rätt~ mnktd, en- :öra vittnen •.nderrätten.
som är ignar har erfordras lg tilläm- .all rätten
skall an- ag, som i lse. :IL§ 87; Ha <:öpenhamn xh Sverige dning samt
~n erkänt ödikning amot ho- ve rätten kallelsen, om bevis
·. ve rätten, bevis. dgivit käro- l påstått, att mständighe- letta ansett:5 . 766 och P
d av kära:n- vfedgivai_ldtt
lts rättenS itten elle! tt besvaril
Rättegångsbalk kap. 17
för sakens utredning framställd fråga, pröve rätten med hänsyn till alla omständigheter, som i saken fö- rekommit, vilken verkan som bevis må tillkomma parts förhållande.
6 §. (29.7.1948/571) Är fråga om skadas belopp och kan bevisning därom icke alls eller allenast med svårighet föras, ägerätten uppskatta skadan till skäligt belopp. ·
7 §. (29.7.1948/571) Angår bevis, som part öns- kar framställa, omständighet, som icke verkar på sak eller redan är titredd, eller kan bevisning med avsevärt ringare besvär eller kostnad erhållas på annat sätt, må rätten ej tillåta framställande av, sådant bevis.
8 §. (22.7.1991/1052) Partema skall sörja för be-:- visningen i målet. Domstolen: får också, när det anses nödyändigt, självmant,besluta om att'bevisning skall läggas fram. Den får dock inte mot partemas gemen:· samma vilja självmant bestämma att ett nytt vittne skall höras eller en ny handling läggas fram, om för- likning är tillåten i målet eller om en part yrkar straff för ett målsägandebrott för vilket inte stadgas annat el- o ler strängare straff än böter eller fängelse i högst fyrak . '• . .
Se .L om faderskap § 30, Ci 16: . Emedan underrätten, där den åtalade bestritt ett åtal för grov
stöld, avgjort målet utan att ~som vittnen höra tvenne vid polis- undersökningen förhörda personer, av vilka den ena berättat, att han varit i den åtalades och målsägandens sällskap vid tiden för det påstådda tillgreppet, och den.andra, att den åtalade. åt honom sa- lubjudit den klocka, som påstods ha blivit stulen, återförvisades
· målet till underrätten. HD 1969 II 81, Lm 1969 s. 973.
- Sa §. (22.7.1991/1052) I ett"tvistemål skall bevi- sen tas upp vid huvudförhandlingen, öm inte bevis- upptagningen enligt 6 kap. 8, l2 eller 17 § e1Ierl5, 41, 48 a, 51, 56 a, 61 eller 65 § i detta kapitel skall ske u_tom huvudförhandlingen. . ·· . . .
Om ett bevis tas. upp utom huvudförhandlingen el- ler om ingen huvudförhandling hålls, kan beviset tas upp också vid en annan underrätt. .
8b §. (22.7.1991/1052) Domstolen skall kalla P~rtema till en förhandling sÖm hålls för bevisupptag- nmg utom huvudförhandlingen. I kallelsen skall näm- nas att förhandlingen kan hållas trots att en part ute- blir. . . .
8c §. (22.7.1991/1052) Om domstolen beslutar att bevis skall tas upp vid en annan domstol, skall den göra en framställning om bevisupptagning hos den andra domstolen och samtidigt kort redogöra för må- let och vad som skall styrkas med beviset. Samtidigt hkall ~en d?mstol som uppta! be~.s~t tillställas alla handlmgar 1 målet, om detta ar moJhgt utan olägen-
et. 8d §. (22.7.1991/1052) Den domstol som på
frarnställning av en annan domstol upptar bevis beslu- tar när bevisupptagningen skall ske.
Den dornstol som har upptagit beviset skall sända det rättegångsmaterial som har kommit in vid bevis- Uf_Pptagningen till den domstol där huV-udrättegången ors. ·
. 8e §. (22.7.1991/1052) Ett bevis som har uppta- gJ.ts utom huvudförhandlingen i ett tvistemål skall tas (PP på nytt. vid h~vudförhandlingen, om_ det i~te 1llns något hmder for detta och något annat mte fölJer a''7§.
li Orn beviset inte tas l.l.pp på nytt vid huvudförhand- ngen, skall domstolen redogöra för det på basis av
1407 Pr 1 det rättegångsmaterial som har kommit in vid bevis- upptagningen. ·
Domstolen kan bestämma att ·ett skriftligt bevis upptas vid huvudförhandlingen utan att det läses upp, endast om domstolens medlemmar känner till dess innehåll, parterna samtycker till detta och det också · annars kan anses lämpligt. .
9 §. -(14.1.1972121) Har bevis i ett tvistemål tagits upp i en parts frånvaro, skall beviset upptas på nytt när parten är närvarande, om det inte finns något hin- der för detta och något annat inte följer av 7§. 9m be- viset inte upptas på nytt, skall domstolen redogöra för detta på basis av rättegångsmaterialet i målet. (22.7. 1991/1052) '' ...
I brottmål där svaranden har utebli~t ~tan laga för- fall kan bevis upptas endast om domstolen finner det lämp~igL Har målet skjutits upp till ett annat sarriman- träde skall parten, om han är närvararide vid detta~ un~ derrättas om bevis som har lagts fram i hans frånvaro. Om d,omstolen anser det vara nödvändigt, skall .'ett vittne eller en sakkunnig förhöras på nytt i partens närV-aro. (22.7.199111052) _· · · ···Närvarande pa:i:t skall beredas tillfälle att yttra sig om varje vid domstolen anfört bevis. :.
' 10 §. (29.7.1948/571) Vill någon till framtida sä- kerhet lägga fram be\ris i eri sak som inte ännu är fö- remål för rättegång, skall han begära tillstånd till detta av underrätten. Kan hans rätt vara beroende av att be- viset tas upp och fi!ms det risk för ati:.. beviset går 'för.. lorat eller att det blir svårt att lägga fram det senare och är avsikten inte att skaffa utredning 9m ett brott, skall han tillåtas att lägga fram beviset. Ar någon an- nans rätt beroende av bevisningen kan denne, om det finns skäl därtill, kallas att vara närvarande. Hans kostnader skall· ersättas av sökanden. (22.7.1991/ 1052)
Ej må· ·någon i ty fall förpliktas att som· vittne eller sakkunnig inställa sig Vid annan domstql än den un- derrätt, inom vars domkrets han är bosatt eller vistas. · ll §. · (29. 7.19.48/571) Vid underrätt må såsom be~
viS ej åberopas skriftlig berättelse av privat na:tur, som någon i anledning av redan inledd eller förestående rättegång avgivit, med mindre detta särskilt i lag med- givits eller rätten på grund av särskilda omständighe- ter det tillåter. ·
Om svaranden bestrider ett sådant yrkande av kär- anden som namns i 5 kap. 14 § och som grundar sig på ett löpande skuldebrev, en växel eller en check, får han i samband med sitt svaromål tillställa domstolen en berättelse av privat natur som nämns i l mom. för att styrka sannolika skäl för bestridandet. (22.7.1991/ 1052) '
Stöder sig högre rätt på berättelse, varom förmäles i l mom., och finner rätten, att avseende bör fästas vid densamma, skall den, som avgivit berättelsen, höras såsom vittne antingen vid högre rätt, såvida enligt lag hinder därför ej annars föreligger, eller vid den under- rätt, som högre rätt förordnar. (22.7.1991/1052) · Anm. I den finska texten lyder room. 3 : "Jos ylemmåssä Öikeu- dessa nojaudutaan sellaiseen kertomukseen..." = ~Stöder sig någon i högre rätt på sådan berättelse,..."
SeRB 17:12. · ·I RR hade såsom bevis använts en berättelse av privat natur,
som undertecknats av en person, vilken vistats i Sverige och som denne skriftligen avgivit i anledning av den redan inledda rätte- gången. Då det icke förebragts särskilt skäl för att nämnda berät- telse användes såsom bevis och RR således, med beaktande även av att vederbörande part skulle ha haft tillfälle-att i enlighet med vissa
"
-Pr 1 1408 stadganden om inbördes rättshjälp mellan de nordiska länderna låta höra densom avgivit berättelsen såsom vittne vid svensk dom- stol, icke enligt RB 17: 11, mom. l hade bon tillåta att denna be- rättelse användes såsom bevis i målet utan att berättelsens avgivare hördes personligen såsom vittne, lämnades utan beaktande vad som hade framförts i nämnda berättelse. Yrkandet på att målet skulle återförvisas för hörande av den person som avgiVit det skriftliga intyget förkastades såsom obefogat. HD 1978 II 70.
Ett intyg av en arbetskassa om att en arbetstagare enligt de handlingar som fanns hos arbetskassan hade varit arbetslös en viss tid ansågs inte såsom en: i RB 17: 11 avse~d skriftlig berättelse av privat natur. HD 1981 II 158. · 11 a §. (22.7.1991/1052) Om beVisupptagning ut-
omlands stadgas särskilt.
skriftliga bevis (22.7.1991/1052)
11 b §. (22.7.1991/1052) En handling som läggs fram som bevis skalllämnas till domstolen i original, om domstolen inte anser det tillräckligt att e:ri.kopia läggs fram. . .··
Om handlingen innehåller en uppgift som en part enligt l2 § inte är skyldig att eller får lämna, eller om den annars innehåller en uppgift som inte får röjas, skall ett sådant utdrag av handlingen lämnas där den- na uppgift inte ingår. . · . · . l2 §. (29.7.1948/571). Innehar:.. någon skriftlig
handling, som kan antagas äga betydelse som bevis i saken, vare skyldig förete den inför rätten. Detta stad- gande må likväl ej i brottmål tillämpas på den åtalade eller den, som till honom står i sådant förhållande, som·avses i 20 §.
Part eller person, som står till honom i förhållande, varom nämnes i 20 §, vare ej skyldig att förete hand- ling, som innehåller meddelande mellan part och sag- da person eller mellan personer, som stå i nyssnämnda förhållande till varandra, Tjänsteman eller annan i 23 § avsedd person må ej förete handling, om dess innehåll kan antagas vara sådar1t, att han ej må höras ~åsom yittne därom; innehaves ha:p.dlingen av pärt, till förmån för vilken tystnadsplikt är stadgad, vare denne ej skyldig att förete densamma. Vad·i 24 §stadgas·om vittnes rätt att vägra yppa omständighet dler.attbe- s':ara fråga eller att yttra si&, äge motsvarande ~illäJ?P~ mng med avseende å skyld1gbeten att förete bandlrng, om dess innehåll är sådant, som avses i detta lagrum. . skyldighet att förete sådan skriftlig II).inne5anteck.:
ning eller annan uppteckning, som är avsedd uteslu~ tande för personligt bruk, må ej föreläggas, där ej syn- nerlig anledning förekommer att den förete. ·, .
13 §. (29.7.1948/571) Är innehayare av handli~g på grund av rättsförhållande mellan honom och part eller eljest enligt lag skyldig att utgiva handlingeneller, låta annan taga del därav, vare det gällande även .i frå~·1 ga om handlingens företeende i rättegång.
14 §. (29.7.1948/571) Innan innehavan~ av hand- ling förpliktas förete densamma, skall honom beredas tillfälle att avgiva förklaring. För utredande av spörs- mål om skyldighet att förete handling kan innehava- ren förhöras i enlighet med vad nedan angående för- hör med vittne eller part stadgas, desslikes kunna an- dra bevis företes. · ·
15 §. (22.7.1991/1052) I tvistemål kan domstolen besluta att en handling tas emot utom huvudförhand- lingen, om den inte kan läggas fram vid denna eller det i förhållande till bevisets värde ger upphov till oskäli- ga kostnader eller oskäligt men att lägga fram hand- lingen där. Om det är synnerligen viktigt för utred-
Rättegångsbalk kap. 17
ningen av målet, får detta då också behandlas till öv- riga delar.
Har domstolen ålagt någon att visa upp en hand- ling, skall han lägga fram handlingen i original eller i bestyrkt kopia. Han är dock skyldig att visa upp hand- lingen i original, om rätten anser detvara nödvändigt. Bereder det särskilda svårigheter att ge in en handling i original, får den visas upp vid den underrätt där det lämpligast kan ske.
Rätten får också, om den finner det vara nödvän- digt, vid vite förplikta den som skall lägga fram en handling att fullgöra sin skyldighet eller bestämma att den skall inges genom en utmätningsmans försorg.
16 §. (29.7.1948/571) Harannan än part ålagts att förete handling, äger hån för besvär och kostnad, som honom därigenom tillskyndas, erhålla skälig ersätt- ning, vilken, då enskild part yrkar företeende av hand- ling eller åberopar denna, bör av honom erläggas, men annars av statsmedel bestridas.
Angående återbetalande till staten av ersättning, som erlagts av statsmedel, skall i tillämpliga delar gäl- la, vad om ersättande till statsverket av arvoden, som i brottmål ur sagda medel erlagts till vittne eller annars däri hörda personer, är stadgat. .
Se L om bestridande av bevisningskostnader med statens medel, Pr28. . .. . .
17 §. (29-7-1948/571) Den, som förpliktats att fö- rete handling. och för underlåtenhet att förpliktelsen efterkomma fällts till vite, äge rätt att däröver särskilt anföra besvär. · · ·
Den, som är missnöjdmed rättens beslut angående ersättning för handlingens företeende inför rätta, kan likasådäri söka ändring genörn besvär. · .· Besvär må icke litgöra hinder för verkställande av beslutet; därest icke den rätt, som avkunnat detsam- ma, prövar särskild anledning till uppskjutande av verkställigheten föreligga eller besvärsdomstolen det förordnar. · · ·
.Vittnen
Se5Lkap.l7,Stl. . .: .. ·18 §. (29.7.1948/571) Envar, som icke är ellerva-
rit part i målet, må höras som vittne. I brottmål får dock målsäganden icke vittna, även om han ej för ta-
_lan, ej heller den, som redan dömts .till straff för sam- ma brott... . . · . .
I tvistemål må likväl icke den vittna, till vars förmån eller mot vilken dom, som varder avkunnad i saken, blir gällande, såsom om den hade givits i rättegång däri han varit·part. . · ..
Ägaren av en bil hade yrkat ersättning av ett försäkringsbolag, som beviljat trafikförsäkring för den bil, som varit andra part i en trafikskada. Emedan rättskraften hos den dom som skulle avges i målet icke skulle komma att sträcka sig till den person som fram· fört kärandens bil, ansågs, att underrätten icke bon vägra höra ho- nom som vittne i målet. HD 1972 II 2.
I skadeståndsmål mot staten kan såsom vittne höras tjänsteman som inte har instämts såsom svarande i målet men som enligt 7 kap. 5 § skadeståndslagen skall beredas tillfälle att bli hörd i saken. HD 1982 II 26. .
Ett aktiebolags verkställande direktör, som inte var medlem av styrelsen, var såsom laga företrädare för bolaget part i ett av bolaget drivet mål och kunde därför inte höras som vittne i målet. HD 1986 II 145.
En person, som varit medlem av ett bostadsaktiebolags styrelse, men som då ett mot bolaget drivet mål blivit anhängigt icke längre innehade denna syssla, var ej jävig att v:ittna i målet. HD 1978 Il 64.
En sparbanks verkställande direktör, som inte hörde till ban- kens styrelse, var jävig att vittna i ett mål där sparbanken var part.
F
ne ka ha ga ly~
vit for
nå.
sk SOI
ler
tan ~
r-... vitt sju själ stäJ
l står son 3a
s, 2
ich 2
dra5 l
att f såd; ligh
2 dan håll
3" bitr~ och såfn dits,
4' hu~ fall vittr
o u
gåer: än r:
:_:""• -" - ~ . . . ~ - ~· ~ . - ~~---- - - --- . -----;J-- - - - _'
p.l7
lill ÖV-
hand- . eller i •hand- ändigt. mdling där det
ödvän- ram en nmaatt sorg. .agts att 1d, sqm
ersätt- vhand- as, men
ättning, dar gäl- en, som r annars
nsmedel,
:s att fö- iktelsen särskilt
e1.gående 1tta, kan
'.ande av detsam- ande av olen det
eller va- ttmål får ej för ta· för sam·
s förmån :i saketl, rättegång
Rättegångsbalk kap. 17
Sparbankens biträdande direktör, som också var fullmäktig i ban- ken,var inte jävig att vittna i målet. HD 1987:9.
En suppleant i ett aktiebolags styrelse var jävig att vittna i ett mål där bolaget var part. HD 1991:149.
A hade, då han på Byrkat straff i ett mål angående misshandel, där alhnänna åklagaren icke tagit sig talan, till vittne kallat C. Eme- dan C vid polisförhöret uppgivit att han komme att yrka straff på B för misshandel som vid samma tillfälle riktats mot honom, hade häradsrätten funnit, att C borde anses vara målsägande i målet, fastän han däri icke förde talan, och med stöd av RB 17: 18 vägrat höra C som vittne. Enär C icke kUnde anses som part i det mål A förde mot B, ansågs häradsrätten icke ha bort vägra höra honom som vittne i målet. HD 1977 II 65, D 1977 s. 76. 19 §. (29.7.1948/571) Åberopas domare till vitt-
ne, pröve han på sin domared, om han vet något, som kan verka på saken. Finner han, att så förhåller sig, må han höras som vittne. Åberopas till vittne allmän åkla- gare, pröve rätten, huruvida detta till sanningens upp- lysning är nödigt, och äge han då träda från saken.
20 §. (29.7.1948/571) Vittne får ej undandraga sig vittnesmål. Dock må vittnesmål icke mot sin vilja av- fordras:
l) den, som är eller varit gift eller är trolovad med någondera parten;
2) den, som står i rätt upp- eller nedstigande skyld- skap till part, eller som är eller varit gift med person, som till part ståri sådant släktskapsförhållande; ej hel- ler
3) parts syskon eller deras makar eller parts adop- tant eller adoptivbarn.
SeRB 17:25; TvångsmedelsL kap. 5a, St 2a. Parts nära anhörig, som i ett tvistemål åberopats till vittne och
som, utan att vilja utnyttja den på RB 17:20 grundade rätten. att vägra avge vittnesmål, på ed hade vittnat i målet, hade inte vid samma måls andra behandling, av motparten åberopad att vittna, rätt att undandra sig vittnesmål. HD 1985 II 53. 21 §. (29.7.1948/571) Har den, som åberopas till
vittne, icke fyllt femton år eller lider han av sinnes- sjukdom eller sinnesslöhet eller annan rubbning av själsverksamheten, pröve rätten med hänsyn till om- ständigheterna, om han må höras så.som vittne.
Lag samma vare, ifall den som åberopas till vittne Slår under allmänt åtal dler dömts till straff för brott, sarnavses i 17 kap. l§ l eller 2 room., 2 §, 3 §l mom., 3a§ l mom. eller 5 § 2 mom. (10.1.1969/5)
Se F ang. straffregister§ 21 mom. l p. 5, St 41. . . 22 §. (29.7.1948/571) Republikens president må Icke kallas att vittna.
d 23 §. (29. 7.1948/571) Vittnesmål må icke avfor-
tas: l) tjänsteman eller den, som valts eller förordnats
att förrätta offentligt uppdrag eller offentlig syssla, om Fdant, som han i denna egenskap är pliktig att hem- 1ghälla· da2) nÅgon därom, vad för rikets trygghet eller skyd- hällde ~v dess rättigheter eller intressen bör hemlig-
as for främmande stat· · b· 3~ läkare, apotekare eller barnmorska eller deras 0 1ttaden om vad de på grund av sin ställning erfarit ~f vad. till följd av sakens natur bör hemlighållas, di~arnt 1cke den, i vars intresse tystnadsplikten påbju-
4· samtycker till avgivande av vittnesmålet; hu ) 0 tnbud eller rättegångsbiträde därom, vad fal~drnan honom anförtrott för målets utförande, i Vitt lcke huvudmannen samtycker till avläggande av
nesrnälet. gm tys.tnadsplikt för präst är särskilt stadgat. .
gäentan hmder av de i l mom. 3 och 4 punktema m- ått r_de stadgandena kan annan i dem avsedd person
attegängsbiträde för den anklagade förpliktas att
1409 Pr 1 vittna i saken, då allmän åklagare utför åtal för brott, på vilket kan följa fängelse i sex år eller strängare straff, eller för försök till eller delaktighet i dylikt brott. (19.7.1974/622)
Vad i l mom. l, 3 och 4 punktema är stadgat, skall iakttagas, ehuru vittne ej längre befinner sig i den ställning, i vilken den omständighet, som skulle bevi- sas, kommit till hans kännedom.
Se SL 2:12, St l, varav framgår vem är att anse såsom tjänsteman; SL 12:7 och 38:3; ang. personer, vilka åligger speciell tystnadsplikt, se de lagrum, som nämns vid SL 38:3; KL 5:2, E 3 (II); L om orto- doxa kyrkosamfundet § 43, E 22 (II); RB 17:12, 28 och 31 samt 34 mom. l. Jfr TvångsmedelsL kap. 5a, St 2a. · .
Den i RB 17:23 mom. l p. 3 för läkare stadgade tystnadsplikten befriar icke vederbörande från skyldigheten att avlägga vittnesed eller att avge motsvarande försäkran. HD 1968 II 48. · . Medicinsk utredning som företetts i· syfte att säkerställa för- verkligandet av testators sista vilja, kunde avse även sådanaom- ständigheter som till följd av sakens natur annars borde hemlighål~ las. HD 1986 II 14. . · . . 24 §. (29.7.1948/571) Vittne får undandraga sig
att yppa omständighet eller besvara fråga, varöver vitt- net ej skulle kunna yttra sig utan att för åtal utsätta sig själv eller annan, som till vittnet står i sådant förhål- lande, som i 20 § är sagt. Vittne får även. vägra att av- giva utsaga, varigenom affärs- eller yrkeshemlighet skulle uppenbaras, om ej synnerlig anledning före- kommer, att vittnet höres därom. ' :·.
Utgivare, förläggare eller boktryckare av eller ~u vudredaktör för periodisk tryckskrift får undandraga sig att besvara fråga om vem som är författare till i skriften ingående artikel eller meddelande eller vem som lämnat de uppgifter, på vilka artikeln eller med- delandet grundar sig, ävensom fråga, som ej kan be- sväras utan att yppa författaren eller meddelaren. Det- samma gäller i tillämpliga delar författare till i perio- disk tryckskrift ingående artikel eller meddelande samt den, som fått kännedom om nämnda omständig- heter i sin anställning hos vederbörande· förläggare, redaktion eller boktryckare. (25.3.1966/176) . .
När det är fråga om meddelande som ingått i ett program vilket sänts i rundradioverksamhet som av- ses i radioansvarighetslagen (219/71), skall beträffan- de ansvarig programredaktör och annan som är an- ställd hos utövaren av rundradioverksamheten samt beträffande den som uppgjort meddelandet på mot- svarande sätt tillämpas vad som stadgas i 2 room. Det- samma gäller ansvarig programredaktör som ·avses i kabelsändningslagen (307/87) och annan som är an- ställd hos en i lagen nämnd utövare av programverk- samhet samt den som uppgjort meddelande som in- gått i ett utsänt program. (13.3.1987/308)
Angår i 2 eller 3 mom. avsedd sak brott, på vilket kan följa fängelse i sex år eller strängare straff, eller försök till eller delaktighet i dylikt brott, eller uppgift, vilken lämnats av någon trots sådan tystnadsplikt, för vars brytande straff särskilt är stadgat, kan i sagda mo- ment nämnd person dock förpliktas att besvara däri avsedd fråga. (19.7.1974/622) · · : · ·
SeRB 17:12,28 och 31; TvångsmedelsL kap. 5a, St 2a; Radioan- svarighetsL, B 24 b; KabelsändningsL § 17, P 57 (Il); AlkohL § 88, Ek 83; ang. affärs- och yrkeshemlighet, se OtillbFörfL §§ 4 och 10, Ha 17; om tystnadsplikt, se SL 38: 3, St l jämte hänv. Jfr Beskatt- ningsL § 46 p. 4, Sk 18.
Person, som instämts att vittna, var icke på grund av att han var far till en i målet åtalad person berättigad att undandraga sig vitt: nesmål rörande omständigheter, som angick åtal mot en annan 1 samma mål tilltalad person. Målet återförvisades, oaktat dylikt yr- . kande ej framställts. HD 1960 II 92. 25 §. (29.7.1948/571) Var, som undandrager sig
vittnesmål eller besvarande avvissfr:åga, nämne.ti_llika
1410
grunden för sin vägran och styrke densamma med sannolika skäl. .
.26 §. (22.7.1991/1056) Om den som har åbero- pats som vittne är närvarande vid domstolen, är han
. skyldig att genast vittna. Vill en part i ett brottmål att ett vittne skall förhö-
ras, skall han be stämningsmannen eller någon annan som anges i 11 kap. 26 § att kalla vittnet till domstolen i så god tid att vittnet utan svårighet kan infinna sig där..
· I tvistemål har domstolen hand om uppgiften att kalla vittnen, om denna inte har anförtrotts parterna på den grund som anges i 11 kap. 2 §.En kallelse skall delges vittnet,personligen enligt 11 kap. 3 och 4 §§.
I kallelsen skall vittnet underrättas om vilken dag och vid vilket klockslag samt var sammanträdet hålls. Där skall också alla nödvändiga uppgifter om parterna och målet nämnas. Dessutom skall i kallelsen medde- las vad som stadgas i 36 och 39 §§samt i 40 § 4 och 5 mom. · .26a §. (4.7.1975/520) Skall vittneskallelse del- givas utom landet, utfärdas den av häradshövdingen eller rådstuvurättens ordförande. I kallelsen skall an- givas den dag; då. den senast skall delgivas. .
Kallelse skall begäras genom en till tingsrättens kansli inlämnad ansökan. Kallelsen skall såsom sär- skilt stadgats eller överenskommits genom domarens försorg för delgivning sändas till· myndigheten i det land där vittnet vistas. (5.1.1994/8)
·På ett vittne som trots en kallelse som i en främ- mande stat delgivits honom enligt begäran om rätts- hjälp inte infinner sig i Finland, skall inte tillämpas vad 36 och 39 §§i detta kapitel stadgar om påföljderna för f6rfa1lolös utevaro, om inte den .inkallade därefter på nytt frivilligt har kommit till Finland och inte iakt- tagit:.en: här i landet delgiven kallelse att infinna sig för att höras vid. domstol:Om vittnens skyldighet att från ett annat nordiskt land komma till Finland för att hö- ras vid domstol stadgas i lagen om skyldighet att i vis- sa fall inställa sig vid domstol i annat nordiskt land (349/75). (5.1.1994/8)
Justitieministeriet utfärdar närmare föreskrifter om kallelsens innehåll .. · . . ·
Se F om ömsesidig rättshjälp vid delgivning av handlingar i mål och ärenden av privaträttslig natur§§ 12-14, Pr 65; F om bringande i kraft a:v överenskommelsen mellan Finland, Danmark, Island, Norge och Sverige om inbördes rättshjälp genom delgivning och be- visupptagning, Pr 67c; F om inbördes rättshjälp mellan de nordiska länderna genom delgivning och bevisupptagning, Pr 67 d.
27 §. (29.7.1948/571) Rätten har befogenhet att förelägga den, som skall höras i egenskap av vittne, att, innan han infinner sig för avgivande av,vittnesmål, i syfte att i minnet återkalla vad vittnesförhöret gäller grans~a till hans förfogande stående räkenskapsböck- . er, anteckningar eller andra handlingar eller besiktiga plats eller föremål, såvida detta kan ske utan avsevärd olägenhet för vittnet.
SeRB 17.:37. : 28 §. (29.7:1948/571) Sedan vittne uppropats,
skallrättens ordförande fråga vittnet om hans namn, ålder, befattning och hemvist samt, där skäl därtill fö- religger, även göra sig underrättad om sådana omstän- digheter, vilka utgöra laga hinder för avläggande av vittnesed eller berättiga eller förplikta vittnet att un- dandraga sig vittnesmål, så ock om sådant, som kan inverka på vittnets trovärdighet; och varde allt detta i protokollet antecknat.
Rättegångsbalk kap. 17
Är vittne berättigat att vägra avgiva vittnesmål eller besvara fråga, skall ordföranden därom upplysa Vitt- net och tillika erinra, att vittnet, om det icke önskar tillgodonjuta denna förmån, vid enahanda äventYr som jämväl annat vittne är skyldigt att tala sanning och yppa, vad i saken är honom veterligt.
29 §. (29.7.1948/571) Vittnena skall var för sig enligt eget val antingen avlägga vittnesed eller avge vittnesförsäkran. Ett vittne som inte hör till något trossamfund skall dock avge en försäkran. (31.12. 1986/1049)
Vittneseden avläggs enligt detta formulär (31.12. 1986/l049):]ag N. N.lovar och svär vid Gud den alls- mäktige och allvetande, att jag skall vittna och giva tillkänna allt, som jag i denna sak vet sant vara, utan att något därav förtiga eller något därtill tillägga eller däri ändra.
Vittnesförsäkran avges enligt detta formulär (31.12. 1986/1049): Jag N. N. lovar och försäkrar på heder och samvete, att jag skall vittna och giva tillkänna allt, vad jag i denna sak vet sant vara, utan att något därav förtiga eller något därtill tillägga eller däri ändra.
Se F ang. medlems av [grekisk-katolska] kyrkosamfundet i Fin- land edgång 25.11.19321310. I enlighet därmed avlägger medlem av ortodoxa kyrkosamfundet i Finland parts- och vittnesed utan biträde av präst, stående framför en uppslagen evangeliebok med högra han- dens tre första fingrar uppsträckta, genom uppläsning av edsformulä- ret antingenur ett till honom överlämnat förmulär eller efter förestav- ning av den, som tager- eden. .·
Se L oi:n tillämpnin~ av stadgandena om ed 31.12.1986/1051. 30 §. (29.7.1948/571) Ej må vittnesed eller mot-
svarande försäkran avläggas av: l) den, som icke fyllt femton år; · 2) den, som till följd av sinnessjukdom,_sinnesslöhet
eller annan rubbning av själsförmögenheterna finnes sakna klar uppfattning om ·edens betydelse; ej heller
3) i brottmål den, soni står i sådant förhållande till den åtalade, som avses i 20 §. · · ·
31 §. · (29.7.1948/571) Iiman vittne avgiver sin ut- saga, skall råttens ordförande erinra vittnet om halis sanningsplikt, så ock, om ed eller försäkran avlagts, om vikten därav. Finnes anledning därtill, skall vittnet även uppmärksamgöras på innehållet i 23 och 24 §§.
32 §. (29,7.1948/571) Vittne skall avgiva sin utsa- ga muntligen. Skriftlig vittnesberättelse må ej åbero- pas; dock må det tillåtas vittnet att anlita skriftlig an- teckning till stöd för minnet. . Utsaga, som vittnet tidigare avgivit inför rätta eller inför allmän åklagare eller polismyndighet, må upplä- sas vid vittnesförhör endast, då han i sin vittnesutsaga avviker från vad hal). tidigare berättat, eller då vittnet vid förhöret förklarar sig icke kunna eller vilja yttra sig i saken.
33 §. (29.7.1948/571) Vittne förhöres av rättens ordförande. Rätten kan likväl, där den så finner lämp- ligt, överlämna förhörets verkställande åt parterna, varvid vittne först förhöres av den part, som åberopat vittne, och därefter av motparten.
Vittnet bör uppmanas att i ett sammanhang avgiva sin berättelse. Sedan vittnet avgivit sin berättelse, kun- na rättens ordförande och dess övriga medlemmar samt parterna ställa frågor till vittnet.
Frågor, som genom sitt innehåll, sin form eller sät- tet för deras framställande inbjuda till visst svar, må ej ställas, med mindre särskilda skäl föranleda därtill. Ordföranden skall avvisa frågor, som uppenbarligen ej
Rät
hör~
otill A
Aro finn ras r
D hane rned
3-" av V< gång de. (
Pr eller ken, förvi närv. för p net,:
.,se
35 .3E
laga böte1 ta, bt stole linge lets l: träde i tid, len e hämt digas ange: nat t (22.7
Då böter varit
Ko das a
Se I \
icke nini 37
att av att av ler at reläg/ ned' fullge las i f: re tid net ti ras h< ken s
· läggn Se F 38
i 30 § och 3 rätter
Av: detta
·.. kap. 17
:smål eller plysa vitt- ke önskar la äventyr i.a sanning
·ar för sig eller avge till något
n. (31.12.
.är (31.12. tdden alls- a och giva vara, utan
llägga e~ler
tlär (31.12. r på heder lkänna allt, 1ågot därav ndra. nfundet i Fin- Jet medlem av 'd utan biträde tedhögra han- tv edsformulä- · efter förestav-
1986/1051. , eller mot-
;innesslöhet ema finnes ej heller ·
1ållande till
1iver sin ut- 'et om hans ran avlagts, skall vittnet och 24 §§.
iva sin utsa- nå ej åbero- skriftlig an-
ir rätta en:r t må uppla- ittnesutsaga 'r då vittnet - 'l' vttra ~r vqa 1
s av rättens 'inner lärtlP"' rnll,åt parte t om åberoPa
·va lhang avgt1y ·ättelse, 1c;ar medlem .
'['
Jrffi ener fej st svar, :00·11·dar ·e1leda . & e] enbarhg
Rättegångsbalk kap. 17
höra till saken eller som äro förvirrande eller. eljest otillbörliga.
Äro i målet flere vittnen, skola de höras vart för sig. Äro vittnenas utsagor otydliga eller stridiga eller be- finnes eljest särskilda skäl föreligga för att vittnena hö- ras mot varandra, må det ske.
Den, som åberopats att vittna, må ej övervara för~ handlingen i målet i större utsträckning än förhöret med honom i hans egenskap av vittne erfordrar.
34 §. (29.7.1948/571) Vittne kan mediakttagande av vad som stadgats i lagen om offentlighet vid rätte- gång (945/84) höras utan att allmänheten är närvaran- de. (21.12.1984/947)
Prövar rätten, .att vittne i parts närvaro av fruktan eller annan orsak ej giver tillkänna, vad vittnet vet i sa- ken, eller stör part vittne i dess berättelse eller söker förvilla honom, skall vittnet höras utan att parten är närvarande. Sedan skall vittnets berättelse uppläsas föi: parten, och äge denne rätt att ställa frågor till vitt- net, såsom i 33 § 2 mom, är sagt.
.Se LQm offentlighet vid rättegång, Pr 24. 35 .§ har upphävts genom L 22.7.1991/1064.. 36 §.. (29.7.1948/571) Ett vittne som uteblir utan
laga förfall eller avlägsnar sig utan lov skall dömas till böter·. Domstolen kan också, om det finns skäl till det-: ta; bestämma att vittnet genast skall hämtas till dom- stolen, såvida den inte beslutar att fortsätta behand,. lingen av målet senare. Om domstolen beslu·tar att må- lets behandling skall fortsättas vid ett senare samman- träde, skall den genom beslut, som skall delges vittnet i tid; ålägga honom att vid vite inställa sig vid domsto- len eller, då ·det finns skäl, bestämma att han skall hämtas. Ett vittne som skall häi:ntas får tas i. förvar ti- digast dagen innan transporten börjar. Av skäl som anges i detta moment får frihetsberövandet, inberäk- nat transporttiden, inte räcka längre än tre dagar. (22.7.1991/1052) . ' ' ' . ', .
_Då vittne· hämtats till rätten, må han ej dömas till böt~r eller vite på den grund, att han i annat fall hade vant frånvarande från rätten.
das Rostn_aden för inställarrdet inför rätten skall bestri-
av VIttnet. . . SeRB 17:39 och 42; SL 2:4 och 5, St l. . . Vid rätten närvarande Vittne, från vars hörande då avståtts, kan Icke åläggas att vid vite infinna sig till målets fortsatta handlägg- ning. HD 1969 II 22. .
37 §. (29.7.1948/571) Vägrar vittne utan laga skäl :~tavl~gga vittnesed eller motsvarande försäkran eller 1 t avg~va vittnesmål eller besvara framställd fråga el- rer_att Iakttaga honom med stöd av 27 §meddelat fö- nel~ande, kan rätten medelst vite och, där icke vitt- full _rav _låter sig rätta, fängelse tillhålla honom att las ~f-ra sm plikt. Ej må någon av sådan anledning hål- re t~da~gelse mera än sex månader-och i intet fallläng- netl· ~n saken är anhängig vid sagda rätt. Avstår vitt- ras h1d1g~re från sin tredska, skall anmälan därom gö- ken os rattens ordförande, som äger förordna, att sa- läll'rr s~arast möjligt skall upptagas till fortsatt hand-
cenlng. · ~B1~~ . . .
i 30 § \· (29.7.1948/571) I fråga om vittne, som avses oth 3 o~h _2 punkterna, må ej bestämmelserna i 36ratten~ § t1llampas. Sådant vittne må dock hämtas till
Avstå · dttta r den, som åberopat vittne, från förhör med
eller förfaller frågan därom eljest, må vittnet icke
1411 Pr 1 med stöd av 36 och 37 §§ ådömas straff eller tvångs- medel användas mot honom. ·
Då målet avgjorts av rätten trots att ett instämt vittne uteblivit, ansågs frågan om vittnets hörande ha förfallit, varför vitmet icke jämlikt RB 17:38 mom. 2 bort dömas till straff för utevaro. HD 1954 II 40, Lm 1954 s. 684.
Vittne ådömda utevaroböter undanröja, då rätten, trots att vitt- net uteblivit, upptagit målet till slutlig prövning. HD 1958 II13, Lm 1958 s. 239 och D 1958 s. 86. . 39 §. (29.7.1948/571) Har vittne genom förfallo-
lös utevaro eller annan tredska tillskyndat part rätte- -gångskostnad, kan rätten, även om yrkande dä~om ej framställes, förplikta vittne att i den omfattning, som finnes skäligt, ersätta kostnaden. Har även part av rät- ten förpliktats att ersätta motparten sådan kostnad och har parten utgivit ersättningen, äge han rätt att ~v vittnet utbekomma, vad vittnet förpliktats att erlägga.
SeRB 17:42. 40 §. (15.9.1972/667) Vittne äger rätt att utfå skä-
lig ersättning för nödiga kostnader för resa och för up- pehälle samt för ekonomisk förlust. . ·
En enskild part skall betala ersättning till ett vittne som han har åberopat. Om domstolen självmant har kallat ett vittne i ett tvistemål, skall partema solida- riskt betala ersagning till honom. (22.7.1991/1052) .
Angående ersättning, som utgår till vittne av statens medel, är stadgat särskilt. · . · . · , . . . · Ett vittne som en enskild part har åberopat har rätt
att i förskott få ersättning för resekostnader och uppe- hälle. Förskottet skall betalas av deri:. sorri· enligt 2 mom. skall betala ersättningen till vittnet: l samband med kallelsen skall vittnet underrättas om rätten till förskott. Domstolen_skall-pröva om förskottet är till- räckligt. (22.7.1991/1052) . . . . . . ;_,,
Underlåter. part, som är skyldig att utgiva förskott, att på begäran erlägga sådant till vittne, är vittnet icke skyldigt att inställa sig vid domstolen. Part har ej heJ-
. ler därefter rätt att yrka att vittnet skall höras, om må- let därigenom skulle fördröjas.
Ang. ersättning av statens medel åt vittne i brottmål stadgas i L om bestridande av bevisningskostnader med statens medel, Pr 28.
Vittnen och sakkunniga, som. höras på åtgärd av länsrätt, tillkom~ mer arvode av statens medel. Då ärendet avgöres, uttalar sig länsrätt- ten om huruvida partema eller någon av dem skall ersätta staten arv- odena. LänsRL § 19, B 2. · · · '
41 §. (29.7.1948/571) Om ett vittne i ett tvistemål på grund av sjukdom eller av något annat skäl inte kan inställa sig vid huvudförhandlingen eller om kostna- derna för eller olägenheterna av att vittnet inställer sig är oskäliga i förhållande till vittnesmålets betydelse, kan domstolen bestämma att vittnet skall höras utom huvudförhandlingen. Kan vittnet på grund av sjuk- dom inte höras vid domstolen, får förhöret ske hos ho- nom. Om det för att utreda saken är synnerligen vik- tigt, får målet då också behandlas i övrigt. (22.7.1991/ 1052) ~om: 2 har upphävts genom L 22.7.1991/1052.
Ar den, som i brottmål åberopas som vittne, häktad eller kan han av annan laga orsak ej infinna sig vid den domstol, där målet handlägges, må han i närvaro av partema eller deras ombud höras inför den underrätt, vilken är närmast den ort, där han vistas, såframt icke hans närvaro prövas vara nödvändig f~r sakens utred- ning eller den anklagade är häktad. Ar vittnet sjukt, skall stadgandet i l mom. tillämpas. Kan den anklaga- de för medellöshet icke ställa ombud, skall rätten eller dess ordförande eller, där det anses lämpligare, på be- gäran av någondera av dem den domstol, vid vilken förhöret skall ske, eller dess ordförande förordna ad-
1412
vakat eller annan skicklig person att vid förhöret be- vaka den åtalades rätt. Beträffande. arvode eller ersätt- ning, som skall erläggas till sådant ombud,.gäller, vad i [6 §] lagen om fri rättegång är stadgat. (6.5.1955/ 213r ·
· Mom. 4 har upphävts genom L 14.1.1972121. .· Se L om fri rättegång §§.15-16; Pr 24 a; L om samverkan mellan finska och utländska myndigheter vid rättegång samt om verkstäl- lighet i vissa fall av utländsk domstols beslut, Pr 60samt L om upp- tagande av bevisning i brottmål inför utländsk myndighet samt om handräcknig åt utländsk myndighet i dylika mål, Pr 66; F om bring- ande i kraft av koventionen ang. civilprocessen, Pr 64; L om bevis- ning för bevakande av rätt i utlandet, Pr 67; L om handräckning, som i Finland bör meddelas vissa internationella organ, samt om sådana organs befogenhet, Pr 61; F om bringande i kraft av överens- kommelsen mellan Finland, Danmark, Island, Norge och Sverige oin inbördes rättshjälp genom delgivning och 'bevisupptagning, Pr 67 c. . . .. .
Försäkringsdomstolen må göra framställning om förhör .av vittnen och sakkunniga vid den allmänna underdomstol, där detta lämpligast kan ske.. L om försäkringsdomstolen § 9 mom. 2, Ar 58.- Fångvård- savdelningen är berättigad att låta verkställa vittnesförhör inför dom- stol i ärende, vars handläggning ankommer på fångvårdsavdelningen eller direktionen. F om fångvårdsväsendet § 66, St 25. -Länsrätt må höra vittnen och sakkunniga på ed, eller anhålla om anställande av förhör vid länsrått i annan Iansstyrelse, så ock förordna om förhör vid den allmänna underrätt, där detta lämpligast kan ske. LänsRL §§ 16 och 17, B 2:- Folkpensionsanstalten kan förordna om hörande av vittnen och sakkunniga på ed vid allmän underrätt, se FolkpensL § 81, S 10.- Socialförsäkringskommission äger rätt att för utredande av ärende,. som är under dess beha!ldling, låta höra vittnen i allmän underrätt. SjukförsL § 68, 5 13. - I L om pension för arbetstagare, Ar 29 a avsedd pensionsanstalt -och den i lagen nämnda pensions- skyddscentralen äger rätt att på .eget initiativ eller på anhållan av ved- erbörande i och för ·utredande av föreliggande ärende låta förhöra vittnen vid allmän underrätt. Se 16 §sagda lag. · · · 42 §, (29.7.1948/571) Den, som icke nöjes åt be- slut, varigenom vittne för utevar<? eller annan tredska ådömts böter, vite eller ersättningsskyldighet eller för- ordnats att hållas i fängelse eller inställas' inför rätta, eller åt beslut. artgående vittnesarvode, äger· däri söka ändring genö'in besväL ' ·· · · ··· . · ···'Angående verkan av-besvär på beslutets verkställig- het gälle, vad i 17 § 3 mom. är stadgat. . . ···: 43 § .. (29.1:1948/571) Där enligt läg vis·s rätts~ handling skall avslutas i närvaro av ojäviga vittnen el- ler där ojävigt vittne skall vid viss förrättning närvara, vare, såvida annat ej särskilt stadgats, som sådant vitt- ne jävig: . , ; . . . · · · ... l) .den; soni enligt 30 § ej må avlägga vittnesed; · ·.:._ 2) den, som själv är part vid.förrättningen eller vars rätt. densamma rör eller som själv är delaktig i rätts- hand!ingen el!er till vars förmån densamma företages;
3) den, som till per?OJ;l,:vilkenvid förr_ättningen är part eller vars rätt av densamma beröres ... eller som i rättshandling~n är delaktig. eller till vars förmån den företages, står Lsådant förhållande, som i 20 § avses; do~ .
4) den, som till den, på vilken förrättningen ankommer, eller till notarie eller. innehavare av tjänst eller befattning, som vid företagande av rättshandling anlitas, står i sådant förhållande, som i 20 § åsyftas.
Jfr ÄB 10:4, Ci 29.
sakkunniga. . ·: Se SL kap.l7, St l. 44 ·§. (29.7.1948/571)Finnes för prövning av frå-
ga, vars bedömande kräver särskild fackkunskap, nö- digt att anlita sakkunnig, äge rätten över frågan in- hämta utlåtande av myndighet eller tjänsteman eller annan inom detta fack verksam person, eller ock upp-
Rättegångsbalk kap. 17
draga åt en eller flere för redbarhet och skicklighet i ämnet kända personer att avgiva yttrande. .
Där lag för visst fall påbjuder anlitande av sakkun- niga, lände till efterrättelse, vad för sådant fall särskilt är stadgat. ·
Se L om skifte§§ 300 och 331, Ek l; SjöL 21:2, Ha 38~ Sjömanst § 88, Ar 9; SjöarbetstidsL §28, Ar 24; L om arbetstiden på fartyg i inrikesfart § 30, Ar H a; SemesterL för sjömän § '35, Ar 28 a· MönstringsL § 18, Ar 10; PatentL§§ 66, 67 och 69, Ha 12; Lom~ sa blodundersökningar och andra undersökningar rörande ärftliga egenskaper, Pr 26 och F därom, Pr 27; Lang. elekt;iska anläggning- ar§ 15, R 13; L om standardisering§ 7, Ek 91.
Se även L och F om utredande av dödsorsak, Pr 22 och 22 a· FolkhälsoL § 14, I 17; MentalvårdsL kap. 3, I 43. . '
45 §. (29.7.1948/571) Rätten må, där det anses vara av nöden, förordna, att sinnestillståndet hos den, som anklagats för brott, skall undersökas. Ej må an- klagad dock mot sin vilja åläggas att undergå sådan undersökning, utan· så är, att han hålles häktad, eller att på det brott, för vilket han åtalas, kan följa sträng- are straff än fängelse i ett år. (14.7.1969/494) .
Angående undersökning av-sinnestillstånd och in- tagande i sådant syfte i vårdanstalt för sinnessjuka skall i övrigt iakttagas, vad därom särskilt är stadgat.
Se MentalvårdsL kap. 3 och~. I 43. §§ 16 och 21 i nämnda lag lyder som följer: . . :· .. . . ·.. · . .
16. §. (27.il.1992110S6) Sinnesundersökning. När 'domstolen har beslutat om sinnesundersökning av en åtalad skall den utan dröjsmål sända handlingarna till rättsskyddScentralen för häl.Sovården. Denna bestämmer var ·undersökningen skall utföras och, om den utförs nå- gon annanstans än på ett sjukhus, vem som skall utföra den., .
Sinnesundersökningen skall utföras och utlåtandet. om den åta4- des sinnestillstånd tillställas rättsskyddscentralen senast två lnånader efter att undersökningen inleddes. Rättss'kyddscentralen·karfav gtun. dad anledning förlänga undersökningstiden med högst.två månader.
På basis av utlåtandet ger rättsskyddscentralen-ett eget utlåtande till domstolen om den åtalades sinnestillstånd. _ . . . .
- 21 §. (27:1f199211086) Utredning av behovet av psykiatrisk sjuk. vdrd ndr den dtalade inte döms till straff Om en domstol på grund av en åtalads sinnestillstånd inte dömer ut straff, kan den hänskjuta frå. gan o~ hans behov av psykiatrisk sjukvård till rättssky4qscentralen för hälsovården. Domstolen kan samtidigt bestämma att han skall hållas i fängelse tills rättsskyddscentralen har meddelat sitt beslut:·
Är det feir att klarlägga behovet av psykiatrisk sjukvård för någon som inte dömts till straff nödvändigt, kan rättsskyddscentralen för hälsovården bestämma att han för högst 30 dagar skall tas in på sjuk- hus för undersökning. · · .
Se MentalvårdsF kip. 2, I 44. · ·· ' · 46 §. (29.7.1948/571) Innan sakkunnig utses,
böra parterna höra:s i anledning därav. Ena sig parter- na pm sakkunnig, skall denne anlitas, oni han prövas lämplig och hinder ej möter. Rätten äger dock rätt att jämte honom utse aml.an sakkunnig.. ..
.Ej må någo·n mot sin vilja förordnas till sakkunnig, såvida han icke ·såsom innehavare av offentlig tjänst eller befattning eller enligt särskilt stadgande är därtill skyldig.· ·· • · . · · . . . · . ' ·47 §. (29.7.1948/571) Ej må den vara sakkunnig, som till saken eller till någondera parten står i sådant förhållande, att hans tillförlitlighet därigenom kan an- ses förringad. . · . .· ·
SeRB 13:l.Jfr 17:7 i 1734 års lag. 48 §. (29.7.1948/571) Sakkunnig vare ej skyldig
att yppa affärs- eller yrkeshemlighet, med mindre syn- nerlig anledning det påkallar.
Angående tvångsmedel, vilka kunna tillgripas mot tredskande sakkunnig, samt om ersättande av de kost- nader, vilka åsamkats part, vare gällande, vad angåen- de vittne är stadgat. sakkunnig må likväl icke i fall av tredska hämtas till rätten eller medelst fängelse tving- as mottaga uppdraget.
Se hänv. vid RB 17:24; RB 17:36-39.
Rätt
48: enka redni en on Om b tas dt huvw
49 perso_ en av. kunn: alltid
Sak (31.1: den a} stånd
När ret i ti
Der· säkrar han p< forme. Den s tjänst tas so; försäk
Se L Se h:
utövnin 50
en kl2 dersöl dar sit Utlåta ser au Om n inneh: sakku ken m
En: skall n kar oc att har
' vändig kan en
51 ' och3:? delar~
· Har samm< förord
52: otydli~ sägelst förhör nytt u; utiåtar ler be' överor
53 : ligt ar ning f( myndi. befattr lätånd(
kap. 17
cklighet i
"sakkun- tll särskilt
3; SjömansL n på fartyg i .s, Ar 28 a; l2; Lom viS- mde ärftliga anläggning-
~2 _och 22 a; ,l
det anses t hos den, Ejmå an- :rgå sådan ktad, eller lja sträng- +) 1d och in- nnessjuka er stadgat. i nämnda lag
omstol~n liar 1tan dröjsmål 1rden. Denna ·.en utförs nå- , den.. . )ffi den åtala- : två månader , kan av gtun- två månader. :aet utlåtandeo - '
'niatrisk sjuk- l på grund av •änskjuta frå- :ddscentralen att han skall sitt beslut. ård för någon ;centralen för tas in på sjuk-
nig utses, sig parter-
han prövas ock rätt att
sakkunnig, ntlig tjän.st le är därull
sakkunnig, tår i sådant om kanan·
: ej skyldi~ nindresyn
l . J!lOtgnpas ·av de kost· 'ad ano-äe!l' . o l av eke i fal aelse tving· o
)O
Rättegångsbalk kap. 17
48a §. (22.7.1991/1052) Före huvudförhandling- en kan en part eller någon annan höras eller annan ut- redning tas upp, om det är nödvändigt förattreda ut en omständighet om vilken en sakkunnig skall höras. Om bevisning då upptas, skall i tillämpliga delar iakt- tas de stadganden som gäller bevisupptagning _utom huvudförhandlingen. ;:
49 §. (29.7.1948/571) En sakkurrning som hörs personligen vid domstolen skall enligt egetval anting- en avlägga sakkunnigedeller avge försäkran. En sak- kunnig som inte hör till något trossamfund skall dock alltid avge försäkran• (22.7.1991/1052). , , .
sakkunnigeden avläggs enligt detta_ formulär (3l.l2.1986/1049):jag N. N. lovar ochsvär.:vid Gud den allsmäktige och allvetande, att jag efter bästa för- stånd skall fullgöra det mig anförtrodda uppdraget.
När en sakkunnigförsäkran avges skall edsfonnulä- ret i tillämpliga delar följas. (31.12.1986/1049)
Den sakkunnige skall avlägga eden eller avge för- säkran innan han hörs muntligen i domstolen. Om han på förhand har avgivit ett skriftligt utlåtande, skall formen för eden eller försäkran anpassas efter detta. Den som på grund av att han innehar en offentlig tjänst eller befattning eller ett offentligt uppdrag anli- tas som sakkunnig behöver inte avlägga ed eller avge försäkran. (22.7.1991/1052)
Se i om tillämpning av stadgandena om ed 31.12.1986/1051. - Se hänv. vid RB 17:29; RB 17:48 mom, 2 jfrd med 17:37; L om
Utövning av veterinäryrket § 9, O 86 (Il). · · · ·
·50 §. (22.7.1991/1052) En sakkunnig-skalllämna en klar redogörelse för vad han har fått fram Vid un- dersökningen samt ett motiverat utlåtande som grun- dar sig på denna i den fråga som har förelagts honom. Utlåtandet skall vara skriftligt, om inte domstolen an- ser att det är skäl att tillåta att det avges muntligen. Om någon annan än den sorri på grund av ·att han innehar en offentlig tjänst eller befattning anlitas:som sakkunnig, skall dornstolen fastställa en tid inom vil-:- ken utlåtandet skall ges. ' · .
En sakkunnig som har givit ett skriftligt utlätande skall muntligen höras av domstolen, om en part så yr- kar och det är uppenbart att det inte saknar betydelse att han hörs, eller om domstolen anser det vara nöd- Vändigt att han hörs. Om det inns flera sakkunniga, kan en eller flera av dem kallas att höras. . ·
51 §. (29.7.1948/571) Vad som stadgas i 26a, 31 och 33 §§, 34 § 2 mom. samt 41 §gäller i tillämpliga delar även beträffande sakkunniga. (5.1.1994/8) · Bar sakkunnig avgivit skriftligt utlåtande, bör det- ~~mma, säf~aJ?t rätten ej av särs~ilda skäl annorlunda orordnar, 1sm helhet eller delVIs uppläsas.. .
52 §. (29.7.1948/571) Är utlätande av_sakkunnig 0~Ydligt eller ofullständigt eller innehåller. det mot- s~gelser, och kan bristen ej avhjälpas genom muntligt forhör, må rätten kunna fordra ny undersökning eller nytt utlätande av honom eller annan sakkunnig. l:Iar ftlåtande avgivits av_innehavare av offentlig .tjänst. el- _er befattning, kan rätten begära nytt utlåtl'!.nde av over d d d. h .. · · · ·or na myn 1g et. , . . . -, _. ..
1. 53 §. (29.7.1948/571) Sakkunnigägerrätttillskä-1~t arvode för arbete och tidsspillan samt till,ersätt- nt:ng för nödiga kostnader. Har utlätande angivits av ~~dighet eller av innehavare av offentlig tjänst eller lå.e attning eller av någon som förordnats att avgiva ut-
tanden på ifrågavarande område, utgår' arvode och
31 F· lln ands lag I
1413
ersättning endast såvitt därom är särskilt stadgat. (15.9.1972/667) ....
I tvistemål mellan enskilda parter skall ersättning betalas av partema solidariskt eller, om sakkunnig bli- vit förordnad på anhållan av endast den ena parten, blott denna part. Detsamma gäller med avseende på mälsägande och åtalad, då mälsäganden yrkar straff el- ler utför privaträttslig talan i mäl som angår mälsägan- debrott, för- vilket ej är stadgat annat eller strängare straff än böter eller fängelse i högst fyra är. I övriga fall erlägges ersättning.av statsmedel. (19.7.1974/622)
Rätten kan, då skäl därtill är, förordna, att ersätt- ningen eller del av denna i förskott skall erläggas till sakkunnig. Förskott erlägges av den, som jämlikt 2 morn. bör betala ersättning till sakkunnig. I mäl, där enskild part utför talan, må rätten likväl, då densam- ma utan framställning av part sig till biträdeförordnat sakkunnig, förordna, att denne tillkommande förskott skall erläggas ut statsmedel, därest part icke erlägger detsamma. · .
Om återbetalning tillstaten av ersättning som i för- skott har betalts av statens medel stadgas i 21 kap. 13§. (26.11.1993/1013) " .
Se F om erläggande av i 252 och ·254 §§ sjölagen avsedda och viS- sa andra arvoden och ersättningar av statsmedel26.11.19711807; F angående ersättning åt sakkunniga i patentärenden 3.10.1969/615.
54 §. (29.7.1948/571). I beslut,. varigenom sak- kunnig ådömts böter, vite eller ersättningsskyldighet eller som angår ersättning till sakkunnig, får ändring sökas genom besvär. _ , ·
Angående den verkan på .beslutets verkställighet anfört besvär här gälle, vad i 17 § 3 mom. är stadgat.
55 §. (29.7.1948/571) Åberopar part sakkunnig, som ej är utsedd av rätten, gälle om denne, vad angå- ende vittne är stadgat. Likväl kan på honom tillämpas, vad i 50 § och 51 § 2 mom. är stadgat.
Syn
56 §. (29.7.1948/571) skall fastighet eller sådant föremål, som ej utan svårighet kan bringas inför rätt- ten, besiktigas, må rätten förrätta syn på fastigheten eller där föremålet befinner sig. Finner rätten nödigt att förrätta syn på plats, där något inträffat, beslute om dess föranstaltande.
Vid syn må ej affärs- eller yrkeshemlighet röjas, så- Vida ej synnerligen viktiga skäl det påkalla.
56a §. (22.7.1991/1052) Syn i tvistemål kan häl- las utom huvudförhandlingen, om det inte är möjligt att förrätta syn vid denna eller om det i förhållande till dess värde ger upphov till oskäliga kostnader eller oskäligt men att hälla syn vid huvudförhandlingen. Om det är synnerligen viktigt för utredningen av må- let, får rriälet då också behandlas till övriga delar.
57 §. (29.7.1948/571)-Den, som innehar föremål, vilket utan svårighet kan bringas inför rätten och vil- ket kan antagas vara av betydelse såsom bevismedel i saken, vare skyldig tillhandahälla detsamma för be- siktning. Detta stadgande må likväl icke i brottmål till:. lämpas på ätalad eller person, som till honom står i det förhållande, varom nämnes i 20 §. Part eller annan person må vägra att tillhandahälla föremäl för besikt- ning i motsvarande fall under enahanda förutsättning- ar, som vittne jämlikt 24 § kan vägra att redogöra för omständighet eller besvara fråga elleravgiva yttranae.
··_Pr. 1 1414 Vad i 1~17 §§ är stadgat, äge motsvarande tillämp-
ning, då föremål eller handling bör tillhandahållas för besiktning. Beträffande tillhandahållande av handling till besiktning vare dessutom gällande, vad i 12 § är stadgat.
58 §. (29.7.1948/571) Om anställa~de av syn eller besiktning skola partema underrättas. Ar för brott an- klagad häktad och prövas hans närvaro nödig, förord- ne rätten om hans inställande till förrättningen.
Fordras för sakens förtydligande ritning, planteck- ning eller annan bildlig framställning, bör den, såvitt möjligt, anskaffas. ·
59 §. (29.7.1948/571) Om kostnaden för syn gälle i tillämpliga delar, vad i 53 § är stadgat.
60 §. (29.7.1948/571) Vad om syn för visst fall är särskilt stadgat, lände till efterrättelse.
SeJB kap. 14, Ci 57; BB kap. 27, Ek 13;JordlegoL §§ 80-83, Ci · 86; L om skifte§§ 324 och 337, Ek l; SjöL 17:3 och 18:6, Ha 38.
Partsförhör (22.7.1991/1052)
61 §. (22.7.1991/1052) En part kan förhöras i be- visningssyfte. Vid ett sådant förhör skall i tillämpliga delar iakttas vad 33 § l '-4 mom. och 41 § stadgar om vittnesförhör. . .I det syfte som anges i l mom. kan en part i ett tvis- temål också förhöras under sanningsförsäkran om så- dana omständigheter som har synnerlig betydelse för avgörandet av målet. ·
Likaså kan en målsägande höras under sanningsför- säkran om och i vilken mån han har lidit skada på grund av brottet:
Se SL 17:3a och 7, St l; L om faderskap§ 30, Ci 16. 62 §. (29.7.1948/571) Under sanningsförsäkran
må ej förhöras den; söm enligt 30 § l eller 2 punkten ej får avlägga vittnes·ed.· ·
63 §. (29.7.1948/571) Innan part avgiver sin utsa- ga, skall han avgiva följande försäkran: jag N lovar och försäkrar på heder och samvete, att jag i min utsaga skall redogöra för hela sanningen i denna sak, utan att något därav förtiga eller därtill något tillägga eller däri ändra. . . . _ Sedan part avgivit försäkran, skall rättens ordföran-
de erinra honom om hans sanningsplikt och om vik- ten av försäkran.
Se hänv. vid RB 17:29. . · 64 §. (29.7.1948/571) Laga företrädare för part
kan kallas till förhör enligt sa:J;Ilma regler, som för part äro stadgade. . · . . ·
65 §. (22.7.1991/1052) När en part förhörs under sanningsförsäkran skall utöver 61 §iakttas vad 23, 24, 26, 32 och 34 §§ stadgar o~ vittnen.
18 kap. Om behandling avolika käromål i samma rättegång och om intervention i tvistemål ·
(22.7.1991/1052)
l §. (22.7.1991/1052) Olika käromål som en kä- rande samtidigt väcker mot en svarande skall behand-
. las i en och samma rättegång, om de stöder sig på vä- sentligen samma grund. ·
2 §. (22.7.1991/1052) Käromål som en kärande väcker mot olika svarande eller som flera kärande samtidigt väcker mot en eller flera svarande skall be- handlas i en och samma rättegång, om de stöder sig på väsentligen samma grund. . . · . · ·
Rättegångsbalk kap. 18
3 §. (22.7.1991/1052) Om svaranden väcker talan mot käranden och käromålet gäller samma sak eller en sak som har samband med huvudkäromålet eller en fordran som kan användas till kvittning (genkäromål) skall käromålen behandlas i en och samma rättegång:
4 §. (22.7.1991/1052) Väcker någon som inte är part i rättegången talan mot den ena eller båda parter- na om det som tvistemålet gäller, skall käromålet på yrkande av honom behandlas i samma rättegång som huvudkäromålet.
5 §. (22.7.1991/1052) Vill en part, för den händel- se att han förlorar målet, mot tredje man framställa återgångskrav eller.anspråk på skadestånd eller något annat därmed jämförbart yrkande, får han väcka talan därom till gemensam behandling med huvudkäromålet
Om någon med anledning av den utgång målet mel- lan parterna kan få vill väcka talan om ett anspråk som nämns i l room. mot någondera eller båda, får han väcka denna talan till gemensam behandling med huvudkäromålet.
6 §. (22.7.1991/l052)Målmellansammaelleroli- .. ka parter kan också i andra fall än de ovan nämnda be-
handlas i samma rättegång, om det är till fördelför ut- redningen av målen.
Domstolen kan, när det finns skäl, skilja åt mål som avses i l mom. och behandla dem som olika mål.
. 7 §. (22.7.1991/1052) Käromål får behandlas i samma rättegång så som anges i 1-6§§, om käromålen har väckts vid samma domstol, om domstolen är be- hörig att behandla de käromål som skall förenas och om samma rättegångsförfarande är tillämpligt på käromålen.
Väcks en talan som nämns i~5§§ sedan förberedel- sen enligt 5 kap. 28§ l mom. har konstaterats vara av-
. slutad, kan domstolen behandla käromålen separat, om de inte utan olägenhet kan behandlas i samma rätte- gång. Detsan:J.ma gäller om en part väcker en talan som anges i 3 § eller 5 § l mom. efter att den tidsfriSt som har satts ut för honom enligt 5 kap. 22 § har löpt ut.
8 §. (22.7.1991/1052) Om någon som inteär part i rättegången hävdar att saken gäller hans rätt och vi- sar sannolika skäl för sitt påstående, får han som inter- venient delta i rättegången på endera partens sida.
9 §. (22.7.1991/1052) Vill någondelta i rättegång- en som intervenient, skall han ansöka om detta hos domstolen. Parterna skall ges tillfälle att bli hörda med anledning av ansökan.
I ett beslut som har fattats under behandlingen av målet och genom vilket en ansökan om intervention har avslagits får ändring sökas särskilt. · · · ·
10 §. (22.7.1991/1052) En intervenient har rätt att uppträda som part i rättegången. Han får dock inte ändra käromålet eller vidta andra åtgärder sonistrider mot en åtgärd som parten har vidtagit, och endast vid sidan av parten söka ändring i domen eller beslutet.·
Om en dom är gällande för eller mot intervenienten som om den hade meddelats i en rättegång därha~ själv varit part, har han likväl ställning som part l rättegången. · ·
Underrätten hade i en· tvist mellan A och i3 fastställt att Ahade panträtt i visst gods. C anmälde sig efter avkunnandet av under- rättens utslag som huvudintervenient och sökte ändring i utsla_ft.
·Huvudintervention i hovrätten var inte möjlig då endast C so :e ändring i underrättens utslag och utslaget inte var bindande for honom. HD 1993:102.
Rätt
19 l :
Rätta laga f Vnde ej des
Se 5 2 ~
skiut::; tar sig känna ser än är sag<
l § eller V< rättegå liga, el sig in. den, i Gifve c skedt, t tens dc the the
Se SL Eft,
motpa ring i inteck vann d koren ochlät nat. Hl 2 § ; 3 §.
norres n then tric skattsky eller sär.·
Se hän' Vid,
torätt i . heterna vid förr< av avvit talan i r. partema gick de l likninge 1974 II 4 §. I
[ther alrr lif, eller ~ sin rätt i ; käre äntå eller Stad
Se SL 8:t 5 §. v
huru för] enthera, t ning; sökE are Doma drar.
Ang. förk 15.
21 kap. c Kap. 21 ä
stadgande lyc "Denna la.
·. '
lk kap. 18
väcker talan a sak eller en lålet eller en genkäromål), na rättegång. som inte är båda parter-
:<:äromålet på i.ttegång som
r den händel- an framställa td eller något n väcka talan udkäromålet.. 1g målet mel- anspråksom )åda, får han andling med
nma eller oli- n. nämnda be- fördel för ut-
ja åt mål som ,lika mål.·
behandlas i m käromålen lStolen är be- l förenas och iJlämpligt på
m förberedel- terats vara av· :n separat, om samma rätte· - en talan som lsfnst som har löpt ut. m inte är pa~t :1s rätt och VJ.• lan som inter· :rtens sida. ta i rättegång· om detta h05 bli hördarned
1andlingen av 'Ill intervent1°
·tt1ient har ra 1 får dock ~d~~ .er som strl ·d )Ch endast VI Her beslutet· .
· nte!lnterveme 0 >crång där hll· 1·-o .. t :1g som P,l:lr
. b9Jt .1stställt att ApJe:l'' mandet ~v 1lJp.gel· andring 1 utS -;\(te då endast crfb! : var bindall e
Rättegångsbalk kap. 21
19 kap. Om then, som far ifrån Rätten utan lof l §. (27.4.1868) Reser någori bort, då hans sak för
Rätta är, utan han hafver Domarens lof dertill, eller laga fullmäktig ställt, och Rätten det kungjort; böte i Underrätt [fem daler], i Hofrätt [tio daler], och gånge ej dess mindre dom i saken. ·
Se SL 2:4 och 5, St l. 2 §. Nu hafver man så nödig resa, att han ej kan
skiuta then up, och är saken af then vigt, at han ej dris- tar sig förtro then åt fullmächtig; gifve thet Rätten till- känna, och afbide lof at resa. Giör han thet ej; och re- ser äntå bort, böte han, och gånge med saken, som förr år sagdt. ·
20 kap. Om förlikningar l §. · (27.4.1868) Förlikas parter, sedan thet stemt,
eller vädiadt är, til hvad Rätt thet vara må, och förr än rättegångstima faller in; kungiöre thet Rätten munte- liga, eller skrifteliga, til then tid the eljest skulle ställa sig in. Göra de det ej, böte så svaranden som käran- den, i Underrätt [tio daler], i Hofrätt [tjugu daler]. Gifve ock tillkänna, med ~vad viikor then förlikning skedt, ther saken af någon vigt är, och lätethen i Rätt- te~s dombok skrifvas, så ock af Domaren gillas, om the thet nödigt finna. · · ·
Se SL 2:4 och 5, St l. .· . . . Efter att ha förlorat ett mål i häradsrätten hade A föreslagit sin
lt!Otpart B, att A trots att han anmält missnöje icke skulle söka änd- ring i häradsrättens utslag, om B skulle gå med på att döda vissa inteckningar. B samtyckte, men det oaktat sökte A ändring och vann delvis målet i hovrätten. Då B uppfyllt de av A föreslagna vill- koren för förlikning, upphävde Högsta domstolen hovrättens dom och lät målet bero vid det slut varvid häradsrätten i sitt utslag stan- nat. HD 1973 II 60. 2 § har upphävts genom L 22.7.1991/1052. 3 §. [Konungens] Ombudsman hafve ej våld, Kro-.
nones rätt genom förlikning minska: ej tvänne parter then tridies, eller annars rätt: [Ej bonde then jord, som skattskyldig är, ehvad therom, emellan grannar i by, eller särskilta bolbyar tvist är.]
Se hänv. vid RB 15:5 och vidJB 4:9, Ci 57. Vid avvittring hade mannen ansetts ha på äldre lag baserad gif-
torätt i sin hustrus lägenheter, och i enlighet härmed hade lägen- heterna delats på hälft mellan makarna, varefter mannen sålt sina VJ.d förrättningen erhållna lägenhetsdelar. I mål angående klander av aVvittringen berättigades köparna av lägenhetsdelarna att föra talan i målet, och på yrkande av dem fastställdes icke en mellan Partema under rättegången träffad förlikning till den del den an- !511.ck. de lägenheter som utgjort föremål för förrättningen, enär för- Ikmngen direkt inverkade på lägenhetsdelsköparnas rätt. HD 1974U 11. ,
[ 4 §. I brottmål må Domare förlikning ej tillåta,
1.tfher almän förargelse skedt, eller almän frid å kropp,1 . , eller gods bruten är]. Vil målsägande förlikas om ~Il r~tt i lböter och] skadestånd; hafve ther lof til; och el!re antå then i saken, som å· [KonungensJ, Häradets, ~ Stadens vägnar kära bör. S 5L8:6, St l; SP §§ 16 och 19, St 2.· · ,
h §. Varda parter, som förlikte äro, sedan stridige, e~~ förlikningen rätteliga förstås skal: eller säger lli t ~r~, thet han svikeliga förledd vari~ at ingå förlik- ar~bsoke han tå Domaren, som then g1lladt, och förf- dr omaren ther med, som sakens.beskaffenhet.for~
ar . - A. • ·. . . .: . ' : , ·O. :·:·;
Is. ng. forklaringav förlikning, som underrätt fastställt, se HD 1_946
~l ka . p. Om rättegångskostnader (26.11.1993/1013)
~~P-d2l ändrades genom L 26.11.199311013, vars tillämpnings- 'Dan e lyder som följer: · · - ·
enna lag träder i kraft den 1.12.1993.
1415 Pr ~1 Denna lag tillämpas inte på tvistemål som är anhängiga då denna
lag träder i kraft." , . .
Tvistemdl
l §. (26.11.1993/1013) Den part som förlorar må- let är skyldig att ersätta motpa:r:tens rättegångskostna- der, om inte någotannat stadgas. · · .: . . ·
2 §. (26.11.1993/1013) Om målet gäller ett rätts- förhållande som enligt lag inte kan avgöras annat än genom domstolsbeslut, får parterna själv"! bära sina rättegångskostnader, om det inte finns. särskilda ?käl att ålägga den ena parten att helt eller delvis. ersätta motpartens rättegångskostnader. .. · . _ .
3 §. (26.11.1993/1013) Om det,i samma mål har framställts flera yrkanden, av vilka .en dd avgörs till förmån för den ena och en del till förmån för den an~ dra parten,får de själva bära sina, rättegångskostnader, om det inte finns skäl att ålägga den ena parten att del- vis ersätta motpartens kosmad~r. Om det som E:n part har förlorat endast är av ringa betydelse i målet, skall han få full ersättning för sina kostnader. :. . .
Vad som stadgas i l mom. skall på motsvarande sätt· tillämpas när domstolen endast delvis bifaller en parts yrkande. Härvid kan en part dock ådömas full ersätt- ning för sina kostnader även i det fall att den del av hans .yrkande som inte har godkänts endast gäller en omständighet som är beroende av prövning och som inte har någon nämndvärd inverk"!n på parternas rätt- .tegångskostnader. ··: ...
Konkursdornstolen hade hänskjutit frågan om den förmånsrätt som A yrkat för en bevakad fordran och som .inte gjorts tvistig i konkursen att utredas i särskild rättegång. I denna:· hade konkurs- boet såsom svarande lämnat A:s yrkande på förmånsrätt till rättens prövning varefter förmånsrätten hade fastställts i enlighet med A:s
. käromål. Konkursboet ansågs inte vara förlorande part och var så- . · ledes inte skyldigt att ersätta A för dennes rättegångskostnader.
.HD 1993:83. ·. ..
4 §. (26.11.1993/1013) Om den vinnande parten har inlett rättegånge:iJ..utan attmotparten har givit an- ledning därtill, eller annars uppsåtligen eller av oakt- samhet har föranlett en onödig rättegång, är han skyl- dig att ersätta motpartens rättegångskostnader, om det inte med beaktande av de omständigheter· som framkommit i målet finns skäl att bestämma att var- dera parten själv får bära sina rättegångskostnader.
Om den omständighet av vilken utgången i målet berodde inte före rättegången var känd av den förlo- rande parten och han inte heller hade bort känna till den, kan domstolen bestämma att parterna själva skall bära sina rättegångskostnader.
· 5 §. (26.11.1993/1013) Om den ena parten upp- såtligen eller av oaktsamhet åsamkar den andra parten kostnader genom att utebli från domstolen, genom att inte iaktta domstolens förordnanden, eller genom att lägga fram ett påstående som han har vetat eller hade -bort veta vara obefogat, eller genom att. annars _för- länga rättegången genom ett förfararide .som stnder mot hans skyldighet, är han skyldig att ersätta dessa kostnader oberoende av hur rättegångskostnaderna i övrigt skall ersättas.
6 §. (26.11.1993/1013) Om den ena partens före- trädare, ombud eller biträde så som avses i 4 eller 5 § uppsåtligen.eller av oaktsamhet har åsamkat den an- dra parten sådana rättegångskostnader som avses i detta kapitel; kan han efter att ha beretts tillfälle att bli ~~~~~!ätfr~g:.tt s.~lidariskt med parten '~rsätta kost-
Pr 1 1416 7 §. (26.11.199311013) En part vars talan avvisas
anses ha förlorat målet. Om behandlingen av målet avskrivs på den grund
att den ena parten har återkallat sin talan eller inte in- ställt sig vid domstolen, skall hanersätta motpartens kostnader, om det inte finns särskilda skäl att be- stämma ersättningsskyldigheten på något annat sätt.
8 §. (26.11.1993/1013) Ersättningen för rätte~ gångskostnaderna sk_all till'fullo motsvara kostnader- na för förberedande av rättegången och för utförande av talan vid domstolen samt för utförande av talan vid domstolen samt för ombudets eller biträdets arvode, om kostnaderna skäligen har varit befogade för beva- kande av partens rätt. Ersättning skall också betalas för det arbete och den tidsförlust som rättegången har åsamkat parten. Till förberedande av rättegången räk- nas också förhandlingar som förts för biläggande av sådana tvistefrågor som. har omedelbar betydelse för partens yrkande. · ·
Om det har yrkats på dröjsmålsränta på rättegångs- kostnaderna, skall domstolen bestämma att en årlig dröjsmålsränta skall betalas enligt den räntefot som avses i 4 § 3 mom. råntelagen från det en månad för- flutit från den dag då ersättningen dömdes ut. (3.3.1995/285) .
Se RänteL, Ci 43b. ·9 §. (26.11.1993/1013) Om flera än en part är an-
svariga för samma rättegångskostnader, ansvarar de solidariskt för att de ersätts. -
Till den del kostnaderna hänför sig till en del av må- let som en_dast angår en av parterna, eller har orsakats av en part på ett sätt sorn avses i 5 §,skall denna part ersätta dem ensarri.
10 §. (26.11.1993/1013) Den som enligt 12 kap. ~:ra § har övertagit käromålet svarar tillsammans med den ursprungliga käranden solidariskt för de rätte- gångskostnader som uppkommit innan han övertog käromålet. För därefter uppkomna kostnader· svarar den nya käranden ensam. ·
Den som har trätt i svarandens ställe svarar ensam för rättegångskostnaderna. -: . ··
-11 §. (26.11.1993/1013) Domstolen skall, om nå- ·gon av de solidariskt ersättningsskyldiga begär det, bestämma hur kostnaderna skall fördelas mellan dem eller om någon av dem skall ersätta alla kostnader.
12 §. (26.11.1993/1013) Beträffandeskyldigheten för en intervenient som avses i 18 kap. 8 § att ersätta rättegångskostnaderna och hans rätt till ersättning för sådana kostnader gäller på motsvarande sätt våd som i detta kapitel stadgas om parter. Han skall dock en- dast svara för de särskilda kostnaderna för interventio- nen~ Den part på vars sida intervenienten har deltagit får ·inte åläggas att ersätta de kostnader som avses i denna paragraf.
Beträffande skyldigheten för intervenientens före- trädare, ombud eller biträde att ersätta rättegångskost- naderna gäller på motsvarande sätt vad som i detta ka- pitel stadgas omparternas företrädare, ombud eller bi- träde. ·
13 §. (26.11.1993/1013) $kall kostnadernaförbe- visning eller andra åtgärder betalas av statens medel eller solidariskt ersättas av parterna, gäller beträffande skyldigheten att ersätta dessa kostnader.vad som i det- ta kapitel stadgas om rättegångskostnader. Om parter- na skall bära sina egna rättegångskostnader, kan det bestämmas att kostnaderna skall delas jämnt.
Rättegångsbalk kap. 22
Domstolen kan bestämma att en av statens rnedel betald kostnad som avses i l mom. helt eller delVis skall bäras av staten.
14 §. (26.11.1993/1013) Yrkande på ersättnin för rättegångskostnaderna skall framställas inna~ behandlingen av målet har slutförts. Dessutom skall det uppges vad kostnaderna består av.
Beslut om rättegångskostnaderna skall meddelas samtidigt som domstolen avgör målet.
När domstolen överför ett mål till en annan dornstol skall frågan om ersättning för de rättegångskostnader som uppkommit vid den överförande domstolen av- göras i den domstol till vilken målet har överförts.
15 §. (26.11.1993/1013) Har yrkande på ersätt- ning för rättegångskostnaderna framställts, skall dorn- stolen när den avgör frågan om ersättningsskyldighe- ten beakta 1-10, 12 och 13 §§,om inte något annat följer av en parts yrkande eller medgivande.
16 §. (26.11.1993/1013) Om ändring söks i en lägre domstols avgörande, skall skyldigheten att ersät- ta rättegångskostnaderna i den högre domstolen be- stämmas enligt vad som har skett vid fullföljdsförfa- randet och beroende på om parten har vunnit eller förlorat besvären.
Om måletåterförvisas, skall frågan om kostnaderna i den högre domstolen prövas i den lägre domstolen i samband med det återförvisade målet.
Brottmål
17 §. (26.11.1993/1013) I fråga om rättegångs- kostnaderna i ett brottmål där endast målsäganden för talan iakttas i tillämpliga delar vad som stadgas om tvistemål. - - · -
18 §. (26.11.1993/1013) Vad 8 § 2 morn., l2 och 13 §§, 14 § 2 mom. samt 15 och 16 §§stadgar orn tvis- temål gäller i tillämpliga delar också i brottmål.
Kompletterande stadganden
19 §. (26.11.1993/1013) Allmänna åklagaren har rätt att på statens vägnar söka ändring i avgöranden som har fattats med stöd av 13 § i detta kapitel även då han inte verkat som åklagare.
·· 20 §. (26.11.1993/1013) Om domstolen i sam- band med ett brottmål där allmänna åklagaren för ta- lan behandlar en målsägandens talan mot en part för vilken det inte har yrkats straff eller andra straffrätts- liga påföljder, eller om någon annan än en målsägande framställer privaträttsliga yrkanden mot den åtalade, skall i fråga om rättegångskostnaderna till dessa delar iakttas de stadganden som gäller för tvisternåL
22 kap. Om tingsrättens protokoll(22.7.1991/1064)
Protokollföring
·l §. (22.7.1991/1064) Vid tingsrätten förs proto- koll över handläggningen av tvistemål och brottmål. Protokollet skall undertecknas av den som har satt upp det.
Protokoll i tvistemål
2 §. (22.7.199111064) Protokoll skall föras sepa- rat för varje tvistemål.
Rät
o höVe
Pr föra5 skäl farer let tj i till~ rnarj
3 l) 2)
har c kollf~
3) om d
4) 5) 6)
stäng Or
kap.. 4i
liga ft. stadg;
l) bestri
2) yrkan rande
3) styrk:
4) huvu<
Orr tokoll någor eller (
·det rr: handl
Vac iaktta~ handL
5 § handli la de 1: let, oc
l) i bestric
2) ( yrkan< om de
3) ' harht
Om tokoll< någon eller e det m handli
6 § en sak eller n inte är grant t
ap.22
s medel r delvis
sättning ; innan 'm skall
1eddelas
domstol JStnader Dlen av- förts. i ersätt- alldom- yldighe- )t annat
'ks i en 1tt ersät- alen be- jdsförfa- nit eller
.nadema :-tstolen i
tegångs- nden för ::l.gas om
, 12 och om tvis- åL
aren har •öranden hel även
1 i sam- :n för ta- ' part för raffrätts· lsägande åtalade,
ssa delar t l.
ll/1064)
rs proto- brottrtl~l . har satt
Rättegångsbalk kap. 23
Om målet inte behandlas vid ett sammanträde, be- höver protokoll dock inte föras. . .
Protokollet skall enligt ordförandens anvisningar föras av en tjänsteman vid domstolen eller av särskilda skäl av ordföranden eller en ?-V denne förordnad lag- faren medlem av domstolen. Ar den som för protokol- let tjänsteman vid domst()len, skall om jäv för honom i tillämpliga delar gälla vad 13 kap.1 §stadgar om do- marjäv.
3 §. (22.7.1991/1064) I protokolletskallantecknas l) domstolens namn och handläggningsdagen, · 2) namnet på de av dornstolens medlemmar som
har deltagit i handläggningen av målet samt på proto- kollförare~, · . . . . .
3) parterna och de som har kallåts att höras samt om de är närvarande, · ..
4) parternas ombud eller biträd,en såmt.tolkar, · 5) saken samt 6) orsaken till att handläggning har skett inom
stängda dörrar. · · · · · Om intagande av beslutet i protokollet stadgas i 24
kap. 24 §. . . · · · · · · . · 4 §. (22.7.1991/1064) Protokollet över den munt-
liga förberedelsen i ett tvistemål skall utöver vad·som stadga~d 3 § ange . · .
l) de )'Tkanden, invändningar, medgivanden och bestridanden som har framställts, ··
2) de omständigheter som partema grundar ·sina yrkanden och bestridanden på samt motpartens ytt- randen om dem,
3) de bevis som har åbe_ropats och vad som skall styrkas med varje bevis samt . . . ·
4) övriga omständigheter som är väsentliga för att huvudförhandling skall kunna hållas. .· . • · .
Om det som med stöd av l mom. skalLanges i pro- tokollet framgår av stämningsansökan, svaromålet, någon annan handling som har lämnats till domstolen eller ett protokoll som tidigare har satts upp, räcker det med att i protokollet till denna del hänvisa till handlingen eller protokollet. .. . · .. . Vad l mom. stadgar skall i tillämpliga delar också J.ahkttas när. protokoll sätts upp över någon annan andläggning som sker utom huvudförhandlingen. 5 §. (22.7.1991/1064) Protokollet över huvudför-
randiingen skall utöver vad som stadgas i 3 § innehål-t de uppgifter som behövs för handläggningen av må- et, och det skall ange . · b l) de )'Tkanden, invändningar, medgivanden och estridanden som har framställts, · 2) de omständigheter som en part .• grundar sitt
Yrkande och bestridande på och inatpartens utsaga 0tn dem samt
3) vit~nen, sakkunniga och övriga personer som har hörts i saken samt andra bevis. som har lagts fram.
Om det som med stöd av l mom. skall anges i pro- tokollet framgår av stämningsansökan, svaromålet, ~~gon annan handling som har lämnats till domstolen e er ett protokoll som tidigare har satts upp, räcker ~t ~ed att i protokollet till denna del h_änvisa till
ndlmgen eller protokollet. ·· ·· ' 6 §. (22.7.1991/1064) Förhör med ettvittne eller .
ell sakkunnig samt med en part som hörs i bevissyfte ~ller _!lled någon annan skall tas upp på band. Om det ;te ar möjligt att banda förhöret, skall utsagan orda-
ant tas in i protokollet.
1417 Pr. ·1 · Är det uppenbart onödigt att banda en utsaga på
grund av att den är kort, skall i protokollet i stället noggrant antecknas vad som har berättats i saken. En protokollförd muntlig utsaga skall genast läsas upp, och i protokollet skall antecknas ett yttrande av avgi- varen om att utsagan har blivit riktigt uppfattad.
7 ·§;. '(22.7.1991/1064) Protokollet skall ta upp vad domstolen har iakttagit vid syn, . · . · :·· . · .
·s §. (22.7.199111064) I protokollet får inte·utan skäl tas in andra uppgifter än de som nämns i 3-7 §§.
9 §. (22.7.1991/1064) En bandad utsaga skall skrivas ut, om den domstol som har behandlat målet eller fullföljdsdomstolen anser att det behövs: Bandet får kopieras eller skrivas 1.lt"också om er1· parteller nå- gon·:=mnarr begär det. · · ,. ·· · ·
lO'§. (22.7.1991/1064) Bander skall bevaras· i minst sex månader från det målet avgjordes. Orri and- ring hir sökts, skall bandet dock bevaras tills målet har avgjorts och avgörandet har vunnit laga kraf~:
11 §. (22.7.1991/1064) Protokollet och handling- ama skall sammanställas till en akt, till Vilken skall f9- gas en kopia av domen och av ett beslut som har åv- fattats särskilt.. · · · ·
l2 §. (22.7.1991/1064) Vid ti~gsrättenskall fö~~s dagbok över tvistemål. Dagboken skall utvisa dagen då ett mål har kommit in, vilka åtgärder som har vid- tagits och när målet har. avgjorts sam! innehålla be- hövliga uppgifter om ändringssökande~
23 kap. Om om~östning (27.3.1987/354)
l §. (27.3.1987/354) När tingsrätten skall fatta be- slut, skall dess ordförande föi: nämndemännen redo- göra för· de frågor som kommit fram i saken och de stadganden som är tillämpliga på dem.
la72 § har upphävts genom L 22.7.1991/1064. 3 §. Kunna Rättens Ledamöter i andra dornstolar
ej alle om slutet ense varda; gånge dom i saken efter thy, som the fleste säga. Ther rösterna skiljachtiga äro, och på hvarthera sidan lika många; gälle thet, som then främste i Rätten bifallit; men i brottmål, theras mening som fria, eller then lindrigast är. '
4 §. Nu kan så hända, at i brottmål Rättens Leda- möter falla på flera skiljachtiga meningar; tå gälle the- ras röster, som kunna närmast til hvarandrajämnkas, och gå ut på thet, som lindrigast är. I andra saker stån- de vid the flestas mening, som på en grund sig stödja, ~ntå at flera meningar äro, som af olika grund komma. Aro röstema så skiljachtiga, at stridighet varder, hvil- ket för the flestas mening hållas kan; tå bör ock ther öfver omröstas.
. Ang. röstberäkning vid upprättande av tjänsteförslag, se Brev 24.1.1821 ochjM:s cirk. 30.5.1919, vari konstateras, att HD vid till- lämpning av bestämmelserna i förenämnda brev ansett, att i HovR i första förslagsrummet uppförts den sökande, som flertalet av HovR:s ledamöter uppfört i sagda förslagsrum, i andra förslagsrummet den, som erhållit de flesta rösterna sammanlagt till första och andra för- slagsrummet samt i tredje förslagsrummet den av de övriga sökand- ena, som till de olika förslagsrummen erhållit de flesta rösterna sam- manlagt. (övers.) . • .
Då flertalet av rättens medlemmar.i ett brottmål var ense om .slutresultatet, men de till majoriteten höran.de medlemmarnas åsikter fördelade sig lika beträffande frågan om lagens tillämpning, skulle härvidlag jämväl den i avseende å slutresultatet skiljaktige medlemmens åsikt beaktas. HD 1961 II 156 a. .
Se HD 1951 II 8, D 1952 s. 23, varav framgår att, då domstols avgörande i tvistemål motiveras, samtliga i avgörandet deltagande medlemmars åsikt bör beaktas, således jämväl de medlemmars, vilka med avseende å slutresultatet äro skiljaktiga.
Pr· 1 1418 . 5 §. (22.7.1991/1064) Röstning sker enligt tjäns-
teår så att den yngsta medlemmen säger sin mening först och ordföranden sist. Vid tingsrätten uttalar sig likväl nämndemännen sist.
Om en medlem av domstolen föredrar målet, skall han dock yttra sig först.
Meningarna skall motiveras. En m~dlem som anslu- ter sig till en tidigare framförd åsikt skall motivera sin mening endast om motiveringen avviker från vad som har framförts tidigare.
5a §. (22.7.1991/1064) I rättegångsfrågor skall en särskild omröstning hållas ..
Om flera yrkanden eller, ett. kvittningsanspråk har framställts i ett tvistemål, skall en särskild omröstning hållas om vart och ett av dem. Detsamma gäller om det i ett mål om ett och samma yrkande finns flera frågor som inverkar på domslutet. .. ·
När det röstas om ett privaträttsligt yrkande i ett brottmål tillämpas vad 2 mom. stadgar om omröst- ning som gäller yrkanden i tvistemål.
Pomstolens medlemmar skall uttala sig om varje fråga som skall avgöras. ·
6 §. Begiärar någor rådrum, at för sakens vigt sig nogare betäncka; hafve ther lof til, och varde tå med omröstning upskof, högst fyra dagar. Vil någor,sedan ordenteliga til slut är omröstadt, sin mening ändra, el- ler förklara, innan dom är afsagd; thet må ej vägras, när han goda skiäl och orsaker ther til företer.
24 kap. Om domstolens avgörande (22.7.1991/1064)
l §. (22.7.1991/1064) · Huwdsaken i tvistemål och brottmål avgörs genom dom. Övriga avgöranden av domstolen är beslut.
2 § har upphävts genom L 22.7.1991/1064. 3 §. (29.7.1948/573) All dom bör fästas på skäl
och lag och ej på godtycke och skall däri tydeliga ut- sättas de huvudskäl och det lagrum, därå slutet grun- das. Domaren skall ej gå något mål förbi, som käran- den efter stämningen i saken föreställt eller svaranden i en eller annan måtto däremot invänt, utan utslag där- över giva, eftersom det beskaffat finnes. Ej må han föra i sitt slut något in, som till saken ej rätteligen hörer, ej heller giva anledning till ny rättegång med den, som i samma sak ej stämd eller· hörd är. Angående rätte- gångskostnad dömes tillika med huvudsaken, så ock om någondera parten sig så förgripit, som i 7 § 14 kap. sagt är. _
Borde i någo~ mål främmande stats lag tillämpas, men kan utredning om dess innehåll icke erhållas, skall finsk lag följas.
Dom i brottmål skall vara antingen fällande eller fri- kännande:
Se L om fastställande i vissa fall av innehållet i domstols dombok eller · protokoll eller i handling, som till domstol ingivits 13.12.1940/722; L om fastställande av innehållet i domstols dom- bok eller protokoll eller till domstol ingiven handling, som förkom- mit till följd av kriget 20.11.19421883; VäxelL §§ 79-87, Ha 20 och CheckL §§ 58- 65, Ha 21; Tvångsmedelst l: 18, St 2 a.
Har en part, muntligen eller skriftligen, emot den al).dre anfört nå- got, som är oanständigt, hånande eller förklenligt, må ej sådant i dom eller utslag inflyta. Brev. 8.6.1738, kungjort genom Åbo hovrätts Univ. 27.6.1738:': ·
De lägre domstolarna hade, då de dömt den åtalade till straff för dråp, begånget i avsaknad av förståndets fulla bruk, icke motiverat tillräknandet. Utslaget kompletterades genom en uppräkning av de indicier som stödde åtalet. HD 1973 II 49. · I mål, vari påyrkats återgång av föravtal rörande fastighetsköp,
kan högre rätt även på tjänstens vägnar beakta den omständighe-
Rättegångsbalk kap. 24
ten, att föravtalet icke upprättats enligt formföreskrifterna iJB l: 2 HD 1952 I 14, D 1953 s. 12. . 4 §. Varder dom, tå vädjadt är, i högre Rätt god-
känd; ther måge ej the förreskiälen införas, utan för- klare Rätten ther på samma dom för god och gild. Baf- va flere skiäl sig ther yppadt; the kunna thertilläggas.
4a §. (22.7.1991/1064) ,Vid tingsrätten avkunnas domen så snart behandlingen har avslutats. Har det röstats om domen, skall detta meddelas i samband med att den avkunnas. Om avkunnande och medde- lande av dom i tvistemål stadgas dessutom i 19 §.
Mom. 2 har upphävts genom L 28.6.1993/595. För den som har anmält missnöje med tingsrättens
dom skall en kopia av domen eller ett utdrag ur pro- tokollet finnas tillgängliga i domstolens kansli senast tre veckor efter att domen har avkunnats eller medde- lats. Annars skall kopian eller utdraget, om möjligt, stå att få i kansliet senast 30 dagar efter att domen har avkunnats eller meddelats. ·
SeRB 25:4; L om offentlighet vid rättegång, Pr 24; F om verkstäl- lighet av fängelsestraff§§ 2, 14, 17, St 19; BötesVF, St 22; F ang. straffregister§§ 5-8, St 41; JMb om meddelanden som gäller de all. rnänna underrätternas och hovrättemas avgöranden, Pr 32; För- mynderskapsL § 21, Ci 6; F om meddelanden ang. vissa familje- och personrättsliga avgöranden av domstol, Pr 30 a; F om anmälningar som skall göras med anledning av vissa domstolsavgöranden, Pr 31.
Statsrådet har funnit gott förordna, att, då av myndighet uppgjord skrivelse, fattat beslut eller annan expedition icke jämte underskrift tryckes eller eljest mångfaldigas, skall undertecknarens namn, därest detta icke är nämnt i själva skriften, antingen rnaskinskrivet eller tex- tat antecknas under den egenhändiga namnteckningen. SRb ang. namnteckningar i officiella handlingar 12.11.19421871.
Sedan internationella överenskommelsen angående förhindrande och beivrande av osedliga publikationers spridning, avslutad i Paris 4.5.1910, genom förordning av den 8 juni 1923 trätt i kraft i Finland, har Statsrådet i anledning av stadgandet i artikeliii i sagda överens- kommelse förordnat, att rikets domstolar böra i mål rörande osedliga publikationer, till justitieministeriets byrå för tryckfrihetsangelägen- heter insända av dem givna utslag, försåvitt däri ådömts straff och brottet är av internationell karaktär. SRb ang. insändande till justi· tieministeriet av utslag i mål rörande osedliga publikationer 7.3. 1924/78.
:Har någon .dömts till stråff med stöd av l O§ lagen om auktorise- rade translatorer eller har eri auktoriserad eller edsvuren translator dömts till straff för ett brott som han begått i sin verksamhet som translator, skall domstolen underrätta examensnämnden om sitt Ut· slag. F om auktoriserade translatorer § 21, B 21.
L om ortodoxa kyrkosamfundet § 59, E 22 (II) stadgar att ifall, som nämnts i sagda paragraf, skall den allmänna domstolens proto· koll och utslag insändas till kfrkostyrelsen inom 30 dagar från det ut· slaget avkunnats eller avgivits.
Om domstol förvägrat advokat rätt att uppträda i mål eller såsom ombud eller biträde vid ifr.v. domstol, skall beslutet delgivas styre!· sen för den allmänna advokatföreningen, seRB 15:10 a.
När en dornstol beslutat om sinnesundersökning av en åtalad skall den utan dröjsmål sända handlingama till rättsskyddscentralen för hälsovården. MentalvårdsL § 16, I 43 vid RB 17:45.
Ang. dornstols skyldighet att meddela om beslut genom vilket straff dömts för brott mot kemikalielagen, se KemikalieL§ 54, Ek 79.
Ang. domstols skyldighet att tillställa fängelsedomstolen avskrift av laga kraft vunnen dorn, som gäller farlig återfallsförbrytare, samt vissa andra till grund för dornen liggande handlingar, se F ang. verk· ställighet och tillämpning av lagen om internering av. farliga åter· fallsförbrytare §§ l och 5, St 14.
Om utslag rörande trafikbrott skall anmälan göras till körkortsre· gistret. VägtrafikL § 106, Ek 92; KörkortsF § 54, Ek 94.
Har innehavare av certifikat för förare av luftfartyg gjort sig förfal· len till vissa brott, som avses i Vägtrafik.L, skall domstolen ofördröjli· gen anmäla därom till Trafh-1. Se LuftfartsF §51 rnom. 3, Ha 47.
Dömes innehavare av i L om tryckkärl avsett tillstånd till förver· kande av tillståndet eller att under viss tid vara oduglig till detta sitt värv, skall domstolen härom meddela vederbörande tillsynsrnyndig· het. L om tryckkärl 2.2.1973/98, § lO rnom. 2.
Domstol skall om utslag, varigenom någon dömts till ·straff f?r överträdelse av stadgandena om ädelmetallarbeten, göra anmälan till tekniska inspektoratet. F om ädelmetallarbeten § 29, Ek 90 e.
Avskrift av dorn i mål som gäller: l) bättre rätt till patentsökt upp· finning; 2) patents ogiltighet eller överföring av patent; 3) meddelan- de av tvångslicens m.m.; 4) patentintrång; 5) fastställelse enl. PatentL § 63 och 6) bestämmande av ersättning enligt sagda lag§ 75, skall av
R
rät do
30 he
m< av krt
do vu·
sor sto Va
ten riet mo
sto: det Ha
deL till ska ska kor: uta1 an t t sarr mec
I på ( pU nist sior
[
mar skal
I valt: 20:]
}
oför n int
f 199
p tjän; brot ter c Pr3
\' pass:
A ning
A 9,C
A eller farts
5 nor:
I vilk
A inså! Ek l
A rätte
D rand ring5
6 la~ någ Hof ute
',
tp. 24
, ijB l: 2.
tt god- an för- d. Haf- läggas. kunnas hr det mband· :nedde- J §. 95. ;tättens ur pro- L senast medde- nöjligt, !1en har
verkstäl- 2; F ang. !er de all- 32; För-
nilje- och nålningar ~n, Pr3l. uppgjord :tderskrift 1n, därest eller tex- SRb ang.
tindrande ad i Paris i Finland, , överens- ~ osedliga ngelägen- straff och till justi- oner 7.3.
mktorise- translator nhet som m sitt ut-
r att i fall, :ns proto- ·än det ut-
!)er säsorn ;as styrel-
talad skall tralen för
orn vilket 54 Ek 79. n ~vskrift tare, sarnt ang. verk- rliga åter-
örkortsre-
sig förf~~ ofördrö]h- Cia 47. till förver- l detta sitt :tsrnyndig-
. ff for. srra till lrnälan lO e. · tsökty~ meddeaL l Patent
:1_. ll'J."·,,ska
Rättegångsbalk kap. 24
rätten sändas till patentmyndigheten med uppgift därom, huruvida domen vunnit laga kraft. PatentL § 70, Ha 12.
Avskrift av slutligt beslut i mål som avses i MönsterrättsL §§ 16, 30- 32, 35-38 samt 41 skall av domstolen sändas till registermyndig- heten. MönsterrättsL § 44, Ha 14b.
Domstolen skall underrätta registermyndigheten om en dom som meddelats i ett mål som gäller rätt till kretsmönster eller kränkning av en sådan rått. L om ensamrätt till kretsmönster för integrerade kretsar§ 44, Ha 14 d.
Domstolen skall till registermyndigheten sända en avskrift av sin dom i ett mål som avses i 43 §och samtidigt uppge om domen har vunnit laga kraft. L om nyttighetsmodellrätt § 45, Ha 14 f.
Dom i mål om intrång i rätten till varukännetecken eller i mål, som avses i VarumärkesL §§ 10, 25, 26,36 och 46, skall genom dom- stolens försorg i avskrift sändas till patent- och registerstyrelsen. Se VarumärkesL § 49, Ha .15. . . . .
Domstol, dom5tols ordförande och häradshövding skall på tjäns- tens vägnar utan dröjsmål underrätta social- och hälsovårdsministe- riet om försäkringsbolag rörande avgörande som avses i 16 kap. 3 § l mom. lagen om aktiebolag. L om försäkringsbolag 18:1, Ha 30.
Ang. dom i konkursmål stadgas i KS § 94, Pr 39. · Har försäkringsbolags egendom avträtts till konkurs, skall dom-
stolen utan dröjsmål underrätta soda!- och hälsovårdsministeriet om detta samt även om inställelsedagen. L om försäkringsbolag 15: 21, Ha30.
Har i handelsregistret antecknad näringsidkares gäldenärer med- delats offentlig stämning eller har näringsidkaren avträtt sin egendom till konkurs eller har beslut fattats om att näringsidkarens egendom skall avträdas till konkurs eller har domstol förordnat, att konkurs skall avskrivas på grund av gäldenärens ringa tillgångar, eller har konkursbeslutet upphävts, skall domstolen eller dess ordförande utan dröjsmål tillställa registermyndigheten meddelande härom för anteckning i registret. Då domstol förordnat att näringsidkares verk- samhet skall upphöra, skall den likaså tillställa registermyndigheten meddelande därom. HandelsregisterL §§ 18 och 19, Ha l.
Försättes pensionsstiftelse i konkurs eller söke5 offentlig stämning på dess borgenärer, skall meddelande om den offentliga stämningen på åtgärd av rätten ofördröjligen tillställas social- och hälsovårdsmi- nisteriet för anteckning i registret över pensionsstiftelser. L om pen- sionsstiftelser § 16 mom. 3, Ar 29e.
Då domstol dömer till förlust av i F 16.3.1984/250 om fartygsbe- manning och fartygspersonalens behörighet avsett behörighetsbrev skall sjöfartsstyrelsen underrättas därom, se sagda F § 85. ...
Domstolen skall i vissa fall underrätta sjöfartsstyrelsen och teleför- valtningscentralen om påföljder som dömts enligt sjölagen. SjöL 20:10, Ha 38. . · .
Har domstol ådömt straff med stöd av LotsningsF skall domstolen ofördröjligen tillställa sjöfartsstyrelsen avskrift av sitt utslag. Lots- ningsF § 49, R 21 (Il). ·
Ang. expedition av jorddomstols ui:Slag, se F om skifte"§§ 195- 199, Ek 2. ·
Ang. meddelande om domstols utslag i vissa fall, då innehavare av tjänst eller befattning åtalats för tjänstefel eller dömts till straff för brott, som icke innefattar tjänstefel, se F ang. meddelande av uppgif- ter över mål rörande åtal mot innehavare av tjänst eller befattning, Pr30.
Vad domstol och andra myndigheter har att iakttaga ifråga om för- passning av fånge, stadgas i F om fångforsling, St 32:
Ang. anmälan av besvärsinstans i mål som gäller företagsinteck- ning, se FöretagsinteckningsF § 8, Ci 84.
Ang. anmälan av domstols beslut rörande släktnamn, se NamnF § 9, Ci 2.
Ang. anmälan om mål om ogiltigförklaring eller rättelse av lagfart eller inteckning eller om äganderåtten till en fastighet, se F om lag- farts- och inteckningsregister samt åtkomstregister § 41, Ci 75c.
5 §. (19.12.1921/274) Mom. l har upphävts ge- nom L 22.7.199111064. . I hovrätt skall dom så snart ske kan utgivas å dag,
VJ.lken genom anslag, sist dagen förut bör kungöras. . Avskrift av Helsingfors hovråtts utslag i bilinteckningsärende skall lusändas till bilregistercentralen. L om inteckning i bil § 20 mom. 2, Ek 112. . . Ang. meddelande av utslag i militära rättegångsärenden, se Militär
rattegångsF §§ 9, 10 och 10a, Pr 1d. · Domstol skall till näringsförbudsregistret sända uppgift om avgö-
r~nde som föranleder anteckning eller ändring i registret, F om nä- nngsförbudsregistret §§ 2 och 3, Pr 45b.
6 §. (27.4.1868) I de saker, som ej instämda, eller lagvadcia äro, så ock då Rättens slut fordras förut öfver någon partens invändning i rättegången, der afsäges ej Bofrättens utslag offentligen, utan gifve Hofrätten det Ut efter anslag, om det ej muntligen kungjordt är.
1419 Pr··1 7 §. (19.12.1921/274) Alla hovrättens domar och
utslag, som efter anslag avsägas eller utgivas, böra för- ut färdiga utskrivas utan fel, att delomännen må dem, med rättens ·underskrift och insegel, utan uppskov undfå, mot den lösen, som särskilt är stadgad; varde ock i hovrätt lika lydande förvarat, med deras under:- skrift som i saken dömt.
Om avgifter som skall uppbäras vid hovrätten stad- gas särskilt. (26.7.1993/702)
Se SpråkL, B 18; L om lagfarts- och inteckningsregister § 9, Ci 75b. . .
8-9 § har upphävts genom L 22.7.1991/1064. 10 §. (22.7.199111064) Domstolen skall rätta
skriv- eller räknefel i domen eller andra klara fel som kan jämställas med dem. Också domstolens ordföran- de eller, om han har förhinder, en lagfaren medlem får rätta ett fel. Innan detta sker skall partema vid behov ges tillfälle att uttala sig oni rättelsen. ..
Rättelsen skall antecknas i domen samt i den kopia eller det exemplar av domen som har getts parten. Om det inte är möjligt att rätta kopian eller exemplaret, skall en kopia av den rättade domen sändas till parten. Har ändring sökts i målet, skall ett meddelande om rättelsen tillställas fullföljdsdomstolen. .
En part har rätt att anföra klagan över rättelsen inom 30 dagar från att han fick del av den. . Se SV 6:13, St 18; RB 31:1 p. 3 och 31:11; UL3:19, Pr 47; L om lagfarts- och inteckningsregister § 11, Ci 75 b. .
11 § har upphävts genom L 20.2.1960/109. 12 §. (25.4.1930/147) Hovrätten skall av sitt ut-
slag i brottmål ofördröjligen i ämbetsväg tillställa ved- erbörande allmänna åklagare och den, som för det må- let hålles häktad, dem tillkommande exemplar.
Domstolens avgörande i tvistemd.l (22.7.1991/1064)
13 §. (22.7.1991/1064) l domen får endast beak- tas rättegångsmaterial som har lagts fram vid huvud- förhandlingen. Om en ny huvudförhandling har hål- lits, får i domen endast beaktas vad som då har lagts fram. l domen får dock det rättegångsmaterial beaktas som med stöd av 6 kap. 14 §.har lagts fram ;vid en komplettering av huvudförhandlingen samt det som har skett vid den sista mur1tliga förberedelsen och som enligt 6 kap. 17 § beaktas som rättegångsmaterial vid en huvudförhandling i samband med förberedelsen.
När målet avgörs vid förberedelsen får i domen be- aktas allt som har lagts fram i stämningsansökan, det skriftliga svaromålet och utsagorna eller i övrigt.
14 §. (22.7.1991/1064) Domstolen får inte döma över annat eller mera än vad en part har yrkat.
I ett mål där förlikning är tillåten får domen inte grundas på någon omständighet som en part inte har åberopat som stöd för sitt yrkande eller bestridande.
15 §. (22.7.1991/1064) En dom skall motiveras. l domskälen skall· anges de omständigheter och den rättstillämpning som avgörandet grundar sig på. I domskälen skall också anges på vilka grunder en tvis- tig omständighet har styrkts eller inte styrkts.
16 §. (22.7.199111064\ Domstolen kan genom dom separat avgöra ett självständigt yrkande i ett mål där flera yrkanden har framställts (deldom). Domsto- len får också särskilt· avgöra den del av ett yrkande som har medgivits. · Ett fordringsanspråk och ett kvittningsanspråk mot
det skall dock avgöras tillsammans, om inte det yrkan:
·. ·Pr···1 1420 de som gäller huvudfordran med stöd av 5 kap. 14 § 2·mom. skall avgöras genom tredskodom.
17 §. (22.7.1991/1064) Om avgörandet av käro- målet beror av att ett annat käromål som behandlas i samma rättegång avgörs, kan domstolen genom en särskild dom avgöra det sistnämnda käromålet (mel- landom). Domstolen får då besluta att behandlingen av målet i övrigt skall fortsätta först sedan mellandomen har vunnit laga kraft.
Domstolen kan på begäran av en part genom mel- landom också avgöra en fråga som gäller ett yrkande och som måste klarläggas för att samma yrkande i öv- rigt skall kunna avgöras. Mellandom får då ~ndast av särskilda skäl meddelas mot en parts vilja. Andring i en mellandom som avses i detta moment får sökas sär- skilt endast om det är onödigt att behandla målet till övriga delar med anledning av att mellandomen har meddelats. I annat fall får ändring sökas i en mellan- dom som avses i momentet endast om ändring söks i det slutliga avgörandet. .
18 §. (22.7.1991/1064) Tingsrättens dom skall ut- göra en fristående handling. Där skall anges
l) domstolens namn och den dag då domen med- delas,
2) parternas namn, 3) en redogörelse för parternas yrkanden och sva-
romål samt de omständigheter på vilka de grundas, 4) domslutet,· 5) domskälen, 6) de lagrum och rättsnormer som har tillämpats
samt 7) namnet på de .medlemmar som har tagit del i
avgörandet av målet, och om omröstning har skett. Har domstolen röstat, skall till domen fogas avvikande åsikter. ·
Ett referat som ingår i domen får helt eller delvis ersät- tas genom att till domen fogas en kopia av stämningsan- sökan eller svaromålet eller av någon annan handling, om inte domens klarhet därigenom äventyras. ·
Mom. 3 har upphävts genom L 28.6.1993/595. 19 §. (22.7.1991/1064) Beslutsöverläggningen
skall hållas så snart huvudförhandlingen har avslutat.S eller senast följande dag. Sedan överläggningen har avslutats avkunnas domen så som 4 a § stadgar. När domen avkunnas skall endast domskälen och domslu- tet meddelas, om de,t inte är nödvändigt att domen av- kunnas i sin helhet: ·
Om överläggningen mellan domstolens medleni- mar eller avfattandet av domen i ett omfattande eller svårt mål kräver det, får domen meddelas i domsto-
. lens kansli inom 14 dagar från den dag då huvudför- handlingen avslutades. -Kan domen av särskilda skäl inte meddelas inom denna tid, skall den meddelas så snart som möjligt. Då handläggningen avslutas skall de parter som är närvarande underrättas om när do- men meddelas. ·
När ett mål avgörs utan att det 'hålls någon huvud- förhandling eller något sammanträde för förberedelse, skall ·domen utan dröjsmål meddelas i domstolens kansli: Domstolen skall då i god tid skriftligen under- rätta parterna om vilken dag domen kommer att'med- delas. Om tredskodom meddelas, behöver parterna dock inte underrättas. Inte heller behöver den part un- derrättas om domen till vars förmån den har medde- lats utan att han .har yrkat det.
Rättegångsbalk kap. 25
20 §.. (22.7.1991/1064) Tingsrättens dom skall undertecknas av ordföranden.
Tingsrättens domar sammanställs till en särskild dombok i den ordning i vilken de har meddelats.
21 §. (22.7.1991/1064) Domstolen kan på begä- ran av en part komplettera domen, om något yrkande av parten inte har avgjorts i den. Har ingenting uttalats i domen om ett yrkande av en part om vilket förlik- ning inte är tillåten, kan domen också kompletteras på tjänstens vägnar.
Komplettering av dom skall begäras genom en skriftlig ansökan inom 14 dagar från att domen av- kunnades eller meddelades. Domen kan kompletteras på tjänstens vägnar, om en part inom 14 dagar från av- kunnandet eller meddelandet har kallats till en be- handling som gäller komplettering av domen eller om han har ombetts att avge en skriftlig utsaga om kom- pletteringen.
Parterna skall kallas till den behandling som gäller kompletteringen vid äventyr att frånvaro inte hindrar att domen kompletteras. Om domstolen inte anser att en muntlig förhandling behövs, skall den av parterna begära en skriftlig utsaga om den fråga som skall be- handlas och samtidigt meddela vilken dag avgörandet om kompletteringen meddelas.
22 §. (22.7.1991/1064) Domstolen skall när den kompletterar domen vara lika sammansatt som när den meddelade domen. Om någon av domstolens medlemmar har fått förhinder, skall domstolen vid kompletteringen vara så sammansatt att den hade va- rit behörig att behandla målet i denna sammansätt- ning. ·
Avgörandet om komplettering av dom~n skall fogas till domen, och på den skall göras en anteckning om att den har kompletterats efteråt. Har ändring sökts i saken, skall fullföljdsdomstolen underrättas om kom- ple~teringen. .
Andring i ett avgörande om komplettering av dom får sökas genom besvär.
23 §. (22.7.1991/1064) En kopia av tingsrättens dom skall bestyrkas av ordföranden, en lagfaren med- lem eller en därtill förordnad tjänsteman. ·
24 §. (22.7.1991/1064) Tingsrättens beslut skall ingå i protokollet. Ett beslut genom vilket målet avvi- sas skall dock alltid utgöra en fristående handling.
Ett beslut skall motiveras, om ett yrkande eller en invändning i målet förkastas eller om en motivering annars behövs:
Om beslut skall i övrigt i tillämpliga delar gälla vad som stadgas om domar. .
Delgivning av meddelanden och kallelser (22.7.1991/ 1064)
25 §. • (22.7.1991/1064) Meddelanden och kallel- ser som nämns i detta kapitel får domstolen sända med posten, om inte något annat delgivningssätt anses nödvändigt. ·
25 kap. Fullföljd av talan från underrätt till hovrätt (31.8.1978/661)
Allmänna stadganden
l §. Ändring i underrätts avgörande sökes hos hovrätten genom besvär.
Rät
Ar :E3C
Ar Ha 3t
av HI
ni: de sh ha an
str de so; ffi(
ta t till kä: ÖVt
2 vilke harf besv. skilt.
h· ring• låtet.
Se · St2 a: Lom:
An Lang. 19:22. försäk mom. och3; Pr 24 gångs! näring § 12, skuld~
åta: doc de hac bes
svar kur: utsl
3~
ändri ning iakttc besvä
Nä dets c ka fr skall ning lämn~ nan ~ Vid 1:: och a
4 ~ han f len o: avslu digt t:
p.25
skall
irskild cs. begä-
·kande :ttalats förlik- ~ras på
)ffi en ,E!n av- etteras rån av- en be- ler om 1 kom-
1gäller lindrar 1ser att ::trtema zall be- Jrandet
:är den liD när stolens .en vid ::~de va- .ansätt-
nfogas ingom sökts i n kom-
w dom
;rättens :n med-
J t skall et avvi.- ling. eller en tivering
älla vad
.1991/
1 kallel- n sanda itt anses
hovrätt
k pases
Rättegångsbalk kap. 25
Ang. ändringssökande i kyrkans disciplinära ärenden, se KL 24;3_, E 3 (II).. . . .
Ang. ändringssökande i dom angående dispasch, se Sjö1.21:14, Ha 38. ·
Parterna hade före avkunnandet av underrättens utslag träffat avtal om att inte söka änc\ring i utslaget. Avtalet ansågs ogiltigt. HD 1986 II 115.
Den åtalade hade i hovrätten yrkat på ändring av brottsbeskriv- ningen med avseende på de brott som hade tillräknats honom i un· derrätten. Då han inte hade yrkat på ändring i underrättens dom- slut utan endast på rättelse av domsmotiveringen och då han inte hade rättsligt intresse av den yrkade ändringen, upptogs ändrings- ansökan inte till prövning. HD 1989:115. ··
En underrätt hade dömt svaranden till.ett villkorligt fängelse- straff för ett fortsatt brott, som innefattade osann utsaga vid förun- dersökning och under synnerligen förmildrande omständigheter som vittne inför domstol avgiven osann utsaga; som bekräftades med ed. Hovrätten, där svaranden hade anfört-besvär; hade förkas- tat åtalet i övrigt och dömt henne endast för det sistnämnda brottet till samma villkorliga fängelsestraff. Hovrättens förfarande god- kändes, eftersom det straff som hade utdömts för gärningen var i överensstämmelse med allmän-straffpraxis. HD 1990:33, · 2 §.. I underrättens dom och i dess beslut genom
vilket målet har avyi.sats samt i övriga avgöranden som har fattats i samband därmed får ändring sökas genom besvär, om inte ändringssökande har förbjudits sär7' skilt. (22.7~1991/1_064)
I underrätts avgöranden urider rättegångei). får änd- ring sökas särskUt. endast om detta är uttryckligen till- låtet.
SeRB 16:3, 18:2a och 25:3; Tvångsmedelst l: 27, 2:10 och 4:16,. St 2 a; FörrnynderskapsL § 74, Ci 6; L om andelslag § 132; Ha 8 och Lom lagfart och tiden för klander av fastighetsfång § 19, Ci 70;
Ang. förbud mot ändringssökande, se L om faderskap§ 29, Ci 16; Lang. vårdnad om barn och umgängesrätt §§ 17 och 18, Ci 20; ÄB 19:22, 20:12 och 23:13, Ci 29; PersonalfondsL § 43, Ha '9 b; L om försäkringsföreningar 16:3, Ha 32; VattenL 5:85, Ek 9; RB 10:8, mom. 2 och 10, mom. 2 och 22c, mom. 3, 14:9 och 16:3,'mom. l och 3; OrdningsbotsL § 17 mom. 2, Pr 38 a; L om fri rättegång§ 26~ Pr 24 a; L om rättegången i hyresmål § 24, Ci 56; Militär rätte- gångsL § 9, Pr l a; L om offentlighet vid rättegång§ 11, Pr 24; L om näringsförbud § 11, Pr 45a; L om lagfarts- och inteckningsregister § 12, Ci 75 b; L om skiljeförfarande §§ 17 och 19, Pr 46; L om skuldsanering för privatpersoner§§ 28, 54 och 64, Pr 41. · .
Den åtalade hade rätt att söka ändring i ett utslag, genom vilket åtalet mot honom hade förkastats såsom preskriberat men i vilket dock hade förklarats, att han hade gjort sig skyldig ti~l ifrågavaran- de brott. Högsta domstolen ansåg, att de lägre domstolarna inte hade bort utlåta sig om den åtalades skuld till det brott som han beskyllts för. HD 1985 II 3.
Rådstuvurätten hade under rättegången avvisat talan ir1ot en av svarandena, men inte lämnat upplysning om att ändring i'utslaget kunde sökas särskilt. Till följd härav fick käranden söka ändring i
·utslaget i huvudsaken. HD 1991:44.
Meddelande av fullföydsanvisningar
. 3 §. Då underrätt avkunnar avgörande i vilket a~dring får sökas, skall den samtidigt lämna upplys:. ~lng om rätten att söka ändring och vad som skall
b lakttagas för bevarande av talan och för bemötande av esvär. ·. ·
d Närvarande parter skall ornedelbart efter avg'öran- kets avkunnande lämnas skriftliga anvisningar, av vil- a framgår hur den som är missnöjd med utslaget
s~all förfara för att draga målet under hovrättens pröv- ~lng och hur besvären skall bemötas.· Anvisningar larnnas likväl icke åt allmän åklagare, ej heller åt an- ~~n part, om detta befinnes vara uppenbart-onödigt.
Idh behov lämnas anvisningar åt vittne,: sakkunnig oc annan under rättegången hörd person. · · :: h 4 §. Dömes svarande i brottmål till straff och är l an frånvarande då utslaget avkunnas, skall domsto- aen ornedelbart underrätta honom om dagen'då målet d~slu~ats och den ådömda straffpåföljden och samti- Igt tillsända honom i 3 § 2 mom. nämnda anvisning-
1421 Pr ·1 ar. Underrättelse behöver likväl icke ske i fråga om bö- ter eller förvandlingsstraff. .
l : . • : •
. . . . : . ~ .
'··'· Missnojesanmiilan
·s. §. Part. som vill'söka·åndring i'unde~ättens av- · görande skall vid äventyr av talans förlust .anmäla missnoje därmed. Har flera parter gem~nsam talan, är det till fyllest med en iniss:höjesanmälan. .
Missnöje skall anmälas senast. sjuncle dagen efter den då underrättens avgörandeavkunnades eller gavs. . Missnöjesanmälan _kan göras anting~n muntligen eller skriftligen hos.~e~ domstol som avgjort målet el:- ler i d~ss kansli. . ·:·. .· ·• -~ . · · : .. ·. · : . , -~
. Se HandllnsL § 8, Pr 33 och HandllnsF, Pr'33a; Militär rätte- gångsL § 18, Pr la. ' ..
6 §. Häktad eller person som avtjänar fängelse- el- ler förvandlingsstraff f~r i brottmål anmäla missnöje hos fängelsedirektören. Utgår tiden för missnöjesan- mälan medan sådan person till följd av rättegång eller fångtransport befinner sig utanför straffanstalten, får han anmäla missnöje dagen efter den då han anlänt till fängelset.
Fängelsedirektören skall omedelbart efter utgången av den för missnöjesanmälan stadgade tiden tillställa domstolens kansli uppgift om missnöjesanmälan..
7 §.. ·Missnöjesanrriälan får begränsas att gälla en del av underrättens avgörande. Begränsningen skall nämnas då missnöje anmäles. · · ·Allmänna åklagaren skall, om svarandena är flera, då han anmäler missnöje uppge vem av dem missnöj- esanmälningen gäller.· - ...
Allmänna åklagaren hade anmält missnöje med häradsrättens avgörande "beträffande straffmätningen~. Begränsningen ansågs
. inte hindra hoVr-ätten från att pröva åklagarens yrkande att straffet skulle ådömas ovillkorligt och att eq tidigare villkorligt straff skul- le bestämmas att.verkställas. HD 1994:79. · . · · · 8 §. Missnöjesanmälan får återkallas inom den tid
som är stadgad för ·anmälan av missnöje. På återkallel- se· skall tillämpas vad om missnöJesanmälan är -stad- gat. , , .
9 §. Har missnöje icke anmälts i stadgad ordning eller anmäles missnöje med avgörande i vilket ändring ej får sökas, godkännes anmälningen ieke.
Om godkännande av TI!issnöjesanmälan beslutar underrättens ordförande. Ar han förhindrad, avgörs frågan av en annan lagfaren medlem ·av underrätten. Har missnöjesanmälan inte. godkänts; skall vederbö- rande omedelbart skriftligen underrättas om saken. (28.6.1993/595) ..
Har missnöjesanmälan icke .godkänt.S; ·får klagan däröver anföras i hovrätten. Klagoskriften skall inom trettio dagar efter dagen för avkunnandet av under- rättens avgörande tillställas underrä,ttens kansli. An- ser hovrätten att missnöjesanmälan skett i laga ord- ning, skall den vid behov utsätta ny· tid för: ändrings- sökande. ,:.,.. ,c_·, - ,,·
. Seq~n ändringssökandes missnöjesanmälan godk,änts av under- rättens grdföra~de på sätt som enligt RB .25:9.mom. 2 ankom på honom, skuUe missnöjet anses ha anmälts i stadgad ordning. Hov- rätten hade därför inte, då den ansett att missnöje anmälts för sent, bort avvisa ändriJ1gsansökningen utan prövning.:·HD 1983 II 70.
Underrättens ordförande hade inte godkänt en m~nöjesanmä lan eftersom anmälarna.inte. varpaner i mål\!L. få iienna grund kunde en missnöjesanmälan i'nte enligt·25 kap. '9§'l mom. rätte- gångsbalken förvägras· godkännande. HD 1991~17: ·.. lO §. Om gödkänd ·missnöjesanmälan skall an-
teckning göras i underrättens expedition. och diarium samt i nödiga-längder och :meddelanden. ~ ; .
.. ·Pr ·1 1422 Besvärsundervisning
11 §. Då godkänd missnöjesanmälan gjorts, skall i målet ges besvärsundervisning, som kan fogas till den expedition som innehåller underrättens avgörande.
I besvärsundervisningen skall anges fullföljdsdom-. stolen samt fristema för inlämnande av besvär och be- mötande därav. Dessutom skall däri redogöras för stadgandena om fullföljan_de av besvär och om bemö- tande därav samt besvärsskriftens och bemötandets innehåll och bilagor. · ·
Är be~värsundervisning oriktig och har felet icke kunnat tydligt upptäckas, har _besvär fullföljts riktigt och bemötande avgivits i rätt ordning, om parten an- tingen iakttagit undervisningen eller vad om saken är stadgat.
Fullföljande av besvär _
12 §. Tiden för anförande av besvär är -trettio da- gar från den dag då underrättens avgörande avkunna- des eller gavs. _ · - .
Senast den dag då besvärstiden utgår skall part vid äventyr av talans förlust tillställa underrättens kansli sin besvärsskrift. ·
Besvär återkallas skriftligt. Återkallelseskriften skall riktas till hovrätten och tillställas hovrättens registra- torskontor eller underrättens kansli. {28.12.1979/ 1072) .
l2a §. (28.6.1993/595) Beslut om att besvär skall avvisas på grund av försening fattas i underrätten av en lagfaren medlem. Om motparten har yrkat ersätt- ning för- rättegångskostnaderna, skall· i .avgörandet också ingå en utsaga om detta yrkande~ ·__ . · ·
Partema skall i god tid innan avgörandet ges skrift- ligen meddelas vilken dag ett avgörande enligt l mom. kommer att ges. · _
13 §. (28.6.1993/595) Kan en part som anmält missnöje, på grund av laga förfall eller av något annat godtagbart skäl inte inom föreskriven tid söka änd- ring, utsätter underrätten på ansökan en.ny tid för an- förande av besvär;'-
Om ny tid skall innan besvärstiden gått ut ansökas skriftligen hos underrätten. Till ansökan skall fogas en utredning om det förfall sorri drabbat sökanden eller om annat skäl för ansökan. · -.. _· . · ·
Beslut om utsättande av ny tid fattas i underrätten av en lagfaren medlem. Om ansökan förkastas, skall sökanden i god tid innan avgörandet ges skriftligen meddelas vilken dag avgörandet kommer att ges.
Se RB 12.:28, · : ._.! : . .
· ~e~~~rsskriftens innehåll och bilagor·
14 §. I besvärsskrift, som skall ställas till vederbö- rande hovrätt, skall uppges:
l) det underrättsavgörande i vilket ändring sökes, 2) i vilken del ändring sökes i underrättens avgö-
rande, : -- · .. _, .. ·_· . _, 3} de. ändringar i underrättens avgörande som
yrkas samt :, . ; . . .. ' -- - · ;4) grunderna· för yrkandena och till :yilka delar ändringssökanden anser motiveringen för undemi,tt- ens avgörande vara.:felaktig. (28.6.1993/595) , J etttvistemåHår ändringssökanden inte i hovrätten åberopa andra åmstän:digheter ·eller bevis än de som
Rättegångsbalk kap. 25
har lagts fram i underrätten, utom då han gör sanno- likt att han inte har kunnat åberopa omständigheten eller beviset i underrätten eller att han annars har haft
_giltiga skäl att inte göra det. Ett kvittningsanspråk som framställs först i hovrätten kan avvisas, om det inte kan prövas utan svårighet. (22.7.1991/1052)
I besvärsskriften skall ändringssökanden också uppge de bevis på vilka han önskar stöda sig och vad han vill styrka med vart och ett av dem. Om ett skrift- ligt bevis inte tidigare har lagts fram, skall det fogas till besvärsskriften. (28.6.1993/595)
15 §. I besvärsskrift skall antecknas ändringssök- andens namn, yrke och boningsort samt den posta- dress för honom eller hans ombud, under vilken med- delanden i saken får sändas till honom. Ändras posta- dressen, skall den nya adressen skriftligen anmälas till hovrättens registratorskontor.
Besvärsskriften skall undertecknas av ändringssö- kanden eller, om han icke själv uppsatt den; av upp- sättaren. Denne skall samtidigt uppge sitt yrke och sin boningsort.
16 §. Till besvärsskriften skall fogas l) i brottmål utdrag eller officiellt bestyrkta kopior
av de protokoll som har satts upp över behandlingen, och
2) i tvistemål och brottmål de handlingar somänd- · ringssökanden åberopar. (22.7.1991/1064)
Av besvärsskriften och de i l mom. 2 punkten nämnda handlingarna skall även avskrift inges.
Bemöta~de av besvär
17 §. Ändringssökandens motpart har rätt att be- vaka svarandetalan och skriftligen bemöta besvären.
Tiden för bevakning av svarandetalan och bemötan- de av besvären är fjorton dagar från dagen för besvärs- tidens utgång.
18 §. Bevakning av svarandetalan sker genom muntlig eller skriftlig anmälan i underrättens kansli. Motparten skall härvid tillställas avskrifter av besvärs- skriften och därtill fogade handlingar samt vid behov även skriftliga anvisningar om hur besvären skall be- mötas.
Se HandlinsL § 5, Pr 33 och HandlinsF, Pr 33a; Militär rätte- gångsL § 19, Pr la.
19 §. Motparten skall inom den tid som stadgats i 17 § 2 mom. till underrättens kansli inlämna ett till hovrätten ställt bemötande och de handlingar, vilka innehåller de omständigheter som han åberopar. Av bemötandet och de ~ärtill fogade handlingama skall även avskrift inges. Andringssökanden erhåller på be- gäran avskrifterna från underrättens kansli.
Utreder motparten inom den tid som är stadgad för inlämnande av bemötande skriftligen, att han på grund av laga förfall eller av annat godtagbart skäl icke inom föreskriven tid kan bemöta besvären, och för den skull anhåller om ny tid för avgivande av bemö- tande, gäller om utsättande av ny tid i tillämpliga delar vad i 13 § är stadgat.
Se HandlinsL § l, Pr 33 och HandlinsF, Pr 33 a. 20 §. (28.6.1993/595) I sitt bemötande skall den
som bemöter besvären uppge l) den sak i vilken bemötandet avges, 2) om han medger eller bestrider ändringsyrkandet
samt
Rä1
3 yrk< kar
p; vad ring ler c
2: skar rätte grur från 595)
51 kom rätte hovr i må dem ende sänd
. löpt. skan- _
22 mede post< rätte
23 skrif; ar, t< Kost1 sumr den c skatt
Se: 24
skrift visni1 föras torsk grunc av di< minis
26 1
l ~ stadg; annar tion c fogan att in' de ha
Iak ninge
j foga ten hov;
"ama adre
. . ·~- -· . . ' ' ~ ' . - ~- - ---- - . L:"' , • . ~ . •
ap. 25
· sanno- .igheten har haft anspråk om det 52) t också och vad :t skrift- ·ogas till
ngssök- 1 posta- m med- .s postac- :lälas till
ringssö- av upp- :ochsin
a kopior dlingen,
omänd-
Junkten s.
t att be- svären. emötan- besvärs-
geno~ s kansli. besvärs- .d behoV skall be-
litär rätte-
tadgats i .a ett till ar, vilka Jpar. Av ~na skall er på be-
dgad för han på
skäl icke och för
tv bernö- iga delar
;kall de!l
Rättegångsbalk kap. 26
3) sin åsikt om grunderna för ändringssökandens yrkanden och om de omständigheter på vilka han öns- kar stöda sig. .
På bemötandet och den som avgivit det tillämpas vad 14§ 2 och 3 room. stadgar om besvär och änd- ringssökanden. Vad 15§ stadgar om besvärsskrift gäl- ler också bemötande.
Kompletterande stadganden
21 §. Har en besvärsskrift eller ett bemötande som skall sändas till underrättens kansli inkommit till hov- rätten inom utsatt tid, förlorar parten inte sin talan på grund av detta. skrivelsen skall ofördröjligen sändas från hovrätten till tinderrättens kansli. (28.6.1993/ 595) .
skrivelser och till dem fogade handlingar som har kommit till underrättens kansli och är riktade till hov- rätten skall utan dröjsmål sändas från underrätten till hovrätten. I tvistemål skall dessutom samtidigt akten i målet och bandupptagningarna samt en kopia av un- derrättens dom eller dess beslut som utgör en fristå- ende handling sändas till hovrätten. Dessa handlingar sänds dock först sedan fristen för ett bemötande har löpt ut, om inte något annat följer av attsaken är bråd- skande. (22.7.199111064)
22 §. I· detta kapitel avsedda underrättelser och meddelanden av underrätt till parterna får sändas med posten under den adress· som part meddelat under-·. rätten.
23 §. Har part icke inlämnat avskrift av besvärs- skrift eller bemötande eller av därtill fogade handling- ar, tages avskrifter vid behov i underrättens kansli. Kostnaderna härför kan indrivas hQs den part som för- summat att inlämna avskrift. Ersättning får indrivas i den ordning som är stadgad i lagen om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg (367/61).
Se SkatteUL, Pr 54. 24 §. Justilieministeriet fastställer formulär för de
s~rtftliga fullföljdsanvisningarna och besvärsunder:- VJ.sningarna samt för de diarier och längder som skall föras vid underrätts kansli och hovrätts registra- torskontor ävensom för de intyg som skall utfärdas på grundval av dessa. Närmare bestämmelser om förande av diarier och längder utfärdas vid behov av justitie- tninisteriet. · .
26 kap. Om handläggning av besvärsmål i hovrätt (31.8.1978/661)
Komplettering av besvär och bemötande
l §. Har till besvärsskrift som inlämnats inom Stadgad tid icke fogats underrättens avgörande eller ~nnan för prövningen av besvären erforderlig expedi- ~10n och står handlingen icke eljest till hovrättens för- og~nde, skall hovrätten förelägga ändringssökanden ~tt 1nom en av hovrätten utsatt tid inlämna den felan- ehandlingen. · · _Iakttas föreläggandet icke, skall ändringsansök-
ningen avvisas. ·· ·. . Ändringssökanden hade inte till sin besvärsskrift till hovrätten
fogat rådstuvurättens samtliga protokollsutdrag. Då i besvärsskrif- . ten ~ndast antecknats. postadressen för sökandens ombud hade · hovratten bort sända föreläggandet om komplettering av handling-
:;ra under denna_ adress och inte _under den ändringssöka:r_:dens ress som framgtck av rådstuvurattens protokolL Då hovratten,
1423 Pr,·1 sedan ändringssökanden underlåtit att inlämna de felande hand- lingarna, avvisat besvären, återförvisades målet till hovrätten. HD 1983 II 22. 2 §. (28.6.1993/595) Om besvär som inlämnats
inom stadgad tid är bristfälliga och en komplettering är nödvändig för att rättegången skall kunna föras vi- dare, skall ändringssökanden uppmanas att avhjälpa bristen inom en av hovrätten utsatt tid. Samtidigt skall påföljden för försummelse av uppmaningen med- delas.
Av särskilda skäl får en part vars besvär också efter komplettering är bristfälliga beredas ett nytt tillfälle att komplettera dem. . . · .
Om ändringssökanden inte iakttar uppmaningen och besvären är så bristfälliga att de inte kan läggas till grund för rättegång i ho'vrätteii, skall besvären avvisas. · 3 §. Hovrätt kan vid behov bereda motpart tillfälle att inom en av hovrätten utsatt tid komplettera sitt be- mötande.·
skriftlig tilläggsutredning
. 4 §. I mål, där besvären icke har bemötts eller där besvären på uppmaning av hovrätten har komplette- rats, .skall hovrätten vid behov inbegära motpartens bemötande. .
5 §. Hovrätt får på s)rnnerligt skäl beakta skrift el- ler annan handling som part efter. utsatt tid tillställt hovrätten.. . · · · ·
Om inhämtande av utlåtanden och därined jämför.:. lig skriftlig utredning gäller vad därom är särskilt stad- gat.. . .
SeRB 17:44-55 jämte hänv. . 6 §. Om hovrätt självmant införskaffar utredning
eller beaktar i 5 § avsedd skrift eller annan handling och sagda utredning kan inverka på målets avgörande, skall hovrätten med anledning härav av parterna inbe- gära skriftlig förklaring, om sådan icke är uppenbart onödig. . .
H<;>vrätten får vid behov även i övriga fall ?-V part in- begära skriftlig utredning. . _
Hovrätten hade i ett tvi.Stemål 'som gällde ett arbetsavtal med beaktande av det utlåtande som den inbegärt av arbetsdoJVStolen ändrat häradsrättens utslag till A:s nackdel. Hovrätten borde inte ha avgjort saken utan att höra A med anledning av utlåtandet. HD 1994:26. Se HD 1994:7. .
Muntlig förhandling
7 §. Hovrätten håller vid behov muntlig förhand- ling, vid vilken kan höras parter, vittnen och sakkun- niga samt emottagas annan utredning. Muntlig för- handling får begränsas att gälla en del av det fullföljda . målet.
Om förrättande av syn gäller vad därom är särskilt stadgat.
SeRB 17:56-60 och hänv. vid§ 60. ., 8. §. Hovrätt får ej på grundval av ny bedömning
av bevisningen ändra underrätteris avgörande i ffåga om straffyrkande utan att verkställai 7 §avsedd munt- lig förhandling, såvida fråga icke är om enbart böter eller såvida muntlig förhandling, med beaktan~e sär- skilt av rättsskyddet för svarande i brottmål,. icke är uppenbart onödig: . . . . ' · ·_':
HovR hade inte på grundval av ny bedömning av bevisningen . · fått ändra underrättens avgörande av straffyrkandet utan.att verk-
ställa muntlig förhandling, som i synnerhet på den grund, att svar- anden hade bestritt åtalet, inte var uppenbart onödig med beaktan- de av svarandens rättsskydd. HD 1980 II 80. ·
1
·,·Pr ·1 1424 Hovrätten fick inte utan muntlig förhandling på grund av en ny
bedömning av bevisningen ändra häradsrättens avgörande i ett mål, vari målsäganden hade yrkat straff för grov misshandel, så_ att den åtalade i stället för ett villkorligt fängelsestraff för grov miSs- handel dömdes till ·ett bötesstraff för lindrig misshandel. HD 1991:110.
· . Hovrätten hade Vid bevisvärdering jämfört målsägandens vid förundersökningen och inför häradsrätten personligen avgi~a b~~ rättelser, .vilka inte överensstämde med varandra, trots att forhor inte hållits med målsäganden i hovrätten. Vid bedömningen a:v be- rättelsernas tillförlitlighet hade hovrätten även stött sig på den be- rättelse målsägandens maka hade avgett vid förundersökningen, fastän denna vägrat att avlägga vittnesmål in_för domstol.. Då ~ev rätten vid bevisvärderingen förfarit på detta satt hade den mte ~akt tagit den rättsregel som framgick av rättegångsbalken 26 kap. 8§. Målet återförvisades till hovrätten. HD 1993:101.
9 §. Partema kallas till muntlig förhandling ge- nom hovrättens försorg. De parter vilkas hörande är uppenbart onödigt behöver icke kallas till den munt- liga förhandlingen.
Partema får kallas till muntlig förhandling vid äventyr att utevaro inte hindrar att målet handläggs och avgörs. På en part, mot vilken ett straffyrkande som nämns i 8 § riktas eller som hovrätten annars an- ser det vara nödvändigt att höra, skall dock tillämpas vad l2 och 16 kap. stadgar om en parts skyldighet att infinna sig till den fortsatta behandlingen av målet. I kallelsen skall parten underrättas om att målet kan handläggas och avgöras trots att han uteblir. (22.7.1991/1052)
Uteblir part som vid vite förständigats att inställa sig inför rätta eller anträffas icke den som enligt för- ordnande skall hämtas eller kan underrättelse om muntlig förhandling icke delges part, kan måle( då skäl därtill föreligger, avgöras oaktat partens frånvaro. Förelagt vite utdömes härvid icke. (28.12.1979/1072)
SeRB 16:5-6 och 8. A, som genom underrätts l~ga. kra~t vunna utslag ~ade dömts
till straff i ett brottmål, kunde mte enhgt stadgandena 1 16 och ~6 kap. RB åläggas att vid vite infinna sig för att höras som pan Vld sådan muntlig förhandling i hovrätten som verkställdes för utre- dande av ett mot B i samma mål väckt åtal. Det vite som hovrätten dömt A att betala undanröjdes. HD 1982 II 136. .. .
· lO §. Hovrätten får på synnerligt skäl förordna att hörande ·av part, vittne eller sakkunnig kan ske i un- derrätt. Samtidigt km hovrätten utsätta en tid, inom vilken hovrätten skall tillställas utredning om uppta- gen bevisning, samt meddela föreskrifter om hur hö- randet bör anordnas. .
· Om hörande a~ svarande i brottmål .· ii·.§." :J.brottmål, där svaranden ick~·bemött besvä-
rert ~Uer där han icke blivit med anledning därav hörd, får.howätten iCke utan att inbegära bemötande ändra underrättens avgörande så, att ·.-l) den som ådömts bötesstraff eller som meddelats
eftergift från straff, dömes till fängelsestraff .eller avsättning, . 2) villkorligt fängelsestraff ändras till oVillkorligt
·eller,' · · . . .. .3) s~aianden ådömes en väsentligt strängare straff-
påf.oljd. . · . · . · . . . · . . .· , Hovrätten hade med anledning av målsägandens besvär höjt d~t
· straff på l års fängelse, som underrätten ådömt den åtalade, ull fängelse i 2 år 3 månader. Emedan den åtalade, söm även sökt änd- ring, inte hade bemött målsägandens besvär och han inte heller an- nars blivit hörd med anledning därav, hade hovrätten inte utan att
:inbegära bemötande av den åtalade fått ändra det av underrätten . ådömda straffet så att det på anfört sätt blev väsentligt strängare.
HD 1982 II 100. ·· ·
Rättegångsbalk kap. 27
Prövningsskyldighet (28.6.1993/595)
lla §. (28.6.1993/595) Hovrätten prövar inte utan särskilda skäl riktigheten av underrätte~s ~vgö rande till andra delar än de grunder och omstandigh_e- ter som framlagts i besvären och bemötandet. .
Om ändring i underrättens dom i brottmål söks en- dast i fråga om straffpåföljden, får hovrätten inte utan särskilda skäl pröva om svaranden i brottmålet har gjort sig skyldig till den gärning som tillräknats ho- nom.
Kompletterande stadganden
12 §. (22.7.1991/1052) Hovrätten får sända ett fö- reläggande, en begäran, en kallelse och ett meddelan- de som nämns i detta kapitel med posten till den adress som parten senast har uppgivit, om inte något annat delgivningssätt anses vara nödvändigt. Svaran- den skall dock kallas till en muntlig förhandling som nämns i 8 § så som 11 kap 20 § 2 room. stadgar.
13 §. Föredragande i hovrätt får, utan attmålet fö- redrages, i enlighet med utfärdade anvisningar, till partema sända föreläggande, begäran och meddelande som angår besvärsmålet.
14 §. Ändrar hovrätten underrättens avgörande på sätt i 8 eller 11 § avses eller ådömer den villkorligt straff, skall den dömde omedelbart underrättas om da- gen för avgörandet och den ådömda straffpåföljden.
27 kap. Huru rättegångssaker böra fullföljas i Hofrätten
''1-2 § har upphävts genom F 14.8.1901.. 3 § har upphävts genom F 27.4.1868. 4 §. I the saker, som Hofrätten, såsom.förste dom-
stol, uptager, läte Hofrätten genom anslag dagen förut kungiöra, at parterne å then dag, som i stemning före- lagd är, skola vid uprop vara; och gifve tå käranden sin inlaga fram: sedan gånge thermed, som förr sagdt är. Parterne måge i thessa mål gifva tvänne skrifter in hvarthera, ther the ej rättan tid ther til försumma. [I boskilnadsmål för skuld, eller ther gäldbunden söker, at få alt thes gods. til sina borgenärer. afstå, vare tid fi- orton dagar emellan hvarthera upropet]. .
5 §. Kommer ej then, som stemma låtit, med thes inlaga in å dag föresattan: lägge Hofrätten h?nOJ:? an: nan tid före, .äntå at then ursächt han forebar, eJ pröfvas laglig: doch böte han, förthet han ute blef, [ti- jo daler], och gälde kostnaden åter til svaranden, sol? när varit. Kommer ej käranden andra gången, och Yl- ser ej laga förfall; tå dömes svaranden för hans talan fri.
Se SL 2:4 och 5, St l.
6 §. Alla inlagor med bevis, som ther til höra, ehvad thet är i lagvadda eller instemda saker,.skola tvefalt ingifvas; then ena at vara i Hofrätten qvar, then andra at gifvas til vederparten.
SeRB 25:16. . . 7 §. Tiltalar them, som å [Konungens] vägnar i
Hofrätten kära bör, någon för embetes eller annat groft brott; vardehans inlaga offenteliga upläst;.så ock thens svar, som anklagad är. :. · Se L om offentlighet vid rättegång, Pr 24. · · . · ·... · 8 § har upphävts genom L 20.2.1960/109. SeRB 31:4 och 5. . .
Rät
9 sluta tilld t städE
Vi över ning skrif som·
An till ho lottas, delas r drages 17.9.1
l Rätta kraft böte [etth [feml
Se S !
Upj: kan säg; för' avi 2;
Rätta man: rätt i saren skall
l 1 gång, drage [tjuge tegån
' Se S 2 ~
och E Hofrä ansva till [e som i ej böt
Se S 3 ~
Kron< skada omst2
4 ~
30
l ~ utslag
Rep upphä'.
Se F. Högsta
Ang
ap. 27
ar inte ts avgö- ndighe-
;öks en- lte utan ålet har 1ats ho-
la ett fö- :ddelan- till den te något Svaran- ing som ;ar. nålet fö- · 1gar, till \delande
randepå 1lkorligt s om da- )ljden.
ste dom- ren förut lng före~ ndensin sagdt är. zrifter in tmma. [l ~n söker, ue tid fi~
med thes ,nom an~ rebär, ej · blef, [ti~ ::len, sorn 1, och vi~ ans talan
til höra, ,er, skola 1var then' ,
vägnar i ler annat est, så oc~
)9. Se Rl3
Rättegångsbalk kap. 30
9 §. (19.12.1921/274) Så snart skriftväxlingen av- slutats, skall till hovrätten inkommet mål eller ärende tUldelas någon ledamot av rätten eller tjänstemandär- städes att beredas och föredragas~ · · ·
Vill part bliva i hovrätten muntligen hörd eller att få över viss omständighet förebringa åberopad bevis- ning, äge han rätt att, sälänge målet icke är föredraget, skriftligen därom anhålla, och uppgive tillika den tid som för ändamålet erfordras. . . Ang. vilka tjänstemän vid hovrätt, som äger mottaga o<;h diarieföra till hovrätten inkommande handlingar, huru vade- och tvistemål ut- lottas, underställda mål och besvärsmål samt mål ang. tjänsteåtal för- delas mellan divisionerna och i vilken ordning nämnda ärenden före- drages, stadgas i HDb innefattande ar~tsordning för hovrättema 17.9.19521333.
28 kap. Om dombrott l §.. (27.4.1868) Hvar som ånyo drager den sak för.
Rätta, deri dom eller utslag förr är, som vunnit laga kraft, eller tadlar sådan dom för Rätten eller utom; böte för Underrätts dom [tio daler;] för Hofrätts dom [etthundra dalei:]. Är det [Kejsarens] dom; plikte:med [femhundra daler.]
Se SL 2:4 och 5, St l. , En arbetstagare hade i ett mål angående arbetsförhållandets
upphörande genom laga kraft vunnen dom ·i enlighet med sitt yr- kande tilldömts lön för en månads uppsägningstid,. trots att upp- sägningstiden hade varit två månader. Domen utgjorde inte hinder för prövning av ett käromål, vari arbetstagaren yrkade på betalning av lönen för den andra uppsägningsmånaden. HD 1990:111. 2 §. (27.4.1868) Qväljes Underrätts dom för
Rätta; dörorne deröfver den Rätt, der det sker. Tadlar man sådan dom utom Rätten; dönime deröfver Under- rätt i den ort, der brutetär. Qväljes Hofrätts eller [Kej-' sarens] dom, ehvad det är för Rätta, eller eljest; det skall i Hofrätt dömmas ..
29 kap. Om rättegångs missbruk l §. (27.4.1868) Djerfves någon missbruka rätte-
gång, och emot klara skäl och bättre vett, af arghet, drager någon för Rätta, böte i Uriderrätt ifrån [tio] till [tjugu daler, de fattiges ensak], och gäldedertill rätt~ tegångskostnad, hinder och skada. · .
Se SL 2:4, St l; SP § 6 p. l, St 2. . · 2 §. (27.4.1868) Hafver någon tappat i Underrätt,
och gillar Hofrätten i allt. Underrätts utslag, pröfve Hofrätten ock om han för ohemul klagan gjort sig till ansvar förfallen; finnes det, böte han då från [trettiol till [etthundra daler]. I alla dessa fall plikte fullmäktig, s?m i [15 kapitlet 14 §] sagt är. Orkar den brottslige eJ böta; plikte med fängelse, som särskilt stadgadt är.
Se SL 2:4 och 5; 38:2, St l; UL 10:13, Pr 47. . 3 §. Missbrukar then, $OID å [Konungens och]
I\ronans vägnar talar, rättegång, til andras förfång och skada; stånde til laga ansvar, och varde dömd efter omständigheterna. . ....
4 § har upphävts genom L 12.8.1960/362..
30 kap. Fullföljd av talan från hovrätt till högsta domstolen (2.2.19791104)
Allmänna ·stådganden
l §. (2.2.1979/104) Ändring i hovrätts dom och 1llslag sökes hos högsta domstolen genom besvär. u Republikens president kan i enskilda fall genom beviljande av nåd PPhava eller mildra straff. RF § 29, A L ·
!i·SeRB 8:2 och 10:22 c; L om Högsta domstolen, Pr 2 och F om 0&sta domstolen, Pr 3. · · Ang. ändringssökande i förvaltningsärenden, se FörvBesvL, B 4;
1425 Pr--1 LänsRL § 28, B 2. Brev 1.4.1790, infört vid UL 10:4, Pr 47.
Ang. besvärsförbud, se RB 10:8, mom. 2 och 10, mom. 2, 14:9 samt 16:3, mom. l och 3; IntfamL § 13, Ci 24; AB 19:22, 20:12 och 23:13, Ci 29; InlösningsL § 91, Ci 65, L om marknadsdomstolen§ 16 mom.l, Ha 19 h; L om skifte§ 332, Ek l; L om sammanslagning av jordlägenheter § 15 mom. 4, Ek3; L om ägoreglering i gränskom- · munema 9.6.1960/283 § 14 mom. 6 och VattenL 17:4, mom·. 2, Ek 9; Militär rättegångsL § 9, Pr l a. · ~ · .
- Sedan allmän åklagare åtnöjts med HR:s utslag, varigenom åta- let förkastats, och HovR, vari målsäganden sökt ändring i utslaget, låtit bero·vid detsamma, har besvär, som avjustitiekanslern anfört.S 'över HovR:s utslag, lämnats utan avseende. HD 1932 I 69.
Offentliga åklagaren hade rätt att söka ändring till den åtalades förmån på den grund, att person, som qömts till straff på basen av målsägandens åtal, i själva verket icke gjort sig sky~dig till något brott. HD 1968 II 11, Lm 1968 s. 893. . . . Enär en häktad person förklarat sig nöjas åt hovrättens utslag
ochbegynt utstå det straff som däri ådömts honom; avvisades hans ansökan om fullföljdstillstånd. HD 1974 II 75. . . - . ..·
Sedan RR förkastat av allmän åklagare utfört åtal och HovR, där· ·endast målsäganden sökt ändring i RR:s utslag till den del detta an:: gick skadeståndet, återförvisat målet till RR, hade målsäganden i- R~ mot den åtalade framställt straffanspråk i enlighet med det ti- dlgare åtalet. Målsäganden ansågs icke ha rätt att framställa dylikt anspråk. HD 1958 II 3.
Då besväranden icke påyrkat ändring i det slut, vari försäk- ringsdornstolen i sitt utslag stannat, upptogs besvären ej till pröv- ning. HD 1944 II 19.
En av Aägd och av Bframförd bil hade skadats vid sammanstöt- ning med en av C framförd bil. Underrätten, där A yrkat på ersätt- ning av såväl B som C för den skada sammanstötningen åsamkat honom, dömde C för trafikbrott och ålade honom att erlägga ska- destånd åt A. HovR, där endast C besvärat sig, ansåg att B varit skyldig till sammanstötningen och tippkomsten av skadorna i lika hög grad som C och nedsatte den C ålagda skadeståndsskyldighe- ten till hälften av skadans belopp. Då A åtnöjts med underrättens
. utslag, medelst vilket hans ersättningsyrkanc!!! mot B förkastats, och utslaget sålunda till denna del vunnit laga kraft, avvisade HD A:s ansökan om fullföljdstillstånd till den del den angick ersätt- ningsyrkande mot B. HD 1965 II 46.- ·.. . ..
. . . Sedan RR förkastat en talan på grund av fordran hade borgenä- ren i en konkurs som bötjat därefter bevakat samma fordran, och den hade i en laga kraft vunnen konkursdom fastställts till betal- ning. Härefter lät HovR, där borgenären sökt ändring i RR:s utslag i fordringsmålet, bero vid RR:s utslag. Emedan frågan oro fordring-_. en redan hade blivit rättskraftigt avgjord i konkursdomen och det- ta avgörande var bindande för gäldenären även personligen, un- danröjde HD, där borgenären sökt ändring i HovR:s dom i ford~ ringsmålet, HovR:s utlåtande över käromålet. HD 1981 II 89:·
HovR hade i ett mål, vari åtal utförts mot en bils förare bl.a. för framförande av motorfordon i berusat tillstånd och dödsvållande, med fastställande av det beslut, vari underrätten i sitt utslag stan- nat, ålagt föraren att till den avlidnes änka och barn utgiva vissa er- sättningar och underhållsbidrag. I sistsagda del ändrade HovR dock i anledning av försäkringsbolagets besvär motiveringen i un- derrättens utslag sålunda att den avlidne, som befunnit sig i bilen, ansågs ha varit medveten om att föraren varit berusad. Den avlid- nes änka hade rätt att söka ändring i HovR:s utslag beträffande mo- tiveringen. HD 1961 II 151 (omr.). Se även HD 1969 II 56: . Då. käranden. i sin ändringsansökan förklarat sig avstå från
käromålet, har HD, med upphävande av HovR:s dom och HR:s ut- slag, försatt saken i det läge den hade innan svaranden delgavs stämningen i målet. HD 1946 II 161. 2 §. (2.2.1979/104) Den som vill söka ändrin·g i
hovrätts dom eller utslag i ärende, som dit inkommit genom besvär eller klagan, skall därtill söka tillstånd (besvärstillstånd) hos högsta domstolen.
I ärende som hovrätt avgjort i första instans sökes ändring utan ansökan om besvärstillstånd.-
L 2.2.1979/104 trädde i kraft 1.1.1980. Oavsett fullföljdsförbud som därförinnan har stadgats kån besvärstillständ meddelas enligt denna lag. · . ·· · ·· ·
Ang. meddelande av besvärstillstånd utan hinder av förbud mot ändringssökande, se FörmynderskapsL § 74, Ci 6; AB 19:22, 20:12 och 23:13, Ci 29; L om rättegången i hyresmål § 30, Ci 56; IntF § 33, Ci 76; L om marknadsdomstolen § 16 mom. 2, Ha 19 h; L om fartygsregister s44, Ha 42; L om inteckning i luftfartyg§ 2, Ha 50; VattenL 17: 4, mom. l, Ek 9; L om enskilda vägar §§ 101 mom. 3 och 104 a, Ek 15; AgofrL § 45, Ek 19; L om inteckning i bil§ 20, Ek 112; SV 6: 14, St 18; L om fri rättegång§ 26, Pr 24 a; UL 10: 15, Pr 47; L om militärinkvartering 30.6.1919/92, §52.
HovR hade upphävt underrättens utslag, medelst vilket mälet på grund av brist i processförutsättningarna avvisats, och återför-
Pr t 1426 visat målet till samma underrätt. Ändring fick sökas i HovR:s ut- slag. Tillståndsansökan upptogs icke till prövning, då sökanden ej i besvären yrkat ändring i HovR:s utslag utan endast att utslaget måtte fastställas. HD 1981 I 2 (plenum). 3 §. (2;2.1979/104) Besvärstillstånd kan meddelas
endast. orri det med avseende på lagens tillämpning i· andra liknande fall eller tned hänsyn till en enhetlig rätt:Stillämpning är av vikt att ärendet prövas av högsta domstolen, eller om därtill finns särskild anledning till följd. av sådant i saken inträffat rättegångs- eller an- nat fel, att domen eller utslaget på grund därav. borde · återbrytas eller undanröjas, eller om det eljest förelig- ger vägande skäl att meddela besvärstillstånd. .
Besvärstillstånd kan meddelas att gälla endast en del av hovrättens avgörande. Fråga om meddelande av be- svärstillstånd i annan del av ärendet kan därvid hän- skjutas till avgörande i samband me~ handläggningen av besvären.
SeRB 31:1 och 7-9.
Fullföljd i arende som hovratt handlagt i andra instans
. 4 §. (2.2.1979/104) Till hovrätts avgörande skall fogas besvärsundervisning. I denna skall redogöras för de förutsättningar, under vilka besvärstillstånd enligt lag kan meddelas och hur den som anhåller om be- svärstillstånd skall förfara för att draga sina besvär un- der högsta domstolens prövning.
5 §. (2.2.1979/104) Tiden för ansökan ombesvärs- tillstånd och anförande av besvär är 60 dagar från den dag .då hovrättens dom eller utslag gavs.
Senast den dag då fullföljdstiden utgårskall sökan- den Vid äventyr av talans förlust tillställa: hovrätt~ns registratorskontor en till högsta domstolen ställd full- följdsskrift, vilken skall innehålla tillståndsansökan och besvär. ·' ·- ·. · Till fullföljdsskriften skall fogas handlingar, av-vil- ka framgår de omständigheter sökanden åberopar.
. SeUL 10:15, Pr47; LagatidL, Pr 34; HandllnsL.och-F, Pr 33 och 33 a. : ,: 6 §. (2.2.1979/104) I tillståndsansökan skall anfö- ~as 4en i 3 § stadgade grund på vilken besvärstillstånd sökes samt de skäl på vilka sökanden anser att ovan avsedd grund för meddelande av besvärstillstånd före- ligger. Därjämte skall anges det avgörande av hov- rätten vari sökanden vill söka ändring. . ·
I besvären skall uppges: " · · · l) -i vilken del ändring sökes i hovrätt~ns avgörande;
· 2) de ändringar i hovrättens avgörande som yrkas; samt
3) grunderna för yrkandena. I fullföljdsskriften skall dessutom anges sökandens
namn, yrke och ·boningsort samt den postadress för honom eller hans ombud, under vilken meddelanden i saken får sändas till- honom. Ändras postadressen, skall den nya adressen skriftligen anmälas till högsta domstolens registratorskontor. Fullföljdsskriften skall undertecknas av sökanden eller, om han icke själv uppsatt den, av uppsättaren. Denne skall därjäm- te uppge sitt yrke och sin hemort
7 §. (2.2.1979/104) Ändringssökanden får icke åberopa andra omständigheter och bevis .än sådana som förebragts i underrätten eller:hovrätten, förutom då sökanden gör sannolikt att han icke har kunnat åberopa omständigheten eller beviset vid lägre dom- stol eller att han eljest har haft giltig anledning att ej göra det. . . . . ·
Rättegångsbalk kap. 30
Önskar sökanden till stöd för sin ändringsansökan framlägga nya bevis, skall han uppge dem och dä:rjäm- te de omständigheter han önskar styrka samt ;anled- ningen till att beviset ej tidigare förebragts.
8 §. (2.2.1979/104) Har fullföljdsskrift, som skall tillställas hovrättens registratorskontor, inom Utsatt tid inkommit till högsta domstolen och är det skäl att antaga, a~t den tillställts högsta.dom~tolen av misstag, går part 1cke av denna anlednmg sm talan förlustig. Högsta domstolen skall ofördröjligen insända skriften till hovrättens registratorskontor. ·
Hovrätten skall insända fullföljdsskrift jämte bila- gor till högsta domstolen. Akten i ärendet samt av- skrift av hovrättens avgörande skall samtidigt över" sändas. ·
9 §. (2.2.1979/1Ö4) Har tillståndsansökan eller besvär, som inkommit inom utsatt tid, icke avfattats på stadgat sätt eller har till-fullföljdsskrift icke bifogats av sökandert åberopade handlingar, skall högsta dom- stolen förelägga sökanden att avhjälpa bristen inom en av domstolen utsatt tid, om icke kompletteringen sak- nar betydelse för sakens handläggning.
På synnerliga skäl får sökande, vars tillståndsansö- kan eller besvär även efter kompletteringen är bristfäl- liga enligt vad i l mom. sägs, beredas nytt tillfälle till komplettering. ··
Iakttas föreläggandet icke och är fullföljdsskriften så bristfällig att saken icke·kan avgöras på grundval av den, skall ansökningen avvisas. .
10 §. (2.2.1979/104) Högsta domstolen skall vid behov av motparten begära skriftligt bemötande av ändringsansökningen. Har _besvärstillstånd medde- lats, skall bemötande alltid begäras av motparten, om detta icke redan skett då tillståndsansökningen hand- lades. . · ., . . . . ... . .. . ~ . .
11 §., (2.2.1979/104) l bemötande av ändringsan- sökan skall: · · .· " . . .. . l) uppges det ärende i vilket bemötandet avge5; .
2) framföras .motpartens åsikt om sökandens yrkanden och grunderna för dem; samt·_ ..
3) uppges de skäl och bevis på vilka motparten önskar stöda sig. . . . : . . · I bemötandet skall dessutom ange.S. motpartens
namn, yrke och boningsort samt den postadress för honom eller hans ombud under vilken meddelanden i saken får tillställas honom. Ändras po~tadressen,' skall den nya adressen skriftligen anmälas till högsta domstolens registratorskontor. Bemötandet skall un- dertecknas av motparten eller, om han icke själv har uppsatt det, av uppsättaren. Denne skall· därjämte uppge sitt yrke och sin hemort. · · ·
Av bemötandet och därtill fogade handlingar skall även inlämnas avskrifter. Dessa sändes från högsta domstolen med posten till ändringssökanden.
12 §. (2.2.1979/104) På den som avger bemötan- de tillämpas vad i 7 § är stadgat. · · ·
Högsta domstolen kan vid behov bereda den som har avgivit bemötande tillfälle att inom viss tid kom- plettera detta. ·
Fullföljd i arende som hovratt handlagt i första instans
13 §. (2.2.1979/104) Till hovrätts avgörandeskall fogas besvärsundervisning, varav framgår hur .den som är missnöjd med avgörandet skall förfara för att
Rä
dra od
(
gäli /W ska
s l
har lärr full
I ho' skr
c
till tor~ mö läm är ho'
s tegå
l skri gäll
I- det av 1
l oå 12
l stol där hög
H
l syn ins2 är f,
l 18 ~ len sak gär< obe
2 beh och tagc: del
I- par stol
2 ligi mål dor till2 par mål kan (22
30
'kan äm- led-
;kall csatt l att ;tag; stig: f ten
Sila- av-
ver-'
eller ttats gats om- nen sak-
nsö- tfäl- :: till
f ten 1l av
vid e av :lde- _om md-
san-
s; .. :lens
.rten
l ens ; för l den: sen,' >gsta un- har
\mte
,tan-
:ans
skall dell
r att
Rättegångsbalk kap~ 31
draga sina besvär under högsta domstolens prövning och hur besvären skall bemötas. . ·
Om anförande av besvär och om besvärens innehåll gäller på motsvararide sätt vad i 5 och.6 §§är stadgat. Av besvärsskriften-och de därtill fogade handlingama skall likväl även inlämnas avskrift. ·
Se § 5 jämte hänv. 14 §. (2.2.1979/104) Ändringssökandens motpart
har rätt att skriftligt bemöta besvären. Tiden· för in- lämnande av bemötande är 14 dagar från den dag då fullföljdstiden går till ända. · ,
För avgivande av bemötande får motparten från hovrättens registratorskontor avskrifter av besvärs- skriften och av de därtill fogade handlingarna: · ·.· · ,_
Senast den dag då den i l mom.närrinda tideil'går till ända skall motparten tillställa hovrättens registra- torskontor ett till högsta dornstolen ställt skriftligt be- mötande. Om dess innehåll och om skyldighet att in- lämna avskrifter gäller på motsvarande sätt vad i 11 § är stadgat. Andringssökanden. får ·avskrifterna från hovrättens registratorskontor. ·..
· Se LagatidL, Pr 34; HandllnsL och -F, Pr 33 och 33 a; Militär rätt~ tegångsL § 19, Pr l a. _
15 §. (2.2.1979/104) Om tillställande av besvärs- skrift eller bemötande dir~kt till högsta domstolen· gäller på m9tsvarande sätt vad i 8 § l mom: är stadgat.
Hovrätten skall sända besvärsskriften och bemötan- · det till högsta domstolen. Akten i ärendet och avskrift av hovrättens avgörande skallsamtidigt översändas..
16 §.. (2.2.1979/104) Om komplettering av besvär. och bemötande gäller på motsvarande sätt vad i 9 och l2 §§ är stadgat. . · ·
17 §~ (2.2.1979/104) Har be5vär efter h<?gsta dom- stolens föreläggande kompletterats och kan det som därvid har anförts påverka ärendets avgörande, skall högsta domstolen begära bemötande av motparten.
Handläggning av fullföljdsärende i högsta domstolen
18 §. (2.2.1979/104) Högsta domstolen får på synnerligt skäl beakta av part efter fatalietidens utgång insänd tilläggsutredning, om dess framställande icke är förbjudet enligt 7 eller 12 §.
19 §. (2.2.1979/104) Beaktar högsta dornstolen i 18 § avsedd tilläggsutredning eller har högsta domsto- len självmant anskaffat utredning, som kan påverka sakens avgörande, skall högsta domstolen av part be- gära skriftlig förklaring, såvida detta icke är uppenbart obehövligt.
20 §. (2.2.1979/104) Högsta domstolen håller vid behov muntlig förhandling, vid vilken parter, vittnen och sakkunniga kan höras och annan utredning mot- tagas. Muntlig förhandling får begränsas att gälla en del av det fullföljda målet. ·
Högsta domstolen kan även förordna .att hörande av Part, vittne eller sakkunnig skall ske vid annan dom- stol. ·
21 §. (2.2.1979/104) Partema får kallas till munt- lig förhandling vid äventyr att utevaro inte hindrar att målet handläggs och avgörs. På en part som högsta ~omstolen anser det nödvändigt att höra skall dock tillämpas vad 12 och 16 kap. stadgar om åläggande av Part att infinna sig till den fortsatta behandlingen av rålet. I kallelsen skall parten underrättas om att målet
( an handläggas och avgöras trots att han uteblir. 22.7.1991/1052)
1427 Pr .l Uteblir part, som vid vite förständigats att inställa
sig inför rätta, eller anträffas icke den-som enligt för- ordnande skall hämtas eller kan underrättelse om muntlig förhandling icke delges part, kan målet, då skäl därtill föreligger, avgöras oaktat partens utevaro. Förelagt vite ådömes härvid icke. ·
Kompletterande ~tadgan~en .
22 §. (13.6.1986/472) Hovi:ätts avgörande i fråga om vilket för fullföljd krävs besvärstillstånd verkställs så som det stadgas i-fråga om laga kraft vunnen·dom. Om sökandens rätt att lyfta medel som influtit vid ut- sökning stadgas i 6 kap. l § 2 mom. utsökningslagen.
' Se UL 3:13, Pr 47. . · . '··' . 23 §_. (2.2:1979/104) Högsta domstolen kan; då'
skäl föreligger, innan fullföljdsärende avgöres föro~d na, att hovrättens avgörande tills vidare ej skall gå i verkställighet eller att verkställigheten ej skall fortgå.
Se F om verkställighet av fängelsestraff§ 3- mom. 4, St 19; Bö- tesVF § 8, St22. ·· ··. c ·
24 §; '(2.2.1979/104-) En kallelse till muntlig för- handling skall tillställas möttagaren på det sätt som nämns i 11 kap. (22.7.1991/1052) ·
Begäran om inlämnande av bemötande eller skrift- lig förklaring samt föreläggande att komplettera ·till- ståndsansökan, besvär eller bemötande får säridas med posten under den adress parten senast har.upp- givit, om icke annat delgivningssätt anses erforderligt.
SeRB 11:9-18. . < .- . 25 § har upphävts genom L 26.7.1993n02..
26 §. (2.2.1979/104) Högsta domstolep.s avgöran- de får skrivas utan redogörande del och fogas till hov- rättens avgörande. .
27 §. (2.2.1979/104) Högsta dornstolens dom el- ler utslag gives och dateras den dag från och med vil- ken domen eller utslaget hålles parttill handa. Utslag, genom vilket ansökan om besvärstillstånd avslås eller avvisas, kan likväl dateras dagen för föredragningen i enlighet med vad i högsta dornstolens arbetsordning föreskrives. I arbetsordningen kan bestämmas, att även annat utslag, som fogas till ansökningshandliJ;J.g- en, samt beslut, genom vilket ärendet icke avgöres slutligt eller som delges endast genom brev, skall da- teras enligt dagen för föredragningen.
Se hänv. vid RB 24: 5; FöretagsinteckningsF § 8 Ci 84; NamnF § 9, Ci 2.
31 kap. Om extraordinärt ändringssökande (20.2.1960/109)
Jfr EoFörvBesvL, B 4 a.
Klagan
SeRB 16:4, 24:10 och 25:9, room. 3; L om utlämning för brott §22, St 4.
l §. · (20.2.1960/109) Laga kraft vunnen dom må efter klagan på grund av domvilla undanröjas:
l) om rätten icke varit domför eller om ärendet upptagits till prövning, oaktat sådan omständighet förelegat, på grund varav rätten självmant borde hava lämnat ärendet utan prövning;
2) om frånvarande, som icke blivit stämd, dömes eller om person, som ej blivit hörd, eljest lider men av domen;
3) om domen är så oklar eller ofullständig, att av densamma ej framgår, huru i saken blivit dömt; eller
-.··pr· 1 1428 4) om vid rättegång inträffat annat rättegångsfel,
som finnes eller kan antagas hava väsentligt inverkat på·målets utgång. · ·
Se även RB 31:16. · ;: · · .•·· 2 §. (20.2.1960/109) Önskar någon .klaga över
domvilla, skall han ingiva klagoskrift tilLvederbörlig överrätt eller, då fråga är om överrätts eller högsta domstolens dom, till högst~ domstolen.
Klagan skall,· då den grundar sig' på omständighet, varom förmäles i l § l eller 4 punkten, anföras inom sex månader från den dag, då domen vann·laga kraft. I ovan i l § 2 punkten avsett fall skall sagda .tid räknas från det klagande fick del av domen.
·SeRB 8:2;-L om arbetsdomstolen§ 37; Ar 15; L.om marknads- domstolen § 16, Ha 19 h; HandlinsL och -F, Pr 33 <>ch 33 a; Lom betalningsorder § 9 mom. 4, Pr 35; L om strafforder § 14, ]>r 37.
Riksdagens justitieombudsman ansågs icke beböpg att i tviste- mål klaga för enskild part. HD 1961ll103. · · ··• ·' ·
Enligt bolagsordningen i ett bostadsaktiebolag hade Helsing~ fors stad ensamrätt att, så länge staden var aktieägare i bolaget, in- lösa aktier som hade överlåtits till-andra än överlåtarens närmaste anhöriga. På talan av några aktieägare förklarade. rådstuvurätte.n bolagsordningens inlösningsklausul. vara overksam. ·staden hade inte instämts i målet. På klagan av staden undanröjdes :t'å~tuvu rättens utslag eftersom siaden led sådant men av utslaget' som av- ses i 31 kap. l § 2 punkten rättegångsbalken. HD 1989:26..
Underrätten hade genom laga kraft vunnet utslag ålagt A betal- . ningsskyldighet. Den för A sedermera förordnade förmyndaren
anhöll om återbrytande av utslaget på den grund, att A redan vid tiden för stämningens delgivning varit sinnessjuk. Ansökningen
.avvisades, enär fråga var om sådan klagan rörande domvilla som skull~- anföras i HovR.. HD 1963 II 109.
Ansökan om återbrytande av strafforder, som gjorts av doms- agas strafforderdomare på grund.av att den åtalade för ett brott, som inträffat utanför domsagans domkrets, dömts medels straffar- der, hänskÖts för handläggning till vederbörande överrätt,:emedan fråga icke var om ett fel i själva straffordem, utan om ett fel i rätte- gångsförfarandet, till följd varav domens undanröjande borde ske
: efter klagan. HD 1977 II 27, D 1977 s. 78. . .. · Inteckningsutslag som givits vid arkivhandläggning utan att
fastighetens ägare hörts kunde undanröjas efter klagan. HD 1977 II 79, D 1978 s. 8. , ·
Ägodelningsrätten ansågs enligt RB 31 kap. 2 §l mom.:och. ~6 § vara behörig att handlägga klagan över vägnämnds beslut i ett ärende rörande grundande av väglag i enlighet med lagen o~ en- skilda vägar. HD _1965 I 2 (plenum). · · '· ··· : .· · En del nära fränder hade inte hörts vid förordnandet ·av- god man fastän hörandet hade varit påkallat på grund av uppenbar in- tressekonflikt. Förordnandet undanröjdes med stöd av 31 kap. l§ 2 punkten rättegångsbalken då den företedda utredningen visade att godemannens åtgärder förorsakat men. HD 1993:115.
3 §. (20.2.1960/109) I klagoskrift skola uppgivas grunderna för yrkandet samt de bevis, på vilka yrkan- det stöder sig. Till skriften skola fogas domen, över vilken klagan anföres, och de skriftliga bevis, som åbe- ropas.
4 §. (20.2.1960/109) Har den dom, över. vilken klagan anföres, icke fogats till klagoskriften eller är klagoskriften så bristfällig, att saken icke kan avgöras på grundval därav, skall klaganden föreläggas att av- hjälpa bristen inom utsatt tid, vid äventyr att, om han underlåter detta, klagan kommer att avvisas. Föreläg- gandet får sändas med posten under den ..adress kla- ganden uppgivit. (2.2.1979/104) :..
Såvida klagan icke avvisas eller förkastas såsom up- penbart ogrundad, skall med anledning av densamma motparten eller annan, vars rätt klagan berör, avfor- dras skriftligt bemötande, om detta ej är uppenbart obehövligt. Vid behov skall även vederbörande doma- res utlåtande eller. förklaring infordras. (2.2.1979/ 104)
Finnas skäl därtill, må före sakens slutliga avgöran- de förordnas, att domen tillsvidare ej skall gå i verk-
Rättegångsbalk kap. 31
ställighet eller. att ·verkställigheten ej ·skall fortgå. (20.2.1960/109 och 2.2.1979/104).· · · .· Se UL 3:13, Pr.47 . . . .· . 5: §.. (2.2.1979/104) .. Finnes tilläggsutredning .er-
forderlig innan ärendet km avgöras, skall rätten vid- taga åtgärder för infc)rskaffande av nödig utredning. Angående muntlig förhandling i ärenden rörande kla- gan gäller vad om.anordnande av muntlig förhandling i hovrätt och i högsta domstolen eljest är stadgat.
6 .§. {20.2.1960/109) Finnes domvilla hava inträf- fat, skall domen undanröjas i dess helhet eller till nö- diga delar ·och rriålet, om det ånyo bör handläggas, hänvisas till den r~tt, där domvillan inträffat. Härvid bör även be$tämma,s, inom vilhn tid och på vilket sätt m~e~ ~kall bringas till förnyad handläggning. .
· Om åtetbryt~~deav laga kraft vunnen dom
7 §. (20.2.1960/109) Laga kraft vunnen dom tvistemål må återbrytas: .
l) om medlem av eller tjänsteman vid ·rätten eller parts företrädare eller biträde i samband med målet gjort sig skyldig ,tip brottsligt förfarande, 'som kan antagas hava inverkat på .målets utgång; ·. · · ·· · . 2) om'skriftlig handling, som använts SåS?m bevis, varit falsk eller med den persons vetskap, som utgivit handlingen, till sitt innehåll från sanningen avvikande eller om part, som hörts under sanningsförsäkran, eller vittne eller sakkunnig uppsåtligen avgivit osann utsaga, och handlingen eller utsagan kim antagas hava inverkat på utgången; ·· · ·
3). om omständighet_ eller bevis åberopas, som ej tidigare framlagts, och· dess framläggande sannolikt hade medfört annat slut i saken; eller · · · · · 4) om domen grundar sig på uppenbart 6nktl.g till- lämpning av lag. · · ·· · · '··
Dom må ej återbrytas av orsak, som nämnes i l mom. 3 punkten, såvida ej part gör s~nnolikt, att han ej kunnat åberopa ifrågavarande omständighet eller bevis i den rätt, soin givit domen, eller genom att söka ändring i domen eller att han eljest haftgiltigt skäl att underlåta åberopandet. · · ·. .:·.· •
Se L om lagfarts- och inteckningsregister § lO, Ci .75 b. Barn hade kke rätt att söka återbrytande av dom, genom vilken
·dömts till äktenskapsskillnad mellan deras framlidna föräldrar och givits förordnande om moderns släktnamn. HD 1972 II 107.-
Utslag; .varigenom talan om barns förklarande för barn utom äktenskap förkastats, har återbrutits, då utlåtande om faderskaps- undersökning, som grundade sig på senare slutförd blodgrupps- undersökning, sannolikt hade lett till annat slutresultat, såframt utlåtandet företetts som stö.d för talan. HD 1961 II 145, D 1962 s.
.34. . . . . ' . .. . . l [L 30.12.1963 om vissa blod- och andra undersökningar rö-
rande ärftliga egenskaper] åsyftad undersökning kan icke förord- nas att äga rum i ärende rörande återbrytande av dom. HD 1964 Il 110. .
styckningsförrättning återbruten. HD 1964 Il 57. . . Jämte det underrätts utslag, genom vilket ett arv förklarats till-
höra staten såsom danaarv;på ansökan av arvingar, som sedermera fått vetskap om sin arvsrätt, återbröts samt statens i målet utförda talan i anseende till innehållet i det svar som avgivits på återbryt- ningsansökan omedelbart ogillades, återbröts även av domhavan- den vid arkivhandläggning givet utslag, genom vilket staten bevil- jat5 lagfart på vissa till boet hörande lägenhetsdelar. HD 1969 II 16. .
_; Underdomare eller underrätt ansågs ha bef9genhet att, sedan sakägarna hörts, själv rätta sådant fel i inteckningsutslag, som för- anletts av·att den intecknade lägenheten vid felaktigt förrättad och sedermera ·äterbruten styckningsförrättning erhållit fel register• nummer. HD 1968 II 36, Lm 1968 s. 898. . .
En hustru hade beviljats lagfart på en fastighet, vilken hon en- ligt lagfartsutslaget medelst gåvobrev fått av si!! p13.ke. ·Då gåvan makarna emellan såsom stående i strid med det i AL § 45 stadgade
Ri
bre
gar me sor:
var har elle elle Uts; inv·
3 tidi had bro mel syn före den räk1
4 läm
. 5<
hz rö
ge av de ev de fö oc
he lat rö På 9
brot l)
förel att c väse borc
2) rege:
31
tgå.
er- vid- ing. kla- ling
:räf~ nö- gas, rvid sä~t
m i
eller 1ålet kan
eviS, givit mde :ran, ;ann 1.ava
n ej Jlikt
till-
; i l han eller söka il att
vilken ar och
u torn ;kaps- -upps- 1frarnt 962 s.
•ar rö- jrord- 964 Il
.ts till- :rrnera :tförda :rbryt- J.avan- bevil- 969 Il
sedan ·rn för- adoch ·giste!"'
'',,
l
l j.
l l
Rättegångsbalk kap. 31
förbudet var ogiltig, återbröts lagfartsutslaget på ansökan av den tingsdomare som beviljat lagfarten. HD 1985 II 100.
Domare som hade utfärdat betalningsorder hade inte rätt att söka återbrytande av betalningsordem. HD 1986 II 10.
Rådstuvurätten hade i ett brottmål medelst slutligt utslag för- pliktat den åtalade, som beviljats fri rättegång och för vilken för- ordnats rättegångsbiträde, att ersätta staten det arvode och den er- sättning som av statsmedel betalats till rättegångsbiträdet, ehuru förordnande icke givits om upphörande av den fria rättegången. Då rådstuvurättens laga kraft vunna utslag återbröts i avseende å nämnda ersättningsskyldighet, tillämpades 31 kap. 7 § l mom. 4 punkten rättegångsbalken rörande återbrytande av dom i tviste- mål. HD 1973 II 34, D 1973 s. 95. 8 §. (20.2:1960/109) Laga kraft vunnen .dom i
brottmål må till förmån för den åtalade återbrytas: l) om medlernav eller tjänsteman vid rätten, åkla-
gare eller parts företrädare eller biträde i samband med målet gjort sig skyldig till brottsligt· förfarande, som kan antagas hava ·inverkat på målets utgång;
2) om skriftlig handling, som använts såsom bevis, varit falsk eller med den persons vetskap, som utgivit handlingen, till sitt innehåll från sanningenavvikande eller om part, som hörts under sanningsförsäkran, eller vittne eller sakkunnig uppsåtligen avgivit osann utsaga, och handlingen eller utsagan kan antagas hava inverkat på utgången;
3). om omständighet eller bevis åberopas, som ej tidigare framlagts, och dess framläggande sannolikt hade lett till den .åtalades frikännande eller till att på brottet .hade bort 'tillämpas lindrigare straffbestäm- melser, eller om synnerligen vägande skäl, med hän- syn till vad sålunda åberopas och vad i övrigt framgår, föreligga att till ny prövning upptaga frågan, huruvida den åtalade begått den brottsliga handling, som till- räknats honom; eller
4) orri domen grundar sig på uppenbart oriktig till-' lämpning av lag.
Se SV 6:13, St 18. · RR hade genom beslut som vunnit laga kraft, jämte det den
uppsköt handläggningen av målet till ett annat rättegångstillfälle, dömt den som svarande i ett brottmål instämde till böter för för- fallolös utevaro från rätten. Enär den dömde vid nämnda tid varit i rannsakningshäkte, om vilket laga hinder RR saknat vetskap, återbröts bötesbeslutet. HD 1976 II 46 (plenum).
Den dömde hade förklarats ha förverkat villkorlig frihet, vari han vid brottets begående ej längre befunnit sig. Yttrandet undan- röjdes. HD 1960 II 108.
En häradshövding hade, under förmälan att han dömt en åtalad genom strafforder för brott, beträffande vilket saken icke hade fått avgöras på sagda sätt, anhållit om att HD måtte återbryta den med- delade strafforde_m. Enär fråga ej var om fel i straffdomen utan om ett i rättegångsförfarande inträffat fel, på grund varav undanröjan- de av dom skulle sökas medelst klagan, ansåg HD, att saken icke föranledde åtgärd från dess sida. HD 1961 II 109, Lm 1962 s. 318 och D 1962 s. 19.
Allmänna åklagarens ansökan om återbrytande av strafforder på den grund, att den åtalade dömts medelst strafforder trots att åtal för samma brott redan anhängiggjorts i HR, överfördes till ved- erbörande överrätt, enär fråga icke var om fel i själva straffordern utan i rättegångsförfarandet, på grund varav undanröjande av dom skulle ske genom klagan. HD 1965 II 5 (omr. 3-2).
Straffdom, vari på grund av nytt brott förodnats om verkställig- het av villkorligt straff, fastän domen ang. sagda straff icke vunnit laga kraft, har rättats med stöd av RB 31:8 p. 4 genom att undan- röja utlåtandet om verkställighet av sagda straff. HD 1962 II 102. På samma ståndpunkt HD 1977ll 4. 9 §. (20.2.1960/109) Laga kraft vunnen dom i
brottmål kan till men för den åtalade återbrytas: _l) om i 8 § l eller 2 punkten nämnd omständighet
forelegat och den kan antagas hava inverkat därhän, a~t den åtalade frikänts eller att han dömts enligt basentligt lindrigare straffbestämmelser än de, vilka orde hava tillämpats; eller 2) om, då fråga är om brott, på vilket jämlikt den
regelmässiga straffskalan kan följa strängare straff än
··----·-·------- --·-··-· -·-·
1429 Pr -1 fängelse i två år eller på vilket kan följa avsättning, åberopas omständighet eller bevis, som ej tidigare framlagts, och dess framläggande sannolikt hade lett till att den åtalade dömts för brottet· eller .till att på brottet bort tillämpas väsenligt strängare straffstad- ganden. (19.7.1974/622)
Dom må icke återbrytas av orsak, som nämnes i l mom. 2 punkten, såvida det ej göres sannolikt, att part ej kunnat åberopa ifrågavarande omständighet eller bevis vid den domstol som givit domen, eller genom att söka ändring i domen eller atthaneljest haft giltigt skäl att underlåta åberopandet. , · ' ·· ..
9a §. (19.4.19911708) En lagakraftvun:hen dom i ett brottmål kan återbrytas också om det; då straif be- stämdes enligt 7 kap. 6 § strafflagen~ har heakciits ett annat straff och om detta senare har undanröjts eller i väsentlig mån ändrats. . . . . ·:·
10 §. (20.2.1960/109) Ansokan om återbrytande av dom i tvistemål samt till men förden åtalade i brott- mål skall göras inom ett år från den pag, då sökanden fick del av den till grund för ansökan-liggande omstän- digheten, eller, om ansökan grundar sig på annans brottsliga förfarande, fråri den dag, då domen därom vann laga kraft. Ovannämnd tid skall dock icke räkn.as från tidigare datum än den dag, då den dom, vars åter- brytande sökes, vann laga kraft. Då ansökan i tviste- mål stöder sig på omständighet, som nämnes i 7 § l_ mom. 4 punkten, räknas tiden från den dag, då domen vanri laga kraft. · . . , ·'" · Återbrytande av dom i tvistemål må icke sökas efter
det fem år förflutit från det domen vann laga kraft, så- vida icke till stöd för ansökan synnerligen vägaride. skäl framläggas. . · .·. .·· ·
Rättegångsbalken 31 kap. 10§ 2 mom. gäller inte en ansökan om återbrytande av dom som grundar sig på 7§ l mom. 4 p. i sam- ·ma kapitel. En sådan ansökan skall enligt lO§ l mom. i samma ka- pitel göras inom ett år från den dag domen vann laga kraft.· HD 1994:111. . . Il §. (20.2.1960/109) Har någon vid råttegäng
behandlats såsom annan person eller under oriktigt namn, må laga kraft vunnen dom för rättande av det begångna misstaget återbrytas oberoende av viss tid. Härvid må i brottmål given dom utan hinder av stad-: gandena i 9 § återbrytas och även omedelbart rättas jämväl till men för den åtalade, då han bär skuld till misstaget.
A, som i strafforderförfarande IJ?.Ottagit meddelande om åklaga- rens straffanspråk, hade i syfte att vilseleda myndigheterna uppgi- vit sig vara B. Straffordem, som utfärdats såsom gällande B, rätta- des med stöd av RB 31: 11 att gälla A, trots att åtalsrätten då redan preskriberats. HD 1964 II 6, Lm 1964 s. 630.
Befullmäktigade ombudet X hade, då han i domsagans kansli anhöll om lagfart för sin huvudman A, av mi.Sstag fogat till hand- lingama ett ämbetsbetyg rörande B, som var hemmahörande i sam- ma by som A och vars namn var nästan enslydande med A:s. Till följd härav hade häradshövdingen beviljat den sökta lagfarten i B:s namn. På ansökan av A återbröts lagfartsutslaget med stöd av RB 31: 11 och 16. HD 1963 II 59, D 1963 s. 92.
· På grund av misstag hade Bi stället för A, som del~vits straffan- språket, blivit dömd till straff medelst strafforder. HD återbröt och undanröjde med stöd av RB 31: 11 den på Butfärdade straffordern och lät därvid bero, enär A icke burit skuld till det inträffade mi.Ss-
: taget. HD 1968 II 59. Tredskodom genom vilken en person i stället för en annan av
misstag hade ådömts betalningsskyldighet återbröts med stöd av RB 31: l l. HD 1979 II26. l2 §. (20.2.1960/109)Återbrytande av dom sökes
i högsta domstolen. Ansökan skall göras skriftligen. och i densam~a
skola uppgivas grunderna för yrkandet samt de beVIs, på vilka yrkandet grundar sig. Vid ansökan skola fogas
1430
domen; .vars återbrytande sökes, och de skriftliga be..: vis,'lill vilka däri hänvisas.
Stödei sig ansökan på grund, som avses i 7 § _l mom. 3 punkten eller-9 § l mom. 2 punkten, skall sö- kanden uppgiva, varför :ifrågavarande omständighet eller bevis ej åberopats vid rättegången. , .. · · • , Se Lon;t Högsta domstolen§~ mom. l p. 5, Pr 2; HandllnsL och
-F, Pr 33.och 33 a; L om skifte§ 349, Ek l. . . : Härå.dSrätteris ordförande hade inte rätt att söka återbrytande av en konkursdinn. HD 1990:146. . . ... Underräu,.som hade under handläggning ett mål om bes.täm-
rnande·av förvandlingsstraff,. hade inte rätt att söka återbrytande av den· dornstols utslag, som ådömt de böter vilka skulle förvandlas. HD 1983 II 42. . . .Domsagas kanslinotarie hade inte rätt att söka återbrytande av
. strafforder som. fastställts av en annan person, vilken i samma domsaga tjänsi:gjort.som strafforderdomare. HD 1~84 II164.
· · · ·På framställning av eri fängelsedirektör hade HovR rättat av un- :derrätt medelst laga kraft vunnet utslag verkställd straffsamrnan- läggning. HovR:s åtgärd undanröjdes, enär denjcke ankom på Ho:vR. HD 1962 II 29, Lm 1962 s. 321. •· . .13 §.. (20.2.1960/109) Vid ansökningens hand-
läggning skall i tillärrip}iga delar iakttagas, vadi 4 och 5 §§'är stadgat.om klagan. . . . .
14 §. (20.2:1960/109) Bifalles ansökan om åter- bryt~nde av dom och finnes ·n.y handläggning av målet erforderlig, skall högsta domstolen bestämma, inom vilken tid och vi,d vilken domstol samt på vilket sätt målet- skall upptagas till förnyad behandling. Högsta dorn.Stolen äger likväl befogenhet att omedelbart rätta domen,, då saken befinnes klar och ansökan icke gäller återbrytande av dom i brottmål till men för den åtalade. . Skall mål på åtgärd av part upptagas till förnyad
handläggning och underlåter denna, vad honom i så- dant syfteförelagts, eller inställer han sig icke, till det rättegångstillfälle, där första handläggningen av ~ftlet enligt förordnande skall äga rum, förfaller. återbryt- ni!lgen. . . . · . ,, , . .. . · . . . · :15L§. (20.2.1960/109) Har i brottmål framställts
skadestånds- eller annat privaträttsligt yrkande, skola i ärel).det rörande återbrytande av i målet given dom till denmi. del tillämpas stadgandena rörande återbry- t,ande. av dom i tvistemål. Återbrytes dom till den del densamma·angår straffjrkande; må domen, utan hin:: der av vad ova~ sag~. ~amtidigt återbrytas även till ö~~ riga delar. · .. . ... . .,
. 16 §. (20.2.1960/109) Vad ovan i detta kapitel stadgatS om laga kraft Vunnen dom, skall äga mo~va:.. ra_nde tillämpning, då fråga är ?ID fi?.ed laga kraft vun- nen dom jämställbart ·rättsligt avgörande. . · ..
· Intagande av äktenskapsförord i protokollet innefattar icke ett sådant avgörande som kan återbrytas. HD 1975 II 6.
Avtal om underhåll för barn utom äktenskap .och barnskydds- ~mndens beslut, medels vilket avtalet blivit fastställt, utgjorde icke ett avgörande som enligt stadgandena i RB kap. 31 kunde åter- bryt_as. Ansökan om återbrytande avvisades. HD 1978 II 147..
Återbrytande av en uppgörelse enligt lagen om avbetalningsköp ansågs underlyda Högsta dornstolens behörighet. HD 1987:1,17.
. Olycksfallsverkets. beslut i ärende som angick arbetstagares (tjänsteinnehavares) olycksfallsersättning var icke ett sådant avgö- rande som kunde återbrytas. HD 1979 II 129. Se även HD 1986 II
. .12. .• . Försäkringsbolags utslag utgör icke ett sådant avgörande, som
av HD kan återbrytas. HD 1960 II 29. . . . Av skiftesman, som förordnats av rätten, förrättad avvittring ut-
.gjorde icke sådant med laga kraft vunnen dom järnställbart rätts- ligt avgörande, sqm kunde återbrytas. HD 1976 II 54. . .
Återbrytande "åv prövningsnämndens beslut i ärende: som an- gick ersättning enligt sjukförsäkringslagen ankom icke, med beak- tande av 56§ 2 inom: sagda lag, på högsta domstolen. HD 1973 II 48 a.
.. Beslut av statens olycksfallsbyrå i ett ärende, vari anhållits om skadestånd ur statens medel på grund av kroppsskada, som uppgi- vits vara ådragen i kriget, har ansetts utgöra ett sådant med laga
· kraft vunnen dom i tvistemål jämställbart, i RB 31:16 i dess lydelse
Rättegångsbalk kap. 31
i L 20.2.1960 avsett rättsligt avgörande, på vars återbrytningsförfa- rande de i RB 31:10 och i stadgandet angående sagda L:s ikraftträ- dande föreskrivna fatalietiderna skulle tillämpas. HD 1964 I 2 (plenum). : · . , · .
Återbrytande av försäkringsdomstolens utslag i ärende angåen. de invalidpension enligt L om pension för arbetstagare underlyd. de, med beaktande av stadgandena i§ 21 a mom. l sagda lag, icke HD:s behörighet. HD 1969ll92. · · · , .
Återbrytande av försäkringsdornstolens utslag rörande folkpen- sionens understödsdel underlydde icke HD:s kompetens. HD 1966 II 67, D 1966 s. 48. . . . .
Skiljedom ansågs icke vara ett sådant avgörande, som enligt RB 31:7 och 16 kunde återbrytas. HD 1964II 78, Lm 1965 s. 509.
Genom laga kraft vunnet utslag hade underrätten förordnat att ett köpebrev som gällde en hellägenhet skulle rättas sålunda, att köparen"endast borde anses ha köpt ett visst område av lägenhe. ten, men ansett ·att återbrytande av ett laga ·kraft vunnet utslag icke ankom på underrått och därför avvisat säljamas yrkande på att den köparen beviljade lagfarten skulle förklaras ogiltig, emedan under- rätten icke var behörig i saken. Högsta domstolen, som visserligen ansåg att underrätten på anförd grund icke bort undandraga sig prövningen av yrkandet, återbröt på säljarnas ansökan lagfartsut- siageL HD 1973 II 93. .
Se även HD 1968 II 36, som införts vfd RB 24:10. Jfr rättsfall vid EoFörvBesvL § 7, B 4 a.
Aterställå~de av försutten jatal{etid
17 §. (20.2.1960/109) Åt den, so~ på' grund av laga förfall icke inom utsatt· tid kunnat anföra miss- nöje eller söka ändring eller återvinning eller företaga
· annan åtgärd vid rättegång eller som a:nn,ars till stöd för sin ansökan framlägger synne:rligen vägande skäl, må på ansökan sådan försutten tid återställas~. .
SeRB 12:19. . . Tiden för bevakning av fordran i konkurs kan icke återställas
med stöd av RB 31:17. HD 1965ll 40, Lm 1965 s. 1058, .. Den i 24 § Jagen om skiljemannaförfarande stadgade fatalieti-
den för anhängiggörande av rättegång angående ·skiljemans arvode kunde återställas enligt RB 31:17. HD 1990:123. ·
Tiden för anhängiggörande av rättegång om fastställelse av for- drim som gjorts stridig i konkurs kunde återställas med stöd åv RB 31:17. HD 1979II39. . . .· :... , .
Den i L om statens ansvarighet för skada, förorsakad av tjänste- man § 7 mom. 2 för framställande av ersättningsanspråk stadgade tiden kan icke återställas med stöd av RB 31:17. HD 1968II 70.
Den tid som stadgades i 7 § 2 mom. lagen angående införande av lagen om faderskap för anhängiggörande av talan om faderskap kunde inte med stöd av RB 31:17 återställas. HD 1982 II 165.
Då person, som till följd av imbecillitet förklarats omyndig, icke hörts vid målets handläggning i HR, ehuru det kunnat ske utan · olägenhet, beviljades honom ny tid för anmälan av missnöje mot och sökande av ändring i HR:s utslag. HD 196Lll44, Lm 1961 s. 20~ . . .·.
. Advokats försummelse att i tid söka ändring 11iisågs icke utgöra grund för återställande av försutten fatalietid. HD 1971 II 96. Sarn- rna ståndpunkt har intagits även betr. biträde, som förordnats med stöd av L om fri rättegång, samt allmänt rättsbiträde. HD 197913 och 4, Lm 1980 s. 34. .
. Part hade gått förlustig sin talan, då den advokat som biträtt ho- .. nom sänt ändringsansökan till fel domstol. l RB 31:17 avsedda
· synnerligen vägande skäl att återställa försutten fatalietid ansågs icke föreligga. HD 1979 12, Lm 1980 s. 35. .
Sedan HD återställt försutten fatalietid men sökanden ånyo gått förlustig sin talan, emedan det icke varit möjligt för honom att till- ställa motparten, som befunnit sig till sjöss, underrättelse om den nya fatalietiden, har: HD på nytt återställt den försuttna fatalieti- den. HD 1961 II 66.
l ett civilt mål har part berättigats att inom utsatt ny tid anmäla missnöje mot underrätts utslag. HD 1961 II 162. . . .
HovR hade medelst laga kraft vunnet utslag avvisat besvär, som anförts av i underrätten till straff dömd person, på den grund att besvären ankommit för sent. Den dömde anhöll om återställande av försutten fatalietid. HD ansåg, att HovR hade bort pröva besvä- ren, enär förseningen berott på poststrejk HovR:s utslag återbröts och undanröjdes och HovR, där allm. åklagaren skulle beredas till- fälle att svara på sagda besvär, berättigades att i målet utlåta sig ånyo. HD 1968 II 72. .
Fatalietider, som avsågs i 12 § lagen om arbetsförhålland~ inom handelsrörelser och kontor och 19 § arbetstidslagen samt !9 § huvudavtalet av 12:10.1970 angående förfarandet vid förhand- lingar om ingående av kommunala tjänstekollektivavtal, kunde
Mil:
i ck 19
sut utr Err än! UPi frå· 19'
Ull<
las. äve hjä lärr nin
tig t tid des änc
hat på• gen der; sku mel på i lan
18 fatali- lenir och s gick.
An lämp beträ
Se i
gan pan av: änd ·av t och hör inOJ ans'
32 k
l ! förstå nes u trisk i Stade rat· te kä;a]
Se S
2 ~ ·[der ( ter Q( skilta deras orkar ken s
Se S BötesV
3 i le en je Hä lott e:
~.p.-31
ngsförfa- ikraftträ- \964 I 2
:angåen- mderlyd- lag, icke
folkpen- ens. HD.
enligt RB s. 509. mlnatatt unda, att lägenhe- tslag icke Jå attden in under-. isserligen .draga sig agfart.Sut-
'!
·und av ·a rniss- ·öretaga :ill stöd :ie skäl,
l.terställas ), ·• : fatalieti- nsarvode
lse av for- tödavRB
l V tjänste- : stadgade >8 Il 70. införande faderskap !165. ndig, icke :ske utan snöje mot m 1961 s.
~ke utgöra I96.Sam- :lnatsmed ) 1979 I 3
biträtt ho- 7 avsedda tid ansägs
1 ånyo gått Jm att till- ;e om den a fatalieti-
tidanmäla
esvär, som 'grund att :rställande öva besvä- " återbröts ~redas till· · utlåta sig
hållandena en samt i 9 :i förhand· tal, kunde
Militär rättegångslag
icke återställas med stöd av 31 kap. 17 § rättegångsbalken. HD 1975ll 23.
Ett bolag hade anhållit om att till bolaget måtte återställas för- sutten tid att hos överexekutor besvära sig över uppgörelse som av utmätningsman förrättats med stöd av L om avbetalningsköp. Emedan bolaget enligt sagda lag hade rätt att inom viss tid, som ännu icke utgått, vid underrätten söka återvinning på grund av uppgörelsen och bolaget sålunda icke var i behov av rättsskydd i fråga om återställande av fatalietid, avvisades ansökningen. HD 1977 II 50.
Återställande av försutten fatalietid begärdes på den grund att under den tid, då missnöje med hovrättens dom. hade bort anmä- las, en busstrejk varit rådande och parten icke, med beaktande även av hans sjuklighet och medellöshet, förrnått besöka rätts- hjälpsbyrån, som var belägen på ca 13 km:s avstånd, för att (>ver- lämna skötseln av ärendet angående missnöjesanmälan. Ansök- ningen avslogs. HD 1977 II 77. ·
Åt part, som på grund av att hovrätten i siridom meddelat orik- tigt tillkännagivande röi:imde fullföljdstillstånd icke inom stadgad tid anmält missnöje och sökt ändring i hovrättens'dom, aterställ-
o des den försuttna fatalietiden i avseende å missnöjesaiUl1li!an och ändringssökande. HD 1977 Il 82, D 1978 s. 1.3...· . .. . .
Svaranden hade inte avgett svaromål inom utsatt tid odi målet hade avgjorts utan fortsatt förberedelse. Kärandebolagets yrkande på ersättning för rättegångskostnaderna hade till en del förkastats genom tredskodom, trots att avgörandet hade bort vara en dom till den del yrkandet hade förkastats. Underrättelse om när avgörandet skulle fattas hade inte heller lämnats på förhand. Bolagets försum- melse att i tid anmäla missnöje med avgörandet ansågs ha berott på tingsz:ätte~ fel~ktiga förfarande och tiden för missnöjesan~- lan och andnngssokande återställdes. HD 1994:134. · · • 18 §. (20.2.1960/109) Återställande av försutten
fatalietid skall skriftligen ansökas hos högsta dornsto- . len inom 30 dagar efter de i 17 § avsetthinder upphört och senast inoi:n ett år från den dag, då fatalietiden ur- gick. .
Angående ansökan och dess handläggning är i till- lämpliga delar gällande, vad i 3, 4 och 5 §§ är stadgat beträffande klagan. · · ··
Se HandllnsL och -F, Pr 33 och 33a. A, vars missnöjesanmälan inte hade kommit fram till domsa-
gans kansli på grund av störning i postgången, hade med åbero- pande av detta synnerligen vägande skäl ansök~ om återställande. av försutten fatalietid för anmälan av missnöje· och sökande av ändring i häradsrättens utslag. A hade fått kännedom otn förlusten av talan senast den sista dagen av besvärstiden, då det i 3.1 kap. 17 och 18 § rättegångsbalken avsedda hindret sålunda även hade upp- hört. Då A inte hade sänt in sin ansökan till högsta dom.Stolen inom 30 dagar efter det att hindret hade upphört, avvisades hans ansökan. HD 1987:38. ·
32 kap. [Huru penningar och böter efter thetina Lag räknas, gäldas, och skiftas skola] ....
l §. Med alla penningar och böter i Lagbok thenna förstås daler, rnarck, och öre silfvermynt. [Ther ej fin- nes utsatt, hvilken böterna niuta skal; gången the til triskiftes: tage en lott Konungen, annan Häradet eller Staden, tridie målsäganden. Hafver målsägande. ej kä- rat; tage hans lott then, som kärade, och ägde rätt att kära]. .
Se SL 2:5, St l; SP § 6 p. l, St 2. ,
2 §. (20.1.1779) Böterne idenna Rättegångs Balk, [der ej annorledes stadgadt finnes, samt alle· andre bö- te~ och viten, hvilka, efter Allmänna Lagen och ser- sklita Författningar, Dornare och Ernbetsrnän, såsom deras ensak tilhöra, gånge til Konungen; och den ej krkar böta, plikte, som i 10 Cap. l § Utsöknings Bal- en sagt är.] , •. · : . .
Bö Se SV kap. 6, St 18; SP § 4 p. 9,-St 2; SL 2:5, St l; BötesVL och tesVF, St 21 och 22. · · :
l 3 §. (27.4.1868) [Af Häradets lott i saköre~ behål- .e en tredjedel Häradshöfding, annan N?mnden, tred- le Bäradet. I Rådstuvurätt tage Borgmästare dubbel 0 tt emot Rådman.]
1431 P .. 1 ...._..., r,· ·a Se SP § 6 P• l, St 2 och F ang. städernas och häradernas ersättan-
de för dem frångångna andelari böter, viten och förbrutet dömt gods 8.9.1899. . , , . ·' . :
.·. .-~i:.:.
Militär rättegång . ' ... :n, ;
Pr la Militär rättegångslag 25.3';198~1" 326 ... ' . ·. '· ... ,, . . ' .. o;.:;,::~-. '
RP:86/1981; L 23.12.1988/1126 - RP:l58/1988; L .2SJ.;12.1988/ 1260- RP:l86/1986; L 8.9.1989/801- RP:58/1988; L 27.4.'!.990/375 - RP:l00/1989; L 24.8.1990/773 - RP:66/1988; L 19.4.199l/709 - RP:40/1990; L 11.12.1992/1263 -'- RP:133/1992; L 18.6.1993/523 - RP:370/1992; L 16.5.1994/359 - RP:302/1993;. L 3.3:19951269 ·-: RP:231/1994; L 21.4.1995/592 - RP:94/1993 . , :·. ,
l kap. Allmällila stadganden -. . ~-· . - '. ..
l §. Militära.rättegångsärenden handläggs vid all- männa dornstolar i den ordning som .är stadgad för brottmål samt med iakt~gq.ride yq~rligare av yad so;rri stadgas i denna lag. Om krigsr;ät(er stadgas'f6,kaP~..·~ · Genom lag stadgas sär5kilt or#de älhnärina 1.mderiätF ter på vilka det ankorni:ner~a~t _ha:qdl;:igga militära räite- gångsärenden. Fullfölj~doriiStol.är Helsingfors höyrätt.
Se L om de allmänna underrät.ter's'o~_ha_ndlägger militära.rätte- gångsärenden, Pr l c. · ·. :--_ ·· " '• .. ..•.• ... · .. · ' · l · ,
la §. (27.4.1990/375) Vad· denna:lag stadgar'orn militära rättegångsärenden gäller äveri behandlingen av besvär som har anförts över: disciplinstraff: :.. ' · •
2 §: Militära rättegångsärenden är de i:näl sbrn gal- ler militära brott. ' ·· · ··. · ' · • · ·• ·'· ' .. · · · ·
·Såsom militärt rättegångsarende handläggs ·även åtal mot krigsman för en gärning, för vilken straff stadgasi 21 kap. 1-3 eller 5-14§§", 25 ka:p. 7 eller B§, 28, 31~33 eller 35 kap.;.36 kap. 1...:.3§§, 37 kap.•S- 10§§, 38 kap. 1-8§§ eller 40· kap. l-3, 5- eller 6§ strafflagen, förutsätt att gärningen har riktat sig mot försvarsmakten eller motnågon annan krigsmän eller att för gärningen stadgas straff i 39 § värnpliktslagen. (21.4.1995/592) . . ' · Under krigstid handläggs såsom militärt rättegång-
särende dessutom åtal för gärning som avses i l och 2 room. mot person som nämns-i45 kap. 2 §strafflagen, om gärningen riktat sig mot annan under de militära straffstadgandena lydande person; •niot försvarsmak- ten eller mot en i nämnda paragraf avsedd inrättning.
Vad 2 och 3 mom. stadgar om försvarsmakten gäller i tillämpliga delar även gränsbevakningsväsendet och en sådan fredsbevarande• organisation som avses i la- gen om Finlands deltagande i fredsbevarande verk- samhet som utövas av Förenta Nationerna och Konfe- rens·en om säkerhet och samarbete i Europa (514/84): (18.6.1993/523) . . : . .• . . . .·
L 21.4.1995/592 träder i kraft 1.9.1995. 3 §.. Då·en underrätt .som avses i l § 2 mom. be-
handlar ett militärt rättegångsärende skall rätten bestå av en ordförande ..och två militära ledamöter. Ordfö- rande är i en rådstuvurätt borgmästaren eller en justi- tierådman och i en häradsrätt häradshövdingen eller en tingsdomare enligt vad som bestäms i dornstolens arbetsordning. När. en domstol behandlar ärenden som. gäller disciplinbesvär är den beslutför även då den består av ordföranden ensam. (27.4.1990/375)